Första riktiga bloggposten. Någonsin. De bloggläsare som har ett väldigt gott minne kanske känner igen mitt namn från i somras. Där finns en kort presentation av mig själv och min förhoppning är att åtminstone kunna väcka en tanke eller två hos er läsare när jag nu börjar synas med mina inlägg.
Det sägs att om man inte syns, så finns man inte. De senaste veckorna har SVT på torsdagskvällar sänt ett program vid namn Undercover Boss. Programmet är ursprungligen från Storbritannien men dessa aktuella episoder är inspelade i USA. Upplägget är att VD:n i ett stort företag antar en förklädd roll som praktikant och besöker olika avdelningar på de lägre nivåerna inom organisationen. Förhoppningen är att få en mer ärlig bild av hur företaget mår och fungerar. Personen efterföljs av ett TV-team med förklaringen att en dokumentär om hur det är att praktisera på ett stort företag spelas in. Experimentet pågår i en arbetsvecka, personen tillbringar de fyra första dagarna på lika många avdelningar och träffar flera arbetstagare på olika arbetsplatser. Där får VD:n uppleva hur företaget fungerar i praktiken och vad de anställda tycker och tänker om både sina förhållanden och ibland även ledningen. Den femte dagen får de som har arbetat med ”praktikanten” åka till huvudkontoret för ett hemligt möte med den senare. Där avslöjar VD:n sin riktiga identitet och berättar för respektive medarbetare om sina nya insikter och vilka förändringar de kommer att leda till.
Samtliga episoder verkar följa samma mall men trots att programmet är ganska förutsägbart är programmen sevärda med inblickar i de anställdas dagliga liv. Några av avsnitten finns på SVTPlay och de finns även tillgängliga på CBS hemsida.
Genom att agera inkognito får direktörerna en bättre bild av företaget från insidan. Bland annat får de chansen att jämföra hur deras förutfattade bild står sig mot verkligheten då exempelvis ögontjänarna inte får möjlighet att förändra sitt beteende när chefer är på besök.
På samma område, vikten av att synas, vet jag ett företag där HR-medarbetarna har varit dåliga på att visa sig bland de övriga anställda, i många fall är de förstnämndas namn till och med helt obekanta bland personalen. Kontraktsskrivande och löneutbetalningar är den funktion närmast HR-arbetet som de övriga medarbetarna känner till och kan relatera till. Om vi inom HR inte syns kan vi inte heller förvänta oss att våra kollegor känner igen oss, vet vad vi har för oss och därmed blir det näst intill omöjligt för dem att uppskatta vårt arbete.
Direktörerna i Undercover Boss får ibland höra sina anställda prata om företagsledningen som något diffust och avlägset som inte förstår de behov som de anställda har. När dessa blir synliga och åtgärdas i avslutningen av respektive program förmedlas en känsla av att organisationen utvecklas och programmet vinklas mot en oerhört intressant fråga i dagens arbetsliv – den lärande organisationen. Genom en bättre inblick och större förståelse för personalens behov borde även en HR-avdelning kunna göra ett bättre jobb. Synlighet bör inte undervärderas, oavsett om det handlar om att dölja vem man är eller att visa vem man är. Syns man inte, så finns man inte.
7 Comments
Lämna ett svar
[…] This post was mentioned on Twitter by Fredrik Johnsson and Rickard Eriksson, Johannes Sundlo. Johannes Sundlo said: Att synas eller inte synas http://bit.ly/dn0K67 […]
HR är en hitte-på nisch som inte fyller någon direkt funktion i företag idag. Det är mest viktig-pettrar som springer runt och tror att de kan bestämma eller vill bestämma.
Bättre med chefer som kan peka med hela handen och har arbetat sig upp igenom företaget!
För mig som är utbildad vid Göteborgs universitet är HR en kombination av ekonomi, juridik, psykologi, sociologi och pedagogik. Är dessa akademiska discipliner måhända också hitte-på?
Sedan känner jag inte heller igen mig i beskrivningen av någon som vill bestämma. Däremot ger jag gärna stöd och råd till den som ser ledarskap som synonymt med att vifta med händerna.
Hej Åke!
Jag blir förstås intresserad av hur du menar med hitte-på-nisch. HR-personer går ju trots allt inte sysslolösa på arbetsplatser idag – men är det kanske så att du anser att någon annan yrkesgrupp borde utföra det som HR-personerna faktiskt gör? Om så är fallet; varför?
Skulle du kunna beskriva på vilket sätt en person som pekar med hela handen har en positiv inverkan på en verksamhet och de personer inom den, på kort som lång sikt? Min erfarenhet är som K-O säger här ovan att snarare personer som ej är utbildade inom HR gör anspråk på att bestämma* medan de med bildning inom HR oftare kan se vinsten i delegering av ansvar och personlig anpassning i bemötande och uppgifter på arbetsplatsen.
Bra inlägg! Jag har sett programmet och var särskilt imponerad av den nuvarande VD’n på Hooters i USA, som gjorde en helomvändning efter sin infiltration i restaurangkedjan. Det blev både ett slag för medarbetarnas situation och ett slag för jämställdhet!
Du skriver ”Om vi inom HR inte syns kan vi inte heller förvänta oss att våra kollegor känner igen oss, vet vad vi har för oss och därmed blir det näst intill omöjligt för dem att uppskatta vårt arbete.”
Jag tänker att detta resonemang också fungerar ur en annan synvinkel. Om våra kollegors arbete inte är synligt för oss och om vi inte vet hur en typisk arbetsdag ser ut för dem, blir det näst intill omöjligt för oss att uppskatta deras arbete. Något som är viktigt inte minst vid nyrekryteringar, löneförhandlingar och omställningar osv.
Ni tror så gott om er själva. Din erfarenhet? Av grupparbete på universitetet?
Försök kommunicera era sk. mjuka värderingar till industriarbetare. De kommer inte lyssna. Lätt att sitta och dra fina ledarskapsmodeller och försöka skapa förståelse. Pröva att sätta er i respekt istället för att fjanta runt och tro ni är något. Hur skulle det vara med en vända till verkligheten?
@Åke: Intressant läsning. Jag håller med dig om att sätten att kommunicera måste anpassas till den arbetsplats man är verksam på. Ledarskapsmodeller och diagram är uppenbarligen inte vad du söker från ditt företags personalavdelning. Har du berättat för dem vad du vill har mer av? Vad du tycker att de borde arbeta mer och bättre med?
Än mer intressant är att du skriver att du tycker att HR-branschen är hitte-på samtidigt som du faktiskt hittat till just en HR-blogg och uppenbarligen också återkommer hit.
Dina åsikter behövs! HR-branshen förändras hela tiden och vi som arbetar med dessa frågor behöver få veta vilka önskemål olika organisationer har om hur vi borde arbeta i framtiden!