HR Sverige-Bloggen

  • Val, jobb och är vi lurade?

    En fråga väcktes hos mig idag när jag pratade med en vän som ofta väcker mig.

    Om man, eller kvinna, inte trivs på sitt jobb, vad gör man? 40% bra arbetsuppgifter, 60% dåliga, eller välj fördelning själv:). Om man trivs med kollegorna men ej med chefen eller liknande scenarios? Hmm, varför finns ordet ”gå in i väggen” eller ”utbrändhet” nästan bara i det svenska vokabuläret? Är det helt enkelt bara ett annat ord för att man inte trivs? Om man är ärlig mot sig själv, helt ärlig, om man verkligen gräver i djupt i vad man egentligen tycker(det man inte pratar om på cocktailpartyn:)), så finns svaret. Trivs du, eller inte? Om inte, så är min åsikt att vi bara har ett liv, det är för kort att ödsla på något man inte trivs med. Allra viktigast, det är ditt liv, du bestämmer! Skrämmande va:)?

    Hänger det på något sätt ihop med ”jobblinjen”? Det pratas mycket jobb, framförallt äldre generationer tycker att man ska ha jobb. Skapar det fler jobb? Självklart kan inte alla bli egna företagare, men jag tror att fler skulle göra mer nytta som det, och ha roligare, samt trivas. Tänk att välja dina kollegor, kunder, samarbetspartners och träffa de du vill(nästan) osv osv. Det går självklart att skapa sig en sådan miljö som anställd också, frihet att göra, men då måste man välja sin chef noga..Borde valet handla mer om det? Det pratas flexicurity, från Danmark, men då nämner man inte att demografi samt förutsättningar ser helt olika ut mellan Sverige och Danmark. Är vi lurade att hålla oss kvar på ett jobb, med näbbar och klor? Är det lånebördan, utlandssemestern, löften till barnen, frugan, vännerna, eller andra saker som väger in som en kvarnsten?

    Frihet och val är skrämmande, men det är ditt liv och livet är kort. Du förtjänar att trivas och ha kul!

    Var iallafall ärlig mot dig själv, vem vet, det kanske öppnar oanade möjligheter? Samt be om hjälp, du kommer att bli överaskad, det lovar jag.

  • Kommer jag som nyutexaminerad enbart att kämpa för att få göra mitt jobb?

    Blogga på HR-Sverige bloggen var nog bland det fösta jag läste som ny medlem i HR-Sverige.  Ja men varför inte, tänkte jag, nu när jag blivit medlem och allt.

    Har jag bloggat förut? Nej! Har jag stenkoll på det senaste inom HR? Nja. Gillar jag att socialisera, kommunicera, prata om och lära mig mer om HR? Definitivt!

    Jag räknar kallt med att det räcker.

    Som i alla sammanhang kanske man ska börja med att presentera sig. Anna Wikman, 28år. Dalkulla som älskar all form av skidåkning, träning och att umgås med för mig mer eller mindre kända människor. Är dessutom nyexaminerad personalvetare från Linköpings universitet. Tog min magisterexamen för exakt 95 dagar sedan.  *Grattis till mig!* Nu jobbar jag med chefrekrytering och har som nyinflyttad precis börjat upptäcka det fantastiska med Stockholm.

    Hur som helst.. Nu efter att ha pluggat i fyra långa men lärorika år så ska jag och mina kursare äntligen ut i verkligheten, bli vuxna, skaffa oss HR-jobb, göra karriär, göra en skillnad inom HR-området. Få HR att räknas.

    Och kämpa!

    För kämpa det kommer vi ju att få göra.. det har alla sagt till oss från dag ett av utbildningen. Ni kommer att få slåss mot ekonomerna, om jobben om makten om platsen i ledningsrummen, slåss mot ingenjörerna för att visa att HR är viktigt att det inte bara produktionskalkyler och materialkostnader som räknas. Det stod föreläsare och sa att som blivande personalvetare måste ni kämpa för rätten att utföra det jobb ni är utbildade för att göra..

    Under tredje året av min utbildning hade vi en gästföreläsare, Johan Berglund, och tillika författare till avhandlingen ”De otillräckliga” – en studie om personalspecialisternas kamp för erkännande och status. Bara titeln gör mig nästan lite illamående.. är det  verkligen så det ska vara hädanefter? Vi ska kämpa för vår existens, för erkännande, för att få göra vårt jobb?

    Två vänner till mig, Malin Dahlqvist och Anna Elvtegen skrev en magisteruppsats på ämnet ”Vad spelar HR för roll? – en studie om chefers uppfattning om HR” I uppsatsen kommer de fram till att HR inte ses som en strategisk part och inte heller fullt ut som en funktion för utveckling.  HR har enligt denna studie inte tillräcklig förståelse för verksamheten för att kunna få den legitimitet som de borde ha. En bra och intressant uppsats som faktiskt väcker en hel del tankar. Men är det verkligen så som Malin och Anna’s studie visar, eller så som det Johan Berglund skrev i sin avhandling?

    Jag vill inte tro på det! Vägrar! Jag är nyutexminerad, fick jobb innan examen och tänker bannemig inte sätta mig tyst i ett hörn och vänta på att det ska bli ”HR’s tur”. Jag inser att det inte går att lulla runt och tro att så länge medarbetaren trivs så är mitt mission completed. Jag måste också tänka på affärerna, på ekonomin, på produktionen.. ha förståelse för verksamheten jag verkar i för att kunna göra ett bra jobb..MEN utan att glömma att det även finns medarbetare. För utan de båda finns väl inget företag?

    Jag är ett blåbär som yrkesverksam inom HR-området och för de riktigt luttrade gamla rävarna inom HR kanske jag låter naiv. Men jag kan och vill inte riktigt acceptera att jag som HR-ansvarig på ett företag inte ska kunna förstå och drivas av affären. Jag vägrar dessutom sitta i ett hörn och ”vänta på min tur”. Jag vill ut och förändra världen, och det nu! Kommer jag konstant att behöva kämpa för min rätt att göra mitt jobb? Jag hoppas inte det och ser med grym tillförsikt och förväntan fram emot mitt kommande yrkesliv.

    Skulle någon vilja läsa Malin och Anna’s uppsats så kan jag förmedla den vidare..

  • 3 karriärtips – så besöker du en jobbmässa

    I helgen har jag ägnat ett par hektiska dagar åt att speed-coacha besökare på Globen Career Days, där besökarna erbjöds att testa coaching i 10-15 minuter. Förhoppningsvis fick besökarna trots det begränsade formatet med sig lite inspiration och motivation att ta nästa steg i sin utveckling. Själv fick jag i alla fall massor av inspiration och nya perspektiv av alla de människor jag mött.

    En sak som åter blivit tydlig för mig är hur stor vår roll inom HR är i företagen. Under helgen har jag träffat många kvalificerade personer som har jobb där de inte trivs. Orsaken kan vara allt från förändringar som gjort att man inte längre trivs med kulturen, till att man har helt fel arbetsuppgifter. Det handlar om personer som har en stor potential, som de just nu inte använder.  Även om varje chef tar ansvar för sin personal, så finns det tillfällen när en enskild chef inte kan äga frågan. Jag tänker till exempel på kulturfrågor, strategisk kompetensutveckling och vissa personalsociala delar. Hur kan vi inom HR bli ännu bättre på att bidra till att företagen får del av hela den potential som den anställde har?

    Några vars potential inte heller tas tillvara är alla välutbildade invandrare. Många av dem jag träffade i helgen hade kommit till Sverige för att studera på ett mastersprogram, men vill nu stanna här för att jobba. Efter ett par år i Sverige pratar de inte perfekt svenska, men alla pratar engelska.  Många är förundrade över att vi verkar krävas perfekt svenska även på jobb där engelska är arbetsspråk. Finns det mer för oss från HR att göra här när det gäller vilka krav vi ställer på svenskan?

    Ytterligare en reflektion är att det borde gå att få ut mer av deltagande vid jobbmässor. Många företag satsar mycket på employer branding, men trots det hörde jag flera besökare som upplevde att de vid sina besök i montrarna fått rådet att gå till företagets hemsida i stället.  Ett exempel på motsatsen var det bemanningsföretag som erbjöd besökarna fotografering för att få ett professionellt foto till sin CV.  Och naturligtvis den monter där jag själv fanns för att erbjuda karriärcoaching.

    Men – undrar ni kanske – vad kan det ge att träffa en coach så kort tid? Här kommer helgens vanligaste (och bästa) karriärtips:

    1. Tänk igenom och känn efter vad du egentligen vill. Hur ser ditt drömjobb ut?
    2. Skaffa information om jobb eller arbetsplatser som du tror kan stämma in på dina önskningar.
    3. Hur ska du komma i kontakt med dina drömarbetsgivare? Gör en plan för hur du ska arbeta systematiskt med att söka upp dem. Tänk på lite längre sikt än du brukar, men börja agera nu!

  • Veckans HR – vecka 36

    Ännu en vecka och ännu lite mer länkar.

    Lite info om sociala medier först. Användningen av sociala medier ökar bland medelålders och äldre, snart finns med andra ord mor- och farföräldrarna också på Facebook.

    Seth Godin gör det enkelt för dig. Om du vill lära dig något – gör det!

    SIS vill standardisera rekryteringsprocessen. Verkar oerhört dumt i mina ögon, det är en alltför komplex process för att kunna köras enligt en standardmall. Det finns vissa vinster i att kunna göra likadant överallt men nej, det går inte att ha en mall. Rekryteringsbloggen kommenterar också SIS.

    HR Happy Hour är alltid roligt att lyssna på. Denna veckan med ”Ask a Manager”-Alison.

    FoT skriver om rekrytering och företagskultur. Mina egna upplevelser är att vi i Sverige är rätt bra med att lotsa folk in på arbetsplatsen men det kan säkerligen variera. Hur gör ni? Utser ni en mentor eller en tilldelad kollega?

    Are you a failure?

    Ett kort veckans HR – har jag lite för lite bloggar i RSS-läsaren? Har du en blogg som jag ska följa?

  • LinkedIn stats

    Johannes Sundlo (@jsundlo) posted very interesting stats last week comparing LinkedIn to AMS. As a follow-up, below are some numbers to review for LinkedIn that I appreciate as they just confirm the power of LinkedIn as a sourcing and employer branding channel.
    Member numbers*:
    • 75m+ professionals around the world
    • 17m+ members in Europe
    • 4m+ members in the UK
    • 1m+ members in France
    • 1m+ members in the Netherlands
    • 1m+ members in Italy
    • 1m+ members in the DACH region (Germany, Austria and Switzerland)
    • Approaching 1m members in Spain
    • 6m+ members in India
    • 2m+ members in Canada
    • 1m+ members in Australia
    • 1m+ members in Brazil
    * LinkedIn does not officially release member numbers until the country reaches 1 million. I can say that Sweden’s LinkedIn membership base is rapidly growing and the number of profiles is way beyond what AMS has in CVs.
    Membership breakdown and demographics
    • Half of our members are outside of the US
    • India is one of our fastest growing countries with 6m+ members
    • Netherlands has the most engaged user base outside US: 50% of addressable market (professionals) on LinkedIn
    • Most valuable demographic (affluent & influential)
    • Affluent (household income $107k), 78% college-educated, 42% decision-makers, avg. age 43 (Source: @Plan Summer, 2009 (http://advertising.linkedin.com/audience/)
    • 12m+ small business professionals
    Growth and usage
    • It took 477 days to reach our first million, we now add a member every second of every day (or approx. 1m every 12 days)
    • We estimate that there are around 500m professionals around the world (based on International Labor Organization data and other sources)
    • 1bn+ people searches on LinkedIn last year
    • Nearly 700k professionally-oriented groups on LinkedIn ranging from company and college/university alumni groups, to small business exchanges and CXO roundtables
    • 100k+ members joining groups every day
    • 1M+ company profiles
    • The number of job postings and applicants on LinkedIn have almost tripled in the past year
    • thousands of developers using our APIs
    • 100M+ API calls/day
    • 1M+ twitter accounts have been bound to LinkedIn
    Business metrics
    • There are currently more than 600 LinkedIn employees. We plan to grow to over 900 employees this year
    • More than 60% of Fortune 100 and more than 25% of FTSE 100 pay to use LinkedIn’s corporate recruiting solutions
    • Profitable since 2007, ahead of plan and growing despite economic turbulence
    • Gaining market share, well positioned for when the economy recovers
    • Revenue is well diversified and international
    • Revenue mix is almost perfectly balanced between the three lines: subscriptions, advertising, enterprise licensing (recruiting)

    2009 Growth Metrics

    Employee growth:
    • LinkedIn currently has more than 600 employees.
    • In 2009, we went from 228 employees to 480 employees, we expect to be over 900 employees this year.

    Average load time performance decreased:

    • Pages now load 60% faster on a global basis

    Unique users increased approximately 200%:

    • According to comScore, unique users per month went from 13m at the end of 2008 to 38m at the end of 2009 and is now over 42m
    • Also overall member count went from 33M members at the end of 2008 to over 60M members now
    • Record revenue and profits in 2009 despite the macroeconomic climate
    International growth:
    • Opened new offices in India, Australia and the Netherlands. Our corporate headquarters are in Mountain View and our global headquarters are in Dublin, Ireland. In 2010, we opened an office in Toronto.
    • LinkedIn is now available in English, French, German, Spanish, Italian and Portuguese

    Do you use LinkedIn for recruiting? Share your story with us.

  • Internationellt

    Augusti månad har jag ägnat åt gammalt hederligt tågluffande i Europa. Semester och utmaning på samma gång. Genom att couchsurfa* så blev upplevelsen av varje land dessutom så mycket roligare, genuinare och billigare. Det är fantastiskt hur mycket intressanta människor det finns, och detta är ett oslagbart sätt att hitta dem!

    Under resans många möten fick jag givetvis otaliga gånger försöka förklara vad jag studerar. HR står för så olika saker, om man ens har hört begreppet. Till en minröjarhårdvaruutvecklande ingenjör från USA och en frivilligarbetande kanadensare räckte det med att säga human resources så kunde vi börja diskutera skillnader och likheter i synen på personal, chefer etc i olika länder direkt. Några bekanta i Slovenien (Ljubljana, vilken stad!) rynkade lite på näsan åt mina HR-studier, som de antog hade mest med att avskeda folk att göra. En kille från Turkiet och en tjej från Finland hade aldrig hört talas om att man kunde jobba med personal, och tyckte att juridik och ekonomi lät konstigt att kombinera med psykologi och sociologi. Fransmännen tänkte sig någon som jobbar med personal mest som en administratör, ett ganska grått skrivbordsjobb.

    Dessa människor från olika länder hade givetvis kunnat vara svenska allihop, så olika uppfattningen är om personalare bara i Sverige. Men människors olika åsikter och uppfattningar blir på något sätt alltid lite mer intressanta när personerna kommer från ett annat land. Mina diskussioner utgick också endast från ett studentperspektiv. Jag är nyfiken på hur det är att möta dessa olika attityder, uppfattningar och åsikter som yrkesverksam? Vilka utmaningar möter man som internationellt verksam inom HR?

    På communityt couchsurfing.org träffar man både folk som vill surfa och personer som vill upplåta sin soffa, extrasäng, madrass, gästrum eller trädgård till resande. Communityt är endast en organiserad mötesplats på internet, allt praktiskt är upp till människorna.

  • #hrsvpt part 2

    I maj publicerade jag en lista med svenska HR-twittrare.
    Det går onekligen att konstatera att vi sett en ökning av HR-människor på Twitter. Det i kombination med att fler har hittat till oss och att jag via Twitter hittat till fler HR-personer kräver en uppdatering av listan men att manuellt uppdatera listan så här på bloggen hela tiden känns som en nästintill omöjlig uppgift. Därför har jag skapat en lista kallad ”Swedish-HR” där jag löpande kommer uppdatera medlemmarna. Är du inte med eller vet någon som du tycker borde vara med? Twittra hashtaggen #hrsvpt till mig (@jsundlo) så lägger jag till dig!

    Vi ses på Twitter!

    PS. Du har väl inte missat att HR Sverige finns på Twitter? @hrsve är vi. (Vem som har @hrsverige låter vi vara osagt.)

  • Veckans HR – vecka 35

    Då har vi gått in i september. Bloggen har funnits i snart nio månader och vi har en stadigt ökande läsarskara vilket vi såklart tycker är roligt! I helgen har det inte blivit något flyttande eller dylikt för min del och Veckans HR är åter i tid.

    Sveriges Radio har gjort en intressant jämförelse mellan två arbetssökande och det är väl bara att instämma i Kompetensbaserad.se? Nej tack till CV? Men vad skulle det innebära istället? Jag hoppas på ett längre inlägg från kompetensbaserad där de i detalj bryter ner argumenten för att plocka bort CV:et och hur det ska ersättas.

    HR-bloggen kommenterar en text av Jusek och säger att fler artister behövs i arbetslivet. Jag vet inte om de har läst Seth Godins ”Linchpin” eller inte men han pratar om just det här i en hel bok. Läsvärt!

    HR-bloggen har också undersökt vad ett regeringsskifte skulle innebära.

    Företagens personalavdelningar är lättfångade byten för konsulter tycker Kunskapsvetenskap. Jag är rätt övertygad om att det finns en annan syn på det här. Vore intressant att se kommentarsfältet fyllas.

    Rekryteringsbloggen är spot-on igen. Varför sådana hang-ups på branscherfarenhet?

    Sydsvenskan säger att sociala medier är nya plats-banken. Eftersom jag suttit i nationell-tv och hävdat detsamma kan jag inte annat än hålla med. Spelplanen ändras. Tillexempel söker Stena chefer via sociala medier.

    Inte en enda utländskblogg hittills. Kul att se att det finns så många bra och aktiva svenska HR-bloggare!

    Men lite utländskabloggare får vi släppa in.

    FoT är min absoluta favoritblogg (om du följt Veckans HR borde du märkt det vid det här laget) och anledningen till det är enkelt. Den är inte så given, ritar inga cirklar eller förklarar färdiga modeller. Men den är relevant och göra grymma liknelser. Som den här mellan radiostyrda bilar och dåliga chefer.

    Håll i plånboken säger Kriss Dunn. Jag håller med till punkt och pricka.

    Är din chef up-to-date? Eller köra hon/han samma ledarskapstekniker som var trendiga 1970? Onekligen ett relevant ämne.

    HR Ringleader uppmanar oss att ”Assume the best”. En vettig uppmaning i en cynisk värld?

    Vi ses i vecka 36!

  • Värdefulla vikarier?

    Under sommaren är det många studenter, med mig inräknad, som haft ett vikariat eller jobbat extra någonstans. Som personalvetarstudent är det extra intressant att få vara med om att bli anställd, upplärd och inskolad på ett nytt arbete. Vissa företag följer böckerna slaviskt kring hur proceduren ska gå till, andra hittar på egna metoder och en del tänker inte alls. Företaget jag arbetat för de två senaste somrarna tycks ha en medveten strategi där semestervikarierna  presenteras för viktiga kontakter, får ta del av information om företaget samt olika rutiner och verktyg som kan vara relevanta. Än så länge är det här min idealbild, ett ovanligt gott exempel som jag kommer att ta med mig ut i arbetslivet.

    Att företaget jag arbetar för bryr sig om sina anställda är något som jag brukar poängtera för människor i min närhet. Människorna i min närhet ingår i ett större nätverk som i sig skulle kunna vara obegripligt stort. Med lite enkel matematik kan jag anta att min åsikt skulle kunna spridas väldigt långt och väldigt snabbt, särskilt med dagens sociala medier i åtanke. En anställd kan på så sätt bli precis lika viktig när det gäller ett företags rykte som en reklamruta i en tidning eller en jobbannons. Det här är en tanke som på många sätt ökar personalens värde, oavsett vilken anställningstid de har. Både semestervikarien som arbetat 8 veckor och personen som efter 25 års tjänstgöring lämnar företaget har en bild av organisationen som de förmedlar till andra.

    Att satsa resurser på vikarier och annan tillfällig personal är enligt mig självklart. Det leder i många fall inte bara till varumärkesvård utan även till att den tillfälliga personalen vill komma tillbaka. Men hur uppenbara fördelarna än tycks vara verkar inte alla tänka så här. Vad tycker du?

  • Debatt

    I tisdags deltog jag och Fredrik i tv-programmet Debatt. (Du hitter länk till programmet längst ner) Upphovet till den diskussion som föranledde programmet var en debattartikel av Bert Karlsson som menar på att ungdomar är lata idag.

    Jag hävdar att vi, för jag benämner mig fortfarande som ungdom, inte är lata. Inte på det sättet som Bert vill ge sken av. Vi har inte massarbetslöshet för att vi sitter hemma och inte vill ta ”skitjobb”. Strax innan vi började sända skickade jag ut en tweet på Twitter och responsen och svaret på den förvisso korta och helt ovetenskaplig undersökning gav tillhanden att 100% hellre har ett jobb som är okvalificerat än att de går arbetslösa.

    Att entreprenören som sökte 50 städare och fick 5 ansökningar måste gjort något fel när han annonserade hävdade jag då och står fast vid det. Våra konsumtionsmönster av nyheter och information har ändrats. Jag får mothugg från Danielle Deasismont på SVTs hemsida. Hon säger först att vi är en generation som lever på webben men sedan går hon på om att vi inte blir serverade nyheter på dito kanaler? Hur ska du ha det Danielle? Jag gissar förvisso när jag säger att fler 16-25-åringar hänger på Facebook än läser en dagstidning men med tanke på andelen användare på Facebook i den åldersgruppen så känns det som en ganska kvalificerad gissning.

    Min känsla av debatten är att den aldrig kom riktigt djupt. Det skrapades på ytan väldigt mycket. För inte är vi lata som Bert påstår, men vi behöver få chansen och det är svårare att få chansen idag än när Bert växte upp. Tröskeln till arbetsmarknaden har höjts under tidens gång helt enkelt. Sant är också att vi delvis har andra krav men till syvende och sist handlar det om att klara sin försörjning och att ha en inkomst och då är i alla fall de jag känner, inklusive mig själv, beredda att ta vilket jobb som helst. Ge oss bara chansen och vi visar er.

    Om du missade programmet finns det i sin helhet här tom den 30:e september.