För ett tag sedan fick jag förmånen att lyssna till Årets Talare 2011, utsedd av föreläsarbyrån SAJ, Erik Fernholm. En mycket kunnig, inspirerande och medryckande person. Denna text utgår dels från de viktiga och intressanta saker som nämndes under föreläsningen, dels från de tankar den väckte hos mig och de åsikter och reflektioner jag har.

Föreläsningen handlade om glädje (*Glädjerevolutionen!). Hur ofta händer det att man snackar glädje på en föreläsning liksom? Bara att det (tydligen) händer ibland är ju glädjande! Föreläsningen grundar sig i psykologisk forskning – ett forskningsfält som är häpnadsväckande fokuserat på negativa delar. Tänk efter, hur ofta hör du om forskning som berör stress, depressioner och ohälsa? Och tänk efter en gång till, hur ofta hör du om forskning rörande glädje, lycka och välmående? Kanske fick du ihop ett par stycken populärvetenskapliga exempel av det senare, men ärligt talat, om du räknar bort dem som innefattar Kay Pollaks verk är det nog inte så många kvar.

Lite tråkigt är det ändå, tanken på att glädjen får så lite utrymme i forskning, media och allmänt uttryckande av åsikter. Och när det gör det skapar det snarare en stress, avund eller känsla av att det inte är uppnåeligt. Tänk: de lyckliga inredningsbloggarna med vita hem och rena barn eller de träningstokiga facebookvännerna (hur orkar de?!). Trots allt har jag en grundläggande värdering om att känslor påverkar hur vi tänker och hur vi agerar. Genom att fokusera på negativa saker och sådant som gör oss ledsna, irriterade, förbannade, uppgivna – gör inte det oss lite mer ledsna, irriterade, förbannade och uppgivna? Tänk bara på då man väljer låt efter stämning och hur det påverkar en. Någon gång under mina tonår fick jag lära mig begreppet självuppfyllande profetia. Klockrent begrepp, inte sant?

Jag vill poängtera att alla inte alltid kan vara glada eller lyckliga. Livet är inte så simpelt. Utan motgångar och utan dåliga dagar finns inga framgångar och inga bra dagar. Fundera dock på vilken tolkning du väljer att göra. Är det en yttre omständighet (vädret, chefen, busschaffisen, hamstern, younamneit), beror all din otur och olycka alltid på dig själv, är det ödet, slumpen eller kanske, kanske kan det vara en komplicerad mix av alltihop? Det kanske inte är otur och olycka, det kanske är sätt att lära, utvecklas och stärkas? Huvudsaken är att du väljer en positiv tolkning lite oftare än en negativ sådan. Jag tror bestämt att det till stor del handlar om att just välja. Att du själv kan göra det med din viljestyrka och ditt sätt att tänka, och att genom positiviteten kommer ett bättre mående och i slutändan en bättre prestation i vardagen.

Vi talar ofta om fysiska behov. De är konkreta, tydliga och gör sig lätt påminda. Är du hungrig så lär det komma en tid då du inser det – och det lär inte dröja särskilt länge. Ett psykologiskt behov däremot – hur yttrar sig det? Vi behöver enligt glädjeforskaren Erik tillfredsställa fem grundläggande psykologiska behov:

  • Trygghet
  • Utveckling
  • Betydelsefullhet
  • Gemenskap
  • Meningsfullhet/att vi bidrar

Hur är läget med dina psykologiska behov? Känner du till dem, märker du av dem, tar du hänsyn till dem?

Tänk nu på det jag sagt i relation till en arbetsplats. Förslagsvis din arbetsplats. Hur kan glädje och lycka påverka grupper och individers sätt att arbeta? Att vara effektiv? Att lösa problem? Att motivera? Min önskan är att framför allt arbetsgivare tar sig en funderare på detta och reflekterar över om glädje kan vara något att förbättra sin organisation med hjälp av – och förstås också på vilket sätt man kan göra det.

Och du, tipsa gärna oss andra om den där låten som alltid gör dig så glad (eller något annat användbart lyckopiller)!