I hela mitt liv har jag försökt ha förebilder, en person att se upp till och att försöka lära av. Vem det varit har varierat över tid men det har alltid funnits någon att se upp till. När jag i lumpen för första gången kom i kontakt med ledarskapsutbildning var ett av ledorden vi jobbade utifrån, föregångsman det vill säga att man skulle försöka vara en god soldat, god ledare och god kamrat, någon att se upp till. Nu när jag nu på något sätt börjar införlivas i Personalvetarvärlden saknar jag en föregångsman/kvinna och någon att se upp till. Jag saknar en förebild kort och gott. Att ha en förebild är för mig, och jag gissar för många andra också, viktigt eftersom det föder hopp och inspiration.
Vi matas ständigt med framgångsrika företagsledare och chefer som gått civilekonomprogram och/eller civilingenjörsutbildningar men människor som gått ett personalvetarprogram och som ”lyckats” (vilket ju naturligtvis är högst subjektivt beroende på vem man frågar) tycker jag mig inte finna någonstans.
Letar jag på fel ställen eller är det så att det inte finns framgångsrika HR-människor?
6 Comments
Lämna ett svar
Tack för peppen om att starta eget. Blev jag lockad till HR Sverige me, kul!
Ang HR-inspiratörer så vill jag starkt tipsa om Marie Hallander Larsson som blev årets HR chef 2009. Hon var och föreläste på PA-programmet i Linköpings HR-dag i höstas och var en otroligt inspirerande och framgångsrik HR-person 🙂
//Elenore
Tack för tipset och välkommen till HR Sverige!
Mer om Marie Hallander Larsson hittade jag att läsa här; http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/om-arets-hr-chef-2009
/ Johannes
Hej!
Håller med om att det i början av utbildningen kan vara svårt att hitta tydliga HR förebilder.
Men jag insåg efter ett tag att jag kunde hitta ( inte alla goda egenskaper i en och samma person) men åtminstone en och annan kollega på extra och sommarjobbet som kanske var väldigt bra på att delegera, en annan som kommunicerade tydligt, en tredje som var bra på att entusiasmera etc etc. Efterhand plockade jag helt enkelt ihop ”min egen förebild” som jag försökte eftersträva.
Nu när jag haft praktik och börjat jobba har jag fått mycket goda förebilder i handledare, närmsta chef och kollegor. Men jag tror att det ibland kan vara kontraproduktivt att ha en förebild med stort F …
För nånstans vill jag ju en vacker dag bli någon annans förebild och eftersom jag hittills inte mött en människa som är perfekt, tror jag på att hitta förebilder för sina svaga sidor och att jobba på dem!
Absolut, givetvis finns det förebilder runt en men det jag efterlyser är en publik förebild, en som syns i media och är mer aktiv. En ”superstar” om man får använda det begreppet.
En som kan föra inte bara sin utan också yrkets tala utåt sett.
Det FINNS förebilder där ute, och säkert fler än vad man vågar tänka på. Fördelen med HR är att det går att hitta förebilder utanför den bubblan.
Jag hävdar det omöjligt att inte lyssna på Pär från Glada Hudik-teatern utan att känna sig inspirerad i mötet med människor. Som exempel.
Marie Hallander-Larsson är ytterligare ett superbra exempel, eller varför inte Kurt-Ove Åhs, eller Magnus Dalsvall eller Stefan Wikström eller alla andra framgångsrika personer med en fot i HR. Problemet är inte att de inte finns, utan att de aldrig framställs som förebilder av någon inblandad.
Fredrik Hillesson, Novare, lirar mot dina fyra behov:)(Militär, Personalare, Sverige, Extrovert:) säg inte att jag sade det:)
Internationellt finns det fler.