Nu är sommaren i full blom och jag borde egentligen ha semester men tar några ynka dagar till på jobbet innan jag släpper lös från skrivbordet för denna gång. Läste just en artikel som heter Six Reasons Your Best Employees Quit You och fick nästan en religös upplevelse. När det knakar och skakar i en organisation och det finns missnöje och folk slutar då kan ni nog finna svaren på varför i denna artikel. Jag har plockat ut några orsaker som jag tycker är extra viktigt att hantera som företagsledare.
No vision – Det här antagligen den allvarligaste missen man gör och som kanske också är den som är svårast att få till – har du ingen vision förutom att tjäna pengar så har du ju inte det, tuff luck! Men om du åtminstonde har en annan mening med ditt företag så måste du träna dig på att ta fram den och kommunicera den så det blir levande för alla dina anställda. Som HR så måste jag också säga att jag inte skulle rekomendera någon organisation att ha en ledare som bara bryr sig om pengarna det kommer inte funka i slutändan.
No empathy – Att inte behandla sin anställda väl är nästa heta potatis. Det ska finnas rim och reson i allt och man kan inte göra alla glad jämt men man måste iallfall ta sig tid att lyssna. Man kan inte ha en personalpolicy som säger att människor är den viktigaste delen i ett företag och sen i nästa ögonblick införa ”omänskliga” rutiner och policier som går tvärs emot det. Där människor inte alls är människor utan ska stoppas in i boxar och stuprör som om dom vore enkla skruvar och muttrar som ska ligga i rätt fack.
No fun – Vem vill inte gå till jobbet och skratta hejdlöst med sina jobbarkompisar minst 3 gånger om dagen? För att kunna ha riktigt kul måste man få göra själv under eget ansvar. Då kan man glädjas tillsammans över sina framångar och även skratta åt sina tillkortakommanden när det inte gått lika bra för man äger problemet själv och ska även fixa det själva. Det kräver sammanhållning och innovationskraft som i sin tur gör att det blir kul på jobbet. Om ledarna bara sagt vart vi ska och varför så kan medarbetarna själva klura ut hur. Sen fira alla framångar och det så snabbt det går. Vänta inte utan ta alla tillfällen att uppmärksamma det som går bra.
Det var väl inte så svårt det där?
Nu ska jag ut på lite grönbete. Långt från kompetensmodeller, vinstmarginaler och effektiviseringar. Jag ska klura på dom stora frågorna som varför…
Ha en fantastisk sommar!
Gabriella Ekström
”Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det; tills jag insåg att jag var någon.”- Lily Tomlin –
Som en personalansvarig ledare och chef, ofta kallad mellanchefen, har du många uppgifter på din agenda. Egentligen är det ett riktigt skitjobb du har, om du missförstår mig rätt. Du ska uppfylla många olika krav från flera olika håll samtidigt. Din egen chef och företagsledning ska bli nöjda och tycker att du ska göra si. Dina medarbetare och kanske även kollegor tycker att du istället ska göra så. Det enda du har att spela med är dig själv. Det är du som ÄR!
Det är ju också det som är själva grejen med chefsjobbet och som gör att så många ändå både vill och väljer att vara det. Det är du som är artisten som alla har ögonen på. Du har möjlighet att, utifrån din kreativitet, ditt mod, din inre kompass, din mognad och din förmåga att sätta saker i sitt sammanhang, påverka och styra ditt arbete i väldigt hög utsträckning att från att vara ett skitjobb bli rena rama drömjobbet.
Vi som jobbar med HR-frågor är i mångt och mycket satta till att sätta scenen och kratta manegen för dig som chefs-artist. Jag ser det som att mitt jobb är att vara den där managern som pushar dig och bokar upp turné-planerna och ser till att du blir sminkad och stylad så du kan vara ditt allra bästa jag där ute. Ibland får du ta på dig scenkostymer du inte gillar eller sjunga sånger som du inte skrivit själv men du har ofta ett stort artistiskt utrymme för egna tolkningar för dina framföranden.
Jag tror på att de chefer som är bra på sitt jobb är dom som fattat detta. Att man landar i sig själv och gör det man tror på. Att man också både samarbetar med och tar hjälp av HR för att få till välfungerande rutiner, processer och en genomgripande kvalitet och gemensam syn på vad som ska göras på företaget i stort. Sen är det upp till chefen att gå ut där och showa loss, helst med ett svettigt bejublat gig varje dag.
Jag tror det var Swedbank som tidigare gått ut med att dom bestämt sig för att ha bankvärldens bästa chefer. Jag har bestämt att vi på Sogeti ska ha IT-branschens bästa chefer. Så just nu håller jag på att planerar massor av aktiviteter för att stötta detta. Lyfta ledarskapet så det är lika ”fint” att vara chef som att vara säljare. Att det är lika ”fint” att hantera medarbetare som att hantera våra kunder.
Ni som läste mitt tidigare blogginlägg om reklamfilm för HR avdelningen, här kommer en återkoppling till den. Nedan kommer beskrivning av ett liten inslag som jag stolt lyft fram som en av våra braiga saker vi gjort på HR. Förra året tog vi nämligen fram ett HR-hus eller ledarskapshus – huset är en enkel modell som våra chefer får i handen för att kunna hålla koll på alla våra viktiga personalprocesser och rutiner som dom förväntas hantera under året. Varje rum som finns i huset ska underhållas, dekoreras, målas eller möbleras. Sen är det upp till cheferna själva att göra det i personlig stil. Det här ger dom en möjlighet att självskatta hur väl man gjort vissa saker dvs vilka rum man pysslar om (exempelvis rekryteringen, kompetensutvecklingen, personalenkäten) och sen kommer man även kunna se vilka rum som man låtit förfalla (nyckelpersoner, arbetsmiljö, teamträffar) osv.
Det är ju så att jag inte tror att man som chef inte kommer kunna göra allt man är satt att göra riktigt lika bra hela tiden, det är en omänsklig uppgift nämligen. Jag vill inte heller ha omänskliga chefer så det jag förväntar mig istället är att man som chef ser med ärliga ögon på huset man byggt åt sina medarbetare och tar tag i de saker man behöver att att hålla det beboeligt. Eller som jag säger till mina chefer – bygg ett hus där dina anställda vill bo.
Gabriella Ekström
– Dont fill your life with days, fill your days with life!
Kommer tillbaka uppfylld med energi efter att ha fått möjlighet att hålla i en konsultutbildning med fokus på positivt psykologi. Jag och min kollega hade satt ihop en gediget pass med några av våra absoluta favoritverktyg från vår ”humana verktygslåda”. Syftet var att vräka på med allt gott vi kunde komma på som stöttar och utvecklar konsultmässigheten för alla på vårt företag och vi varvade teori och övningar kring dessa mycket spännande områden.
Vad förväntar vi oss av dig som medarbetare och vad kan vi som arbetsgivare erbjuda tillbaka och synen på konsultens arbete
Positiv psykologi, ett uppskattande förhållningssätt och att du själv väljer din attityd
Grupputveckling – att förstå det social spelet och hantera det professionellt
Feedback – teorin och öva på att ge, få och värdera feedback
Som avslutning på det hela visar vi Fishfilmen – för att återuppleva lite härlig amerikansk ”må-bra” propaganda som fortfarande är aktuell. (med chips och dip till)
Det blev en mycket lyckad kurs där vi fick jättebra feedback från deltagarna både direkt under kursen men även i samtalen och utvärderingen efteråt. Att vår medvetna satsning på att i största möjliga mån försöka fokusera på det som fungerar verkligen lever i väggarna i företaget var det som gladde mig mest att höra. Jag tror nämligen att det är det som fungerar i längden. Att lägga mest fokus på det som är bra och arbeta fram processer för hur du får ut ännu mer av det goda. Låt problemen ta mindre av ditt fokus för problemlösning är vi oftast tillräckligt bra på ändå. Nu har vi en stor grupp hungriga och positivt laddade konsulter som kommer gå ut där i välrden med en ännu större förståelse i hur mänskligt beteende påverkar både dom själva men också hur dom kan agera ännu mer professionellt i sitt yrke.
Jag har personligen för länge sen bestämt mig för att se saker från den positiva sidan. Det är bara så skönt att det nu ständigt kommer bevis på bevis att det är det som funkar bäst även i hur man driver företag.Vi kanske snart kan avliva myten att man bara kan bli ”bättre” genom att fokusera och utveckla sina svagheter och istället få fokusera på att utveckla våra styrkor ännu mer för att på så sätt göra just det ännu bättre. Några av mina favoriter att hämta kraft från i arbetet är exempelvis Kay Pollaks (numera rätt gamla) böcker och teorin om det uppskattande förhållningssättet. Nämnde jag föresten att jag jobbar på ett företag som tre år i rad nu hamnat på topp tre som en av Sveriges bästa arbetsgivare när dom anställda själva bestämmer. Det här är ett av receptet för att lyckas med det.
Gabriella Ekström
– ” Jag kan inte ändra världen. Vad jag kan ändra är mitt sätt att se på världen. Då ändras också världen.” (kay pollak)
… kan HR-avdelningen väcka en tanke hos organisationen? Kan HR-avdelningen få organisationen att få sig en tankeställare? Ja, det kanske vi kan, och det ska jag försöka göra här, idag, nu, med din hjälp.
Varför lever en miljard människor i fattigdom trots att världen är rikare än någonsin?! Och vad kan vi på HR göra åt saken?!
Efter att ha sett alla filmer i det världsomspännande projektet Why Poverty har jag funderat mycket på CSR – företags sociala ansvar. Många av oss har säkert sett Uppdrag granskning under hösten som var. Stora företag så som H&M, som själva säger sig vara ledande i sin bransch när det kommer till CSR-frågor, blir granskade och risade. Granskningarna visar att företaget inte alls tar det sociala ansvar som förväntas av konsumenter, intresseorganisationer och FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Men H&M står inte ensamt, de är bara det företag som vi svenskar känner till som har blivit granskat. Detta kanske på grund av sin storlek, eller uttalade CSR-policy. Tänk då hur många andra företag det finns i världen, tar dessa sitt sociala ansvar?
Why Poverty? är ett projekt som syftar till att väcka en debatt kring fattigdomen som finns i världen. För att göra detta använder de filmer. Dessa filmer sändes under en vecka i slutet av 2012 i 70 länder världen över. Idag finns filmerna att hitta på deras hemsida. Why Poverty? är inte en vinstdrivande organisation, de är inte ute efter pengar och de försöker inte ta fram en enskild lösning på fattigdomen i världen. De arbetar för att skapa debatt och de arbetar för att engagera beslutsfattare runt om i världen i frågan om att hitta olika lösningar på fattigdomen.
CSR, eller socialt ansvarstagande som rör allt från att betala bolagsskatt i låglöneländer till arbetsmiljö i enskillda fabriker, är kanske inte något som vanligen ligger på HR-avdelningens bord. Men fler HR-avdelningar borde kämpa för att få större inflytande över CSR-frågor som rör anställda. Vi kan lämna miljöfrågor och dylikt till de som besitter denna kompetens, men personalrelaterade frågor bör vi sätta ner foten och se till att få inflytande över. Där är det vi som besitter kompetensen!
Hur kan då vi HR-människor här i lilla Sverige påverka fattigdomen i världen? Jo, vi kan aktualisera frågan om lönesättning i de länder företaget har verksamhet. Tjänar alla organisationens anställda tillräckligt för att leva ett drägligt liv? Kan personalen på de fabriker vi köper våra varor och produkter leva ett skäligt liv för sin lön? Frågan har hittills mycket handlat om att genom code of conducts, uppförandekoder, sätta regler för hur långa arbetsdagar personalen i tillverkningslandet får ha, hur deras arbetsmiljö ska se ut, hur säkerheten för de anställda på fabrikerna ska fungera och att personalen får den minimilön som finns satt i det aktuella landet. Allt detta är givetvis bra saker, det är inte det jag försöker säga. Men, vi måste tänka vidare, vi måste tänka större!
Visst, vi utlokaliserar verksamhet för att få lägre omkostnader, men det är fortfarande människor som gör jobbet. Människor som förtjänar att leva ett drägligt liv. I många låglöneländer är inte minimilönen tillräcklig utan vi HR-människor bör aktualisera och kämpa för frågan om ”levnadslöner” – en lön som det faktiskt går att leva ett drägligt liv på, en lön som det faktiskt går att försörja sin familj på, en lön som faktiskt innebär att man kan sätta mat på bordet åt sina barn varje dag. För ALLA människor har, enligt artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande. Här, det är här, vi på HR kan vara med och göra skillnad!
Sprid Why Poverty?s budskap och ge befattningshavarna i din organisation en tankeställare och kämpa på så sätt för en mindre fattig värld. Det är vad jag tror att vi på HR-avdelningen kan göra, initialt!
Vad hade du för förväntningar när du började ditt jobb?
Och upplevde du att de infriades när du kom dit första dagen?
Som nyanställd spelar det egentligen ingen roll vilket jobb det handlar om eller om det är det första jobbet eller inte. Ofta finns höga förväntningar och förhoppningar om sin nya tjänst.
Inför första dagen har chefen kanske bett en att läsa igenom några pärmar om verksamheten, vad som gäller vid löneutbetalning och hur det fungerar med kaffeautomaten. Banalt? Jo, kanske men i många organisationer är det vad man möts av innan eller under första dagen på en arbetsplats.
Ibland händer det att man får information om en introduktionsdag. Tyvärr visar det sig att den inte äger rum förrän om 2-4 månader. Men då kommer man att få all viktig kunskap om sin nya arbetsgivare. För det får man ju? Företaget har tydligt sagt att de satsar på sina medarbetare.
Men vad händer med den nyanställda den första arbetsdagen, efter att pärmarna är genomlästa och kaffeautomaten är checkad och klar att användas? Jo, det engagemang och de förväntningar den personen har har sjunker gradvis och man börjar anpassa sig till rådande normer. När 4 månader har gått finns det kanske ingen anledning längre att lyssna på ledningen eller ta del av företagets värderingar. Nu är man ju en del av organisationen och har koll på det mesta. Kulturen är satt av ens nya kollegor, som förhoppningsvis sänder ut samma budskap som arbetsgivaren vill kommunicera.
Vi har ofta ställt oss frågan varför det ser ut så här i många organisationer? Varför tar inte arbetsgivaren chansen att faktiskt inspirera och ge sin nyanställda den kickstart som en introduktion kan ge? Arbetsgivaren vill ju ha snabbare startklara medarbetare, de vill utveckla och behålla sin personal. När företaget kan lägga ner stora summor pengar på en rekrytering borde det vara ännu viktigare med en matnyttig och inspirerande introduktion.
Genom en sådan introduktion bidrar arbetsgivaren till att skapa den kultur man vill ska råda bland medarbetarna och ger förutsättningar för personalen att känna stolthet. I den bästa av världar har alla arbetsgivare redan innan första arbetsdagen gett de nyanställda möjligheterna att lära känna sin nya organisation och förutsättningarna för att lyckas med sin tjänst.
Det här inlägget betonar vikten av introduktion och introducerar samtidigt Talento Branding som bloggare för HR-Sverige. Läs mer om oss på www.talentobranding.se
Vad är HR’s uppgift? Vedertaget är att HR funktionen ska stödja organisationen och dess medarbetare med kunskaper, kompetens och erfarenheter inom personalområdet. Det sätt som organisationen och dess medarbetare bedömer det stöd de får av HR kan sammanfattas i ett ord, service. Vi bedöms alltså utefter vilken service vi levererar till våra mottagare.
Jag menar inte att vi ska serva på det sätt en mor gör för sitt lilla barn. Vi ska inte curla chefer och medarbetare, däremot vägleda och coacha. Jag gör alltså en distinkt skillnad mellan att serva och erbjuda en bra service. För mig är service viktigt. I mitt arbetsliv har jag alltid arbetat med service, bland annat under mina 10 år inom restaurangbranschen. Nu arbetar jag med HR i en serviceorienterad organisation som arbetar med att erbjuda ett värdskap i världsklass för våra gäster.
I min värld ska HR underlätta för organisationen att fatta beslut. En organisation är ingen varelse som egenmäktigt fattar några beslut. Vilka är det då som fattar beslut i organisationer? Jo, dess chefer såklart. HR ska ha ambitionen att måla en palett med alternativa beslutsvägar och försöka förutse de konsekvenser respektive beslut kan medföra. Sedan är det cheferna som fattar de slutgiltiga besluten baserade på den information de har. HR kan stå för redskapen men det är cheferna som står för hantverket.
Olika chefer behöver givetvis olika typer av stöd. Vissa behöver bara bolla med någon för att själva hitta svaret, andra behöver handfastare vägledning. Nu är vi inne på ett område som kännetecknar en bra service, nämligen att vi inom HR måste anpassa vårt beteende och stöd beroende på vem vår mottagare är. Vissa behöver mer, andra behöver mindre stöd. För att vi ska kunna vara en effektiv funktion måste vi optimera vår resursanvändning. Det slutar inte där utan vi måste även ta hänsyn till vilken situation det handlar om. Olika chefer behöver alltså olika typer av stöd när de står inför olika typer av situationer. Komplext? Kanske, men det är det som gör det så intressant och givande med att arbeta med HR.
Vi ska inte glömma att HR har ett tydligt arbetsgivarperspektiv och ska ha ”det bästa för verksamheten” i fokus. Givetvis har vi som arbetar med HR även ett stort ansvar att se till att våra organisationer följer de regelverk och avtal som råder där vi befinner oss. Att arbeta med HR och ge en bra service kräver i mångt och mycket en hög problemlösningsförmåga. Vi verkar inom ett fält där vi dagligen ställs inför frågor med olika karaktärsdrag. Vi ska kunna mycket men kan omöjligtvis på rak arm svara på det mångfacetterade artilleri av frågor vi ställs inför, vissa på en sådan detaljnivå som vi knappt anade att det fanns. Vårt arbete handlar även om att tolka lagar och kräver viss reflektion och efterforskning.
Däremot så kännetecknas en bra service att vi tar reda på svaren och återkopplar inom den utlovade tidsramen. Den som söker han finner sa någon ungefär 2000 år innan Google grundades och det ligger mycket i det. Här kommer ett litet användbart tips du kan använda i flera situationer; säg till vederbörande att du kommer leverera exempelvis rapporten/ underlaget/ sammanställningen eller vad det nu handlar om på fredag. Du levererar det avtalade redan på onsdagen (vilket du visste när ni pratade om tidsramen). Du möts då av en positiv reaktion då mottagaren inte hade förväntat sig en sådan snabb respons. Vi berör oss även nu inom vad som kan betraktas som kärnan av en bra service, nämligen att överträffa förväntningar.
Jag har fram till nu enbart diskuterat HR och service inom en organisation. Om vi för en stund blickar ut, utanför företagets väggar så är service lika viktigt i vår yttre omvärld, på den s.k. marknaden. Därute finns potentiella gäster, kunder, samarbetspartners och kandidater. Inte att förringa så befinner sig även våra konkurrenter där. Inom detta segment arbetar vi på HR traditionellt främst mot våra kandidater. Vi går i min mening mot en uppluckring av detta synsätt och arbetar mer strategiskt med vårt arbetsgivarvarumärke som riktar sig mer mot hela den omvärld som omger oss. Inte minst i och med att vi har blivit mer sociala på ett mindre socialt sätt genom Smartphones erövring av vårt avlånga land.
I det dagliga arbetet arbetar HR med kandidater. Jag anser att vi ska bemöta våra kandidater som vi själva vill bli bemötta. Ge ett bra, professionellt bemötande och som jag skrev tidigare även gentemot dessa hålla det vi lovar. För mig är det heligt att hålla det jag säger vid intervjutillfället, alla kandidater jag träffar på intervju får en tidsangivelse på när jag kommer höra av mig för att meddela hur det går i rekryteringsprocessen. Alla som kommer på en arbetsintervju anser jag ska få ett telefonsamtal oavsett om de gått vidare eller inte.
Just på denna punkt tycker jag att många inom rekryteringsbranschen har stor utvecklingspotential. Vad säger det om din organisation om de som lägger ner sin tid på ansökan och intervju om du inte ens ringer och informerar om processen. Det om något skapar badwill för din verksamhet.
Hur går snacket om ditt företag går på stan. Kandidaten pratar inte om en enskild rekryterare utan om dennes upplevelse av företaget, ert varumärke. Det är ju så enkelt och inte så tidskrävande som man kan tro. Här närmar vi oss det som är så avgörande när din serviceförmåga ska bedömas. Hur bra är ditt bemötande, hur professionell är du i din yrkesroll och hur pålitlig och trovärdig är du. Sug en stund på de orden. Det är verkligen som den gamla klyschan säger ”det är de små små detaljerna som gör det”.
Senast idag tackade jag nej till en kandidat som hade en alltför junior profil. Han sa att han verkligen uppskattade att jag ringde och berättade det, han lät nästan förvånad.
Vill du stärka ditt arbetsgivarvarumärke så är detta ett tips på ett första steg;
Att medarbetarnas ambassadörskap är viktigt för att stärka affären och i tider när det talas mycket om employer branding tänkte vi ge lite vår syn på saken, hur vi på Academic Work valt att arbeta med att undersöka och strategiskt arbeta med att få våra interna medarbetare hos oss att bli ambassadörer.
Vi har i år valt att samarbeta med undersökningsföretaget Netsurvey som är ett etablerat företag inom kund- och medarbetarundersökningar. Vi vet idag vikten av ett starkt NPS. Vi mäter det mot våra kunder, men också internt.
På frågan – Hur troligt är det att du skulle rekommendera Academic Work som arbetsplats till en vän visade det sig att vi uppnådde ett NPS-värde på 73, jämfört med benchmark på 8 (benchmarken består av 350 000 svarande). Givetvis är det inte siffran i sig som är den viktiga. Nej, det viktiga är ju i allt det som ligger bakom vårt höga NPS-värde. Att analytikern från Netsurvey dessutom sa att hon sedan starten 2006 inte sett ett så högt resultat värmer såklart lite extra i en HR-chefs hjärta.
Varför är vi då så stolta över detta? Jo, att vi har fått ett så fint resultat visar att det finns ett starkt ambassadörskap på Academic Work vilket i sig är ett kvitto på hög lojalitet som både är viktigt för oss internt och som påverkar våra kunder. Vi är dock mycket väl medvetna om att vi har många delar att jobba vidare med framöver och att det är detaljerna som gör att fler blir nöjda. Det är vårat fokus framöver.
Vad ger det oss?
Lojalitet och engagemang anser vi är något av de viktigaste byggstenarna för oss som företag. Finns det på plats så vet vi med säkerhet att det skapar ett högt engagemang mot våra kunder och med det sagt, även påverkar vårt resultat på sista raden. Många nya studier bygger vidare på den studie om Service-Profit-Chain som Harvard Business Review skrev om för första gången 1994 och alla studier visar på sambandet mellan att nöjda medarbetare leder till ökade affärer.
Medarbetare som är stolta över sin arbetsgivare och som gärna rekommenderar oss vidare till sina vänner stärker vårt varumärke och det hjälper oss i rekryteringen av nya medarbetare. Eftersom Academic Work är ett expansivt företag söker vi ständigt efter fler kollegor. Att kunna anställa rätt medarbetare är därför en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att utvecklas och växa som företag.
Hur har vi lyckats då?
Enkelt sett så är det tre delar som vi fokuserat på:
Vi jobbar tydligt och målinriktat med att stärka och leva vår kultur.
Vi jobbar starkt med den interna kommunikationen och jobbar mot ökad transparens i alla processer
Vi har under en längre tid satsat på våra chefsutbildningar och det ger resultat.
Hur ser ert NPS värde ut? Vad har ni för konkreta actions för att förbättra värdet och hur jobbar ni med ert interna ambassadörskap?
Är detta orwellska (”… språkbruk som beskriver verkligheten i förskönande syfte för att kamouflera ordets egentliga innebörd” *)? Och vad betyder det i sådant fall? Eller är det faktiskt ett sätt att signalera att vi inte riktigt vet var HR befinner sig idag och vart vi är på väg?
Om det finns en versionshantering (vilket är vad siffrorna står för) så funderar jag på vad version 1.0 innehöll. För att inte tala om ögonblicket då HR föddes – den första versionen!
Går vi från klarhet till klarhet inom HR? Och i sådan tydlig omfattning att en versionshantering är tillämplig? Kan vi överhuvudtaget tillämpa versionshantering på beteendevetenskapliga discipliner? Och – vad tillför det?
Inom HR-området sker ofta en sammanblandning av den administrativa hanteringen, det operativa arbetet och det strategiska. Sammanblandningen kan visa sig i hur man organiserar arbetet, hur man fungerar som beställare eller i hur man resonerar kring olika frågeställningar. Konsekvenserna av detta blir i bästa fall otydlighet i vem som gör vad samt hur och i sämsta fall att HR inte levererar rätt till organisationen. Kanske är detta också en del av förklaringen till de ibland närmast desperata försöken att förklara/motivera hur viktigt HR är? När HR i handling istället kunde valt en mer trovärdig väg?
Administration är tråkigt, antyder någon. Inte värdeskapande, säger en annan. Bör minimeras, kräver en tredje. Hur sätter vi in HR-administrationen i ett sammanhang?
Låt oss konstatera: administration behövs! Utan den grund som utgörs av administrationen, är det svårt att bygga huset. Hanteringen av underlag, beställningar, söknings- och rapportfunktioner, sammanställningar och ordning och reda är nödvändiga för att ställningstaganden och uppföljning ska kunna ske i enlighet med strategier och genomförande. Också beslut och avvägningar inför framtida händelser påverkas av hur väl den administrativa hanteringen lyckats/inte lyckats.
Området kan lättare kategoriseras på nedan vis:
Vad som ska registreras/hanteras påverkas av beslut om den aktuella processens mål och syfte.
Vem som registrerar/hanterar uppgifter påverkas också av hur den aktuella processen ska föras framåt.
Hur registrering och hantering utförs blir sättet (manuellt, med IT-stöd) att fysiskt utöva den administrativa uppgiften.
Hur kan detta tillämpas inom ditt specifika HR-område?
Både på min nuvarande arbetsplats och min tidigare har jag snappat upp några saker jag inte riktigt förstår. Det verkar som om en del företagsledare/arbetsgivare ute i Sverige oroar sig för att anställa en kandidat som är på väg FRÅN en arbetsplats. Arbetsgivaren vill hellre anställa en kandidat som är på väg TILL just deras företag. I min värld är det här inte två olika scenarion utan ett och samma. En kandidat som vill till det rekryterande företaget måste ju någonstans ha gjort ett val att gå från det företag han/hon arbetar hos nu?
En annan sak som påverkar både en del arbetsgivare och rekryterare är kandidater som varit arbetssökande en längre tid. Vad som är att se som”en längre tid” är i och för sig en subjektiv bedömning. Hur eller hur, att en kandidat har varit arbetssökande en längre tid så här i efterdyningarna av en rejäl lågkonjunktur uppfattar inte jag som så vidare konstigt. Det är snarare så att de personer som inte drabbats av arbetslösheten ska se sig som lyckligt lottade.
Så. Är tanken då att urvalet ska stå mellan kandidater utan de här förutsättningarna? Blir det då särskilt många kandidater kvar?
Samtidigt har vi hög arbetslöshet i Sverige. En del vill t.o.m. kalla den för mass-arbetslöshet. Är det här en klassisk ”vad vi kan få vill vi inte ha”? Är det för lite utmaning att välja någon av de sökande kandidaterna? Är det jakten som är det spännande? Eller är det så enkelt att företagare/arbetsgivare insett att de kan kräva mer av de rekryterare de anlitar? Har rekryteringsföretag och head hunting företag vant arbetsgivare vid att de kan få vilken kandidat som helst, bara de pekar? Blir inte effekten att de kandidater som arbetsgivare vill anställa, och därför även rekryterare vill komma i kontakt med, blir de kandidater som faktiskt inte visat något intresse för den aktuella tjänsten?
Kan det vara en bidragande orsak till att LinkedIn blivit stort och fortsätter att växa? Kan det också vara en bidragande faktor till att headhunting-bolag är så populära? Jag har inga färdiga svar, det här inlägget handlar mer om observationer jag gjort den senaste tiden. Inom sourcing och search, som jag själv jobbar inom, pratas det då och då om hur vi på bästa sätt ska kunna komma i kontakt med passande kandidater som inte vet om att de faktiskt söker nya arbetsmöjligheter. Helst innan konkurrenterna. Där har LinkedIn blivit ett bra arbetsredskap för många rekryterare, researchers och head hunters. Samtidigt verkar en tendens ha uppstått hos kandidater med populär profil , nämligen den att de inte bara väntar på, utan snarare räknar med, ett samtal från något av alla rekryterings- och head hunting-företag.
Jag är i början av mitt yrkesliv och ser fram emot att få vara med om 10 år och se hur arbetsmarknaden i Sverige har förändrats. Rekryteringsbranschen är förhållandevis ung och växer stadigt. Konsultverksamheter breder ut sig tack vare den head count-hets som infunnit sig inom många verksamheter. Min känsla är att det här bara är början på en ny era. Fler sociala plattformar kommer att komma. Rekryterare och arbetsgivare kommer uppfinna nya sätt att hitta de bästa kandidaterna före alla andra. Search, urval och head hunting kommer fortsätta att utvecklas. Som jag just skrev. Det här är bara början.
