Den senaste tiden har jag stött på ovanligt många artiklar om ”kluriga” intervjufrågor, lika mycket riktade till den som vill förbereda sig inför en intervju, som till den som bara vill förundras (eller förfäras) över vad rekryterare kan hitta på. Det brukar ges exempel på svåra frågor ur någon av följande kategorier:

-närgångna frågor: vilket har varit ditt största personliga misslyckande?-

aggressiva frågor: kan du ge mig tre bra skäl att inte avsluta intervjun nu?

-frågor som kräver fantasi: om du var ett djur, vilket skulle det vara?

-frågor som kräver teoretiska resonemang: vad skulle du ta betalt för att putsa alla fönster på Island?

Jag hittar de här artiklarna på nyhetssajter och hos rekryteringsföretag, och har svårt att låta bli att läsa dem – förutom att de relaterar till mitt jobb, är frågorna ofta roliga. Dock har jag insett, genom egna erfarenheter och dialoger med många arbetssökande, att det inte räcker att skumma dem som pausunderhållning. Jag måste fundera på vad jag själv skulle svara, för sådana här frågor används faktiskt. Det gör mig lite ledsen, för när jag intervjuar eller blir intervjuad, då vill jag prata om kompetens.

Missförstå mig inte. Den här typen av frågor kan vara relevanta, till exempel på ett företag som vill ge en bild av en kreativ kultur, eller för en position där man behöver en ovanligt god förmåga att resonera abstrakt. Det är när man lånar frågorna, utan annat skäl än att de är ”roliga” eller ”annorlunda”, som jag tycker det blir fel. Alla roller kräver inte att du kan hantera aggressivt eller närgånget bemötande, och det är inte säkert att du blir bättre på ditt jobb för att du kan räkna ut hur många golfbollar som ryms i en ubåt.

Att rekrytera är ingen tävling i att hitta på oväntade frågor, utan uppgiften är att identifiera vilken kompetens som krävs för tjänsten, och om kandidaten har (eller kan skaffa sig) denna. Då räcker vanliga, vänliga frågor långt. ”I den här tjänsten jobbar man mycket med X, kan du berätta om dina erfarenheter av det?” eller ”man behöver använda sig av egenskapen Y, kan du ge exempel på när du visat prov på den?”.

I de bästa rekryteringsprocesserna går en tydlig röd tråd från kravprofil till annons till intervjufrågor till vad som faktiskt förväntas när man blivit anställd. Ett av de bästa sätten att skapa en sådan tråd tror jag är att strunta i överraskningsmomentet, och istället vara tydlig och transparent med vad man letar efter. Så – vi kan väl prata om kompetens?