Nio av tio chefer trivs på sitt jobb, en tredjedel trivs dessutom väldigt bra. Åtminstone om man får tro en undersökning som Ledarna låtit Novus Opinion göra.

Det som gör jobbet intressant för cheferna är att de får påverka, arbeta med människor och att få verksamheten att fungera på bästa sätt. Enligt undersökningen känner de flesta relativt hög grad av välbefinnande på sina arbetsplatser.

Ändå vill bara sex av tio fortsätta som chef fram till pensionen. Från Ledarna säger man att chefsrollen behöver moderniseras för att erfarna ledare ska vilja fortsätta leda hela sitt yrkesliv.

Ja, chefsrollen behöver moderniseras, men man kan också fråga sig om det är rimligt att man ska fortsätta som chef hela livet bara för att man en gång blivit det. I andra sammanhang talar vi gärna om de snabba förändringarna i yrkeslivet. Vi säger att man bör vara flexibel och kanske räkna med att byta yrke ett par gånger på en livstid. Jag tror det gäller cheferna också. Olika tider och situationer ställer olika krav på ledare. Att variera mellan chefs- och specialistroller kan dessutom vara en bra karriärväg. Erfarenheter man har med sig från chefsjobbet kommer många gånger väl till pass i andra roller. Man kan under en paus från ledarskapet också skaffa nya erfarenheter som kan appliceras i nästa ledarroll.

En grupp chefer som särskilt fångar mitt intresse är de 10 % som i undersökningen uppgivit att de trivs dåligt eller riktigt dåligt. Enligt Ledarna finns det 500 000 chefer i Sverige, vilket betyder att den gruppen som mår dåligt omfattar så många som 50 000 personer. Två procent av de tillfrågade cheferna vill helst sluta som chef genast.

Konsekvenserna av att så många chefer inte trivs på sina jobb är naturligtvis stora, främst för de enskilda personerna men naturligtvis även för deras medarbetare och kollegor och i slutändan för lönsamheten i de företag där de arbetar.

Med rätt insatser skulle de flesta av dessa chefer förmodligen både vilja och kunna trivas i sin chefsroll igen. För andra är det inte möjligt. Alla behöver dock någon form av uppmärksamhet och stöd för att inte bli kvar i vantrivsel. Här har närmast överordnade chef med stöd av HR en viktig roll.

I framtiden vill jag också se en annan inställning till karriär. En inställning där det är naturligt att växla mellan chefskap och andra roller, och där det inte ses som ett misslyckande att kliva av en ledarroll utan som ett nytt steg i personens utveckling. Det skulle bidra till att fler vågar göra det de allra helst vill.