Igår så publicerade sex LO-förbund en debattartikel i DN gällande avtalsrörelsens hantering av intåget av bemanningsföretag. Företaget Urban Outfitters är ett tidsnära exempel som fått sin beskärda del av utrymme i media och den publika debatten.
Är det rätt att säga upp sin personal och sedan erbjuda samma personal anställning genom bemanningsföretag? Är det bara ett skandalöst kringgående av LAS? Vad blir effekterna och hur ska denna trend tolkas? Dessa är bara ett fåtal av de frågor som väcks från endera sidan i diskussionen.
Facket skulle inte vara facket om inte tonläget tangerar mot det överdrivet dramatiska och polemiska. Istället för att se hur hemskt alla medlemmar (som vi vet är på dalande trend) kommer få i ett framtida samhälle färgat av korttidsanställningar genom bemanningsföretag så finns det inte ett spår av reflektion kring vilka positiva effekter förändringen kan medföra.
Det finns flera andra artiklar som tar fram en viktig poäng i bemanningsföretagens påverkan på den svenska arbetsmarknaden. Låt oss för en sekund anta att arbetsmarknaden inte är statisk, utan snarare präglas av kontinuerlig dynamik. Omvärlden förändras och samma krav och förväntningar som ställdes för 10 år sedan kanske inte längre är desamma. För att spä på föränderligheten så innebär informationssamhället i större utsträckning att företags möts av en omväxlande marknadsplats inom vilken de är aktiva. Traditionell syn på att här i sverige så ska allt minsann vara som det var förrut stryper möjligheterna till utveckling. Den synen anser jag kommer från facken i stor utsträckning. De är pådrivare av en debatt som syftar till oföränderlighet, och kan karaktäriseras som naiv.
Vikten av kunskap ökar, och utbildning blir ett måste för att ta del av företagscentrala funktioner. För unga utan den formella utbildningen så sänker bemanningsföretagen tröskeln för att komma in i företag och skaffa sig den ack så viktiga arbetslivserfarenheten som värderas högt av arbetsgivare. Om (OM!) nu det är så att endast 11% av Sveriges befolkning anser bemanningsföretag vara något positivt så hoppas jag verkligen att dessa 11% är de som annars har det svårt att komma in på arbetsmarknaden och förstår och uppskattar den möjligheten som nya anställningsformer kan medbringa.
Bemanningsföretag: traditionalistisk trygghet eller arbetskraftsflexibilitet
3 Comments
Lämna ett svar
Såg precis Josefssons Uppdrag Granskning om bemanningföretagen i Sverige. Ämnet var tyvärr inte så nyanserat (enligt mig) som det är förtjänt av att vara.
Du skriver:
”De (facken) är pådrivare av en debatt som syftar till oföränderlighet, och kan karaktäriseras som naiv.”
Trygghet är ofta just det – en form av relativ oföränderlighet. Jag vet inte om någon kan belastas för det, eftersom facket oftast speglar sina medlemmars tankar. Jag tycker dock facket har en viktig roll när det gäller att anpassa sig efter marknadens nya anställningsformer. Dessvärre tror jag alltför ofta den tanken vänds om – att marknaden ska anpassa sig efter hur folk helst vill ha det och vilka anställningsformer de helst har. Det kommer inte hända! Kanske var det just det du menade med ”naiv”? 🙂
Fredrik – ungefär det jag menar med naiv.
Snarare att de står för en oföränderlighet som präglar nymodigheter som dåliga. Förändring är inte per definition av ondo. Men när de ställs inför en situation där man antingen kan påverka ett skeende till det positiva så är min uppfattning att facket har en tendens att spela tjalle tvärvigg och säga att det är dåligt FÖR ATT DET ÄR DÅLIGT.
[…] skribenter eftersom vi insåg att ingen av oss riktigt hade tid att skriva alla inlägg själva. Den 14:e januari 2010 skrevs så det första inlägget på HR Sverige-bloggen av Per Tjernberg och efter det har inte […]