Jag blev provocerad när jag läste Annika Ahnlunds inlägg ”Utbildningsnivån påverkar sjukfrånvaron” på HRbloggen.se. Inlägget är ett kortfattat referat av de slutsatser som Försäkringskassan gjort i en rapport vid namn ”Sjukskrivning i olika yrken”. Annika Ahnlund informerar alltså om vad Försäkringskassan kommit fram till. Emellan raderna läser jag in en hel del som jag inte alls är säker på att författaren menade skulle hamna där.
Det jag läser in mellan raderna är att Försäkringskassan anser att personer som arbetar inom ”yrken utan krav på yrkesutbildning”, och framförallt kvinnorna i denna grupp, fuskar med sjukdagar. Att denna grupp helt enkelt har en större benägenhet att vara okynnes-sjukskrivna än personer som arbetar inom yrken med krav på utbildning. Förvisso tas ett citat från en analytiker på Försäkringskassan upp i inlägget som mildrar min uppfattning något:
– Det finns stora skillnader mellan olika yrkesgrupper och yrken relaterat till antal ersatta sjukskrivningsdagar, säger Marie Mulder, analytiker på Försäkringskassan. Det kan finnas många olika orsaker till detta, men faktorer som arbetsmiljö, möjligheter att anpassa arbete vid sjukdom och livsstil kan vara några viktiga komponenter.
Ändå sitter jag här med en konstig känsla i magen. Det finns lätt 100 olika orsaker som skulle kunna ge den här statistikbilden som inte innebär en smutskastning av de som arbetar och oftast sliter hårdare än vad handläggarna på Försäkringskassan gör. Kanske ser Försäkringskassan samma orsaker som jag, men jag upplever det inte som särskilt troligt med tanke på hur deras människosyn varit den senaste tiden. De letar fuskare. Fuskare som nästan inte finns. Medan de sätter dit några få fuskare straffar de en majoritet av vanliga människor som arbetar, men som blir sjuka ibland.
Vi som är engagerade i personalfrågor och personalhälsovård känner till att sjuknärvaro är en inkörsport till mer långvariga sjukdomstillstånd som förslitningsskador samt utmattningssyndrom och/eller depression. Organisationsledningar och HR-avdelningar försöker så gott de kan motarbeta denna typ av sjukskrivningar med hjälp av bland annat friskvårdsbidrag och arbetsrotation. Frågan är om dessa åtgärder från företagsvärlden spelar någon roll när Försäkringskassan i stort sett uppmanar anställda att gå och jobba trots sjukdom?
Hur länge ska Försäkringskassan fortsätta misstänka de som arbetar? Vad vinner Försäkringskassan på att fortgå med denna människosyn? Var finns empatin och omtanken? Om Radiotjänst kan byta taktik borde väl även Försäkringskassan kunna ändra sig?
8 Comments
Lämna ett svar
Hej Cecilia,
Jag tror faktiskt du tolkar in en hel del som inte finns, varken mellan raderna eller någon annanstans. Det handlar kanske mer om dina egna fördomar att du blir så provocerad?
I det här fallet är inlägget dessutom hämtat från Försäkringskassans egen pressrelease och innehåller inte mina personliga åsikter. Det händer ibland att jag publicerar pressreleaser då bloggen är ämnad att vara mer av en nyhetsförmedlare än ”tyckare”.
Man kan också välja att tolka rapporten/inlägget/pressreleasen mer välvilligt:
Kvinnor och lågutbildade har en sämre arbetsmiljö, får sämre med friskvård osv. Därav att de också får sämre hälsa och blir mer långtidssjukskrivna. Något som verkligen förtjänar att lyftas fram, så att företag vet var man ska satsa pengarna framöver.
Hej Annika!
Jag blev inte provocerad av hur du rapporterade Försäkringskassans rapport, utan på de slutsatser som Försäkringskassan gjort. Men jag läste dem i din blogg och därför blev formuleringen ”Jag blev provocerad när jag läste Annika Ahnlunds inlägg…” I övrigt uppskattar jag din blogg. Jag återkommer till den ofta och läser den just för att du verkar hänga med i vad som diskuteras på HR-fronten.
Vad gäller mina egna fördomar har jag massor. Det har vi alla. Det är därför vi har förmågan att missförstå och feltolka varandra, men dessa fördomar hjälper oss också att förstå våra medmänniskor och känna gemenskap. Det finns en fram- och baksida av det mesta – även våra fördomar.
Slutligen: Jag gillar din tolkning av rapporten. Din tolkning visar på en inneboende känsla av empati, en känsla som jag är rädd att en del personer inom Försäkringskassan saknar.
[…] This post was mentioned on Twitter by Johannes Sundlo, McStenberg. McStenberg said: Nybloggat på HRSverige: Fusk eller sjukdom – http://bit.ly/hr9Mox #hrsve […]
Tack för klargörandet. Men oavsett om det är mina eller Försäkringskassans rader är texten extremt neutralt skriven.
Jag tycker också du går väl hårt åt Försäkringskassan. De har ett uppdrag uppifrån som de sliter hårt för att försöka genomföra. För det får de skit från alla.
Man ska inte skjuta på budbäraren…
Kan du ange vilka ”slutsatser som Försäkringskassan gjort” som provocerar dig? Är det inte slutsatserna som du själv dragit som du blir provocerad av? Kan du vidare återge något från rapporten som ger stöd för ditt påstående ”Försäkringskassan anser att personer som arbetar inom ”yrken utan krav på yrkesutbildning”, och framförallt kvinnorna i denna grupp, fuskar med sjukdagar.”? Du anger själv ett citat av en ”analytiker på Försäkringskassan” (detta är förövrigt samma kvinna som har genomfört analyserna och skrivit rapporten!) som talar emot det påståendet. Trots att du erkänner att du inser detta, vägrar du ge upp dina vanföreställningar.
I ditt svar till Annika Ahnlund skriver du att hennes ”tolkning visar på en inneboende känsla av empati”. Medans du i stycket precis innan avslöjar det argument som du bygger din tolkning på. Dina fördomar! Detta är det enda argument som du har. Och för dig är det starkare än både sunt förnuft och din läsförståelse.
När jag läste ditt blogginlägg kände jag som du gjorde när du läste Ahnlunds. Låt mig få använda dina ord, för ”Emellan raderna läser jag in en hel del som jag inte alls är säker på att författaren menade skulle hamna där. Det jag läser in mellan raderna är att” de enda yrken som Cecilia Stenberg möjligtvis (!) skulle klara av, är just de yrken utan krav på yrkesutbildning. Och därför tror du, likt Don Quijote, att du är attackerad. Men vi andra ser bara väderkvarnar.
Bästa Anna!
Tack för din kommentar. Trevligt att du läst mitt inlägg och att du tog dig tiden att skriva en kommentar.
Dessvärre är jag rädd att du misstolkat min intention med mitt inlägg. Jag vill förtydliga att mitt blogginlägg handlar om dissonansen mellan företagens förebyggande personalvård (som ofta bygger på att börja behandling och rehabilitering i ett tidigt stadium av sjukdom) medan den otrygghet som enskilda personer kan tänkas uppleva som en effekt av Försäkringskassans arbetssätt motarbetar detta. Den osäkerhet som kommer med att Försäkringskassan nekar sjuka människor ersättning gör att sjuka väntar med att sjukskriva sig tills det verkligen är riktigt, riktigt illa. Det innebär att rehabiliteringen riskerar att ta längre tid, eller att besvären den sjuke har i värsta fall blir kroniska. Jag anser att denna dissonans behöver belysas och debatteras.
Man ska skylla på sjukskrivning och sjukdom. Högre utbildning är enligt forskningen i många avseenden relaterad till bättre hälsa och bättre resurser att hantera sjukdom.
Arbetsförmåga och hälsa är inte heller helt samma sak. Så det är inte lätt att nysta ut vad som är vad. Det viktiga är ATT MAN INTE SKULDBELÄGGER DE LÅGUTBILDADE FÖR ATT DE SAKNAR ARBETSFÖRMÅGA UNDER KORTARE ELLER LÄNGRE TID.
[…] Idag bloggar jag på HRSveriges blogg. Mitt inlägg kommer du till om du klickar här. […]