Läste en artikel i SvD om att Jusek har gjort en undersökning som visar att svenska studenter är besvikna på att de inte får kontakt med näringslivet i sina utbildningar. Företagarna och dess medlemmar kräver att högskolorna och universiteten tar tag i detta och lägger in praktik i utbildningen. I en debattartikel i Studentliv uppmanar även Svenskt Näringsliv att skolan måste se till att studenten får mer kontakt med näringslivet.
Jag är inte så säker på att det är rätt sätt att interagera studenten med näringslivet. Och jag är heller inte så säker på att det är skolans sak att göra detta. Det är ju trots allt näringslivet som törstar efter de kompetenser vi förser oss med på skolan, det är de som kommer att dra nytta av våra kompetenser i framtiden. Varför ska de då inte vara med och bekosta en del av våra studier?
Jag röstar på fler traineetjänster i samband med avslutad utbildning istället. Jag vill alltså mena att det är dags att svenska företag tar sitt ansvar och bidra med sin, egentligen helt självklara, del i svenska högskole- och universitetsutbildningar. Gör de detta får de exakt den kompetens de eftersöker till sitt företag. Se på Tyskland till exempel, där många utbildningar inte avslutas med en uppsats utan med en traineeperiod på ett företag de blivit handplockade till. Så går det till i flera andra europeiska länder, så varför inte i Sverige?
Tycker att Företagarna och Svenskt Näringsliv lite för lättvindigt lägger över ansvaret på utbildningsväsendet. Vad tycker du?
Mycket intressanta funderingar Nina. Du sätter fingret på en väldig problematik för många studenter runt om i landet. Att Tyskland arbetar på så sätt som du beskriver var för mig nytt, men jag håller absolut med om att det vore ett mycket välkommet initiativ även här i Sverige.
Det du skriver känner jag, och antagligen många andra, igen. Man kan absolut önska ett större ansvarstagande från såväl näringsliv som från skolan men icke att förglömma är att ett visst ansvar ligger, och ska ligga på studenten att själv ta ansvar för att skapa och upprätthålla kontakter med näringslivet.
Håller helt och hållet med Filip, givetvis ligger ansvaret till viss del på studentn själv. Under mina kandidatår gjorde jag praktik i såväl offentlig verksamhet som i det privata näringslivet, vid sidan av mina studier. Detta för att knyta kontakter, bilda nätverk, bygga på min erfarenhet och öka min konkurrenskraft i det kommande arbetslivet. Så borde fler göra, det har varit givande. Men samtidigt går det inte att skjuta åt sidan att de finns de som inte har möjlighet till detta. Av ekonomiska skäl till exempel, de kanske helt enkelt måste arbeta parallellt med sina studier för att försörja sin familj vilket kan utesluta frivillig praktik om kvaliteten på studierna ska upprätthållas.
En driven student parallellt med ett universitet med verklighetsanknytning samt ett engagerat näringsliv är nog den bästa kombinationen.
Nu så, nu håller jag med till 100 %. Ville bara få in att ansvar också ska ligga på studenten. 🙂 Det där med frivillig praktik är bra, jag gjorde också det, på en rekryteringsfirma, utanför skoltid, en dag i veckan.
Bra länkar och bra tanke!
Tänkte bara addera en del: Jag arbetar just med att föra samman studenter och industriföretag i Östergötland. Under ett samtal med en VD på ett företag (storleken mindre, 100+ arbetare och några ingenjörer) i regionen fick jag en intressant tanke:
Han sade såhär: Om ett företag inte sätter en rekrytering så innebär det att företaget kanske får säga nej till en order. Eller får skjuta på en expansion. Eller kanske får nöja sig med att internrekrytera. Det blir alltså inte några ödestigra effekter för företaget i det enskilda ögonblicket. Fortsätter det vara problematiskt att rekrytera så kan det i längden bli en konkurrensnackel för företaget – men när det gått så långt så att företaget märker av det på sista raden, då är det kanske för sent att göra något.
Samhället, däremot, ser att många mindre företag (och större) har problem att rekrytera, och en del är att de har dåliga kopplingar med utbildningsväsendet. För samhället är det ett mycket kritiskt problem, eftersom det kan innebära att företag går i konkurs eller flyttar.
Men företagen ser inte det kritiska förrän det är för sent (ja, vissa gör det och arbetar för det, men långt ifrån alla). Addera dessutom att de flesta företag är mycket slimmade organisatoriskt för att möta konkurrensen från låglöneländer. Då blir det svårt att hitta tid till att engagera sig.
VDns analys landade i att det är just Samhället (skola, kommun, stat) som måste ta tag i detta. Det är på samhällsnivå som vi ser den akuta situationen. Väntar vi in företagen så kan det bli kris istället för akut, innan alla är på banan.
Det är en intressant analys, tycker jag!