Som chef är man en förebild, det är lite som man brukar säga ’barn gör inte som man säger, barn gör som man gör’. Jag skulle vilja påstå att det samma gäller för relationen mellan chef och anställda. Anställda gör inte som chefen säger, de gör som chefen gör.

De senaste tio åren har arbetslivet förändrats radikalt. Vi har inte bara mail att ta hänsyn till, vi finns på sociala medier, vi har videokonferenser, vi har hela livet i vår smartphone. Många har samma telefon privat som på jobbet. Kort och gott, vi har vant oss vid att alltid vara tillgängliga. Vi har vant oss vid att alltid vara uppkopplade, vi har vant oss vid att andra har förväntningar om att de alltid kan nå oss.

Är det sunt då? Ger det bättre resultat för våra organisationer? Jag tror att det är oerhört viktigt att vi tänker efter här, vad det sänder för signaler i våra organisationer. Om vi vill ha produktiva anställda som håller ett helt arbetsliv så måste vi prata om det här. Det är ingen slump att stress är den vanligaste orsaken till sjukskrivning, eller att stressrelaterad sjukskrivning på två år har ökat med 73%. Jag behöver inte ens tala om hur dyrt detta är för våra organisationer, siffrorna talar för sig själv.

Hjärnan är en väldigt konstruktion som. Den hänger inte med i dagens utveckling. Hjärnan behöver återhämtning för att fungera som den ska.

Vilka signaler sänder då en chef som mailar sent på kvällen (på natten, eller semestern). Jo den chefen sänder signaler om att det är ok att alltid vara tillgänglig. Och ni vet vad jag sa, barn gör inte som man säger… Sin tillgänglighet ska man även fundera över om man svarar på mail mitt i möten eller mitt i arbete. Man är med andra ord inte närvarande i de samtal man har och man tappar fokus på det man utför, man blir ineffektiv och kanske tappar även resultat kvalité. Hur ska en chef som inte mår bra kunna leda och utveckla sina anställda på ett bra sätt?

Dom flesta förväntningarna sätter man på sig själv även om det känns som att de kommer utifrån. Hur många gånger är det faktiskt någon har sagt till dig rakt ut att de förväntar sig något av dig? Och hur många gånger är det du som tror att någon annan förväntar sig något av dig? 50 % av stressen kommer från den egna upplevelsen. Det är så att säga inte själva problemet som är problemet, utan hur man ser på problemet. Och visst är det lättare att ändra på sina egna tankar än de objektiva förutsättningarna i sig?

Så kanske kan det vara dags att sätta ner foten och diskutera några saker på arbetsplatsen? Här är tips på några frågor som kan komma väl till pass:
– Ska vi lämna mobilen på arbetet?
– Ska vi ha e-mail tider när vi kan förvänta oss att få svar på våra mail?
– Ska vi blocka tid i kalendern för ’arbetstid’ när vi inte besvarar mail eller svarar i telefon?
– Kan vi ha en jourtelefon om det krävs att någon alltid kan besvara eventuella akuta frågor?
– Kan vi ta hjälp av företagshälsovården eller annan konsult/föreläsare för att utbilda om stresshantering, mindfulness, mental träning och dyl.
– Vad händer om jag inte svarar på mailet omgående eller i telefon? (De flesta av oss arbetar trots allt inte med hjärnkirurgi, utan oftast handlar det om att hantera andras förväntningar.).