Man kan med jämna mellanrum läsa om att stress och vantrivsel på arbetsplatserna ökar, ett exempel hittar du här. Man kan också med jämna mellanrum läsa om tips för att motverka stress på arbetsplatserna, och några goda exempel på det hittar du här. 

Olyckligt nog kan exempelvis resultatet av en medarbetarundersökning bli en del av problemet, om man inte vet hur man skall hantera svaren på de frågor man ställer. Dysfunktionella strategier för att formulera mål och ge feedback är knappast vad man behöver när medarbetare är hårt pressade.

Så vad göra? Ett effektivt sätt att förhålla sig konstruktiv på jobbet, både som medarbetare och som chef,  är att tillämpa positiva beteendemål. Knepet med att ha det bra på jobbet är ju inte att inte göra fel, utan att göra rätt.

Verkligheten komplicerar det för oss. Vid varenda tillfälle som någon påpekar att vi gör fel (=bristande feedback) borde vi stanna upp och tänka på/be om förslag på hur man skall göra istället (välfungerande feedback).

Att bara veta att man gör fel har aldrig hjälpt någon. Men det har gjort en och annan ledsen och olycklig. Och exakt hur man beter sig för att inte stressa har jag aldrig förstått.

Förmodligen talar man om att sätta mål, planera, prioritera, följa upp och kommunicera på ett annat sätt än man gör i nuläget. Att byta strategier för att lösa sina uppgifter alltså – fast det får man ju aldrig reda på om man huvudsakligen fokuserar på att ”inte stressa”.

Positiva beteendemål kommer i många skepnader. Tänk dig att du påbörjar ett möte tillsammans med några kollegor, och någon börjar med att säga: ”Jag måste gå om en timme, bara så ni vet”.

Jämför sedan det med ett möte där en av deltagarna säger ”Idag har vi en timme på oss att komma på en konstruktiv lösning på (dagens ärende), kan vi försöka med det?”

Och om du tillhör den kategori människor som blir trötta på vad som uppfattas som tjo, tjim och glada tillrop är det också ok – så länge du kan komma med konstruktiva handlingsalternativ.

Alla måste ju inte vara positiva samtidigt, men den som helt slutar försöka brukar vara den som förlorar mest i det långa loppet.