Såg ett intressant inslag på Nyhetsmorgon imorse (7/6). Det handlade om invandring och kompetens och hur Sverige tacklar detta. Intervjun gjorde det tydligt att det finns en problematik i Sverige. Att vi är alldeles för dåliga på att ta tillvara den kompetens som kommer till oss. En ung tjej som studerat i Sverige under gymnasietiden och gått vidare till Universitetsstudier i London intervjuades. Hon hade kämpat länge för att få jobb trots spetskompetens. Båda hennes föräldrar, men fleråriga studier och erfarenhet från hemlandet i bagaget, hade övergivit Sverige när dottern fyllde 16. Detta på grund av att de inte fick jobb som motsvarade deras kompetens.
På detta följde en intervju med Kanadas ambassadör i Sverige. Anledningen till ambassadörens visit i TV4-studion var den omtalade Kanadamodellen. Kanada fungerar i det här fallet som en måttstock när det kommer till invandring och tillvaratagande av kompetens. Kanadas ambassadör framhävde två saker som enligt henne lett till att de lyckats så bra med att ta tillvara på den invandrade kompetensen.
1) Attitude
2) Work law
Jag tror att det viktigaste är attityden. Inställningen måste vara den rätta och genomsyra alla delar av samhället. Annars uppstår en problematik. Om man inte förbättrar attityden så kommer inte människor med vilja och kompetens att attraheras. Man kan säga att det handlar om employer branding applicerad på en hel nation. Man måste man lyckas appellera kompetens och se till att göra något bra utav den. Bilden av Sverige som motsträvigt måste vi förändra. Annars kommer vi inte att upplevas som attraktiva och den mångfald vi skulle kunna vinna går vi istället miste om. Sverige kanske ska tänka över sitt värdeerbjudande och se till att stärka sin image som arbetsgivare? Employer branding för en hel nation? Ja tack!
6 Comments
Lämna ett svar
vad är det för attityder ni inom HR för vidare genom att bara hålla tyst, som det ändå upplevs att ni gör. Varför sätter ni inte ner foten när ni märker att en kund/chef väljer bort pga saker som inte har med en bra rekrytering att göra?
Hej Micke,
Jag tror personligen att många rekryteringsföretag tvingas ”gå med på” kundens krav mer eller mindre (även om det förhandlas) även om man poängterar att vissa faktorer ej berör personens kompetens. Jag tycker det är oerhört viktigt att alltid ta den ”kampen” och eller i bästa fall ”dialogen” med kundföretaget, men likväl så kan inte allt som är fel gällande rekryteringen i Sverige lastas rekryteringsföretag eller HR. Det sitter ofta en bestämd chef i toppen och dikterar behoven. Denna person är mer ofta ekonom eller ingenjör än bildad inom HR.
Tanke att leka med: om personer som varit bildade inom personbedömning & rekrytering hade varit inte bara mellanhänder (rekryteringsföretag) utan och beställare (kund) – hade vi inte haft en mer ”rättvis rekrytering” då?
Tanke att leka med 2: har vi inte ett behov att genom lag reglera mer delar gällande rekryteringsprocessen?
/ Fredrik
Tanke 1 skulle troligen gör att det blev färre ”fel rekryteringar”. Tanke 2 finns väl i USA? hur fungerar det där?
Vad jag vet så får ingen direkt fråga efter varken ålder/etnicitet under en rekrytering i usa, men då kommer det f ram andra sätt att få fram det bara.
För mig visar ”att gå med på…” dålig karaktär och att man lägger sig för de som vet mindre.
Ja, de frågorna får inte dyka upp under intervjun i USA (såg du också dokumentären häromdagen på SVT?). Jag tror dock det är naivt att inte påpeka att rekryteringsföretag ganska enkelt kan gå runt sådana bitar om kandidaterna enligt kund ska befinna sig inom ett visst åldersspann.
Att inte ”lägga sig” som du syftar i sista delen = få in uppdrag. Det är ju den bistra sanningen, annars går den potentiella kunden till någon annan. Jag säger inte att det är bra att det är så, för det är det inte, men att reducera skeendet till att det enbart handlar om ”dålig karaktär” tror jag kan vara att göra det för enkelt för sig.
Jag håller med dig om att diskriminering av olika typer enbart är riktigt illa. Men anledningen till varför det ser ut som det gör stavas inte enbart HR eller rekryteringsföretag. Anledningen är väl i grund och botten att företag vill vara profitabla och då agerar därefter, på det sätt som de tror leder till vinst/tillväxt. Därför kanske man kan säga att anledningen snarare är okunskap?
Vad är en bra rekrytering är ju första frågan att ställa sig?
Och jag tänker, möjligtvis en smula naivt, i framtiden att slåss för att alltid rätt kandidat skall ha rätt jobb baserat på kravprofil, kompetens och motivation enligt konstens alla regler.
Felrekryteringar som görs på godtyckliga grunder kostar alldeles för mycket pengar och det finns alldeles för många själutnämnda rekryterare som skattar sin magkänsla alldeles för högt.
Min fot kommer sättas ner.
[…] HR Sverige […]