Deloitte har de senaste åren släppt en rad olika undersökningar kring vilka preferenser millennials eller Generation Y har när det kommer till arbetslivet. Det här är ett område som har intresserat mig länge och redan innan jag bestämde mig för att bli personalvetare intresserade jag mig för vad det är som gör min egen generation annorlunda jämfört med tidigare generationer. Den senaste studien Deloitte har genomfört är The Deloitte Millennial Survey 2015 – Mind the Gaps. En i många avseenden intressant studie som påvisar att företag i företrädesvis utvecklade länder och marknader står inför stora utmaningar när det gäller att attrahera och behålla talangerna.

Särskilt intressant är att se att tidigare trender, såsom att ersättning och jobbtrygghet fortfarande inte är viktigast för millennials trots att vi nu kommer in i en ålder där många börjar skaffa barn. Länge har det varit undanflykten för företag att inte ändra på sin struktur, ”Jaja, det tycker mjuka värden är viktiga nu men snart får dom barn och då ändras det.”
Det här verkar enligt studien inte stämma.
Istället är det fokus på människorna i organisationen som millennials värderar högst och att det ges möjligheter att växa inom organisationen.
Här påvisar studien en klar diskrepans mellan seniora chefer och millennials. På frågan vad som är viktigt värderar de seniora cheferna kompensation och kortsiktiga monetära vinster för företaget där millennials då värderar ovan nämnda attribut.
Det behövs inte en forskare i gruppdynamik för att förstå att det här troligtvis är en orsak till irritation i organisationer runt om i världen idag.

6 av 10 millennials uppger att deras nuvarande jobb skänker dem en mening och riktning och det är därför de valt den arbetsgivaren. För millennials som är väldigt aktiva i sociala medier uppger nästan 8 av 10 (77%) att det är anledningen till att man valt det företag man valt. Kopplat till det här i undersökningen är också ett utfall av de arbetsplatser där man känner att arbetet skänker mening. Det påvisas att där medarbetarna känner mening med arbetet så finns ett statistiskt säkerställt samband mellan ökade intäkter, högre nöjdhet bland medarbetarna och lättare för företagen att rekrytera.

När det kommer till ledarskap rankar millennials dessa egenskaper främst;

• Strategiskt tänkande ( 39 procent )
• Vara inspirerande ( 37 procent )
• Stark social kompetens ( 34 procent)
• Vision ( 31 procent )
• Passion och entusiasm ( 30 procent
• Beslutsamhet ( 30 procent )

Minst populärt av ledaregenskaperna är kanske inte helt oväntat ”enväldig”. Karl XII hade haft det svårt 2015 med andra ord.

Vad betyder det här för oss på HR?

Den givna frågan i sammanhanget. För att vara helt ärlig känns det här inte som några revolutionerande insikter.

Kanske för att jag tillhör gruppen som svarat på frågor men också för att det känns som att det här är saker som vi som studerat HR redan känner till.
Vi vet att människor som känner stark mening med sitt arbete presterar bättre än människor som inte gör det. Trots det tror jag många arbetsplatser fortfarande inte fokuserar på det, meningen, målet och visionen utan ser det monetära som ett medel för att öka motivation.
Och med risk för att bli tjatig men jag ser det här som ett gyllene tillfälle för HR att ytterligare stärka sina optioner. Om det interpersonella är det som efterfrågas av de som vi numera ofta (rätt eller fel) kallar morgondagensledare och talanger så vet vi sedan modersmjölken på universitetet hur man skapar förutsättningar i organisationer för att skapa de förhållanden som dessa personer trivs och frodas i. I och med Deloittes studie har vi dessutom fått statistiskt vatten på vår kvarn att visa upp för tvivlande chefer och ledningsgrupper.

Som jag nämner ovan så skapar de olika synsätt som millennials och seniora chefer har en del friktion i organisationer, det här värt att beakta och organisationer som lyckas göra båda nöjda kommer troligtvis få en hävstång i konkurrensen om både äldre och yngre talanger. Vårt arbete i det blir att hitta en gemensam väg framåt som tillgodoser inte bara den ena generationens behov. En inte helt enkel uppgift alla gånger.

 

Tillsist, in och läs hela rapporten, den innehåller mer matnyttigt än de punkter jag plockade ur här.