Vad är vitsen med ett personligt brev om det inte är personligt?

Idag gästbloggar Micael Holmström på HR Sverige-bloggen. Micael arbetar som affärsområdeschef inom IT på Academic Work. 

Det har aldrig funnits så många guider, instruktioner och lathundar över hur man skriver ett CV och personligt brev. Alla rekryteringsföretag med självaktning kör CV skolor i parti och minut och LinkedIn har minst en artikel om dagen på temat. Här är det extra intressant att notera det faktum att LinkedIn artiklarna påfallande ofta har en negativ ansats. ”10 vanliga misstag när du skriver ett personligt brev” är en typisk rubrik (fast på Engelska förstås).

Syftet är naturligtvis gott och målsättningen är att hjälpa fler personer att antigen få ett jobb alternativt att få ett nytt jobb. Problemet är dock att en kandidats CV och personligt brev tenderar att bli mer generiskt och tråkigt för varje guide hen läser. Till slut finns det bara en urvattnad, blek, kopia kvar av originalet som är så standardiserad och politiskt korrekt att den passar in på alla och ingen kandidat samtidigt. Detta gäller både CV och personligt brev men känns av förklarliga skäl extra allvarligt/tråkigt när det gäller just det personliga brevet. Det är ju i det personliga brevet där jag som rekryterar får min första chans att lära känna personen bakom ansökan och då vill jag verkligen ”höra” personen bakom brevet tala till mig i texten.

Nu kanske du undrar om jag har några exempel som jag kan dela med mig av? Även om jag inser både risken och ironin i att presentera ett ”bra exempel” i en artikel som precis har kritiserat guider och deras effekter så är svaret ja, jag har ett jättebra exempel! Nedan har jag inkluderat en ansökan som kombinerar CV och personligt brev på ett briljant sett. Detta är originalbrevet i sin helhet och jag har endast ändrat olika namn som nämns i brevet (personnamn, företagsnamn, produktnamn etc.).

Det som i min mening gör detta till ett så bra exempel är framförallt två faktorer.

  1. Jag får verkligen en bild av vem ”Joe” är som person och hur det skulle vara att jobba med honom.
  2. Det går verkligen inte att ta miste på ”Joes” engagemang och hans genuina intresse.

Samtidigt misstänker jag att det finns engagerade personer som läser detta som med stor sannolikhet kan bryta ner brevet i beståndsdelar och ifrågasätta hela eller delar av det. Skall man t.ex. lista saker som man ”totalt suger på” eller att man ”badar regelbundet”? Frågan är naturligtvis inte irrelevant men det viktiga är helhetsintrycket och med tanke på att ”Joe” blev erbjuden jobbet mindre än en vecka efter att han skickat in ansökan så måste man väl ändå anse att det var 100% perfekt för ändamålet?

/ Micael Holmström

P.S. Naturligtvis har ”Joe” godkänt att jag publicerar hans brev i detta samanhang D.S.

Hej

 Råkade se er annons om systemutvecklare till ”företaget”.

Ett ljus i mörkret. Ni använder assembler. Jag som trodde att det var över.

Mitt namn är ”Joe” och jag arbetar på ”företaget” i ”stad”, där jag varit sedan tidernas begynnelse, eller i alla fall sedan början av åttiotalet, vilket för många nu för tiden är samma sak. Eftersom jag började min bana inom mjukvarutuveckling med Metric-85 och IBM PC, så bjöds ingen utvecklingsmiljö värd namnet, och BASIC-kompilatorerna var med förlov sagt en smula kryckiga med avseende på prestanda.
Allt skrevs i assembler. En ljuvlig tid.

Under mina år här har jag deltagit i utveckling av 5 ”abrabakylpentylatorer”, och jag har ansvarat för design och kodning av ”systemen” till samtliga svenska vetenskapliga ”abrabakylpentylatorer” från ”XXX” till ”YYY”. (Det är bara fyra totalt, men ”samtliga” låter maffigare, tycker jag.)
Användargränssnitten skrevs i Turbo Pascal, och kärnan i assembler.
Vi körde på DOS, och jag skrev realtids-extensions till detta vackra OS, interruptdrivna residenter som skyfflade data och kommando över IPX mellan de maskiner som ingick i klustret.
Jag har utvecklat drivrutiner för lejonparten av våra interfacekort som vi byggde för PC, och jag har utvecklat hundratals programvaror för datatagning, distribution och analys av vetenskapliga data och vanliga bilddata.

Jag har de senaste tre åren gått över till C++ och Visual Studio (efter 20 år med Turbo Pascal och Delphi) och har väl börjat vänja mig.
Men låt mig nu lista mina talanger och mina tillkortakommanden.

Jag har svart bälte i:

– x86 assembler Upp till Penta. Har bökat en del med MMX, dock inte med SSX.
– Nätverk UDP/IPX/IP. (Och då menar jag inte att jag kan göra systemanrop. Jag har gjort egna Eathernet-frames när det har behövts)
– Serieprotokoll, 232/422/485/ARINC.
– TP/Delphi

Jag är ganska bra på:

– C/C++ (Microsofts dialekt)
– att designa enklare hårdvara, (övervakningselektronik, analoga vakthundar etc. (Och jag kan löda ihop joxet också.))
– att sköta ett oscilloscop och en spektrumanalysator. Och jag förstår vad jag ser på skärmen.

Jag suger totalt när det gäller:

– Linux (Fördärvade min laptop med en ”Puppy” och har liksom blivit lite rädd.)
– Databaser. (Använder Pervasive i ett system, men går via SQL. Har inte en susning om hur en databas fungerar internt.)
– Java, C#, SmallTalk, Fortran, Phyton etc.

Jag är ”XX”, i hyggligt skick, har inga sjukdomar eller krämpor, jag är i princip gift, badar regelbundet, snusar, klär mig illa, är i högsta grad självgående och föredrar weissbier framför IPA.

Jag har också ett tjusigt, vilsamt och välbetalt arbete, så jag blir inte billig.
Om man vill veta mer, så finns information att få på:

Skulle du anställt Joe?

Share with your friends










Submit
HR Sverige

HR Sverige är en nätverksportal för HR-intresserade. Här på bloggen används kontot av gästbloggare.

15 Responses to “Vad är vitsen med ett personligt brev om det inte är personligt?”

  1. Magnus Dalsvall skriver:

    Vet inte om jag skulle anställa den här personen. Bitvis ett rätt roligt brev. Men du belyser en viktig punkt. Alla tips och råd som ges hur ett CV eller brev ska se ut ges ofta av personer som aldrig suttit på den andra sidan och sållat ansökningshandlingar i skarpt läge. Alltså rekrytera in en kollega. Har sett skrämmande exempel där vissa experter påstått att det personliga brevet inte är viktigt. Har rekryterat över 3000 personer under mina år och tittar först enbart på CV ur en synpunkt. Att personen uppfyller kraven i befattningen, sedan går jag till det personliga brevet. Där vill jag rätt snabbt se vad personen kan göra för mig i mitt företag. Verkar det intressant så går jag vidare. Alla jobbar säkert olika men det personliga brevet är viktigt om du vill ha ett jobb och jag vill i alla fall inte se ett standardiserat brev där personen enbart byter ut företagsnamnet mellan olika ansökningar.

  2. Martin Hellson skriver:

    Håller med dig Micael om att det är ett roligt personligt brev och det skulle fånga mitt intresse helt klart. Det ska man inte underskatta för precis som du är inne på så blir de personliga breven mer generiska, politiskt korrekta och… ja, tråkigt intetsägande. Sen för att ta den intressanta diskussionen om hur viktiga de personliga breven är? För mig är de viktiga om de kan skapa en udd, något som står ut som jag blir nyfiken på. Det är ju intressant hur man väljer att presentera sig.

    Som grund för anställning är de, för mig, inte viktiga alls. Varför? Jo, därför att de varken kan mätas eller struktureras som grund för varken sig urval eller utveckling. Jag arbetar kompetensbaserat & testdrivet i så hög utsträckning som möjligt och där har inte det personliga brevet någon större relevans. Att man uppfyller ”skall krav” i ett CV är en hygienfaktor för att gå vidare i processen men värderingar, beteenden och generell begåvning är det som är avgörande.

  3. Pia Lanneberg Pia Lanneberg skriver:

    Micael, jag hade anställt honom direkt 🙂 Att ha ett starkt personligt varumärke handlar precis om just det; att våga säga vad man är och inte är, vad man kan och inte kan. Joe är tydlig, personlig och dessutom visar han på både engagemang och en befriande distans till sig själv. Härligt!

  4. ALM skriver:

    Verkligen personligt men tangerar till privat. Undrar om en tjej som skrivit på liknande sätt ens hade fått komma på intervju? Att komma ihåg är att brevet passar mer till en tjänst inom IT – kultur än tex. till en advokatbyrå eller i rollen som ingenjör eller
    chef/ledartjänst.

  5. Helena Tängdén skriver:

    Attityd i brevet bör ses som vinkel och ska inte förväxlas med personlig attityd. Det blir ett stort gilla från mig. Skulle träffa denna person om jag fick brevet. Men det är nog också för att jag gillar gedigen kunskap.

  6. Emma skriver:

    Jag kan helt ärligt säga att det personliga brev är noll värt om de inte stödjs upp av ett bra CV. Det första jag läser är CVt, om det är bra kan jag glutta igenom det personliga brevet eller direkt ringa till personen och boka in ett möte. För att ett så här personligt brev ska fungera krväs ett CV med rejäl tyngd, annars tycker jag att det känns aningen oseriöst. Personlighet med måtta skulle jag nog säga, brevet ska vara personligt men inte för personligt.

  7. […] tre handlade om rekrytering och det personliga brevet och hur man utformar det. Jag kan tycka att diskussionen här ofta riktas lite väl utåt – […]

  8. […] Det går absolut att få jobb på dagens marknad utan en akademisk utbildning. Dock ställer detta högre krav på att man verkligen kan ”bevisa” sina kunskaper och övertyga arbetsgivaren om att man är rätt för jobbet. (Läs gärna min bloggpost om det personliga brevet på HR Sveriges blogg). […]

  9. […] som min kollega Micael Holmström skriver så finns det en hel uppsjö av mallar och upplevda måsten i rekryteringssammanhang. Tomma ord och […]

  10. Sofia Norman Add logistics skriver:

    Vilket bra personligt brev! Enligt mig i alla fall. Det fångade uppenbarligen rekryterarens och arbetsgivarens intresse också. Men det hade ju lika gärna kunnat gå åt andra hållet. Det handlar ju precis lika mycket om dig som läser, vem är du? Du kanske gillar ölnörderi och är född på sjuttiotalet, precis som ”Joe”. Om en nykterist född på nittiotalet hade läst brevet hade det kanske inte alls gått lika bra för ”Joe”. Mitt tips till dig som skriver ett personligt brev är att ta reda på vem du skriver till. Om du har rätt kvalifikationer och är ärlig med vem du är (vilket måste stämma överens med arbetsgivarens förväntningar) så kommer det att gå finemang! Har du inte rätt kvalifikationer så spelar det ingen roll hur bra personligt brev du skriver. Har du kvalifikationerna men inte ”rätt” personlighet så kommer det inte heller att gå vägen. Det personliga brevet spelar alltså tyvärr oftast mycket liten roll. En seriös rekryterare bör dessutom intervjua så många av kandidaterna med rätt kvalifikationer som det bara går. Eftersom man… inte kan döma boken efter omslaget, eller hur?

  11. KK skriver:

    Det enda jag kan säga är ”Don’t judge a book by its cover”. För om man hade gjort det så hade den här killen aldrig fått ett jobb.

  12. BirgittaM skriver:

    Bra personligt brev tycker jag. De kunder jag jobbar med har alla problem just med det personliga brevet. Det blir ofta en upprepning av CV:t fast med fler ord, och inte speciellt personligt alls – fast både sambo, hobbies och annat ibland tas med. Man får liksom inte veta något konkret om vad det är personen kan göra som är så bra för en framtida arbetsgivare. Personligt och anpassat skall det vara. Både CV och personligt brev.

    Precis som Micael skriver säger svämmar internet över av gratis tips, guider med mera om hur man skriver just ett bra personligt brev (eller CV). Trots denna flod av gratis information får jag regelbundet förfrågningar från kunder som behöver hjälp.

  13. G skriver:

    Alla som skriver verkar inte ha behövt söka så många jobb eller varit arbetslösa särskilt länge. Det många inte påpekar är helhetsperspektivet från att skriva brev och CV till att komma på intervju och hur många faktorer som faktiskt spelar roll. Det verkar på många av dessa artiklar som om om brevet CV:en är tillräckligt bra så får man automatiskt komma på intervju. Å ena sidan ska man skicka tillräckligt många brev för att statistiskt öka sina chanser att få fullträff. Men å andra sidan ska man skräddare sy det personliga brevet för varje tjänst. Dessa två saker går stick i stäv emot varandra för det tar lång tid att skräddare sy ett brev. Och då har jag inte ens kommit till alla faktorer som måste klaffa för en. Man ska ha hittat ”den där” tjänsten, ens kompetens ska vara tillräcklig, rekryteraren ska ha orkat gå igenom tillräckligt många sökandes ansökningar för att komma till din. Och inte minst ska hen vara rätt person för att ”tycka om” just ditt personliga brev för det hänger väldigt mycket på vem rekryteraren i fråga är.

    Men vad vet jag, jag är bara en stackars ingenjör som försöker få tag i ett fett intressant jobb men om jag ska konkret kommentera det personliga brevet i artikeln så skulle jag vilja påpeka att ”JOE” inte ens har nämnt varför han vill ha just det där jobbet. Dessutom är han ett väldigt dåligt exempel eftersom han verkar ha sjukt mycket erfarenhet och inte behöver ha lika bra brev som en med mindre erfarenhet, vilket bör vara målgruppen i en sån här artikel tycker jag. Varför skulle någon med så mycket erfarenhet ens behöva hjälp på vägen, hennes hänger inte på en sån här site och läser på om hur man skriver ett personligt brev. Gör om, gör rätt till de flesta som skriver liknande artiklar. Vänd er till ”vanligt” folk tack.

    MVH/ Gabriel Gourie

  14. G skriver:

    Jag tror att CV är viktigt men inte överdrivet viktigt ändå. Det räcker att skriva ner vad man gjort de senaste fem åren. Ett CV i sig speglar inte personen som söker överhuvudtaget. Därför är brevet viktigt. Finns garanterat rekryterare som hävdar motsatsen men då tror jag de får svårt att hitta de rätta kandidaterna. Till sist vill jag påstå att kontakter ändå är av störst vikt för att få jobb.

Kommentera

Missa inga lediga jobb inom HR & Personal!

Great Place to Work - Sveriges bästa arbetsplatser