Det här är en bild från StepStones undersökning om sociala medier. Den gör mig så deppig.
Vi kan tidigare i undersökningen, som besvarats av 2000 HR-personer runt om i Europa, läsa att 73% använder sig av sociala medier för att göra bakgrundskontroller. Jag kan logiskt sett förstå det. Vi lever i ett informationssamhälle där vi ständigt har tillgång till information om snart sett allt och alla hela tiden. Självklart är det då naturligt att vända sig till allsmäktige Google även när det gäller att rekrytera. Men. Och det mina vänner är ett stort men.
Det är fortfarande alldeles för godtyckligt vad det är för information som dyker upp där och när jag ser att numer ett för negativa faktorer är Publicering av olämpliga bilder och nummer två är Publicering av olämpliga kommentarer kan jag inte annat än att bli nedstämd. För vem avgör vad som gör en bild olämplig? För att raljera lite, den sedan åtta generationer tillbaka frikyrklige rekryteraren lär ha andra preferenser än den new-age och frigjorde rekryteraren. Min poäng är helt enkelt att det är så fantastiskt godtyckligt och icke-vetenskapligt att det kryper i hela mig. Och visst arbetar även sociala medier positivt för kandidaten. Men även där kan jag inte låta bli att ifrågasätta användningen av sociala medier som ett verktyg för att ”validera” en bild. För så svårt är det inte att skapa den bild man skulle vilja vara snarare än att visa den man faktiskt är. Och min rädsla är att vi sätter för stor tilltro till sociala medier och den bild som internet kan visa upp. Och det gäller både positiva och negativa faktorer.
Så när ska vi lära oss? Har vi verkligen inte kommit längre än så här? 73%. Vi borde skämmas.
Bild från flickr/Bart van de Biezen
3 Comments
Lämna ett svar
Den här bloggen går från klarhet till klarhet. Bra inlägg. Jag tycker dock ändå att man ska vara varsam med vad man lägger upp på internet och så att säga ”vårda sitt onlinerykte”, särskilt som arbetssökande (men det är vi alla nån gång). I dagsläget är det alltför många som inte verkar bry sig vad de lägger upp på nätet, antingen har de inte förstått att tiderna har förändrats eller så bryr de sig helt enkelt inte. Jag håller dock helt med om att vad som är olämpligt är subjektivt och det är skrämmande om sociala medier slutgiltigt avgör om en person får komma på intervju/bli anställd eller inte. Då har det gått för långt. Och vem man är privat är väl inte nödvändigtvis vem man är på jobbet. När ska vi lära oss? Jag tror tyvärr det kommer bli ännu vanligare att sociala medier fäller avgöranden i den närmsta framtiden.
Hej Jonas och tack för ett bra blogginlägg.
Jag kan inte annat än att hålla med. Visst finns det mycket som kan komma fram genom en ”googling” gällande en potentiell kandidat. Dock är informationen så extremt vilseledande och ofta både orättvis och felaktig.
Finns hur många exempel som helst på varför man inte bör googla en kandidat.
som exempel kan man börja med namnet.
Lars Larsson är troligtvis svårare att hitta information om än vad det är om Lars Vinterstråle. Ställs dessa två kandidater emot varandra så är det en extremt fördel/eller nackdel för Herr Vinterstråle beroende på vad som dyker upp i hans namn.
Festbilder. Har själv haft kandidater som kund inte velat träffa pga ”för mycket festbilder på Facebook”.
Att denna personen kanske festat 1 gång det senaste året och det råkar vara dessa bilder som dyker upp. Eftersom han/hon i vanliga fall inte lägger upp några bilder alls.
Att sen överhuvudtaget blanda in vad en person gör på sin fritid vid en rekrytering anser jag vara felaktigkt i många fall.
Visst är det bra om personen har intressen som sammanfaller med jobbet, och det i sig är ju positivt! Men om personen gillar att festa eller spela airsoft(som inte heller alltid ses med blida ögon) på sin fritid är egentligen helt orelevant så länge personen i fråga sköter sitt jobb.
Detta är några exempel varför det kan gå så fel med att ”googla” kandidaten. I förlängningen tror jag att många företag som väger in resultatet för mycket går miste om många bra och kompetenta medarbetare.
Jag tycker att det är en tråkig utvekling där arbetsgivare väljer att väga in allt ”runt om kring” mer och mer och fokus på person och kompetens mindre och mindre.
Tycker det är helt ok att Googla personen eller på annat sätt skaffa sig en uppfattning om kandidaten till ett nytt jobb. Det är väl sedan upp till mig som rekryterare att värdera det jag får in med andra subjektiva åsikter som jag kan ha fått från den sökandes personliga brev, referenser, ev intervju etc. Jobbet som rekryterare är ju grannlaga. Det ställer krav på mycket gott omdöme. Vi hör ju alla talas om rekryterare som väljer bort muslimska kvinnor i jihabb, mörkhyade eller gravida kvinnor. Det är, enligt mig, mera en fråga om gott eller dåligt omdöme hur den information som vi får in ska värderas.