Jag har under veckan varit på intervjuer för arbete på vitt skilda arbetsplatser. En sak har dock varit en gemensam nämnare, och det är det stora antalet personer som är med under intervjun.
I min värld handlar ett intervjutillfälle om att samla och dela information från och med sin kandidat. Betyder flera ögon mer (och bättre) data? Självklart ser fler ögon mer, fler öron har större chans att snappa upp nyanser i röstläge och intervjuledarna kan med sina olika bakgrunder täcka in en bättre bild av det som kandidaten säger. Kanske täcker intervjudeltagarna in olika delar av de beteenden och kompetenser som önskas? Även om detta låter rimligt får en intervjusituation som innefattar mer än två individer mig att fundera kring vad detta betyder för hur jag som kandidat framstår.
Eftersom jag är skolad i (och antagligen skadad av) gruppdynamik ligger det nära till hands och undra om intervjuledare, informationssamlare och beslutstagare väger in faktumet att deras antal och deras interna dynamik faktiskt påverkar inte bara vad som sägs, utan också hur det sägs. Om ni läsare själv tänker er in i att försöka att bekräfta upp till fem (!) personers nyfikenhet samtidigt, så är jag övertygad att ni snabbt når insikten att det som sägs blir annorlunda än i en tvåpersonsdialog. Bör materialet bedömmas och analyseras utifrån gruppens sammansättning? Hur bedömmer man information från en kandidat där gruppsammansättningen under inteervjun inte varit densamma?
Min upplevelse är att väldigt få rekryterande chefer arbetar medvetet med det här slaget av cybernetik . Jag tror att en intervju SKA vara ett forum för gediget informationssökande, men all information måste bedömas och kritiskt granskas.
