På HR-Techmässan i Amsterdam i oktober var det en författare som nämndes vid ett flertal tillfällen och av olika föreläsare, nämligen Malcolm Gladwell. Jag skall dock villigt erkänna att det fram till dess var ett namn relativt okänt för mig. Väl hemma igen gjorde jag dock slag i saken och beställde hans senaste bok, David and Goliath: Underdogs, Misfits, and the Art of Battling Giants. Det dröjde dock ända till julledigheten innan den fick plats på läslistan, så nyligen hemkommen från Vietnam skulle jag vilja delge mina reflektioner av denna mycket intressanta och läsvärda bok.

Boken utgår ifrån legenden om David och Goliat, där Gladwell mycket skickligt målar upp en bild av drabbningen mellan den store, orörlige, halvblinde jätten Goliat och den lille, snabbe och mycket träffsäkra bondsonen David. En kamp som alltid använts som en metafor för den svages oväntade seger över den starke, för ett mirakel, ses nu i bakspegeln som något helt annorlunda. Med fakta på bordet; Goliat hade inte en chans mot David, eftersom David insåg förutsättningarna och vände det som på pappret kunde uppfattas som svaghet och hot, till styrka och möjlighet.

Boken fortsätter på samma sätt genom att bl.a. lyfta fram ett basketlag som, spelare för spelare, inte skulle ha en chans mot sina motståndare, men som genom hårt arbete, hög press och stress, tar sig hela vägen till mästerskapsfinal genom att få motståndarna att begå misstag.

Eller om de många exempel på framgångsrika entreprenörer och affärsmän som lyckats göra smått otroliga karriärer, trots (eller kanske delvis för) att de vuxit upp med dyslexi (Ingvar Kamprad, Richard Branson, Gary Cohn m.fl.). Gladwell menar inte att personer med dyslexi skall skatta sig lyckliga för sin diagnos; i våra fängelser och anstalter är personer med inlärningssvårigheter överrepresenterade, men vissa personer lyckas utveckla och stärka andra sidor som en konsekvens av sin diagnos, vilket sedan tagit dem långt. Till denna grupp kan även räknas personer som förlorat en förälder i unga år. Även om dömda brottslingar är överrepresenterade även här, så är det fascinerande att konstatera att bl.a. var tredje amerikansk president, förlorat minst en av sina föräldrar innan de fyllt sexton. Mönstret går igen även hos framgångsrika affärsmän, konstnärer osv. Inte heller här är det något man skulle önska sin värsta fiende, men troligtvis bidrar förlusten av en förälder, åtminstone hos vissa personer, till att man tidigt tvingas ta mer ansvar, lita på sig själv och anstränga sig lite mer.

Resten av boken tar upp andra målande exempel på personer och grupper som antingen stått som förlorare i en kamp de på pappret borde ha vunnit, eller stått som segrare eftersom de insett sin position och lyckats kapitalisera på sina motståndares svagheter. När jag kröp omkring i Cu Chi-tunnlarna under min Vietnamresa, insåg jag att detta var ännu ett exempel som hade kunnat platsa i Gladwells bok. Viet Cong lyckades med hjälp av dessa tunnlar matta ut amerikanska armén som, trots överlägsenhet i man- och vapenkraft, inte lyckades ta kontrollen över området.

Väl hemma igen vill jag gärna sätta det jag läst och det jag upplevt i någon form av kontext. Tankarna vandrar därför till mitt eget arbete på konsultföretaget Kandidata, ett företag som på många sätt kan ses som en underdog som kämpar mot jättar. Vi är ett litet företag med endast ett tiotal anställda, att jämföra med exempelvis CEB med ca 3500 anställda i 60 länder. Vi har ingen egen testavdelning som skapar arbetspsykologiska verktyg, utan köper in och distribuerar andras test. Vi har även valt att arbeta med det nischade begreppet Emotionell Intelligens till skillnad från de flesta av våra konkurrenter som istället står förankrade i personlighet och Big Five-modellen. Men utifrån Gladwells resonemang kan jag inte låta bli att tänka att det nog ändå är här, i det som på pappret skulle kunna uppfattas som en svaghet, där vi har våra styrkor. Eftersom vi är små kan vi vara snabbrörliga (big enough to be international, small enough to be personal), flexibla och tillmötesgående. Eftersom vi nischat in oss på EQ kan vi också särskilja oss från massan. Eftersom vi inte utvecklar våra egna verktyg har vi också en frihet i att välja att arbeta med de verktyg vi tycker är riktigt, riktigt bra.

Här någonstans landade jag i mina tankar kring ”konsten att slåss emot jättar”.
Hur ser det ut på ditt företag? Vilka är era svagheter och nackdelar som, när du minst anar det, kanske visar sig vara en styrka och fördel?

Bild flickr/JD Hancock