I DN den tredje augusti (Länk) rapporterar Marianne Dalos att upp till en tredjedel av de som har intentionen att söka ett jobb men möts av ett långt och krångligt webformulär avbryter sin ansökningsprocess.

Jag har hört mycket sägas om dessa webformulär och deras funktion. En del hävdar att de sållar bort kandidater som ändå inte är tillräckligt intresserade, några andra hävdar att de sparar så mycket tid för rekryteraren att kandidatspillet är överkomligt.

Jag blev i dagarna själv uppmanad att registrera mig i ett teknikföretags CV-databas. Det enda problemet var att systemet inte fungerade och mina väl formulerade svar försvann ut i cyberströmmen i samma sekund som jag tryckte på knappen för att komma vidare. Det finns inget mer nedslående än att veta att allt arbete nu är oåterkalleligt borta. Vem vet, där kanske min och deras chans till en riktigt hygglig anställningsdeal rann ut i sanden. (Okej, jag kommer försöka imorgon igen, men jag hoppas ni förstår min poäng)

Jag anser såhär:
Poängen med webformulär som jag ser det är att få mycket information koncentrerat på ett standardiserat vis, så att det är jämförbart mot en kravspecifikation företagen förhoppningsvis knåpat ihop.
En tidssparande åtgärd, Javisst.
Men vilka är det som företagen tappar? Å ena sidan kan man säga att de är dem med dålig stubin, dålig karaktär eller tålamod. Å andra sidan dem som inte nödvändigtvis behöver jobbet, utan tänkte söka det som ett nytt steg i karriären. Vilken förlust är störst? Att göra ansökan enkel och få fler kandidater med en oattraktiv personlighet eller göra den krångligare och få färre kandidater med erfarenhet och nystartspotential?
Jag tror ni kan gissa var jag lägger min röst.