Rekrytering, urval och kandidater

Både på min nuvarande arbetsplats och min tidigare har jag snappat upp några saker jag inte riktigt förstår. Det verkar som om en del företagsledare/arbetsgivare ute i Sverige oroar sig för att anställa en kandidat som är på väg FRÅN en arbetsplats. Arbetsgivaren vill hellre anställa en kandidat som är på väg TILL just deras företag. I min värld är det här inte två olika scenarion utan ett och samma. En kandidat som vill till det rekryterande företaget måste ju någonstans ha gjort ett val att gå från det företag han/hon arbetar hos nu?

En annan sak som påverkar både en del arbetsgivare och rekryterare är kandidater som varit arbetssökande en längre tid. Vad som är att se som”en längre tid” är i och för sig en subjektiv bedömning. Hur eller hur, att en kandidat har varit arbetssökande en längre tid så här i efterdyningarna av en rejäl lågkonjunktur uppfattar inte jag som så vidare konstigt. Det är snarare så att de personer som inte drabbats av arbetslösheten ska se sig som lyckligt lottade.

Så. Är tanken då att urvalet ska stå mellan kandidater utan de här förutsättningarna? Blir det då särskilt många kandidater kvar?

Samtidigt har vi hög arbetslöshet i Sverige. En del vill t.o.m. kalla den för mass-arbetslöshet. Är det här en klassisk ”vad vi kan få vill vi inte ha”? Är det för lite utmaning att välja någon av de sökande kandidaterna? Är det jakten som är det spännande? Eller är det så enkelt att företagare/arbetsgivare insett att de kan kräva mer av de rekryterare de anlitar? Har rekryteringsföretag och head hunting företag vant arbetsgivare vid att de kan få vilken kandidat som helst, bara de pekar? Blir inte effekten att de kandidater som arbetsgivare vill anställa, och därför även rekryterare vill komma i kontakt med, blir de kandidater som faktiskt inte visat något intresse för den aktuella tjänsten?

Kan det vara en bidragande orsak till att LinkedIn blivit stort och fortsätter att växa? Kan det också vara en bidragande faktor till att headhunting-bolag är så populära? Jag har inga färdiga svar, det här inlägget handlar mer om observationer jag gjort den senaste tiden. Inom sourcing och search, som jag själv jobbar inom, pratas det då och då om hur vi på bästa sätt ska kunna komma i kontakt med passande kandidater som inte vet om att de faktiskt söker nya arbetsmöjligheter. Helst innan konkurrenterna. Där har LinkedIn blivit ett bra arbetsredskap för många rekryterare, researchers och head hunters. Samtidigt verkar en tendens ha uppstått hos kandidater med populär profil , nämligen den att de inte bara väntar på, utan snarare räknar med, ett samtal från något av alla rekryterings- och head hunting-företag.

Jag är i början av mitt yrkesliv och ser fram emot att få vara med om 10 år och se hur arbetsmarknaden i Sverige har förändrats. Rekryteringsbranschen är förhållandevis ung och växer stadigt. Konsultverksamheter breder ut sig tack vare den head count-hets som infunnit sig inom många verksamheter. Min känsla är att det här bara är början på en ny era. Fler sociala plattformar kommer att komma. Rekryterare och arbetsgivare kommer uppfinna nya sätt att hitta de bästa kandidaterna före alla andra. Search, urval och head hunting kommer fortsätta att utvecklas. Som jag just skrev. Det här är bara början.

Skrivet av: Cecilia Stenberg
Written by Cecilia Stenberg

2 comments
agneshallen
agneshallen

Tack för intressant läsning. Huruvida en kandidat är på väg FRÅN eller TILL en arbetsplats kanske syftar till olika grader av motivation för det nya jobbet? Kan en oro då väckas ifrån arbetsgivarens sida där en ansökande utger sig för att förnya sig genom att ha tröttnat på den gamla arbetsplatsen och därmed vill lämna den. Att oddsen för en ansökande som lägger större vikt vid att söka sig TILL ett visst företag klingar starkare ihop med högre grad av motivation för det nya jobbet. Liksom i din text vill jag inte peka på svar utan snarare lyfta aspekterna, och kanske kan detta vara en?


Kristos Tsilkos
Kristos Tsilkos

Intressanta observationer! Leder till en diskussion kring vad en rekryterares viktigaste kompetenser är. Är det att utvärdera CV'n eller att intervjua och göra personbedömningar eller att ha ett så brett kontaktnät som möjligt så att man kan få tag i de drömkandidater som uppdragsgivaren eftersöker. Kan man vara bra på alla områden samtidigt?  Därmed inte sagt att det inte krävs ett visst mått av kreativitet och initiativförmåga för att komma på nya sätt för att uppmärksamma kandidater som inte aktivt söker arbete att en lämplig, ledig position finns som skulle passa dem. Men man måste utgå från att de som sökt tjänsten utan någon sådan "påminnelse" har gjort ett aktivt val och är genuint intresserad av den nye arbetsgivaren.