Kategori: Arbetsmarknad

  • Ingen gillar en enväldig chef.

    Ingen gillar en enväldig chef.

    Deloitte har de senaste åren släppt en rad olika undersökningar kring vilka preferenser millennials eller Generation Y har när det kommer till arbetslivet. Det här är ett område som har intresserat mig länge och redan innan jag bestämde mig för att bli personalvetare intresserade jag mig för vad det är som gör min egen generation annorlunda jämfört med tidigare generationer. Den senaste studien Deloitte har genomfört är The Deloitte Millennial Survey 2015 – Mind the Gaps. En i många avseenden intressant studie som påvisar att företag i företrädesvis utvecklade länder och marknader står inför stora utmaningar när det gäller att attrahera och behålla talangerna.

    Särskilt intressant är att se att tidigare trender, såsom att ersättning och jobbtrygghet fortfarande inte är viktigast för millennials trots att vi nu kommer in i en ålder där många börjar skaffa barn. Länge har det varit undanflykten för företag att inte ändra på sin struktur, ”Jaja, det tycker mjuka värden är viktiga nu men snart får dom barn och då ändras det.”
    Det här verkar enligt studien inte stämma.
    Istället är det fokus på människorna i organisationen som millennials värderar högst och att det ges möjligheter att växa inom organisationen.
    Här påvisar studien en klar diskrepans mellan seniora chefer och millennials. På frågan vad som är viktigt värderar de seniora cheferna kompensation och kortsiktiga monetära vinster för företaget där millennials då värderar ovan nämnda attribut.
    Det behövs inte en forskare i gruppdynamik för att förstå att det här troligtvis är en orsak till irritation i organisationer runt om i världen idag.

    6 av 10 millennials uppger att deras nuvarande jobb skänker dem en mening och riktning och det är därför de valt den arbetsgivaren. För millennials som är väldigt aktiva i sociala medier uppger nästan 8 av 10 (77%) att det är anledningen till att man valt det företag man valt. Kopplat till det här i undersökningen är också ett utfall av de arbetsplatser där man känner att arbetet skänker mening. Det påvisas att där medarbetarna känner mening med arbetet så finns ett statistiskt säkerställt samband mellan ökade intäkter, högre nöjdhet bland medarbetarna och lättare för företagen att rekrytera.

    När det kommer till ledarskap rankar millennials dessa egenskaper främst;

    • Strategiskt tänkande ( 39 procent )
    • Vara inspirerande ( 37 procent )
    • Stark social kompetens ( 34 procent)
    • Vision ( 31 procent )
    • Passion och entusiasm ( 30 procent
    • Beslutsamhet ( 30 procent )

    Minst populärt av ledaregenskaperna är kanske inte helt oväntat ”enväldig”. Karl XII hade haft det svårt 2015 med andra ord.

    Vad betyder det här för oss på HR?

    Den givna frågan i sammanhanget. För att vara helt ärlig känns det här inte som några revolutionerande insikter.

    Kanske för att jag tillhör gruppen som svarat på frågor men också för att det känns som att det här är saker som vi som studerat HR redan känner till.
    Vi vet att människor som känner stark mening med sitt arbete presterar bättre än människor som inte gör det. Trots det tror jag många arbetsplatser fortfarande inte fokuserar på det, meningen, målet och visionen utan ser det monetära som ett medel för att öka motivation.
    Och med risk för att bli tjatig men jag ser det här som ett gyllene tillfälle för HR att ytterligare stärka sina optioner. Om det interpersonella är det som efterfrågas av de som vi numera ofta (rätt eller fel) kallar morgondagensledare och talanger så vet vi sedan modersmjölken på universitetet hur man skapar förutsättningar i organisationer för att skapa de förhållanden som dessa personer trivs och frodas i. I och med Deloittes studie har vi dessutom fått statistiskt vatten på vår kvarn att visa upp för tvivlande chefer och ledningsgrupper.

    Som jag nämner ovan så skapar de olika synsätt som millennials och seniora chefer har en del friktion i organisationer, det här värt att beakta och organisationer som lyckas göra båda nöjda kommer troligtvis få en hävstång i konkurrensen om både äldre och yngre talanger. Vårt arbete i det blir att hitta en gemensam väg framåt som tillgodoser inte bara den ena generationens behov. En inte helt enkel uppgift alla gånger.

     

    Tillsist, in och läs hela rapporten, den innehåller mer matnyttigt än de punkter jag plockade ur här.

  • En miljon unga tar snart över

    En miljon unga tar snart över

    Hur ska arbetsgivarna klara det kommande generationsskiftet på arbetsmarknaden? Inom tio år går hälften av cheferna i pension och många unga träder in på våra arbetsplatser. Trots det har få tagit tag i frågan visar en undersökning bland 600 personalchefer.

    Sju av tio personalchefer ser generationsskiftet som en central fråga inför framtiden. Men bara en procent anser att de både är duktiga på att attrahera unga människor och se till att föra över 40-talisternas kunskap.

    Det visar en undersökning bland 600 personalchefer som Kairos Future gjorde tillsammans med Sveriges HR Förening i våras.

    Men det handlar inte bara om att lyckas rekrytera de nya medarbetarna.

    – Med påkostade kampanjer och satsningar på sitt varumärke kan man kanske få dem att börja, men hur ska man få dem att stanna? 80- och 90-talisterna är vana att plugga lite till och från och dra iväg på långa resor när de har lust. Passar inte galoscherna drar de genast vidare, säger Thomas Fürth, forskningsledare på Kairos Future som lett undersökningen.

    Inom de närmaste tio åren kommer var femte förvärvsarbetande och närmare varannan chef att gå i pension, totalt cirka
    860 000 personer.

    Samtidigt väntar 1 130 000 unga i kulisserna, enligt TCO:s rapport Utmaningar i framtidens arbetsliv. De unga har helt andra värderingar, är ganska självupptagna och självsäkra, enligt Kairos Futures generationsundersökningar.

    Fredrik Claesson, som också arbetar på Kairos Future, menar att unga behöver ”av-akademiseras” och lära sig att jobba för att åstadkomma resultat.

     

    Arbete är mindre värt

    Men Kairos Futures generationsundersökningar bland 19–23-åringar visar att arbete har förlorat ordentligt i värde. 1982 satte 70 procent arbete högst, 2005 var siffran nere i 30 procent. Familj, fritid och vänner är viktigare i dag.

    Så hur ska arbetsgivarna matcha detta? Ja, enligt undersökningen är det en öppen kultur med högt i tak, teamanda, projekt och aktiviteter som behövs för att locka unga människor.

    Utmaningen är som sagt dubbel och det är inte många personalavdelningar som ens har kommit i gång med arbetet, visar undersökningen. De allra flesta har förstås snarare varit sysselsatta med att säga upp medarbetare i lågkonjunkturen.

    Hur de bistra tiderna kommer att påverka generationsskiftet är ovisst. Den allmänna tendensen är att inträdet på arbetsmarknaden sker allt senare, ofta kring 28 års ålder. Samtidigt kryper pensionsåldern uppåt, nu går de flesta när de är 63 år.

    Mycket talar för att många kommer att fortsätta jobba, kanske till och med upp till 67 års ålder och ännu längre, om företag och organisationer vill ha dem kvar och kan se till att anpassa arbetsuppgifter och arbetstider. Den åldersgruppen identifierar sig nämligen i hög grad med sitt arbete.

     

    Svagt intresse hos unga

    Luftfartsverket har satsat systematiskt på kunskapsöverföring, men med mycket blandat resultat, enligt Håkan Jonforsen, teknisk direktör. Framför allt brister intresset hos de unga att ta till sig äldres kunskaper och erfarenheter.

    – Även om vi som organisation anser att det är viktiga kunskaper gör de unga en annan bedömning. Jag upplever att de tycker att de redan kan allt med sina färska kunskaper från universitet och högskolor. Kanske måste varje generation få göra sina egna misstag och lära av dem, säger Håkan Jonforsen.

    Han menar att den både breda och djupa kunskap, som många 40-talister tillägnade sig under många år på samma arbetsplats, snart är ett minne blott.

    • Få kommer att stanna så länge att de har möjlighet att bygga upp en sådan erfarenhetsbank. Det måste nog organisationerna lösa på annat sätt i framtiden, säger han.

     

    Foto BY-NC-ND/michael dornbierer

  • Sälj & Rekrytering

    Sälj & Rekrytering

    Jag har länge dragit mig för att skriva detta inlägg men efter i vad som många nog ser som en uppstartsvecka efter semestern ha blivit kraftigt nedringd av säljare från olika rekryteringsföretag så känner jag att det är tid.

    Jag inser att jag figurerar på många personers lead-listor och kund-pipelines då jag sitter i en sådan roll på ett större produktbolag inom IT men hetsen som jag upplevde denna veckan var värre än vanligt. Jag har därför skapat en – högst personlig – gör inte-lista för säljare som väljer att genomföra cold calls mot HR/Rekryterare;

    Ett nej är helt enkelt ett nej.
    Har man inget tillväxtbehov inom ett visst område eller helt enkelt inte anser sig behöva extern hjälp så borde företaget betecknas som en ”kall lead” eller en no-go. Jag har sett undersökningar som påvisar att ”många kontakter” ökar chansen att få till en affär. En direkt respons på det är att sådana undersökningar inte är gjorda i ett svensk kontext 2014. Tjat leder till att mailet hamnar i den mest mörka och avlägsna mappen i min inbox.

    I måndags ringde en säljare som varken hade rätt på namn eller företag. Jag gav honom ett artigt nej efter att tålmodigt låtit honom reparera hans egen approach. På tisdagen ringer han igen med exakt samma öppningsfras. Jag påpekar att ”vi pratade ju faktiskt igår..” varpå han säger ”nej, det gjorde vi inte”. När jag påpekar vad vi sade så urskuldar han sig med att ”det måste blivit något fel”. Det för mig till nästa punkt:

    Gör din research.
    Läs på om företaget du ringer upp. Sluta klipp kanterna för att få in fler calls / mail per dag. När jag verkade som rekryteringskonsult ”på utsidan” för några år sedan så skulle jag skämmas om jag plockade upp luren och inte hade någorlunda koll på vem jag ringde eller vilket företag personen arbetade på. Om ditt rekryteringsföretags säljavdelning mäter dig enbart på kvantitet så vill jag beklaga detta; försök påpeka det och om inte det fungerar – byt företag.

    Att du som säljare vill arbeta mer långsiktigt och relationellt än din chef / företagets struktur tillåter dig är faktiskt en riktigt bra anledning till att byta företag. Är du duktig på det du gör så är det i linje med en ”Do Good-darwinism” gällande företag som jag är en förespråkare för – de som gör bra saker på rätt sätt bör enligt mig få spridning och belönas.

    Sluta skicka kandidater i blindo.
    Ärligt talat – att presentera kandidater i en första kontakt utan att vi har vare sig avtal eller någon historik tillsammans är ett klassiskt genvägstänk.
    Om du som företag redan i första kontakten vill klara av ”introduktion, avtal & kandidatpresentation” OCH (som oftast är fallet) du missar både gällande avtalsbitar och framförallt kandidatmatchning då tänker jag som potentiell uppköpare två saker om dig.

    1. Du och ditt företag har exakt samma approach när du mailar / ringer kandidater. Det vill säga – du vill skicka deras CV snabbt och du spenderar minimalt med tid på att få göra det i din kontakt med den potentiella kandidaten. Inte förenligt med hur vi vill att våra partners ska representera oss.
    2. Du förstår inte våra behov och därför vill vi inte arbeta med dig. Angående förra punktens ”Do Good-darwinism”; du hamnar längst ned på listan av potentiella samarbetspartners – du har ju precis bevisat att du inte är särskilt kompetent – och kompetens är ju viktigast.

    Känn till er affär.
    Du kommer INTE kunna ringa mig och presentera dig själv OCH få ett kundmöte utan att kunna berätta i detalj hur ni arbetar med rekrytering / headhunting (i de fall sådana frågor ställs). Det är inte intressant hur en säljare paketerar sitt företag – det är intressant hur leveransen kommer att se ut.

    Följaktligen kommer frågor i ett initialt samtal med mig handla enbart och just om det. Ibland har jag vetat att ett företag haft ett par duktiga rekryterare men tyvärr blivit så avtänd när säljarens presentation och beskrivning av hur man arbetar med rekrytering att jag inte kunnat drista mig till att gå vidare med dem. Faktum är; skulle jag göra en lista på de tio bästa ”förstasamtalen” jag haft med personer som säljer rekryteringstjänster så skulle inget av dem varit med en säljare. Det skulle varit med rekryterare själva eller möjligen med ägare för ett mindre rekryterings- eller headhunting-företag (som själv verkar operativt).

    Driver du ett rekryteringsföretag och läser det här så känner jag som du; operativa rekryterare med intresse för sälj är önskvärt. Och ovanligt. Det vill säga om du tror att sälj 2014 borde vara limiterat till enbart cold calls.. 🙂

    Jag har många bekanta och vänner som verkar i rekryteringsföretag. Vissa av dem i en säljande funktion. Denna veckan slås jag av hur deras – inom vissa branscher förlegade – organisationsstruktur forcerar dem till att spendera allt för lite tid på varje lead eller hur den ger dem mindre tid till att förstå deras egen leverans. Det är en nedslående tanke, då jag vet att de kan bättre.

    Gillade du det här inlägget? Läs mitt inlägg om varför vi behöver kompetensinvandringen.

    Bild CC-BY flickr/gato-gato-gato

    Köpa Jawbone UP?

  • Vad gör oss lyckliga på jobbet?

    Vad gör oss lyckliga på jobbet?

    Våra kompisar på LinkedIn gillar statistik vilket går hand i hand med det vi gillar här på HR Sverige. Nu senaste har de genomfört en stor studie om vad som gör oss  lyckliga på jobbet. Och vad säger då resultaten, vad är det som gör oss i Sverige lyckliga och hur ser det ut i andra länder?

    Först och främst är det vänskap på jobbet gör oss svenskar lyckliga – långt mycket lyckligare än det globala genomsnittet.  Svenskarna blir dessutom mer motiverade (55 mot 43 procent) och produktiva (38 mot 34 procent) av sina jobbkompisar, jämfört med de globala siffrorna.
    Svenskarna är de som blir allra lyckligast av vänner på jobbet (65 procent) av alla undersökta länder, följt av personer från Malaysia (58 procent) och Indien (57 procent). För andra européer bidrar inte jobbkompisar till lycka i lika stor utsträckning, endast 34 procent av britterna och 40 procent av italienarna säger att de blir lyckliga av vänskap med sina kollegor.
    ”Svenskar är vana vid ett platt företagsklimat, ordet hierarki existerar knappt här om man jämför med i många andra länder. Det är klart att det påverkar arbetskulturen, men det är ändå roligt att se att svenskar ligger så långt fram i att värdesätta vänskap även på jobbet”, säger Maria Wade på LinkedIn Sverige.

    90-talisterna och 50-talisterna
    Studien visar också på stora generationsklyftor. Bland 90-talisterna (18 till 24 år) säger hela 85 procent att vänskap på jobbet påverkar dem positivt och gör dem lyckligare. Detta i motsats till 60 procent av 50-talisterna (55 till 65 år).De unga som nyligen trätt in i arbetslivet är också de som är mest aktivt med sina kollegor, 40 procent av 90-talisterna brukar stanna kvar för att umgås med sina kollegor även efter jobbet. Den yngre generationen är också betydligt mer transparent än den äldre, där inte ens hälften av 50-talisterna pratar om lön med kollegorna medan två tredjedelar av 90-talisterna gör det. De yngre pratar dessutom hellre om privata relationer (50 procent) än vad de äldre gör (34 procent).

    Mer statistik
    · Var tionde svensk har dejtat en kollega – vilket gjort att de känt sig mer motiverade.

    · Nästan var femte svensk stannar gärna kvar efter arbetstid för att umgås med sina kollegor, vilket är högst av alla undersökta länder. Globalt sett gör var tionde samma sak.

    · 33 procent av svenskarna säger att de har skyddat en kollega som har gjort fel på jobbet, globalt är det bara 23 procent.

    · Endast åtta procent av svenskarna anger att de blir tävlingslystna av sina kollegor, jämfört med det globala genomsnittet på 18 procent.

    · Samtidigt kan 24 procent av svenskarna tänka sig att ge upp en jobbkompis för en befordran.

    Fyra tips på hur man kan förbättra relationen med en kollega

    · Ta dig tid att bry dig – Ta några minuter i samband med varje möte för att få kontakt på ett mer personligt plan. Arbetslivet är bara en del av de vi är, om du lär känna dina kollegors personliga intressen kan det ge dig en inblick i vad som faktiskt motiverar dem.

    · Ät luncher – det är aldrig försent att börja luncha med dina kollegor. Varför inte boka in en egen lunch med var och en av dina kollegor för att verkligen lära känna dem). Du slår två flugor i en smäll, en avkopplande stund och en förbättrad relation med en kollega.

    · Håll kontakt – det är ibland svårt att hålla kontakt med tidigare kollegor, se till att lägga till dem på Linkedin så att du kan hålla koll på vad som händer i deras liv och karriär.

    · Känn av var gränsen går – 10 procent av svenskarna har någon gång sms:at sin chef utanför jobbet om en icke-arbetsrelaterad fråga. Känn efter var gränsen går – detta kan vara något som inte alla chefer är helt bekväma med.

    Gå gärna in på här för mer information om LinkedIns globala studie om relationer i arbetslivet. Eller ladda ner rapporten här.

    Om studien av LinkedIn och CensusWide
    I april 2014 gick LinkedIn ihop med CensusWide för att undersöka fler än 11 500 fulltidsarbetande professionella runt om i världen. Respondenterna, som var i åldrarna 18-65 år, undersöktes i 14 länder; USA, Sverige, Indien, Kanada, Australien, Hong Kong, Singapore, Spanien, Nederländerna, Malaysia, Italien, Indonesien, Brasilien och Storbritannien, för att bättre förstå hur professionella fulltidsarbetande ser på relationer på arbetet. I Sverige har 1002 respondenter tillfrågats.

     

  • #kompetensinvandring

    #kompetensinvandring

    Under måndagsmorgonen befann jag mig något yrvaken på en av Almega arrangerad debatt som företagsrepresentant för DICE i ämnet kompetensinvandring. Några veckor tidigare hade Almega lanserat hashtaggen #kompetensinvandring och samlade var nu ett par företagsrepresentanter (förutom mig själv även Ants VD; Carl-Johan Hamilton) och politiska debattörer i form av: Tobias Billström (M), Martin Ådahl (C), Maria Ferm (MP), Ali Esbati (V), Jytte Guteland (S) och även Thord Ingesson (LO). Jag och Carl-Johan delade med oss svårigheter och möjligheter för företagen vi representerade och politikerna tog sedan plats och förmedlade sina egna och sina partiers tankar och hållning i frågan. Gemensam nämnare var att alla parter tydligt ansåg att Sverige har ett stort behov av kompetensinvandring i framtiden.

    Att handläggningstider hos myndigheter gärna skulle kortas ned rådde det också konsensus om men för mig personligen framgick det tämligen snabbt att olika företagssegment av arbetsmarknaden har olika behov av kontroll och byråkrati. På ena sidan av ett kontinuum finns de (som så ofta exemplifierade) temporärt anställda bärplockarna där tydlig kontroll över arbetsformer och arbetsmiljö kan ses som en nödvändighet för att försäkra sig om att arbetsförhållanden är goda och att inte tex. lönedumpning pågår. På andra sidan av detta kontinuum befinner sig större aktörer inom tex IT-branschen som spenderar mångmiljonbelopp per år inte bara på att hitta, attrahera och sedan omlokalisera hit nischad kompetens utan även på att göra det på ett stödjande vis med ett längre perspektiv i fokus (stora omlokaliseringstöd, språkträning, lägenhetshjälp etc). Det förefaller orimligt att så skilda typer av verksamheter inte skulle ha företagsanpassade kontrollfunktioner hos myndigheterna då de olika arbetstagarna som omlokaliseras till Sverige knappast kan påstås utsättas för samma typ av risker. I det senare fallet inom IT-sektorn är rentav högre löner och förmåner än de anställda i Sverige väldigt vanligt just eftersom kompetensen är så pass specialiserad att den ofta inte går att finna i Sverige. Jag är övertygad om att det senare stämmer in på många företag i spelbranschen men jag vet även att tex mina bekanta på Spotify upplever samma sak. I takt med att hashtaggen #kompetensinvandring har tagit fart så har även flera andra företag/personer berättat om just deras upplevelse, tex anställda på The Local och Tacton.

    Jag tycker givetvis att det är viktigt att svenska företag enkelt har tillgång till kompetens utom landets gränser – det hjälper våra företags tillväxt & produktion vilket på sikt ökar skatteintäkter och håller kvar jobbmöjligheter i Sverige. Men samtidigt är det oerhört viktigt att även tänka på kandidatperspektivet; att våra växande exportföretag som tex DICE, Spotify, King & Skype kan rekrytera kompetensbaserat. Det vill säga att en persons kod – eller mer riktigt; personens kompetens – avgör personens möjlighet att få jobbet och inte att var personen bor kan styra huruvida denna har sämre eller bättre chanser i processen för att företag kan uppleva det som ”krångligt och byråkratiskt” att ta hjälp av kompetens utanför Sveriges gränser. Jag anser att om man på allvar har ambitionen att  jobba helt kompetensbaserat med sin rekrytering så innebär det inte enbart att man bör sträva efter att koppla bort faktorer som kön, ålder, etnicitet i rekryteringsprocessen; man bör även sträva efter att i sin bedömning koppla bort vilken geografisk tillhörighet den sökande för tillfället har.

     

  • 5 bra tips att hitta nytt jobb 2011!

    Så har de första arbetsveckorna på det nya året passerat revy! För många brukar detta innebära löften om förändringar, nya upplevelser och nya mål. Om man skulle inventera Sveriges samlade löfteslistor tror jag att man skulle hitta ”nytt jobb” på väldigt många listor. Att mentalt ta steget mot nytt jobb är också att ta steget till förändring. Det är en ganska lång resa mellan att skriva ner sina mål på en lista för att sen förverkliga dem. Om man beslutat sig för att genomföra den förändringen finns det några viktiga saker att tänka på, innan man trycker på knappen.

    – Se till att du verkligen går Till något och inte Från något! Med detta menar jag helt enkelt att du måste våga invänta rätt jobb. Många vantrivs så mycket att det mesta som inte är det befintliga verkar bättre. Våga vara kall och gör hemläxan ordentligt.

    – Se till att ta reda på vad du vill göra! Har du ställt in siktet på ett specifikt jobb eller är det ett speciellt företag som lockar? Det är en viktig fråga att ha svaret på. Om man inte vet vad man vill göra hur ska man då kunna ge 100 % för att nå sitt mål?

    – Se till att uppdatera ditt CV, gå igenom hur det är designat och plocka fram vad du uträttat. I väldigt många CV står det endast exempel på arbetsuppgifter som genomförts men det står inte vad resultatet blev. Det mest intressanta är vad man har uträttat, vad har producerats, har detta ökat produktiviteten – kort och gott, vad blev resultatet av det du genomförde. Inom försäljning nämns 2 vanliga säljprofiler, egenskapssäljare och säljare som pratar kundnytta. Egenskaperna i detta fallet är arbetsuppgifterna och kundnyttan i ett CV motsvaras av resultatet, d v s det som uppnåtts.

    – När du vet vad du vill göra, se till att göra ditt personliga brev riktat för det jobb du vill ha. Ett allmängiltigt personligt brev kommer aldrig att bli lika uppskattat som ett där motparten träffas rakt i hjärtat. Den som läser det personliga brevet är också en människa. Med andra ord kommer den personen att bli både nyfiken, intresserad och berörd av någon som har lagt ner extra jobb på att söka just detta jobbet. Många arbetsgivare idag pratar attityd, engagemang och inställning, se till att lägga ner den tid som krävs för att nå fram. Den energi du investerar kommer du ha tillbaka när den adresserade läser det du skrivit.

    – Gör bolagets hemläxa ordentligt. En person som kliver in påläst på en intervju, har alltid ett övertag. Visa att du är intresserad av just detta jobbet. En person som mer pratar om att få ett jobb kommer i samtliga fall förlora mot någon som verkligen visar en passion för just detta specifika jobbet! Tänk dig att du sitter över en middag och diskuterar, hur får du personen intresserad av det du säger? Om du är intressant, påläst och visar vad du kan tillföra kommer de flesta arbetsgivare att bli intresserade.

    Att söka jobb är i sig ett jobb. Det finns inga shortcuts, utan det krävs hårt arbete att få sitt drömjobb! När man ser intervjuer med framgångsrika idrottsmän på TV, finns det en gemensam nämnare – inställningen! Oavsett hur mycket talang de än har krävs det hårt jobb. Investera tid, energi och kraft i allt som rör ditt jobbsökande, det kommer betala sig. Att skicka iväg ansökningar på måfå kommer aldrig bli en vinnare över tid. Att hitta rätt jobb är att investera i sitt eget liv. Finns det någon bättre investering än att göra det i sig själv?

    Om du har lovat dig själv att 2011 ska bli året, ge dig då själv riktigt bra förutsättningar!  Jag säger som Nikes gamla slogan – Just Do it!

  • Arbetet som chef inom kommunal sektor

    Arbetet som chef inom kommunal sektor

    Hej på er igen. Nu är jag tillbaka efter närmare två månaders bortavaro. Ny stad, nytt boende och nytt arbete. Det tar allt lite tid att få ordning på saker och ting. Dessutom den varmaste sommaren som jag upplevt på länge. Allt eftersom värmen ökat har mina inlägg minskat, men nu, som sagt, är jag tillbaka. Redo att reflektera och diskutera. Mitt nya arbete som chef inom kommunal sektor har givit mig många nya tankar som jag gärna delar med mig utav och gärna får lite återkoppling på. För att kunna skriva om alla de ärenden man som arbetsledare kommer i kontakt med är det först rimligt att jag inleder med att beskriva vad jag gör en vanlig måndag.

    • Kl 08.00 – Kommer till arbetet, stämplar in och sätter mig vid datorn med en kopp kaffe. Läser mejl, checkar av så att mina medarbetares stämplingar är i ordning, beviljar ledigheter och semestrar. Går upp på avdelningen för att hälsa och stämma av med personal på plats så att helgens bemanning varit okej och att allt gått bra.
    • Kl 09.00 – Fika med chefskollegor, diskuterar lite kring dagsaktuella händelser. Resonerar kring nuvarande frånvaro på respektive avdelning och hur vi bör lösa uppkomna behov på bästa sätt.
    • 09.15 – Tar hand om all möjlig administration, betalar fakturor och ringer några samtal. Förbereder för fackligt samverkansmöte kl 13.00.
    • 12.00 – Lunch. Äter oftast på plats men försöker i möjligaste mån komma ifrån arbetet en stund för att koppla bort och slappna av.
    • 13.00 – Fackligt samverkansmöte. Här diskuteras allt det löpande, om bland annat personaltäthet på avdelningen, kring arbetsmiljö och kring ekonomi.
    • 15.00 – Eftermiddagsfika. Går upp på avdelningen, stämmer av med sena skiftet om eventuell frånvaro. Stämmer också av hur de anser att helgen varit.
    • 15.30 – Läser mejl, rensar undan lite administration och förbereder inför morgondagens rehabiliteringsmöte.
    • 17.00 – slut för dagen, sätter mig i bilen och åker hem.

    Så här kan alltså ett väldigt schematiskt exempel på en måndag se ut. Variationen är dock bredare än detta och den ena dagen är verkligen inte den andra lik. Naturligtvis finns det inte sådana här exakta hållpunkter utan allt sker lite som det sker och chefsskapet handlar egentligen mest om att vara tillgänglig och att få saker gjorda vilket är vad mitt nästa inlägg kommer att handla om.

  • Att synas eller att inte synas – det är frågan.

    Att så här lite på William Shakespeare-manér ställa denna fråga till så kallade CV-experter brukar inte sällan leda till diskussion. Innan jag knyter an till den absoluta inledningen av denna text vill jag säga att jag hyser en stor portion skepsis till personer som till höger och vänster kallar sig för nämnda epitet. Min fasta övertygelse är att det inte finns någon CV som är enhetligt perfekt och således inte heller någon som kan bedöma den som sådan. Däremot vill jag tydligt framhålla en lika fast övertygelse gällande självklarheten om att det finns bra och dåliga CV och likaledes personer som är kompetenta nog att göra dessa bedömningar.

    To Be Choked Or Not To Be
    Pedro Vezini / Foter.com / CC BY-NC-SA

    En bra CV sägs bestå utav en väl komponerad textmassa, där det tydligt framgår vem du är, vad du gjort och vad du kan bidra med. Givet dessa förutsättningar, är din CV bättre med bild eller utan bild?

    Jag skulle utan minsta tvivel svara att det beror på. Att man är nyfiken på personen som döljer sig bakom dessa fint komponerade ord är inte särskilt konstigt. Det finns dock en baksida med att ha en bild på sin CV, både ur sökandeperspektiv och ur rekryterardito. Allt fler företag arbetar numera uttryckligen med kompetensbaserad rekrytering där huvuddragen består i att, hör och häpna, välja kandidat efter kompetens och inte utefter några andra, för tjänsten, ovidkommande attribut.

    Sett ur ett jämställdhets – och möjligt diskrimineringsperspektiv ser jag en stor fara med att ha en bild på sin CV, inte minst om man har ett visst utseende, en viss hudfärg, eller någon form av synligt handikapp. Att arbeta enbart utifrån kompetensbaserad rekrytering tror jag i de fall bild finns med blir svårt eftersom vi är människor, människor som påverkas, medvetet eller omedvetet, av alla intryck vi möts av. Jag försökte föra just denna diskussion på mitt absolut sista seminarium på skolan innan jag gick vidare till större utmaningar i livet. Dock blev det mer en obehaglig stämning än sansad och nyanserad diskussion av alltsammans.

    Med ovanstående skrivet. Är det klokt att ha en bild på sig själv på sin CV? Är det klokt att synas, eller mer klokt att inte synas? Beror det på om man tillhör en grupp som traditionellt ofta faller offer för orättvisor?

  • Arbetsförmedlingen – hjälper eller stjälper?

    Filip Andersson skrev tidigare ett inlägg här på bloggen om Arbetsförmedlingen. Jag håller med Filip om att arbetsgivare kanske är för dåliga på att använda de gratisresurser som finns, som exempelvis arbetsförmedlingen. Jag har själv tagit hjälp av arbetsförmedlingen för att göra ett urval till en tjänst vi hade svårt att hitta kandidater till, jag fick många bra kandidater att välja mellan! Filips inlägg hittar du här.

    Vid en annan rekryteringsprocess upplevde jag dock ett par baksidor med arbetsförmedlingens rutiner. Här kommer ett par exempel:

    Till en tjänst som det är relativt svårt att rekrytera, eftersom det finns ett underskott av utbildade inom området i Sverige, fick vi in ett femtiotal ansökningar. Tjänsten kräver en teknisk högskoleutbildning och några års relevant yrkeserfarenhet är ett önskemål. Efter att ha läst samtliga handlingar hade jag 7 kandidater kvar som var kvalificerade för tjänsten. Av de jag ratade var det uppenbart att majoriteten var sådana personer som var tvungna att söka alla tänkbara, och otänkbara jobb, för att ha kvar rätten till sin A-kassa.

    Min första fråga är således, ska det vara såhär? Är det meningen att arbetsförmedlingen ska utgöra en instans i arbetsmarknadspolitiken som sätter käppar i hjulet för företagare som letar efter ”rätt” kompetens och samtidigt kränka de arbetssökande? Nej, jag vill påstå att det inte är ok att kräva att en individ måste söka jobb de inte är kvalificerade till. Detta är varken rätt mot de individer som blir utsatta för denna förnedring (för det måste ju vara förnedrande att gång på gång få ett ”nej-tack, dina kvalifikationer uppfyller inte de krav vi har för tjänsten) eller för näringslivet som arbetar hårt för att överleva. Det måste således till en förändring i systemet – arbetsförmedlingen borde arbeta för att hjälpa individer till ett jobb som är rätt för dem, inte ett jobb de inte är kvalificerade för. Blir jobbet rätt för individen, blir det ju i förlängningen rätt för företaget som rekryterar.

    Mitt andra exempel hänger mycket ihop med mitt första, men ur ett annat perspektiv. Rekryteringsprocessen var även denna kantad av stor konkurrens. Annonsen låg bland annat ute på arbetsförmedlingen, majoriteten av ansökningar sorterades även här bort med tanken i bakhuvudet att vi måste utesluta arbetsförmedlingen som rekryteringskanal helt… Men, bland de få som blev kvar hittade vi några riktiga guldkorn! En av kandidaterna som kallades på intervju kändes som en toppkandidat och denne gick vidare till en andra intervju. Efter den andra intervjun var samtliga inblandade i rekryteringsprocessen eld och lågor, denna kandidat måste vi få in på vårt företag var de ord som sades, med entusiasm dessutom. Tills den dag då arbetsförmedlingen ringde och sa att aktuell kandidat hade svårt att få jobb och att de nu  kontrollera om det verkligen var så att den här kandidaten hade 1) sökt jobb hos oss?  2) verkligen varit på intervju? 3) verkligen blivit kallad på ytterligare en intervju?

    Vi svarade givetvis sanningsenligt att denne kandidat var en av våra toppkandidater och samtalet avslutades.  Men det var bara samtalet som var avslutat, i våra tankar och diskussioner frågade vi oss varför arbetsförmedlingen hade ringt? Varför hade denna kandidat svårt att få jobb? Varför var en ”toppkandidat” inom detta yrkesområde, som det knappt finns en endaste ledig person att rekrytera inom, ens inskriven på arbetsförmedlingen?

    Jag vill givetvis påpeka att det i sig inte är något fel med att använda sig av arbetsförmedlingen för varken arbetssökande eller företag. Men med tanke på vad en rekrytering kostar och vad den eventuellt kostar om den landar i en felrekrytering så vill man verkligen vara säker på att anställa rätt person. Minsta lilla frågetecken som då dyker upp måste rätas ut.

    Vi bestämde oss slutligen för att kalla in kandidaten på ett tredje samtal och efter det samtalet var vi alla helt övertygade om att kandidaten var rätt för oss. En dyr process, givetvis, men nödvändig för att inte utesluta kandidaten, som varningsklockan efter arbetsförmedlingens konstiga samtal sa.

    Min fråga är då, är det rätt att arbetsförmedlingen ringer till eventuella framtida arbetsgivare och frågar sådana frågor? Njae, kanske är mitt svar. De har som arbetsuppgift att säkerställa så långt det går att A-kassepengar inte betalas ut till ”fuskare”. Hade kandidaten blivit utan jobbet om det om ett annat företag tagit emot arbetsförmedlingens samtal? Nu kanske mycket hängde på hur denna person från arbetsförmedlingen valde att uttrycka sig. Det kanske är så att det enda som krävs är att arbetsförmedlingen säkerställer att dessa samtal sker på ett positivt sätt och inte på det negativa och uttråkade sätt som just denna arbetsförmedlare hanterade samtalet med.

    Arbetsförmedlingen i all ära, det kan komma mycket gott ur deras tjänster också, men jag tror att de måste kalibrera sina arbetsmetoder en del för att inte skrämma bort näringslivet från att använda deras tjänster och för att inte stjälpa arbetssökande i sin strävan efter ett nytt jobb.

  • Varselportalen

    CSR – företags sociala ansvarstagande. Tidigare har jag skrivit om hur viktig del av CSR det är att faktiskt betala skatt i tillverkningsländer och inte internprissätta så att skatten minimeras alternativt betalas i annat land. Det är även viktigt att betala levnadslöner istället för de minimilöner som tillverkningsländernas regeringar sätter upp (Regeringarna vill givetvis locka utländska investerare till just deras land, därav lönekriget som genererar minimilöner som inte går att leva på). Det kanske känns fjärran att tala om CSR i andra länder för de företag som enbart agerar lokalt. Därför har jag intresserat mig av vad företag kan göra för att upprätthålla ett socialt ansvarstagande här i Sverige. Detta blogginlägg är min första input på det spåret.

    Jag vill slå ett slag för Varselportalen.se!

    På Varselportalen kan du som arbetar i ett nedläggningshotat företag få hjälp med att sköta nedläggningen på ett socialt ansvarstagande sätt som alla parter vinner på: anställda, ledning och lokalsamhälle. Varselportalen drivs av två verklighetsanknutna forskare som specialiserat sig på socialt ansvar vid nedläggningssituationer och de har, enligt hemsidan, erfarenhet från ett tjugotal nedläggningsfall.

    Att komma till den punkten där en nedläggning eller stor nedskärning är det ”enda alternativet” kan aldrig vara kul, varken för ledning eller anställda. Det är dessutom garanterat ett svårt beslut att fatta. Men för att nå bra resultat måste alla inblandade vara aktiva och bidra med bra lösningar.

    Varselportalen beskriver nedläggningen ofta är en situation där varken ledare eller fackföreningar har någon erfarenhet, eller har begränsade erfarenheter. Begränsade erfarenheter kan bidra till svårigheter att fatta rätt beslut. Att ta sitt sociala ansvar i en sådan situation handlar om att mildra konsekvenserna för de anställda och således i förlängningen mildra konsekvenserna för lokalsamhället.

    Detta är problem som dessvärre fler och fler företag står inför idag, vi får hoppas att det vänder! Men till dess kan det vara angeläget att förkovra sig i den information och hjälp som finns på www.varselportalen.se