Som student tyckte jag att det var solklart vad en personalvetare var. Jag läste vid Högskolan Kristianstad. Där läser vi en tvärvetenskaplig utbildning med en examen i Personal och arbetslivsvetenskap, varav 30 hp är ekonomi och 30 hp är arbetsrätt. Vi läste alla kurser tillsammans i en klass och hade examinatorer som ofta tillhörde programmets institution och brann för vår yrkesroll.

Som aktiv i Personalvetarstuderandes Riksförbund P-Riks blev bilden klarare på slutet av utbildningen när man hade träffat andra från andra lärosäten. Som student är man dock rätt lokalpatriotisk och ser ofta sin egen utbildning som mallen och resterande som avvikande. Organisationer utanför akademin gör sitt för att försöka påverka. Akademikerförbundet SSR driver exempelvis frågan om vem som är personalvetare och hur utbildningen ska utvecklas (läs mer här).

Utbildningarna skiljer sig idag dramatiskt åt även om grunden är beteendevetenskap. En del utbildningar läser merparten av sin utbildning inom en av disciplinerna psykologi, sociologi och pedagogik medan andra (som jag själv) har läst en faslig blandning i ett. En del läser ekonomi – en del inte. En del läser lite arbetsrätt, en del läser fördjupning i ämnet. Det finns en problematik att vi inte riktigt vet vad utbildningen ska innehålla. En del av lärosätena är tveksamma till nya strömningar som arbetsrätt och ekonomi och håller fast vid det gamla sättet att se på personalvetarrollen – som en utveckling av socionomyrkesrollen.

Jag tror att vi för vår egen skull måste vara mer aktiva i debatten om vad utbildningen ska innehålla för att forma en tydligare yrkesidentitet – som inte är jurist med fördjupning arbetsrätt eller HR-ekonom. Framtiden tror jag ligger i mer flytande roller inom HR, marknad och ekonomi och då behöver vi vara ännu säkrare på vad som är vår profession – vad vi faktiskt kan. Ännu viktigare är det för de nyutexaminerade studenterna att veta vad som är deras styrka.

Vi måste själva ta plats och forma yrkesrollen innan andra professioner gör det åt oss. Vi vill inte bli det som blir över mellan marknad, ekonomi och juridik.