Ledarskap är att påverka och påverkas. Min vision som ledare och kommunchef är “Vi är vår värld” – som för mig betyder det att vi var och en ser vår del och tar ansvar för vårt bidrag till det gemensamma. Jag har utifrån detta fem motton som jag försöker leva vid som ledare och således också som människa.

 Läs mer på http://kommunchef.com/

Utifrån och In

Det är lätt att våra egna behov styr våra handlingar. När vi tänker inifrån- ut så låter vi våra behov styra det vi gör. Detta är naturligt för oss, varför vi ständigt måste hjälpas åt för att motverka denna tendens. Ett företag, organisation, medarbetare, ledare och/eller människa som agerar dominerande utifrån sina egna behov kommer inte att bli uppskattad. Ofta kallar vi på arbetet detta för kundfokus. Men detta fokus är alltid viktigt, inte bara då. För att kunna leda någon annan så måste vi se dennes behov.

Om jag vill lyckas att föra en människa mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon, måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det hjälper det inte att jag kan och vet mer. 

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå, att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta, så kan jag heller inte hjälpa någon.(Sören Kirkegaard) 

Vi är beroende av vår omgivning och vår omgivning är beroende av oss. Det blir skillnad om vi börjar med att fråga oss vad vi kan leverera (In-Ut) och inte frågar oss vad mottagaren villa ha (Ut-In).

Som ledare så handlar det om att alltid verka som en röst för ett utifrån och in-persektiv i organisationen.

Sociala medier är ett utmärkt sätt att få ett utifrån och in perspektiv. Dialogen med vår omgivning tvingar oss naturligt att anpassa oss och relatera till någon utanför oss själva. Det är också så att bara vetskapen av den totala transparansen som sociala medier ger gör det naturligt att tanka utifrån och in.

För kommunen som bärare av det gemensamma, från latinets communis, så är den dialogen A och O – vem är man annars gemensam för?