Arbetsrätt och sociala medier

Föreläsarna från Tholin & Larsson som skall hålla i ett seminarie om arbetsrätt och sociala medier inleder med att fråga oss om hur många som finns på sociala medier. I princip alla räcker upp händerna. Den ena av föreläsaren skrockar lite förnöjt och säger att han misstänkte att han skulle få detta resultat. Själv har han ”varit med på Facebook i flera år men på senare tid lagt ner det” och gällande twitter ”har han ingen aning om vad det är eller vad man ska ha det till” som han lite nöjt konstaterar.

Jag är ingen expert på retorik men den inledningen kan under inga omständigheter följa några retoriska regler för hur du lägger upp ett anförande. Föreläsarna börjar lite i uppförsbacke så att säga, vilket är synd för mycket av vad det kommer att säga är ganska bra och hade de bara bemödat sig med att börja använda och utforska sociala medier tror jag det skulle kunna blivit riktigt bra. Men mer om det senare.

Efter inledningen följer en kort genomgång om vilka lagregler som kan komma att spela in kring sociala medier, PuL och lojalitetsplikten är de två man tar upp.

Tyngdvikten under seminariet ligger på lojalitetsplikten. Ingående förklaras hur lojalitetsplikten ser ut där man bland annat tar upp att plikten ingår i ett anställningsavtal även om den nämns eller inte, att arbetstagaren alltid förväntas sätta arbetsgivarens intressen för sina egna samt att den gäller både under och efter arbetstid. Lojalitetsplikten kan komma att bli aktuell som underlag i rättssituationer t.ex vid extern kritik mot arbetsgivaren, om arbetstagaren har en bisyssla och att arbetstagaren inte röjer företagshemligheter. Arbetsdomstolen har tidigare sett allvarligt på brott mot lojalitetsplikten och menar att t.ex kritik i första hand ska framföras till arbetsgivaren, i andra hand till facket och i tredje och sista hand till Arbetsmiljöverket eller DO och inte yppas externt.

Ett undantag från detta är offentligt anställda som kan anses ha en liten särställning. Under denna punkt togs också fallet med den bloggande polisen eller ”Fabror Blå” som han också har kommit att kallas. Enda gången ett konkret fall presenterades vilket jag tycker är synd när det finns en hel rad med exempel att dra, både svenska och utländska. I samband med ”Farbror Blå-caset” ställdes en mycket bra fråga av någon i publiken ”Spelar det någon roll om man skriver på Facebook om man jobbar på ett visst företag eller inte?”. Svaret blev ”Nej, även om du inte skriver det anses du ändå vara sammankopplade med arbetsgivaren.”

Det gicks också igenom vad som gäller gällande konkurrensklausuler men här såg i alla fall inte jag kopplingen till sociala medier, kanske kan någon se den?

Bisysslor var också ett ämne som togs upp och föreläsaren sa lite på skämt att ”blogg kan ju bli en bisyssla som ger anledning till debatt, hehe”. Jag la ut det här på twitter och fick snabbt svar att det finns fall där det här har varit en högst verklig situation.

På det hela taget var det mycket arbetsrätt och lite sociala medier. Fokus låg hela tiden på arbetsrätten och det sas också vid ett tillfälle ”att det låter som vi bara är negativa och att det är en massa restriktioner kring det här och det är det också”. Det märktes, tycker jag, väldigt tydligt att de föreläsande inte har koll på det sociala media-landskapet och hur det är uppbyggt. Det påpekades vid flera tillfällen att ”de unga har ingen koll på hur saker sprids”. På generell basis tror jag det är precis tvärtom. Min syster född på 90-talet har stenkoll på vilka som ser vad på hennes Facebook-sida medan min pappa född på 50-talet har mindre koll på det.

Det här är en generationsfråga, helt klart och det märktes också på publiken som drog förfärade suckar emellanåt vilket jag kan tycka är synd. Ingen är betjänt av skrämselpropaganda i det här läget och begränsning av sociala medier tycker inte jag är lösningen. Dessutom anser jag att ska man tala om arbetsrätt och sociala medier då bör man finnas på sociala medier.

Share with your friends










Submit
Johannes Sundlo

Arbetar som HR Business Partner. Ansvarig för bloggen här på HR Sverige.

7 Responses to “Arbetsrätt och sociala medier”

  1. Intressant inlägg Johannes!

    Lojalitetsplikten är lika enkel och konkret som tolkningsbar och delikat. För mig är det en fullstälndig tankevurpa att behandla denna plikt på annorlunda sätt i sociala media än i andra kommunikationskanaler. Om du uttalar dig negativt eller avslöjar hemligheter om din arbetsgivare så kan det medföra negativa konsekvenser för dig – oavsett om du skriker ut det på Centralen eller skriver det på Linkedin. PUL hade isf varit betyldigt mer intressant att diskutera (ur rent akademisk/nördig synvinkel) imho.

     Hursom, jag känner igen mig väldigt väl i de ”förfärade suckarna”. Tyvärr så tror jag en stor anledning är att ”experterna” inte kan tillräckligt mycket inom de två sfärerna (soc med/arb rätt). Vad säger du – skall vi hålla ett föredrag ihop? 😉

  2. Cecilia Stenberg skriver:

    Intressant inlägg. Bra skrivet Johannes!

    Efter att befunnit mig nära juridikens värld är jag inte förvånad över föreläsarnas vinkling av problematiken som ändå finns kring användandet av sociala medier. Jag uppfattar att de är specialiserade på arbetsrättsområdet snarare än användandet av sociala medier. Juidiken känns som den gren av samhället som tar längst tid på sig att följa med i framtiden då deras kunskap grundar sig på praxis, dvs dåtid.

    Jag håller med om att användandet av sociala medier mycket väl kan vara en generationsfråga. Framförallt uppfattar jag att äldre personer är mer rädda och oroliga, vilket säkert bottnar i okunskap. Att de helt enkelt inte förstår hur de ska användas. Jag håller även med dig om att ett föredrag om arbetsrätt i kombo med sociala medier borde ha startats på ett annat sätt. Inte bra att föreläsarna direkt går ut med att de vare sig använder sig av sociala medier eller ens förstår dem!

  3. Cecilia Stenberg skriver:

    Intressant inlägg. Bra skrivet Johannes!

    Efter att befunnit mig nära juridikens värld är jag inte förvånad över föreläsarnas vinkling av problematiken som ändå finns kring användandet av sociala medier. Jag uppfattar att de är specialiserade på arbetsrättsområdet snarare än användandet av sociala medier. Juidiken känns som den gren av samhället som tar längst tid på sig att följa med i framtiden då deras kunskap grundar sig på praxis, dvs dåtid.

    Jag håller med om att användandet av sociala medier mycket väl kan vara en generationsfråga. Framförallt uppfattar jag att äldre personer är mer rädda och oroliga, vilket säkert bottnar i okunskap. Att de helt enkelt inte förstår hur de ska användas. Jag håller även med dig om att ett föredrag om arbetsrätt i kombo med sociala medier borde ha startats på ett annat sätt. Inte bra att föreläsarna direkt går ut med att de vare sig använder sig av sociala medier eller ens förstår dem!

  4. Johannes Sundlo Johannes Sundlo skriver:

    Tack!

    Hur skulle vi kunna ”bota” rädsland tror du? 

  5. Johannes Sundlo Johannes Sundlo skriver:

    Jag håller med dig där – det var mycket klargörande vad lojalitetsplikt är. Hade man kunnat koppla det till en problematik kring sociala medier där man faktiskt visat på case där lojalitetspliktne åsidosatts hade jag köpt det med hull och hår så att säga. PuL känns snårigare men lämnades därhän, just på grund av det (!). 

    Haha, vi får väl spåna på´t? =)

  6. Cecilia Stenberg skriver:

    Informationskampanj kanske kunde vara något? 😉 Fast, om grundtanken är att ”sociala medier inte behövs” bryr de sig antagligen inte om någon information kring fenomenet heller.

    Sen är det förstås viktigt med förmågan att tolka den information som finns på de sociala nätverken, att lära sig när något är ironiskt eller inte till exempel. Sånt är svårare att ”lära in”.

    Hur eller hur. De som inte använder sig av sociala medier bör inte föreläsa kring dem. Som jag ser det. 🙂

  7. Annelie Berntsson Annelie Berntsson skriver:

    Hej! Mycket intressant artikel. Den här sidan får bli  en favorit!

    Jag är själv 80-talist och har arbetat flera år inom HR. Jag känner i princip ingen i min ådersgrupp som inte har både facebook och Linked in. Samt flera av dem bloggar också. Jag tror inte att det finns någon som inte är medveten om att rekryterarna oftast Googlar än i processen.

    Likaså kollar de flesta din Linked in sida i rekryteringsprocssen, samt många använder den för att hitta bra kandidater. Så det vore intressant om de också hade vinklat det ur perspektivet vad sociala medier ger för fördela. Och hur man använder dem till sin fördel..?

Kommentera

Missa inga lediga jobb inom HR & Personal!

Great Place to Work - Sveriges bästa arbetsplatser