Egentligen borde jag skriva om om prokrastination (ett finare ord för tendensen att skjuta upp något högprioriterat och istället ägna sig åt något lågprioriterat; ni som under ex. studietiden fann er själva städa frenetiskt istället för att plugga till en viktig tenta vet vad jag menar). Detta eftersom det är tredje gången av tre möjliga som jag sitter här och skriver ett blogginlägg i absolut sista stund. Jag får helt enkelt lova att återkomma till detta tema någon annan gång. Jag tänkte istället ägna mig lite åt hållbart ledarskap och hur vi kan utveckla ett motståndskraftigt, återhämtningsskickligt ”mind” (någon bra översättning/definition på svenska saknas mig veterligen).
Anledningen är att jag för en tid sedan var på ett mycket inspirerande föredrag med Marie Ryd, chefredaktör på magasinet Holone. Jag vet att det kanske inte är kosher att sälja in saker i bloggar som denna, men vill ändå passa på att rekommendera detta magasin, vars affärsidé är att samla det senaste inom modern hjärnforskning och göra det tillgängligt för oss lekmän. Maries föredrag hade i alla fall rubriken ”Hållbart ledarskap med hjärnkoll”, och även om föredraget var alldeles för intressant och omfattande för att försöka sammanfattas här, tänkte jag i alla fall dela med mig av tallriksmodellen för att skapa just ett motståndskraftigt (resilient) och hållbart ”mind”, eller välmående och hjärna. Professor Daniel Siegel vid UCLA är en av skaparna bakom denna tallriksmodell som innehåller mycket av det vi redan känner till, men även lite (i alla fall för mig) nytt; allt sådant vi borde påminna oss själva om lite oftare. Följande sju ingredienser bör finnas med på din tallrik:
1. Sömn – hjälper oss att bättre minnas samt bearbeta sådant vi varit med om (och framtida förväntningar
2. Motion- vi har länge vetat att motion är bra för hjärtat och för syresättning av blodet, vilket i sin tur är centralt för en välfungerande hjärna. Nu vet vi också att motion spelar en viktig roll i att skapa nya kopplingar mellan hjärnceller; kanske värt att testa lite walk-and-talk?
3. Fokustid- genom att arbeta koncentrerat och fokuserat med en sak i taget (utan distraktion), uppnår du inte bara bättre resultat, utan även en starkare, skarpare hjärna. Multitasking börjar alltmer ses som något negativt, eller i alla fall som ett tacken på koncentrationssvårigheter.
4. Relationstid- du har säkert redan upptäckt det, men att umgås med andra leder ofta till känslor av välbefinnande. Inte så konstigt med tanke på att vi är sociala varelser; att bli accepterad och omtyckt sitter djupt kopplat i våra hjärnor
5. Lek- glädjande nog verkar hjärnan också må bra av att vi leker, är kreativa, provar nya saker och helt enkelt ha roligt. Nu har du t.o.m. en vetenskaplig ursäkt!
6. Chilla
– om det var skönt att höra att lek var något positivt, så är det väl ännu skönare och få det svart på vitt att vi också behöver ta det lite lugnt emellanåt och inte göra något alls (förutom att slötitta på A Good Day To Die Hard). Genom att inte göra någonting får din hjärna möjlighet att ladda batterierna.
7. ”Time In”- handlar om att avsätta tid för kontemplation, eller inre reflektion. Det kan vara meditation, mindfulness eller någon annan liknande träning. Forskningen visar att den här typen av reflektion stärker vår förmåga att fokusera och ökar även vår förmåga till att finna känslomässig balans.
Det som fångade mitt intresse mest var kopplingen till mindfulness, eller medveten närvaro, i både punkt tre och sju ovan. Tittar man på forskningsläget för medveten närvaro är det tydligt att man börjar ta rejäla kliv, från flum till vetenskapligt förankring. Företag som Apple, Google,McKinsey & Company, Deutsche Bank, Procter & Gamble och Astra Zeneca erbjuder regelbundet sina anställda att delta i olika mindfulness-program. Andra företag, som ex. General Mills går ännu längre och räknar numera medveten närvaro som en central del i företagets kultur och värderingar (här hittar du en intressant artikel om just General Mills).
Jag har själv provat mindfulness i omgångar och tycker absolut att det kan ha mycket att tillföra. Sedan skall man ha klart för sig att det inte passar alla; jag är övertygad om det finns andra typer av aktiviteter som passar vissa bättre men med lika positiva konsekvenser. Det viktigaste är nog att det inte blir kontraproduktivt genom att införa ytterligare ett måste på listan.
