Författare: Åsa Lovén

  • Mentorskap

    Mentorskap

    Jag träffade Emelie förra sommaren. Emelie går nu sista terminen på PAO-programmet och hade vid sidan av sitt pluggande ett extrajobb som servitris på en av stadens restauranger. Vi började småprata. Emelie var relativt nyinflyttad till staden och hade inte hunnit bygga upp något större nätverk än.

    Vi kom överens om att ses och det dröjde inte många veckor innan vi träffades på ett av stadens många fika-ställen. Mötet blev mycket givande. Emelie beskriv utbildningen och vad hon hoppades på av sitt kommande jobb. Jag beskrev mina utmaningar och hur jag försökt omsätta de teoretiska förhållningssättet till ett pragmatiskt utförande. Vi bestämde oss för att hålla kontakten och fortsätta ses.

    Det har varit ett spännande och roligt år. Emelie har slutat i restaurangbranschen med många erfarenheter och istället börjat jobba deltid som rekryteringsassistent på ett bemanningsföretag – fortfarande parallellt med sina studier.

    Vi har träffats och diskuterat frågor som:

    • Hur ska jag veta vad jag ska satsa på inom HR? Allt eller ska jag specialisera mig?
    • Vilken bransch ska jag välja? Hur ska jag välja?
    • Hur ska jag se på offentligt kontra privat och kanske ideellt? Vilka är för- och nackdelarna?
    • Hur ser utmaningarna ut inom det privata? Inom det offentliga?
    • Hur ser utvecklings- och karriärmöjligheterna ut inom HR?

    Och när det gäller jobbet har vi diskuterat frågor som:

    • Hur förhandlar man lön och anställningsvillkor?
    • Hur ska jag förhålla mig till min chef som beter sig på ett märkligt sätt?
    • Hur ska jag göra när jag blir erbjuden ett avancemang men också sökt ett jobb jag så gärna vill ha men inte vet om jag får?
    • Hur mycket kan man ”ta för sig” på en arbetsplats så att det inte sker på bekostnad av andra? Å andra sidan, ska man ”hålla tillbaka”,

    Något egentligt facit har vi inte tagit fram. Men vilket värde i att mötas, diskutera och förutsättningslöst fördjupa oss i frågor som vi båda är engagerade!

    Träffar du med regelbundenhet studenter på väg ut i HR-yrkeslivet? Hur kan vi skapa bra introduktion till ett brett HR-område och dela med oss för att också få ta del av den kunskap och kompetens som faktiskt kommer att forma vår framtid?

     

     

  • Nytt HR-system – men varför och hur?

    Nytt HR-system – men varför och hur?

    Vilket HR-system är bäst? Billigast? Vilken leverantör är bäst på att förstå våra behov? Vi behöver ett nytt HR-system – men hur?

    Det är inte ovanligt att man börjar med dessa frågor när behoven av förändring uppstår. ”OK, våra HR-processer skulle funka bättre med ett annat system. Och för just de här HR-processerna har vi inget systemstöd alls idag! Men vilket av alla system är bäst på HR, då? Och vilka system finns på marknaden?”

    Det är frestande att börja med det konkreta (”systemet”). Men – vad händer om du inte vet svaret på frågan ”Varför och varthän”?

    Utan målorientering kan det bli som i boken ”Alice i underlandet” – du vet, scenen där Alice frågar Cheshire-katten åt vilket håll hon ska gå. Det beror på vart du ska, svarar katten. Om du inte vet vart du ska, då spelar det egentligen ingen roll åt vilket håll du går.

    Detta är sant också när det gäller upphandling av HR-system. Alice blev lite förtrytsamt förnärmad över kattens svar och det blir kanske du också. Men det bästa HR-systemet får du för din verksamhet om du vet vad du ska använda det till, vilka processer du vill stödja och vilka effekter du vill uppnå!

    Du bör också fråga:

    – Vad behöver vi? Varför? I vilken omfattning?
    – Vad fungerar inte bra idag? Hinder och kvalitetsproblem?
    – Vilka processer är berörda? Rekrytering, kompetens, lön, löneöversyn. LAS…?
    – Vilka är våra framtida behov? Hur ser nuläget ur? Vad vill vi uppnå med ett nytt system? Målbild? Effekter?

    Du behöver säkert komplettera med dessa:

    – Ska vi drifta och underhålla systemet i egen regi? Vi har kanske egen IT-avdelning eller så har vi outsourcat drift och IT helt eller delvis.
    – Ska vi köpa viss del av hanteringen av leverantören (ex bearbetningar, underhåll, uppdateringar, leveranser till annan extern part osv)
    – I vilken omfattning har vi egen systemförvaltarkompetens?
    – I vilken omfattning har vi behov av anpassningar?

    Om du är osäker på vem du ska ställa dem till, så fråga dig var behovet har uppstått. Vem har formulerat eller var i organisationen har kraven signalerats? Eller har du sett behoven och påbörjat tankearbetet?

    Cheshire-katten kunde ge Alice vägledning genom att peka på var hon befann sig. Och vad hon behövde för att fatta nästa beslut. Om du befinner dig i samma situation som Alice, rekommenderar jag att du tar hjälp av någon med kunskap och erfarenhet att vägleda. Till exempel en konsult.

    Konsulten kan vägleda dig och din organisation genom processen att tydliggöra på vilket sätt ett nytt HR-system kan bidra i din verksamhet och vilka krav du därmed bör ställa. På så vis ger du leverantörerna på marknaden en god chans att matcha det du efterfrågar!

    Bild: CC-BY flickr/alex roberts

  • HRs roll i förändringsarbetet – men hur?

    Som konsult möter jag ofta olika individer i olika organisationer inför/under/efter olika typer av förändring. För var och en i varje givet tillfälle framstår situationen som unik.

    Jag har också själv varit med om förändringar i mitt yrkesliv och inser att jag, trots eller tack vare mina erfarenheter (!), inte alltid gjort vågen inför vad ledningar presenterat.

    I vår krävande och komplexa vardag blir förståelse och insikt inför fenomen och händelser troligen allt viktigare. Dimensionen att vårt handlande (hur) behöver kompletteras med en förståelse (varför) och vice versa är avgörande inför och i förändringsarbetet.

    Om jag som medarbetare är med på ”var det gör ont”, så ökar möjligheten för mig att förstå och vara delaktig i lämpliga åtgärder. Att bandagera och skapa förutsättningar för att handla annorlunda, underlättar organisationens förmåga att uppnå ett annat resultat nästa gång (=förändring). Enkelt uttryckt.

    Jag tror att HR som kompetensområde har en viktig roll i allt förändringsarbete. Inte bara för att bidra med kunskap om arbetsrätt och organisationsteori utan även med vad som faktiskt krävs för att vi som individer/medarbetare/kolleger ska ta till oss och förstå förändringens förutsättningar och konsekvenser. Oavsett av var i organisationen.

    Några viktiga aspekter på detta lyftes fram vid ett frukostmöte jag var på nyligen:

    • Att skapa medvetenhet om behovet av förändring – varför– är en förutsättning för förståelse
    • Att skapa förutsättningar för önskan om att vilja vara med – ”what´s in it for me?” är viktigt för att jag ska ta aktiv del
    • Att Identifiera vilka kunskapshöjande åtgärder som kan krävas – utbildning, närverk, reflektion– är viktigt för att skapa förmåga att göra nytt
    • Att skapa situationer och tillfällen för övning och lärande – öva, träna – är viktigt för att färdighet i det nya ska uppnås.

    Självklarheter? Nja, inte i teorin.  Men i praktiken är den svåra frågan hur en planerad förändring kan integrera dessa aspekter.

    Du som arbetar med HR: hur ser du på förändring i din organisation? Finns HR med? Och i vilken roll? Och vilka aspekter tar ni med i förändringar hos er? Hur gör ni?

  • Efterfrågad HR

    ”I want HR to help me learn how to manage”, sade chefen som inledde seminariet om “Agil HR”. “men”, fortsatte han (på svenska), “jag uppfattar att HR ofta sätter upp hinder som jag måste ta mig över”.

    Vilka är då hindren?

    – En alltför stel leverans från HR som tillhandahåller mallar, dokument, styrning, processer men mindre av det faktiska stödet till chefen. ”Om jag nu snabbt måste rekrytera”, säger Johan, ”så vill jag inte beställa ett rekryteringsuppdrag av en intern funktion som i bästa fall kan leverera sina insatser om flera veckor.”

    – En alltför passiv hållning när det gäller lönesättning/lönebildning. Transparens och tydlighet och en öppnare intern dialog om hur och varför löner sätts är viktig. ”Vi bör sträva efter ett klimat som gör det möjligt att faktiskt berätta om lönenivåer och varför Nisses/Stinas löner ser ut som de gör. Detta medför också att chefen tvingas tänka till och kunna motivera sina beslut.” HRs roll här, är att stötta organisationens struktur så att vi hittar enkla och tillräckliga kriterier för bedömning.

    –  ”… och utvecklingssamtalen/medarbetarsamtalen… Snälla HR – jag vill inte ha en mall till att fylla i med snart glömda mål! Ge mig stöd i att utveckla verksamheten och mina medarbetare med hjälp av ständigt återkommande feedback – inte en gång om året!”

    –   ”Med belöningssystem vill vi styra beteenden. No man is an island – ge teamet möjlighet att påverka hur belöningar ska fördelas!”

    Det ”agila” i detta handlar om värdegrund och förhållningssätt, om chefens förmåga att leda – om att skapa förutsättningar för en lärande och ansvarstagande organisation och frågan är – om HR har förmågan att stödja?

  • Offer-rollen?

    Jag var på ett seminarium igår. Temat var spaning på HR-trender  – ett alltid lockande och intressant ämnesområde.

    Men – jag blev riktigt överrumplad och häpen över vad några deltagare gav uttryck för! I resonemanget kring HR och HRs roll och betydelse i organisationer och HRchefernas (upplevda) möjligheter att påverka, säger man (plötsligt): ”Cheferna i organisationen håller på att ta över vår roll. Vi måste markera vårt skrå och sätta ned foten!”

    Och: ”HR måste ta plats”….!

    Legitimitetsbehovet, identitetsökandet och bekräftelsen på att HR ”verkligen” behövs – är det verkligen frågor som år 2013 är relevanta för HR? I alla fall ur perspektivet att ”Vi måste bevisa hur bra vi är, då kan vi inte väljas bort”?

    Jag förbryllas över detta ständigt återkommande tema inom HR – och som jag dessvärre känner igen från min egen utbildningstid.

    Har inte den tid randats då vi kan konstatera att man får den plats man förtjänar, att förtroende skapas genom kompetens och tillgänglighet, att HRs viktigaste bidrag måste utgå från förståelse för och analys av verksamheten och dess behov?

    Klart att HR är viktigt! Men det är det inte för att vi tycker vi behövs, utan för att vi behövs! Och för att vi kan visa det.

    Ibland häftar offer-rollen som ett plåster över ämnet HR. Tyvärr.

  • Den ständiga frågan – vad är HR?

    Det är lätt att gå vilse. Talent management, employer branding, coaching, teamwork, ledarskapsutveckling, hälsosamt medarbetarskap… hjälp – vad handlar HR om?
    Och häromdagen kom en kollega till mig med en fråga. Min kollega är också konsult men inte inom HR. Han gjorde stor succé som välsjungande Lucia vid vår julfest men har också andra talanger. Frågan han ställde var: ”Vad är HR?”
    Hoppla.
    HR är väl att … Eller att… eller att… Hm. Genast började mina tankar snurrade runt begrepp och buzz-words men jag insåg att detta kunde jag knappast delge honom utan att sätta det i relation till något.
    Två olika perspektiv kom för mig och jag försökte förklara:
    Det ena perspektivet är att HR ska bidra till att attrahera, behålla, utveckla och avveckla alla de blivande, befintliga och avgående medarbetare som dagligen med kompetens och engagemang utgör varje verksamhets fundamentala beståndsdelar.
    Successionsplanering, talanginventering, chefsstöd, utveckling – detta är delar som konstituerar ovan. Här blir metodik och metoder viktiga, liksom pedagogik.
    Det andra perspektivet utgår från det formella kontrakt som upprättas mellan arbetsgivare och arbetstagare. Förutsättningar och uppfyllande av kontraktet utsätter såväl chefer som medarbetare för ständiga diskussioner och ifrågasättanden.
    ”Vad kan jag skriva på min blogg om mitt jobb?” ”Hur hanterar jag min medarbetares krav på anpassning av arbetstid?” ”Vad är egentligen kopplingen mellan min lön och mina arbetsinsatser” – är några vanliga frågor som vi ställs inför. HRs kompetensområden i förhållande till det formella kontraktet täcker bland annat arbetsrätt, beteendevetenskap, organisationsteori och samhällsvetenskap.

    Vad sade min kollega? ”Det var den bästa förklaring jag hört! Hur svårt kan det vara?”

    Ja, hur svårt?

  • Versionshanterad HR

    Management 3.0… HR 2.0…

    Är detta orwellska (”… språkbruk som beskriver verkligheten i förskönande syfte för att kamouflera ordets egentliga innebörd” *)? Och vad betyder det i sådant fall? Eller är det faktiskt ett sätt att signalera att vi inte riktigt vet var HR befinner sig idag och vart vi är på väg?

    Om det finns en versionshantering (vilket är vad siffrorna står för) så funderar jag på vad version 1.0 innehöll. För att inte tala om ögonblicket då HR föddes – den första versionen!

    Går vi från klarhet till klarhet inom HR? Och i sådan tydlig omfattning att en versionshantering är tillämplig? Kan vi överhuvudtaget tillämpa versionshantering på beteendevetenskapliga discipliner? Och – vad tillför det?

    Vad säger du?

     

    *Wikipedia

  • Lär dig skilja ut de administrativa HR-processerna från de strategiska!

    Inom HR-området sker ofta en sammanblandning av den administrativa hanteringen, det operativa arbetet och det strategiska. Sammanblandningen kan visa sig i hur man organiserar arbetet, hur man fungerar som beställare eller i hur man resonerar kring olika frågeställningar. Konsekvenserna av detta blir i bästa fall otydlighet i vem som gör vad samt hur och i sämsta fall att HR inte levererar rätt till organisationen. Kanske är detta också en del av förklaringen till de ibland närmast desperata försöken att förklara/motivera hur viktigt HR är? När HR i handling istället kunde valt en mer trovärdig väg?

    Administration är tråkigt, antyder någon. Inte värdeskapande, säger en annan. Bör minimeras, kräver en tredje. Hur sätter vi in HR-administrationen i ett sammanhang?

    Låt oss konstatera: administration behövs! Utan den grund som utgörs av administrationen, är det svårt att bygga huset. Hanteringen av underlag, beställningar, söknings- och rapportfunktioner, sammanställningar och ordning och reda är nödvändiga för att ställningstaganden och uppföljning ska kunna ske i enlighet med strategier och genomförande. Också beslut och avvägningar inför framtida händelser påverkas av hur väl den administrativa hanteringen lyckats/inte lyckats.

    Området kan lättare kategoriseras på nedan vis:

    Vad som ska registreras/hanteras påverkas av beslut om den aktuella processens mål och syfte.

    Vem som registrerar/hanterar uppgifter påverkas också av hur den aktuella processen ska föras framåt.

    Hur registrering och hantering utförs blir sättet (manuellt, med IT-stöd) att fysiskt utöva den administrativa uppgiften.

    Hur kan detta tillämpas inom ditt specifika HR-område?

  • HR-chefen och CIO:n – mer gemensamt än man kan tro?

    Huvudnyheten i tisdagens Computer Sweden toppades av att ”Storföretagen nobbar cio:n”. Med det menas att i en dryg tredjedel av de 50 största företagen i Sverige är cio:n en del av ledningsgruppen. Birgitta Klasén, som har denna erfarenhet (hon är ”mega-cio”…) pekar på att personalchefen oftare än cio:n sitter i ledningsgruppen.” Hon säger: ”Man kan se det så här – antingen jobbar du med hjälp av människor eller så jobbar du också med hjälp av it-systemen.”

    Hm… Tänker jag då. Mega-cio eller inte, nog är det väl människor som styr, övervakar, använder och utvecklar it-system? Det innebär att en HRchef, precis som en cio i första hand arbetar med människor. Det är människor som formulerar krav, identifierar behov, granskar verksamhet, agilt eller inte utvecklar komponenter och funktioner i applikationer, implementerar nya rutiner, processer och system (en annan gång ska jag utveckla varför begreppet ”system” inte är vad vi menar….)

    Snarare är en cio och en HRchef viktiga kolleger när det gäller att tillsammans bidra till att realisera affärsnytta genom sina respektive kompetenser?

    Och troligast är en plats i ledningsgruppen mer knuten till vad du som individ kan tillföra snarare än ett resultat av din titel – såväl när det gäller HR:chefen som cio:n?

    (Psst. Cio är en förkortning för Chief Information Officer och en utveckling av den forna IT-chefsrollen.)

  • HR och den tydligare beställar-rollen

    Måndag morgon inleds med informationsmöte med dina medarbetare. Du drar några viktiga punkter och informerar sedan om att ni ska ta in en konsult för att förbereda årets medarbetarundersökning. Du berättar också att ni ska starta ett projekt kring rekrytering i syfte att se över strategin för att möta kommande pensionsavgångar.

    På tisdagen träffar du en representant för ett företag som saluför ett intressant lönevärderingsverktyg via ett – vad hon påstår – användarvänligt gränssnitt.

    På onsdagen är det ledningsgruppsmöte. Ni diskuterar bland annat resultatet från den senaste kundanalysen och vilka behov som nu ställs på verksamhetens förmåga att hantera detta.

    På torsdagen är det samverkansmöte med de fackliga organisationerna. Flera organisatoriska förändringar väntar och det är din uppgift att nå ett samförstånd.

    På fredagen möter du några av din organisations chefer.  Man beskriver otydlighet i vad som förväntas i den nya ledarrollen.

    En helt vanlig vecka? Ja, varför inte? Och vad är då poängen i dessa händelser jag valt ut – jag är övertygad om att de förekommer.

    Jo, din allt tydligare och viktigare roll som beställare.  I vart och ett av fallen ovan agerar/fungerar du som beställare av tjänster, som kravställare i syfte att – via olika projekt, leveranser, aktiviteter – fullgöra ditt uppdrag som representant för organisationens HR-funktion (vare sig du är chef eller specialist inom området).

    Att vara beställare innebär att man har kunskap om de egna processerna, om den egna verksamhetens förutsättningar, om hur ditt område (HR) måste verka för att stödja chefer och medarbetare för att på ett förtjänstfullt sätt möta kundernas krav och förväntningar. Men beställar-kompetensen lägger ytterligare förmåga till din roll: du måste identifiera verksamhetens behov ur ett HR-perspektiv och omformulera dessa till konkreta krav. Med kravställandet följer uppföljning.

    Hur säkerställer du måluppfyllelse?