Okej, jag erkänner.

Jag trivs inte riktigt i min nuvarande anställning. Den stimulerar mig inte.

Men, livet är inte en dans på rosor. Jobb är inte en ström av happyface-dagar. Det går dock att lära sig något av alla positioner man befinner sig i livet. Nedan följer några reflektioner jag gjort som administratör.

1. Det går inte att underskatta kontextens påverkan av beteende. Självklart påverkar den i realtid, alltså när individen befinner sig i kontexten, men det intressanta är att den även påverkar när individen befinner sig i annan kontext. Hur förklarar jag annars att medlemmar i klass X, där klimatet är tufft och individer som på nått sätt står ut alltid får ta skit, pratar mycket tystare i kommunikation med mig, än i klass Y där stämningen är respektfull? Hur förklaras annars att individer som hänger mycket i skolans korridorer har ett tydligare kroppsspråk än dem som befinner sig i avskiljda programspecifika uppehållsrum?

2. Dagens svenska skola är i världsklass. Tyvärr är den av världsklass i något som inte behövs. Fortfarande produceras elevkullar som med jämn ström ska kunna tillgodose ett svenskt industrisamhälle. Problemet är, med undantag för vissa praktiska yrken, att sverige inte behöver arbetskraft för att understödja industrin. Vi behöver en arbetskraft som kan understödja kunskapsarbeten. Vi behöver inte veta fakta, vi behöver lära oss att sålla, sammanställa och analysera information. Har du tänkt på detta Jan Björklund, eller är du också kvar i gamla spår?

3. Det är ytterst tillfredsställande att göra meningsfulla aktiviteter för andra människor. Det är skrämmande otillfredsställande att inte ha autonomin att kunna ta beslut om aktiviteter för att anpassa sina aktiviteter till att tillfredsställa de samma.

Nu har jag agiterat tillräckligt för denna lördag!

Ha en trevlig helg.

//

Rickard Eriksson.