Vi är bara i början av en tid där mycket kommer att handla om personliga varumärken. Vi bloggar och twittrar som aldrig förr. Vi putsar på våra varumärken via statusuppdateringar på Facebook och Linkedin. I sociala forum och communities delar vi tankar och åsikter om både stort och smått. En hel del privat, men också mycket som är relaterat till yrkeslivet.
Inget att säga om det, men det skapar onekligen en intressant situation på våra arbetsplatser. Eftersom allt fler personer månar om sina varumärken kommer många av de som ni rekryterar redan ha starka sådana. Ändrar det synsättet på hur de ska bli ledda? Vad gör ni om deras personliga varumärken står i motsats till företagsvarumärket? Eller om någon är allt för kontroversiell? Har arbetsgivaren rätt att kontrollera vad medarbetarna skriver på nätet? Var går gränsen mellan privat och professionell? Ja, frågeställningarna och utmaningarna är många, och jag tror att ni håller mer mig om att här behövs guidelines!
Konststycket blir att balansera medarbetarnas varumärken med företagets. Det betyder att ni på HR kommer att bli tvungna att ta fram policys kring hur medarbetarna utvecklar sina varumärken; vad de får göra och vad de inte får göra. Och ni behöver ha rutiner för hur ni checkar av varumärket hos de ni anställer.
Det här är ett relativt nytt fenomen som företag kommer att bli tvungna att ta hand om. Men rätt hanterat finns det stora vinster att göra. Det är synnerligen effektivt att stärka företagsvarumärket genom att låta medarbetarna göra det de redan gör: vara aktiva på webben. Personliga varumärken gör att företaget verkar mer ”mänskligt” och lättillgängligt. Det bidrar till att fler människor vill arbeta där, att fler kunder strömmar till och att lojaliteten ökar. Winwin alltså!
Bild från flickr/stefano principato
