En öm tå?

Först – inget Veckans HR förra veckan. Se fram emot en extra lång upplaga på söndag.

Vi har precis påbörjat en ny kurs i skolan, rekrytering och omställning står på schemat fram till juni. Under den inledande föreläsningen diskuterades det validitet och att inte rekrytera på magkänsla när det enligt konstens alla regler faktiskt finns metoder för att genomföra en rekrytering på ett vetenskapligt beprövat sätt. Varje gång jag i något sammanhang nämnt att magkänslan inte skall användas som främsta verktyg har jag fått frågor på om det verkligen kan stämma. Ska inte ge mig in en lång utläggning om validitet (vill ni läsa mer om det finns en lång diskussion om detta i vårt forum)

Men varför kommer alltid motfrågan? Är rekrytering det område som ska lämnas utanför det vetenskapen kommit framtill? Stampar vi personalvetare och psykologer på en öm tå när vi hävdar att personkännedomen hos människor som rekryterar med magkänslan som främsta instrument inte är vad den ska? Måste vi som besitter kunskapen blir mer ödmjuka i vår förmedling av den?

Share with your friends










Submit
Johannes Sundlo

Arbetar som HR Business Partner. Ansvarig för bloggen här på HR Sverige.

2 Responses to “En öm tå?”

  1. Johan Norrfjärd Johan skriver:

    Jag tänker lite att det handlar om att hävda sig och sin yrkeskår… Idag sitter många specialister på rekryteringsposter eftersom de har kunskap att bedöma kandidaternas kompetens. Vi rekryterar fler och fler nischade specialister. Är personligheten och/eller magkänslan avgörande om man nu rekryterar så?

    Andra yrkesgrupper verkar ofta kunna hävda sig på ett annat sätt… Varför inte HR, det känns som vi ofta får stryka på foten? Möjligt att vi är de som har den bästa utbildningen för personbedömning, där en del är magkänslan, men en stor del handlar om struktur för att nå hög validitet. Det måste vi nog trycka HÅRDARE på! Vi har utbildning i rekrytering och personbedömning. Vi KAN det här!

  2. Johan Lundberg, cut-e skriver:

    Jag håller helt med dig Johannes, det finns ingen anledning till att rekrytering skulle ignorera forskning och vetenskap!
    Jag har dock inte samma erfarenhet vad gäller personalvetare och psykologer. Tvärtom så är väl psykologer kända för sitt generella fokus på just vetenskaplighet? Jag tror arbetslivserfarenheten/generationen är viktigare gällande inställningen. Har man arbetat med rekrytering i 15år och då rekryterat med magkänslan så kan det nog vara tufft att höra att denna är irrelevant.
    Självklart handlar det om också om att hävda sig som yrkesutövare.

Kommentera

Great Place to Work - Sveriges bästa arbetsplatser

Missa inga lediga jobb inom HR & Personal!