Aaah, jag är skeptisk…

För ett par dagar sen uppstod en spännande och intressant diskussion på Twitter kring validitet i urvalet vid en rekryteringsprocess. Det har tagits upp tidigare i lite olika inlägg här på HRSverige. Jag har försökt ha en semi-låg profil i frågan eftersom jag först och främst är en nykomling i rekryteringsvärlden, men även för att jag inte gärna velat skylta med min egen enfaldighet. Det jag känner mig avigt inställd till i sammanhanget är övertron på rättvisa, vilket många tror blir effekten av högre validitet i rekryteringsprocessen.

Jag ställer mig skeptisk till begreppet ”rättvisa” som en allomfattande sanning. Först och främst anser jag att rättvisa är något socialt konstruerat. Vi bestämmer vad vi anser att begreppet rättvisa är eller bör representera. Rättvisa för mig är att den som ansträngt sig mest ska får mest cred. Rättvisa för någon annan kan stå för att alla ska få lika mycket. Jag upplever rättvisa som något luddigt som är beläget långt, långt borta. Kan liknas vid tron att man ser en oas i öknen. Det ser ut att bli bra om vi bara tar oss dit, men det kan lika gärna kan visa sig vara en illusion…

Efter att ha läst vetenskaplig statistik har jag även drabbats av en stor skepsis till statistiskt säkerställda resultat. Detta är resultat av bearbetade och manipulerade data. Det som styrker en forskares synvinkel tas med, annat mörkas. Visst, även ett icke-resultat kan vara häftigt att ta med för att visa någon slags poäng. Men ändå. Det är forskarens manipulation av data som styr. Alltså har jag även svårt att förhålla mig till validitet. För det hänger ihop med statistik.

För att ytterligare bevisa min egen enfaldighet är jag även skeptisk till konceptet ”vetenskap”. För mig är vetenskap en viss grupps övertygelse om att just deras synsätt är rätt. För att göra det tydligare tänker jag därför jämföra vetenskap med religion. Det sägs att vetenskap och religion är varandras motpoler, men som jag uppfattat det befinner de sig närmare varndra än så. Olika religioner har olika namn på sina gudar och en viss uppsättning av värderingar. Olika vetenskaper har olika namn på sina teoretiker och en viss uppsättning av värderingar. Alla är starkt övertygade om att de har rätt.

Men i efterhand måste jag ge med mig. Det är bra med validitet. Det är bra med en standardiserad rekryteringsprocess. Självklart är det bra. Jag menar, kan jag dissa alla de här bra argumenten från en mängd begåvade människor som jag har stor respekt för, för att min magkänsla säger att de har fel, då måste jag också inse att vår magkänsla leder oss snett ibland. Vid de tillfällena behövs det en ryggrad som stabiliserar – validitet. Hur ogärna jag än vill erkänna just det.

Det som jag känner ha kommit i skymundan i diskussionen tidigare är någon form av insikt om att rekrytering inte är svart eller vitt. Det är grått, rosa, lila – blandat. Vi vill gärna säkerställa och bygga in vår verklighet i små fyrkantiga lådor så att vi aldrig någonsin ska kunna göra fel i framtiden. Vi vill ha kontroll. Men en rekryteringsprocess innehåller osäkra moment precis som livet i övrigt. Som jag ser det är inte den bästa rekryteraren den som aldrig gjort en felrekrytering, utan snarare den som lär av sina misstag och blir medveten om risker och möjligheter och hanterar dem på ett tryggt och klargörande sätt.

Errare humanum est.

Skrivet av: Cecilia Stenberg
Written by Cecilia Stenberg

4 comments
Anonym
Anonym

Men alltså. Vad är det som blir bättre eller mer rättvist av att välja bort metoder som har någon form av bevisad validitet? Du får rätta mig om jag har fel, men jag kan inte läsa mig till vad du skulle vilja ha istället. Hela poängen med att välja evidensbaserade metoder är att vi då kan göra den svarta boxen lite mindre. Om alternativet är att helt gå på känsla så har du ju små möjligheter att t.ex förklara för en ratad kandidat varför du gjort det val du gjort. Eller veta om du gjort ett bra val, förrän det är för sent sas. Du har emellertid en gigantisk poäng i att man aldrig någonsin kan tro sig veta med 100% säkerhet att man hittat rätt kandidat. Vi människor är helt enkelt för komplexa för det. Det i sig är dock inget argument för att ignorera vad vetenskapen säger.

Johan Norrfjärd
Johan Norrfjärd

Så sant! Att vi vill stoppa in all info in någon slags skelett för att försäkra oss om att vi gör rätt! Jag tänker: Osäkerhet om den egna kompetensen inom HR? Tillbaka till psykologins komplex för att bli kallad pseudovetenskap? Dålig marknadsföring? Rekrytering kan vara lila!

Cecilia Stenberg
Cecilia Stenberg

Nu menade jag inte att att vi ska gå HELT på känsla. Jag ville snarare påminna om att ett övertro på vad som är beprövat och som har bevisad validitet inte har svaret på en del knutarna i en rekryteringsprocess. Du har rätt. Jag har inte skrivit vad jag vill ha istället, jag har inte lösningen. Inte än i alla fall. Min utgångspunkt var inte heller att komma med färdiga lösningar i det här inlägget. Den svarta boxen, ja. En komplicerad liten sak som jag anser att var människa ska få ha för sig själv. Det går inte i rekryteringssammanhang. Jag inser och accepterar det. Jag tycker däremot att man ska hantera andra människors svarta box med stor respekt och varsamhet. Så sker inte alltid. En av mina vänner utbrast efter att ha blivit "utsatt" för en tuff rekryteringsprocess att "det enda de inte kontrollerade på mig var nog min prostata!" Jag skrattade då men insåg samtidigt att en hälsokontroll kommer att kunna bli ett stående inslag vid rekrytering i framtiden. Var går egentligen gränsen för vad som är ok att kontrollera för att komma åt en människas svarta låda? Finns det en gräns? Hur använder vi och vad gör vi med informationen vi får fram?

Cecilia Stenberg
Cecilia Stenberg

Tack för respons! Jag förstår hur du tänker och har tänkt samma tankar. Kanske kan en insikt om att andra och kanske vi själva uppfattar oss som pseudovetenskap kan få oss att skapa bättre fungerande argument för framtiden? Sen dyker följdfrågan upp angående om det finns absolut kunskap eller absolut vetenskap överhuvudtaget...

Trackbacks

  1. [...] har jag skrivit ett inlägg på HRSveriges blogg igen. [...]

  2. [...] Aaah, jag är skeptisk… [...]

Share with your friends










Submit