På senare tid har det seglat upp en debatt om vem som äger din identitet på internet. Detta framförallt i förhållande till Facebook. Genom sin nya ”like”-funktion, till exempel, dras allt mer information in på just facebook, som får information om dig, vilka vänner du har och vad du gillar och inte gillar. Dessutom verkar de medvetet göra privacy-inställningarna så svåra som möjligt att förstå och ändrar dem då och då. Det kan kritiseras ur ett integritetsperspektiv men jag är mer intresserad av det faktum att alla kopplingar mellan mig och andra, annat, är fast där inne på facebook (vilket kanske också räknas som ”integritetsperspektiv” i och för sig).
Jeff Jarvis, professor i journalistik och fast gäst på This week in Google, en podcast om google och ”molnet” i allmänhet, har argumenterat i flera veckor på TWiG nu att Facebook borde hjälpa oss att skydda och sköta vår online identitet som vi vill, för VÅR skull, istället för att försöka utnyttja den informationen för sina egna syften bara.
Alternativ är på gång. En stor hype har skapats kring ett projekt, Diaspora*, som knappt börjat produceras ännu. Projektet har lyckats samla ihop över $130.000 i donationer på Kickstarter på bara några veckor.
Diaspora beskriver sig självt: ”the privacy aware, personally controlled, do-it-all distributed open source social network”. Individuellt kontrollerat. Du kontrollerar din identitet och alla dina relationer, samtidigt som du kan interagera med alla andra.
Be your own OpenID provider. Having a single identity across lots of services is great, but why trust a web service to hold it? Once we are the keepers of our own data, we can also selectively allow services access to it through Oauth.
Ur ett nördperspektiv känns det toppen! Jag kommer åtminstone att testa den distribuerade modellen för social webb, eftersom jag tilltalas av idén att ha allting samlat på ett ställe som jag kontrollerar. Jag har i liten skala börjat med min personliga domän där jag samlar flöden från mina andra webnärvaroställen och även sådant som händer offline. Jag vill även skapa ett CV i HR-XML-format som jag enkelt kan peta in på diverse jobbsajter när jag vill söka jobb (som kräver ett ”cv”). De flesta jobbsökarsajter vill ju fortfarande att jag ska ge mitt CV till dem, på deras villkor, de vill inte komma till mig och hämta det. Det minsta man kan kräva då tycker jag är att sajterna läser HR-XML så man kan koda sitt CV en gång. Man ska inte behöva lägga 20 minuter varje gång man ska skriva in sitt CV i något nytt formulär.
Ur ett arbetsgivarperspektiv kanske det har sin poäng att göra det krångligt att söka jobb, om man brukar få många sökande. Bara de riktigt motiverade orkar krångla. Alternativt de riktigt desperata. Jag lägger hellre min energi på att skriva ett bra brev än att lägga kraften på något som en maskin enkelt skulle kunna göra.
Ok det var nördperspektivet. Mer seriöst, vem vill hosta och sköta om sin egen identitet manuellt? Förutom nördar? Det lär inte hända. Det vore dock ändå ett stort framsteg att kunna välja vilken social webtjänst som helst och ändå kunna connecta med alla sina vänner och bekanta, oavsett vilken tjänst de väljer. Jag vill kunna ställa in behörigheter för vad som visas för vem. Och samma med CV:t – jag vill kunna ta det med mig och koppla in det varhelst jag vill. Jag vill kunna ta mina kontakter med mig och koppla in i vilken tjänst jag vill. Så kallade ”walled gardens” som Facebook (och för den delen LinkedIn, eller vilken CV-sajt som helst) kan inte på lång sikt vara framtiden för nätet. Det är ju själva nät-kvaliteten som gör nätet, så att säga. Där har alla nördar ett jobb med att förklara och visa och göra det lätt att använda de öppna alternativen.
Läs mer:
Diaspora is not the answer to the Open Web, but that’s ok – Chris Saad
If Facebook were smart… – Jeff Jarvis på Buzzmachine
Exodus från Facebook? – Rasmus Fleischer på Copyriot
Läs även andra bloggares åsikter om facebook, cv, xml, diaspora, open social
5 Comments
Lämna ett svar
Det här kommer att bli en mycket spännande följetong. Eftersom Facebook bara är en reduktion av de funktioner som redan finns på internet så har nörden i mig hela tiden ifrågasatt meningen. Men det är väl som Clay Shirky säger att verktyg inte blir socialt intressanta förrän de blir teknologiskt tråkiga 🙂
Vad gäller HR-XML så är jag också nyfiken, jag är helt för standardisering i den meningen. Det var längesedan jag läste specifikationerna men jag vill minnas att jag tyckte att det var väl tillkrånglat. Har du jobbat med det nyligen?
Nej, jag har inte jobbat med HR-XML och inte satt mig in i konceptet i detalj heller. Jag gillar mest idén, och eftersom det verkar finnas några som gör något på den idén, så ville jag liksom ge en nick till det. Men hur som helst är det intressant, och jag har tänkt lägga lite tid i sommar eller höst på att undersöka det närmare och se hur svårt det skulle vara att kanske utveckla en tjänst kring det. Vad är ditt intresse kring det?
Men jag har! Jobbat med CV i HR-XML, alltså. I flera år. Har gjort en grundlig utredning om detta med syfte att övertala min organisation, dvs Arbetsförmedlingen, att vi ska arbeta för just det du vill ha, ett standardiserat HR-XML CV som du äger själv, och som du väljer att distribuera till alla de aktörer du för tillfället vill knyta ditt CV till. Och uppdatera/ta bort, när du vill.
Haft en viss framgång, men inte tillräcklig.
Och jo, lite krångligt är det, HR-XML CV:t. Men jag vet att det går att påverka HR-XML-organisationen i rätt riktning. Dessutom är det ju så att standarden är en sak, tillämpningen en annan. Användaren ska inte behöva förstå standarden i alla dess detaljer, långt därifrån. ”Någon” bygger en tillämpning som följer standarden, och erbjuder den till marknaden.
EU har faktiskt mer eller mindre accepterat HR-XML, det finns CV i standardiserat format, men även för EU är det långt kvar till vår vision. Se t.ex http://europass.cedefop.europa.eu/europass/home/
Cedefop har gjort en viss anpassning till HR-XML.
Tror att det möjligen är så att marknaden inte riktigt vill ha vår vision – det skulle försvåra för en hel del aktörer att tjäna pengar och/eller att behålla sitt ”revir”.
Alla gillar standarder, men ingen vill inför dem.
Jag tycker att det är Arbetsförmedlingens ansvar att skapa detta standardiserade CV, som ska kunna ”läsas upp” överallt. Gäller bara att få mottagarna att acceptera formatet.
Gunnar, vad kul att höra! Arbetsförmedlingen kunde ju verkligen gå i bräschen här, det skulle ge stort värde till användarna. Om man kan få fler och fler att haka på skulle användarna välja bort sajter som vill låsa in en och tvinga en till timslånga ifyllningar… 🙂 Men som du säger så tjänar väl många pengar just på sin ”pool” av CV. Frågan är ju dock varför jag som enskild skulle vilja bidra till den vinsten, vad får jag för det?
Vad skulle krävas för att du ska få mer än bara lite framgång? Finns det något man som extern kan göra för att hjälpa dig?
@Gisela: precis samma som ditt. Utveckla tjänst. Vi borde kanske slå våra kloka huvuden ihop 🙂 ?
@Gunnar: revirtänkandet är nog en bra spaning.
Den upplevelse jag hade av krångel hade, om jag minns rätt, att göra med att datat var så detaljstyrt. Problemet i min kontext är att varje formulärfält/datainsamlingsvariabel höjer tröskeln. Nog är det bra att vara detaljerad men det är nog först om det blir en mer etablerad standard som man kan förvänta sig att kandidaten accepterar att lägga lite mer arbete för att sedan slippa göra om samma process.
Sedan fick jag också känslan av specifikationen innehöll en del data som jag inte tyckte var alls relevant. Skulle tex den data som jag gett till LinkedIn räcka i relation till HR-XML?
Nu blev jag så intresserad att jag genomgick den något omständiga registreringsprocessen och laddade ner hela specifikationen 🙂