Det finns få saker som irriterar mig men en sak som verkligen, verkligen irriterar mig är när människor försöker leka rekryterare. För i de flesta andra yrken är det väldigt sällan vi ser att någon försöker leka med en yrkesroll. Du ser tillexempel väldigt sällan någon som leker läkare eller brokonstruktör men när det gäller rekryterare är det tydligen helt ok att leka och göra lite från höften.

Men jag har ju rekryterat i flera år” är argumentet man ofta får höra när man tar upp det här ämnet. Och visst, många är säkert de chefer som i flera år har arbetat med rekrytering men uppenbarligen gör många detta på ett felaktigt sätt. Använder vi samma logik så har ju också alla varit hos doktorn och alla har åkt över en bro. Liknelsen är inte långsökt för likväl att det finns en vetenskap bakom hur man bäst åtgärdar ett armbrott eller bygger en bro så finns det också en vetenskap bakom om hur man går tillväga när man rekryterar. Det konstiga är att vi har en tendens att tycka att det här är sådant man skall kunna som tillexempel chef och trots att vi vet att felrekryteringar kostar ofantliga summor varje år så är det ingen som gör något utan vi fortsätter glatt och tro att vi kan det här med rekrytering.

Hur skulle det vara om vi kunde inse att rekrytering, precis som att bygga en bro, är en vetenskap och inget annat?