Vetenskap som lek?

Det finns få saker som irriterar mig men en sak som verkligen, verkligen irriterar mig är när människor försöker leka rekryterare. För i de flesta andra yrken är det väldigt sällan vi ser att någon försöker leka med en yrkesroll. Du ser tillexempel väldigt sällan någon som leker läkare eller brokonstruktör men när det gäller rekryterare är det tydligen helt ok att leka och göra lite från höften.

Men jag har ju rekryterat i flera år” är argumentet man ofta får höra när man tar upp det här ämnet. Och visst, många är säkert de chefer som i flera år har arbetat med rekrytering men uppenbarligen gör många detta på ett felaktigt sätt. Använder vi samma logik så har ju också alla varit hos doktorn och alla har åkt över en bro. Liknelsen är inte långsökt för likväl att det finns en vetenskap bakom hur man bäst åtgärdar ett armbrott eller bygger en bro så finns det också en vetenskap bakom om hur man går tillväga när man rekryterar. Det konstiga är att vi har en tendens att tycka att det här är sådant man skall kunna som tillexempel chef och trots att vi vet att felrekryteringar kostar ofantliga summor varje år så är det ingen som gör något utan vi fortsätter glatt och tro att vi kan det här med rekrytering.

Hur skulle det vara om vi kunde inse att rekrytering, precis som att bygga en bro, är en vetenskap och inget annat?

 

Share with your friends










Submit
Johannes Sundlo

Arbetar som HR Business Partner. Ansvarig för bloggen här på HR Sverige.

7 Responses to “Vetenskap som lek?”

  1. David Lennesten skriver:

    ”Vetenskapen(som vi valt att tro på) säger att den högsta uppmätta korrelationen mellan förutsagd arbetsprestation och faktisk arbetsprestation i en rekrytering är 49 %. Det är max. Under kliniska förhållanden, teoretiskt och kontrollerat.” (Vad köper du, egentligen? Toni Ahlström 2011, http://blogg.hrsverige.nu/2011/11/14/vad-koper-du-egentligen/)
    Tandläkare och broingenjörer har förhoppningsvis högre reliabilitet än det?
    Dessa 51% gör att det blir väldigt lätt att ha åsikter och vilja kunna?

    Rekrytering som vetenskap?Är inte rekrytering snarare ett hantverk.
    Att mäta, jämföra och analysera rekryterings processer är väl vetenskapen?
    Detta är väl sällan något som rekryterare sysslar med?

    Hur stor reliabilitet har en mycket kunnig och erfaren rekryterare/intervjuare med kunskap om sin bransch? Har inte hittat siffror på detta.

    ”Magkänslan” används som ett generellt begrepp men spontant skulle jag väl tro att din magkänsla som professionell rekryterare med erfarenhet är långt bättre än en rekryterade chef som genomför en rekrytering om året?

  2. Henrik Ladström skriver:

    Det är alltid irriterande när man hör att folk utövar en tjänst som de inte är lämpade för, eller gör det på ett sätt som får övriga yrkesverksamma att hamna i dålig dager. 

    Men det är väl ändå inte vetenskap på samma nivå man praktiserar som rekryterare, som man gör som läkare eller civilingenjör? Till exempel ställs det inga liv på spel vid en felrekrytering, knappast är det heller lika många parametrar som spelar in. Det råder väl också delade meningar om huruvida rekrytering faktiskt är en vetenskap? 

    Vetenskaplighet är ju något som alla mjukare ämnen och branscher tampas med, och de kommer förmodligen heller inte att få samma vetenskapliga status som de naturvetenskapliga områdena. Just för att det har med människor att göra, och människor vill gärna tänka på sig själva som dynamiska och oförutsägbara. Inte något som passar i 50-talets sociologiska studier eller som en produkt som ska mätas och vägas innan den blir godkänd.

    Trots allt finns det ju en anledning till att vissa titlar är skyddade, och andra inte. Kanske vore det en idé att införa någon typ av certifiering för rekryterare?

  3. Toni Ahlstrom skriver:

    Johannes, ibland vill jag bara krama dig:)
    Kommande ISO(http://www.iso.org/iso/iso_catalogue/catalogue_tc/catalogue_detail.htm?csnumber=56441) kommer förhoppningsvis styra upp detta lite, där pratar man iförsig om att mekanisera urvalprocessen, dvs en mekanisk bedömning för att få ner antalet felvariabler i mätningen. Dvs man tar bort människan som bedömmare och låter oss bara vara arktiekter. Vips, se där! Det hänger ihop med bron, Heureka! Kom ihåg var du läste det först, här på HR Sverige:).

  4. Toni Ahlstrom skriver:

    Och lite till info, tandläkare har faktiskt lägre träffsäkerhet i sin sökning efter karies, clarityn har lägre träffsäkerhet mot hösnuva osv, än 49%, som jag nämnde vid optimal rekrytering. Så jag ber om ursäkt för otydligheten i mitt inlägg. Vad jag menade var(tror jag:)) att vi inte är säkra och att det är ok. Vi kommer aldrig att nå 100%, inte ens 50% tror jag, men vi kan göra bättre, iallafall jag, och det var, tror jag, även mr Sundlo´s poäng. Ta hand om er.

  5. Lennesten skriver:

    Men säkerheten att karies=hål i tänderna, dåligt tandkött=tandlossning, tandtråd=win, flourtant=1337, etc är ganska vedertaget och hyfsat nära 100%

  6. Johannes Sundlo Johannes Sundlo skriver:

    Ang. korrelation mellan förutsagd arbetsprestation och faktiskt arbetsprestation så säger Kahlke & Schmidt att den högsta uppmätta siffran är 63% så där skulle jag vilja höja insatsen lite (Arbetsanalys & Personbedömning 2002). Och Tony har ju varit inne på tandläkarna och om man sätter det i perspektiv så tycker jag man kan göra det gällande brobyggarna också. För en brobyggare kan inte beräkna alla variabler, det finns ju trots allt broar som rasar eller förstörs på andra sätt. Nu tror jag och hoppas inte att detta sker i allt för stor utsträckning men jag hoppas min poäng med det går fram. Allt är inte ”säkert” men vi kan vända i alla fall i så stor utsträckning som möjligt försöka att använda oss av vetenskapliga metoder för att undvika både att broar rasar och att vi rekryterar fel personer till våra företag.

    Jag hävdar fortfarande att rekrytering är en vetenskap och det är i den som vi bör ta vår utgångspunkt. Håller med dig till fullo att vetenskapn, dvs akademin, har i uppgift att ta fram och evaluera rekryteringsprocesser men vi som aktivt rekryterar bör använda oss av resultaten. Så upplever jag i många fall att det inte är idag utan man kör på sin hemmamix. 

    Och man utvecklar förhoppningsvis en känsla för sitt yrke. Det tror jag både broingenjören och rekryteraren gör och kanske hittar man genvägar i vissa fall men båda måste, enligt mig, förlita sig på den vetenskap som finns i botten. Att man sedan internaliserar och utvecklar vetenskapen och kunskapen kring sitt ämnesområdet hoppas jag i alla fall att jag kommer göra över tid. Men jag hoppas också att jag aldrig börjar lita enbart på min magkänsla. 

  7. Johannes Sundlo Johannes Sundlo skriver:

    Visst är det så och det drar ner ett yrkesstatus om ”vem som helst” utför det. 

    Att rekrytering inte berör liv på samma sätt som en läkare håller jag fullständigt med om. Å andra sidan är det få yrken som lika direkt berör liv som just läkaryrket. 
    Angående om rekrytering är en vetenskap eller inte så råder det i alla fall för mig inga tvivel om att rekrytering är en vetenskap. Det finns erkänd forskning på området och således anser jag det vara en vetenskap lika god som vetenskapen kring hur man gör en grundundersökning eller gipsar en arm. 

    Det är tydligen på gång med någon certifiering kring rekrytering, se Tonys svar ovan. Det vore helt klart ett önskvärt läge kan jag tycka. 

Kommentera

Great Place to Work - Sveriges bästa arbetsplatser

Missa inga lediga jobb inom HR & Personal!