HR Sverige-Bloggen

Kategori: Twitter

  • Sociala medier och rekrytering – så gör du. Del 2.

    I del ett berättade jag om bakgrunden och de två analysverktygen vi använder för att mäta mål och liknande för sociala medier och rekrytering . Dags att bli än mer konkret! 

    Det finns ohyggligt många sociala medie-tjänster/kanaler idag. Jag vet inte om någon försökt räkna men bara genom att tänka lite snabbt på de jag känner till kommer jag utan tvekan upp i ett tjugotal. Att vara verksam i alla dessa kanaler skulle kräva att vi hade ett dussintal sociala medie-specialister anställda på Academic Work och frågan är om det skulle ge någon effekt. Därför har vi valt att begränsa oss i antalet tjänster. Vi arbetar aktivt med fyra sociala medier. LinkedIn, Facebook, Twitter och Instagram. Att vi valt dessa fyra beror på olika faktorer, återkommer till det närmare när jag beskriver varje nätverk.

    Instagram

    Socala medier och rekrytering - Instagram

    Vi börjar bakifrån på listan ovan med Instagram som är en ganska ny företeelse för oss. Vi började använda det aktivt i höstas. Tanken är att ge vår bild av Academic Work, lite behind the scenes. Många av våra medarbetare har fått inlogg till tjänsten med den enkla instruktionen ”fotografera er vardag”. Vid event har vi också försökt etablera en hashtag på Instagram, ett exempel på det kan ses på Instagram under #awawards. Vår årliga gala som gick av stapeln i helgen.  Instagram är snabbt och enkelt och genom att dela ut kontot på många medarbetare heller inte särskilt tidskrävande. Grundtanken, att visa Academic Work behind the scenes för våra kandidater finns kvar men en annan aspekt som vi inte riktigt räknade med men som vi fick på köpet var att många internt anställda började följda oss. En stor anledning till det är att vi är ett företag med kontor i hela Sverige och eftersom alla kontor har kollegor som publicerar bilder, så får man som medarbetare snabbt koll på vad som händer runt om i landet. Positivt ur väldigt många aspekter!

    Instagram funkar också som innehållsskapare. Genom IFTTT publicerar vi våra bilder på twitter och genom Nitrogram publiceras de på vår Facebooksida. Ofta lyfter vi upp olika bilder från Instagram-flödet in i Timeline på vår Facebooksida. Instagram är ingen trafikdrivare till våra lediga tjänster men en viktigt del i vårt sociala medie-pussel. För att använda en gammal klyscha; En Instagram-bild säger mer än 1000 ord.

    Socala medier och rekrytering - Instagram

     

    Twitter

    Socala medier och rekrytering - TwitterTwitterkonto har vi haft längre, sedan november 2009 men det är först på senare vi tid vi börjat arbeta aktivt med en närvaro på twitter. Tidigare postade vi mest länkar till vår Facebooksida, detta av tid- och prioriteringsskäl. Men sedan en tid tillbaka är vi klart mer aktiva på twitter. Anledning till att vi är där står att finna i att vi ser att det är en ständigt ökande andel människor som är aktiva på twitter och som framförallt många letar efter jobb. Twitter är en plats där Academic Work nämns lite då och då också, då vill vi vara där för att visa att vi finns och deltar i konversationen. Att hitta sin plats på twitter som företag har inte varit helt enkelt och kanske är vi inte klara med det arbetet riktigt än. Ett exempel på en frågeställning har varit – hur mycket får ett företag blanda sig i konversationer på twitter? Vi har utgått från att det som skrivs är öppet och därför kan vi kommentera sådant vi tycker att vi kan och kan hjälpa till med.

    I arbetet med att hittar vår plats har Notifieds verktyg varit till stor hjälp. Genom att bevaka sökkriterier som vi anser oss kunna rätt bra har vi kunnat delta i konversationen kring dessa ämnen. Vi bevakar också aktivt alla som skriver att de söker jobb. När vi ser att någon ser ut att passa våra profiler försöker vi alltid ta kontakt. I allt högre utsträckning blir vi också kontaktade av människor som söker jobb, vilket vi såklart tycker är roligt!

    Helt säkert är att det krävs tid med Twitter. Det tar tid att prata med folk och att skapa dialog. Det är kanske därför vi ser många andra företag inom samma bransch välja den lite enklare vägen ut med att auto-posta jobb. Vi försöker så långt det bara går undvika det. Visst postar vi jobb, till det tar jag hjälp av verktyget Bufferapp och lägger manuellt upp tre jobb per dag som går ut på Twitter. Urvalet tycker jag måste ske manuellt eftersom det handlar om att göra ett urval av annonser jag tror passar mot den målgrupp vi har på twitter. Att det sedan inte alltid lyckas är en annan femma. På Twitter heter vi @academicwork_se och jag @jsundlo – följ oss gärna!

    Läs mer:

    Om Instagram

    Getting started on Instagram

    Om Twitter

    Så kommer du igång med Twitter.

    Guide till Twitter. 

    Twitterlexikon

    Gillade du det här och hade nytta av det? Dela gärna inlägget vidare!

  • Versionshanterad HR

    Management 3.0… HR 2.0…

    Är detta orwellska (”… språkbruk som beskriver verkligheten i förskönande syfte för att kamouflera ordets egentliga innebörd” *)? Och vad betyder det i sådant fall? Eller är det faktiskt ett sätt att signalera att vi inte riktigt vet var HR befinner sig idag och vart vi är på väg?

    Om det finns en versionshantering (vilket är vad siffrorna står för) så funderar jag på vad version 1.0 innehöll. För att inte tala om ögonblicket då HR föddes – den första versionen!

    Går vi från klarhet till klarhet inom HR? Och i sådan tydlig omfattning att en versionshantering är tillämplig? Kan vi överhuvudtaget tillämpa versionshantering på beteendevetenskapliga discipliner? Och – vad tillför det?

    Vad säger du?

     

    *Wikipedia

  • Sök jobb med sociala medier – en översikt

    En del i vår bloggserie om hur man söker jobb i sociala medier. Första delen hittar du här.

    Du har säkert hört att sociala medier är det nya sättet att söka jobb. En bild som jag själv i allra högsta grad bidragit till att förmedla. Och visst finns det en massa fördelar med sociala medier men innan du registrerar dig på alla siter som finns i hopp om att landa ett jobb så fundera lite kring vad det är du är ute efter. För alla jobb finns inte på sociala medier. Det kanske låter hårt och exkluderande men tittar vi på de jobb som ligger ute på tillexempel LinkedIn i Göteborg idag så finns det totalt 65 stycken jobb och utav dessa är det 1-2 stycken som inte vänder sig till dig med akademisk utbildning (Informationen är hämtad 2012-06-11 från LinkedIn).  Jag tänker inte i den här bloggposten lägga ut texten kring huruvida det är rätt eller fel att söka efter enbart akademiker men verkligheten ser ut som ovan, det är främst akademiker det annonseras efter på LinkedIn, troligtvis för att LinkedIn mest består av akademiker.

    Varför skriver jag då det här? Jag förespråkar ju alltid sociala medier annars? Därför att jag tycker det är viktigt att belysa det faktum att sociala medier inte är den effektivaste kanalen för alla, hela tiden. När vi som förespråkar sociala medier pratar om sociala medier så utgår vi ofta från det vi känner till och det vi allra bäst känner till är förstås oss själva. Så bara för att sociala medier är gynnsamt för oss (ofta akademiker och ofta redan etablerade på arbetsmarknaden) betyder det inte per automatik att det passar för icke-akademiker som stått utanför arbetsmarknaden ett tag. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg. Arbetar du som verkstadsmekaniker är du troligtvis mer betjänt av att gå in till din lokala verkstad och säga hej än att sitta fyra timmar på LinkedIn och fylla i alla dina kompetenser, gå med i alla grupper och lägga tid på att skapa kontakt med allt och alla. Det ena behöver såklart inte utesluta det andra och det kan vara nog så trevligt att lägga till folk på LinkedIn men är målet att få ett jobb, då är det troligtvis så att verkstadsbesöket är mer givande än LinkedIn.

    Med det sagt är det dags att försöka ge en liten översikt över vilka sociala medier som kan vara värda att titta in lite närmare på, en del har jag nämnt både i den här bloggposten och i den förra. Tanken är att ge dig en liten översikt över vad som finns och en kort liten bakgrundsinformation om varje nätverk samt vad du kan tänkas möta för människor där.

    LinkedIn – Är ett professionellt nätverk och med det menas att det är ett relativt avskalat nätverk. Du delar med dig av ditt CV och det räcker gott. LinkedIn har funnits sedan 2003 och har över en miljon svenska medlemmar vilket gör det till den största CV-databasen i Sverige. Under de senaste året har en stadig ökning av medlemmar skett. Från att ha varit väldigt IT-inriktat är det idag ett mer allmänt nätverk för akademiker med olika inriktningar.

    Twitter – Kallades och kallas (?) för en microblogg även om jag brukar beskriva den som en stor och ständigt pågående chatt med människor från alla håll och kanter. Har 318 000 svenska medlemmar. Det är svårt att kartlägga inom vilka områden människor verkar men en liten översikt ger Twittercensus, en rapport om twitter och #svenskatwitter av Aitellu. De påvisar båda att många av twittrarna arbetar som journalister. Även kommunikatörer utgör en stor massa. Nu är det såklart inte enbart dessa två yrken som finns på twitter men det är två stora yrkesgrupper. Om jag lägger in min egen bedömning ihop med andra twittervänner jag samtalat med detta om så är vi relativt ense om att twitter primärt består av journalister, webb och IT-folk. Därmed inte sagt att det inte finns andra yrken där, vi börjar tillexempel bli relativt många rekryterare som återfinns på twitter och i mitt flöde har jag både kockar och sjuksköterskor. Men på generell basis är min uppfattning att det är  journalister, webb och IT-folk som syns på twitter.

    Facebook – Det största nätverket i Sverige. Har 4,6 miljoner medlemmar. Är ett privat nätverk som kan vara svårt att ta kontakt med okända människor på men nog så viktigt när det gäller ditt jobbsökande, särskilt om du är öppet arbetssökande. Att låta vänner och bekanta veta att du söker jobb är ett sätt som kan leda dig emot ditt nästa jobb. Tack vare sin storlek är det många olika människor här men som sagt, erfarenheter härifrån visar att det är relativt svårt att ta kontakt med okända människor på Facebook gällande jobb. Facebook ses i höggrad som en privat sfär av många. Kanske kan BranchOut ändra på det? Vi återkommer till just BranchOut lite längre fram.

     

    En kort översikt över nätverken som jag tänker gå igenom i den här bloggserien. Kanske skulle Google+ vara med också men i ärlighetens namn vet jag alldeles för få som använder det för att det ska kunna vara till nytta. Inlägget ovan är lite kritiskt men det är också meningen, att du ska stanna till och reflektera över om det är värt insatsen i tid och om det är här du ska lägga din tid. Imorgon börjar vi gå igenom fördelarna med sociala medier, för oavsett vilken bransch du befinner dig i finns det nytta med det. Skillnaden ligger i tid och engagemang såsom jag ser det.

    Undrar du över något såhär långt är du antingen varmt välkommen att kontakta mig eller lämna en kommentar nedan.

  • Sök jobb med sociala medier

    Kontexten.

    Många är guiderna som skrivits de senaste åren om hur man söker jobb med eller via sociala medier och antalet föreläsare inom området har fullkomligen exploderat bara det senaste året. Många av tipsen och guiderna är bra men alltför ofta är guiderna och tipsen från personer som i bästa fall har bra kunskap om sociala medier men begränsad kunskap i rekrytering och hur kompetensbaserad rekrytering används i dagens rekryteringsarbete. Flera guider är dessutom skrivna utifrån hur det varit när dessa personer själva sökt jobb och är därför väldigt snäva. Det finns en skillnad i om man söker ett webbjobb och ett lagerjobb eller om du är akademiker eller inte, en skillnad som dessa guider väldigt sällan ens belyser.

    Ansatsen här är att göra en så komplett guide som möjligt och tanken är att den ska vara grundläggande.Du som läser ska inte behöva ha kunskap om sociala medier nu när du börjar läsa men målet med serien blogginlägg är att du ska känna till och ha kunskap om hur och vilka kanaler på internet som kan hjälpa dig att öka chanserna att skaffa ett jobb. En del kommer tycka att den är alldels för basic men det är också det som är målet, du som nybörjare på sociala medier ska ha nytta av den.

    En sak till innan vi startar. Jag som skriver heter Johannes och jobbar på Academic Work med just sociala medier. Det jag skriver här baseras dels på egna erfarenheter från min tid som konsultchefsassistent där jag rekryterat till en rad olika tjänster men också samlade erfarenheter från mina kollegor och hur de använder sig av dessa medium. Förutom att arbeta med rekrytering har jag också varit återförsäljare för LinkedIn och rekryteringslösningar som LinkedIn tillhandahåller. Varför tycker jag det är viktigt att förklara detta? Därför att jag anser att det ger dig som läsare möjlighet att ta ställning till det som skrivs och också få en förståelse om att det här inte är bara en enskild individstankar utan mer ett tvärsnitt av hur en rekryteringsorganisation idag arbetar. För som sagt, många av de guider som finns idag skrivs av sociala medie-frälsta och vi har en tendens att okritiskt skriva saker med en övertro om att det är den beskrivning av sociala medier som vi ger som är så världen fungerar medan verkligheten ofta är mer komplex och kontextberoende.

    Nåväl, förutsättningarna är satta så låt oss titta lite närmare på vad som ämnas gå igenom. Tanken är en bloggserie och hur många inlägg det blir totalt vet jag inte än, så många som det behövs helt enkelt. Vi börjar nedan med att titta lite på sociala medier i stort och varför det är viktigt för dig som arbetssökande. Därefter går vi mer in på de specifika tjänsterna som finns på internet.

    Varför sociala medier?

    Sociala medier är i ropet. Många är de föreläsare som föreläser om vad sociala medier egentligen är och vi har sett en ökning av användandet av sociala medier de senaste åren. Men vad är då sociala medier? Wikipedia definierar det enligt följande:

    ”Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknik, social interaktion och användargenererat innehåll. Uttrycket används om webb 2.0-webbplatser, där de mest kända exempeln är Facebook, Twitter, Linkedin och Google+.”

    Där webben tidigare krävde expertkunskaper för att kunna skapa innehåll ser vi kortsagt att det idag är möjligt för i princip vem som helst att skapa innehåll på webben och de webbplatser som skapas möjliggör kommunikation användare emellan. Sociala medier är helt enkelt resultatet av att webben har utvecklats och förfinats.

    Det här öppnar upp nya möjligheter för dig som söker jobb. De senaste åren har vi sett en rad kreativa exempel på jobbsökande som skiljer sig radikalt gentemot det traditionella CV:et och ofta används sociala medier som en del i dessa kampanjer. Men sociala medier kan inte bara användas för kreativa kampanjer. Många har idag sitt CV-online via tillexempel sidan LinkedIn som enklast kan beskrivas som just en site där du publicera ditt CV. Via siter som LinkedIn (XING är ett annat liknande exempel) kan rekryterare leta upp dig och ditt CV och då i bästa fall föreslå ett jobb till dig.

    Sociala medier låter dig också skapa en översikt över dina kontakter, detta i en tid när de flesta jobb  fås via kontakter (SCB visar i sin AKU-rapport från 2009 att 3 av 4 hittar jobb förmedlas via kontakter). Genom att använda sociala medier kan du inte bara hålla koll på dina befintliga kontakter utan du kan på ett relativt enkelt, billigt och snabbt sätt utöka ditt kontaktnät. Det traditionella alternativet som brukar framhållas när det gäller att utöka sitt kontaktnät är att nätverka och försöka gå på tillställningar där målgruppen finns vilket alla inte är bekväma med. Sociala medier blir kan då bli ett lite lättare sätt att nätverka än att mingla loss.

    Men hur går man då tillväga för att använda sociala medier för att söka jobb? I vilken ände börjar man? Vi ska den närmsta tiden koncentrera oss på främst två sociala medium Linkedin och Twitter. Facebook kommer avhandlas men är i min mening fortfarande ett lite speciellt nätverk när det kommer till att söka jobb. Anledningen till posterna främst kommer handla om LinkedIn och Twitter  är att detta är nätverk som är relativt enkla att komma igång med och där tröskeln för att ta kontakt med människor är låg i jämförelse med tillexempel Facebook där folk är mer restriktiva med vilka de lägger till som vän och hur öppna de är för att ta kontakt med folk. Du får helt enkelt snabbare och enklare mer nytta av LinkedIn och Twitter i ditt jobbsökande enligt min erfarenhet.

     

     

     

  • #hrsve

    Ända sedan starten av HR Sverige har vi intresserat oss för sociala medier. Vi har diskuterat det, debatterat det och försökt att inspirerar och problematisera sociala medier. Diskussionerna i all ära men bland det vi är mest glada och lite stolta över är att dragit igång hashtaggen #hrsve. Det kan tyckas obetydligt eftersom det ”bara” finns lite drygt 300 000 twittrare enligt både Intellecta och Aitellu men vi tror fortfarande att det här berikar HR. Att vi når ut utanför den ankdamm som Fredrik skrev om för drygt ett år sedan.

    Därför tycker vi det är roligt att så här ett år efter att hashtaggen började användas, stanna upp och titta på hur flitigt den används idag, hur antalet twittrare med koppling till HR ständigt ökar och hur människor utan direkt koppling till HR engagerar sig i vårt yrke.

    Något osvenskt är vi stolta och glada över att få vara en del av den här utvecklingen!

  • Enkelt

    Jag har länge funderat på vilka kriterier vi som bedömare tar beslut på när vi rekryterar? Vilka av dessa kriterier korrelerar med arbetsprestation, vilka kriterier är bra och vilka är dåliga? Tolkar vi data som finns eller inte finns där?

    Vilka kriterier är lite bättre än andra? Hur summerar jag informationen och vad är icke relevant vid beslut? Finns det evidens för att de fungerar överhuvudtaget ifall de skulle granskas av oberoende part? Tänker på CV, biodata, erfarenhet, personlighetstest, bakgrund, grafologi, trevlig vid kaffemaskinen, intervju osv.?

    Jag tror ibland att jag stödjer mig på fel data. Jag tror även att jag är rädd för att förändra när jag upptäcker detta, att jag inte, av rädsla, vill omvärdera mina beslut. För då innebär det att jag gjort fel förut, eller mindre rätt om du så vill. Och det kan någon upptäcka och vad händer då?

    Jag personligen har dock slutat att vara rädd och omvärderar hela tiden. Dock med en stark förankring i vad som tidigare forskats fram inom området och som de facto fungerar. Vetenskapen är underbar, då den säkerställa saker som även fungerar utmärkt i praktiken. Jag har haft ynnesten att få ta del av den.

    Sedan vill jag ju behandla alla rättvist och likadant(om jag nu får kasta in en liten egen önskan). Det vet jag(nåja, till rätt hög sannolikhet:)) att jag gör om jag stödjer mig på en standardiserad process, evidens och undviker maggropskänsla.

    Hur gör du just nu och hur tänker du göra?

  • Svenska HR-twittrare

    För mer än ett år sedan skrev jag det här inlägget om svenska HR-twittrare som också resulterade i en lista på svenska twittrare som avhandlar HR-relaterade ämnen. Det händer en del på ett år kan jag konstatera. Ifjol den 3 maj fanns det 19 namn på den listan. Idag består den av 151 personer! Den är långt ifrån komplett och känner du att du saknas på listan får du gärna kontakta mig.

     

    Här är de konton som återfinns på listan;

  • Twitter & HR

    Jag tycker alltid det är kul när engagerade människor inom en profession går samman, nätverkar, delar med sig och berikar varandra med nya perspektiv. Så även inom HR. Men det finns en fara i att bara diskutera med människor inom samma sfär som dig själv.

    De senaste veckorna har onsdagar inneburit en samlingspunkt på Twitter för människor som vill prata HR. Under hashtaggen #hrsve har människor inom HR såväl som folk inom helt andra verksamheter deltagit, argumenterat och sagt sitt om olika ämnen gällande HR-området. Allt ifrån rekryteringsförfarandet, ledarskap, etik & moral till anställningsformer och löner.

    Hashtaggen #hrsve har de senaste 3 onsdagarna hamnat 5:a, 4.a & 3:a som mest använda hashtagg i Sverige under respektive onsdag. På drygt en timme har taggen används drygt 1000-1200 gånger per tillfälle, ett omfång som inte bara är förvånande och mycket mer än vad jag trodde för 5 veckor sedan när #hrsve drogs igång – det signalerar också en ny lättillgänglig form för att dela med sig, att bjuda in till de yrkesverksammas dagliga frågor, tankar och resonemang. Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla personer utanför HR som berikar de diskussionerna med andra perspektiv och nyanserar diskussionerna. Värdefullt!

    I det senaste numret av branschtidningen Personal & Ledarskap kan man på sida 12 ta del av en tillträdande  styrelseledamots, Tobias Lennér, tankar gällande sin och HR-föreningens roll. Bland annat ställs frågan; ”Hur ska HR bli mer synligt både i och utanför organisationen?”

    Svaret från den nyinvalde ledamoten i HRs branschförening löd (underförstått något redigerat av P&Ls reporter):

    ”Det har jag inget bra svar på, däremot tror jag det kan hänga ihop med svaret innan, att i den mån det går visa mätbara värden. Det underlättar synligheten.”

    Jag håller med – det är bra att mäta de insatser som görs i ett företag – alla funktioner har det trycket på sig, det behovet. Men. För att  synliggöra vad HR gör och öka förståelsen för det arbete som bedrivs av HR-personer så anser inte jag att man enbart borde blicka inåt. Man borde istället öppna upp, bjuda in till dialog, dela med sig. Det ger på riktigt andra en möjlighet att skapa sig en förståelse för vad HR-folk egentligen sysslar med (för det vet inte speciellt många) och det driver förändring på sikt. Alla insatser som bara sker inom ett företag eller stängt inom profession på nätverksmöten, HR-afterworks, HR Sverige etc riskerar att bli en insats/produkt som bara riktar sig mot HR-folk. Som redan förstår vad HR är. För mig är #hrsve ett konkret steg ur den ankdamm som det ibland talas om som en beskrivning av HR-professionen.

    Jag tycker det är beklagligt att vår profession till stor del driver opinion på samma sätt som för 20 år sedan. Möjligheterna idag är så många fler.

    Det gäller inte bara för HR. När startar någon tex. ”reklam-timmen” (#reksve) på Twitter? Bjud in till dialog!

  • Rekrytering från ett HR-perspektiv

    De senaste veckorna har diskussionerna på twitter gällande rekrytering och personalfrågor tagit alltmer fart i mitt flöde. Jag tycker det är riktigt bra att dessa viktiga ämnen aktualiseras och får spridning och hoppas det inte bara är en peak utan en mer bestående trend.

    Det som jag kan konstatera är dock att många tyckare ej verkar inom HR (Human Resources) eller rekrytering. Givetvis är det inget krav för att kunna tvista om denna typ av frågor men jag som utbildad personalvetare och verksam inom HR-fältet skulle vilja ge min bild av det som många benämner som ”rekrytering” i sociala medier. I dagarna skrev Therese Reuterswärd, konsult inom digital och social marknadsföring, ett blogginlägg som jag gärna vill kommentera.

    Jag vill först göra en begreppsutredning. Det som idag diskuteras på twitter är enligt mig inte rekrytering. Det är search. Det är den initiala delen av rekryteringsprocessen som sedan följs av olika steg beroende på hur rekryteringsprocessen är uppbyggd. Denna del kan sedan följas av delar med olika grad av validitet som till exempel kortare intervjuer, djupintervjuer, tester (intelligens, personlighet, självskattning etc), referenstagning och arbetstestning. Med oändliga resurser och med oändlig tid skulle antagligen företag nyttja så många instrument som möjligt för att nå en hög validitet. Hög validitet kan på ett bättre sätt predicera den framtida arbetsinsatsen (men givetvis aldrig till fullo). Men verkligheten ser annorlunda ut och beroende på kundkrav gällande leveranstid och pris så kan ibland rekryteringar gå väldigt snabbt, med få steg. Till priset av en god validitet.

    Jag verkar själv som konsult inom HR/kommunikation. Jag håller med om att det öppnas upp mycket möjligheter gällande search. Jag ser med spänning framemot hur location-based headhunting kommer att växa fram, hur integrationstjänster för människors sociala CV(som tex TheSocialCV) växer fram och hur allt fler företag ser den ekonomiska vinningen i att dels skapa kanaler in till dem genom en digital närvaro (Employer Branding) och dels att de ser möjligheten att kunna nå passiva kandidater genom mer otraditionella kanaler. Det är lätt att blicka mot USA i dessa sammanhang och sedan applicera samma modeller ochnretorik på svenska företag. Men riktigt så enkelt är det inte, enligt mig. Beroende på faktorer som digital mognad och kulturell kontext så är saker som fungerar i tex USA idag per automatik inte något som fungerar i Sverige idag. Men kanske om 1 år, eller om 4 år? Kanske.

    Det man måste tänka på är att majoriteten av företagen idag använder sig av s.k  annonsbaserad rekrytering. I den initiala delen av rekryteringen används då jobb-boards likt Monster, CSjobb och arbetsförmedlingen (gratis). Den största utmaningen för företag som vill komplementera sin annonsrekrytering med uppsökande rekrytering består inte i att ”våga ta beslutet att köpa in ett nytt verktyg”. Det består att att kunna förändra sin organisation så att deras medarbetare också kan nyttja verktyget. Det handlar om kompetensutveckling, det handlar om delegering av ansvar och tid och det handlar om nya sätt att processa och dela information inom  företaget. Till syvende och sist handlar det om människors sätt att förändra sin egen process i hur de arbetar. Att gå från att ta emot kandidater i ett automatiserat flöde till att vara uppsökande, att ringa någon som inte sökt ett jobb, att maila någon som inte visat intresse – för att få dem intresserade. Den ligger inte i att ”våga finnas där” utan den största utmaningen för företagen är relaterad till deras organisationsstruktur.

    I diskussioner om vad som ”är bra” ser jag ibland konsulter, likt Therese, mena att man får ”bättre kandidater” genom sociala medier. Jag vill påstå att man i vissa typer av utlysta tjänster kan nå passiva kandidater bättre genom sociala medier. Det innebär att man  enklare får in kandidater till rekryteringsprocessen. Det innebär inte att man får bättre kandidater, eller mer passande kandidater för tjänsten. Det som avgör rekryteringens validitet är inte från vilken kanal kandidaterna kommer från utan vilken typ av instrument som man använder och i vilken ordning de används i rekryteringsprocessen. Det Mashable promotar i en av länkarna (och i många andra) som Therese postar är inte att en rekrytering blir bättre ur ett validitetsperspektiv, utan att man genom rekommendationer, referral-program och en god digital närvaro kan få in fler och ibland även passiva kandidater. Och jag håller verkligen med Lauby i den åsikten.

    I en diskussion gällande validitet så vill jag också påpeka att så kallad magkänsla har samma validitet som grafologi. Ingen. Det har i arbetspsykologisk forskning bevisats gång på gång sedan 50-talet att den magkänsla som många chefer förlitar sig på har noll korrelation med en god framtida prestation i arbetet. Däremot kan beslutet som tagits ”kännas bra” och senare stärkas genom att chefen bekräftar sitt beslut genom att fokusera goda sidor den anställda har. Man kommer dessutom sannolikt att ha trevligt på arbetsplatsen.

    Det finns nog ingen som skulle ifrågasätta en tandläkares kompetens eller tolkningsföreträde inom ett område som denna utbildat sig inom och verkat i. Eftersom HR-fältet handlar om människor så har alla sina egna erfarenheter, vilket ej är fallet gällande tandläkaren. Jag för min del har svårt att skilja på expertis inom ett fält vare sig det är inom beteendevetenskap eller i en teknologiskt avancerad nisch. Eftersom det finns en hel del pengar i att förmedla personer till arbete och personalfrågor så hoppas jag innerligt att HR-branschen ej blir föremål för den värdedevalvering som till exempel coach-begreppet utsatts för på grund av att många aktörer sett en kortsiktig vinst samtidigt som man kunnat komma undan med en undermålig insats. Det är viktigt både för kandidater och företag att rekrytering fortsatt bedrivs av person som är bildade inom området. Annars kan man snabbt se en utveckling där kvalité och etik åsidosätts för snabba monetära vinster. På kandidaters och företags bekostnad.

  • Företag + Sociala medier = Storstadsfenomen?

    Under det senaste halvåret har jag funderat över behovet av sociala medier. Framförallt har jag funderat på och fascinerats av vissa företags icke-behov av dessa. Jag bor och är verksam på en mindre ort och de företagsledare jag pratat med här bryr sig knappt om det parallella universum som sociala medier och internet utgör. Det kom förstås som en total chock för mig som är, eller åtminstone har försökt vara en aktiv användare av socialt nätverkande på internet under flera år (framför allt bloggar, Facebook, Twitter och LinkedIn). Detta beteende frodades bra under tiden jag bodde och var verksam i Uppsala, som nuförtiden räknas till Stockholm, med andra ord ett storstadsområde.

    Storstadsområdena i Sverige har, enligt min uppfattning, andra förutsättningar än många andra delar av Sverige. Där jag kommer ifrån säger man halvt hånfullt och med andra halvan fylld av avundsjuka att ”allt funkar i storstäderna”. De flesta affärsidér går att komma runt med i storstäderna, bara man når ut till sin målgrupp med infon att man existerar. Där kommer de sociala medierna in. I storstadsregionerna förutsätter företagets överlevnad ett aktivt liv på internetbaserade sociala nätverk. Företagen måste få människor att veta att just deras företag finns, företagsnamnet måste spridas och det helst fort. Annars drunknar lätt företaget i mängden av alla andra företag i regionen och försvinner. I storstadsområdena måste det snackas om ditt företag annars dör du. Du måste sticka ut för att överleva och bli ihågkommen.

    I småstadsregioner verkar världsordningen fungera på ett lite annorlunda sätt om jag ska tro mina egna iakttagelser. På mindre orter verkar devisen vara att så länge ingen snackar om ditt företag finns det antagligen ingen smuts i närheten av företaget heller. Därför finns en stor skepsis mot nätverkande på internet hos företagare i småortsregionen. Företagare kan i åratal ha arbetat med att fylla sitt företagsnamn med ett visst anseende via den äldre formen av nätverkande som tex mingel, sammankomster i loge som t ex Lions eller Odd Fellow, sportklubbar, etc. Att då lämna ut sitt väl vårdade företagsnamn till allmän beskådan, med risk även för allmän bespottning, är inget som direkt lockar företagsledarna här. Det att finnas i sociala medier är att släppa på kontrollen och att släppa på kontrollen kan innebära ja… vadå? På en mindre ort bör du smälta in, nästan försvinna, för att överleva. Om ditt företag sticker ut ökar risken att det förknippas med negativa rykten. Genom att befinna dig inom ”den gråa massan” av företagsvärlden ökar chansen för överlevnad. Det verkar i alla fall vara vad en del företagsledare anser.

    Vad tror ni? Är sociala medier och nätverkande över internet något som i dagsläget är ett storstadssyndrom? Kan det vara så att i storstäderna är geografiska avstånden förhållandevis stora och då underlättar kanske internet, medan det på småorter spelar mindre roll då de geografiska avstånden är mindre? Eller vad kan skillnaderna bero på?