Diskussionen om hur arbetslivet ska förhålla sig till sociala medier fortlever. DN skriver idag om att det är ”Lätt att ta ett felsteg på nätet” och Brit Stakston kommenterar och reflekterar i ett blogginlägg hos JMW, hon uppmanar till input och se det här som en lite längre kommentar (och en spark i baken till HR).

Från mitt perspektiv är det så att vi går emot både och. Att gränserna mellan privatliv och arbetsliv suddas ut gäller enligt mig säkerligen en massa yrkeskategorier men definitivt inte alla vilket jag tror kan vara viktigt att påpeka. En hel del människor kommer också eftersträva att upprätta hålla distinktionen mellan privat- och arbetsliv.

De företag som har ett gott ledarskap och tycker sig vara betjänta av öppenhet kommer med största sannolikhet att på sikt öppna upp sig och öka transparensen. Vi kommer säkerligen också få se det motsatta att företag som inte har en god företagskultur, inte har ett gott ledarskap och inte heller har problem att ersätta sina medarbetare med annan arbetskraft kommer sluta sig och försöka kontrollera utvecklingen. Det är trots allt köparens marknad på de flesta marknader. Även om det i sig är ett helt irrationellt argument eftersom det på sikt riskerar att utarma företaget på talanger och kompetens tror jag att det är så en del företag kommer att reagera och motivera sitt beslut.

Men det är ju också så att oavsett om företaget vill eller inte så kommer företagen ”utsättas” för transparens. I USA bloggades det nyligen ganska detaljerat om Facebooks rekryteringsprocess av en kille som var på intervju men inte fick jobbet. En utveckling som inte känns speciellt långt bort även här i Sverige. Återigen tror jag att företag med en sund företags- och ledarskapskultur kommer välkomna och omfamna den här utvecklingen medan det motsatta sker hos företag som inte har samma goda kultur. Individen utsätts också för denna ”ofrivilliga” transparens. Det googlas och Facebookas innan du går på intervju på ett företag idag. Om det är rätt eller inte har tidigare diskuterats här och på kompetensbaserad.se och den diskussionen lär inom en snar framtid blossa upp på nytt.

För är det etiskt riktigt och lagligt att Googla en kandidat eller kolla Facebook? Vad händer om du får reda på via Facebook att kandidat X är gravid och du baserat på den informationen väljer kandidat Y istället? Eller om du via Google får information om att kandidaten Anders Andersson visar sig vara en person med utländsk härkomst som bytt namn i jakten på ett jobb? Framförallt vad säger ovanstående information om människans framtida prestation? Bara för att man på fritiden har en mössa där det står ”Pornstar” betyder det inte automatiskt att man är en dålig dagisarbetare.

Och när vi ändå är inne på att Googla. Som ett litet exempel bara för att understryka att det här med transparens faktiskt sker så hittar väldigt många till HR Sverige via att de söker på personnamn. Vanliga söksträngar är personnamn ibland med + rekrytering och/eller personnamn + hr. Ni googlas, troligtvis av kandidater och medarbetare.

För ett år sedan när vi startade HR Sverige-bloggen handlade så många av inläggen om att HR skulle börja använda och bekanta sig med sociala medier att jag till slut blev trött på mig själv men kanske ska jag börja tjata igen? Inte mycket har hänt på ett år. Sociala medier är fortfarande inte en enbart en ”PR-grej”. Vi inom HR bör i allra högsta grad börja fatta det nu. Konsekvensen av att låta enbart en PR-avdelning sköta ett företags närvaro i sociala medier kan och ska inte underskattas. För när det kommer till kritan, vem på företaget har insikt i diskrimineringslagar, arbetsrättslagar och hur företagets värdegrund ser ut? Vem har ansvar för att företaget är en attraktiv arbetsplats och tilldrar sig talanger och kandidater? Vem vet hur man bedömmer arbetsprestationer? Vem stödjer chefer i sina beslut om vem skall få stanna eller inte stanna pågrund av en statusuppdatering på Facebook? Just det. Det kanske är läge att skaffa sig lite information om det här internet trots allt?
Min åsikt är att HR och PR behöver ta ett gemensamt grepp över det här. Då och först då tror jag att utfallet kan bli riktigt bra.

Sociala medier är inte enkelt men är här för att stanna. Deal with it.