En fråga väcktes hos mig idag när jag pratade med en vän som ofta väcker mig.

Om man, eller kvinna, inte trivs på sitt jobb, vad gör man? 40% bra arbetsuppgifter, 60% dåliga, eller välj fördelning själv:). Om man trivs med kollegorna men ej med chefen eller liknande scenarios? Hmm, varför finns ordet ”gå in i väggen” eller ”utbrändhet” nästan bara i det svenska vokabuläret? Är det helt enkelt bara ett annat ord för att man inte trivs? Om man är ärlig mot sig själv, helt ärlig, om man verkligen gräver i djupt i vad man egentligen tycker(det man inte pratar om på cocktailpartyn:)), så finns svaret. Trivs du, eller inte? Om inte, så är min åsikt att vi bara har ett liv, det är för kort att ödsla på något man inte trivs med. Allra viktigast, det är ditt liv, du bestämmer! Skrämmande va:)?

Hänger det på något sätt ihop med ”jobblinjen”? Det pratas mycket jobb, framförallt äldre generationer tycker att man ska ha jobb. Skapar det fler jobb? Självklart kan inte alla bli egna företagare, men jag tror att fler skulle göra mer nytta som det, och ha roligare, samt trivas. Tänk att välja dina kollegor, kunder, samarbetspartners och träffa de du vill(nästan) osv osv. Det går självklart att skapa sig en sådan miljö som anställd också, frihet att göra, men då måste man välja sin chef noga..Borde valet handla mer om det? Det pratas flexicurity, från Danmark, men då nämner man inte att demografi samt förutsättningar ser helt olika ut mellan Sverige och Danmark. Är vi lurade att hålla oss kvar på ett jobb, med näbbar och klor? Är det lånebördan, utlandssemestern, löften till barnen, frugan, vännerna, eller andra saker som väger in som en kvarnsten?

Frihet och val är skrämmande, men det är ditt liv och livet är kort. Du förtjänar att trivas och ha kul!

Var iallafall ärlig mot dig själv, vem vet, det kanske öppnar oanade möjligheter? Samt be om hjälp, du kommer att bli överaskad, det lovar jag.