Generationsskifte: Vem vinner talangjakten?

Talangjakten har blivit vår tids guldrusch. Tyvärr vimlar det av kattguld eftersom få vet hur den äkta varan ser ut. det menar Linus Jonkman, strategikonsult, föreläsare och författare till bland annat Talang 2.0 – från medarbetare till superhjälte. Här är hans analys av generationsskiftet.

För hundra år sedan kunde du räkna dina inventarier och få en uppskattning av värdet på din verksamhet. I dag är det abstrakta ting som förväntningar på varumärke och medarbetarnas kompetens och engagemang som avgör värdet. Det påstås att sex av tio yrkesroller producerar abstrakta resultat. Just nu sker betydande förändringar som berör dagens generationer.

Den åldrande befolkningen kommer naturligtvis att påverka politik och affärsmodeller. Jag vill här lyfta fram en i mina ögon mer betydelsefull generationsförändring.

Jag är född på 70-talet. När jag talar med människor i västvärlden blir det uppenbart att vi på flera sätt formats av samma kultur. Vi minns en uppväxt präglad av Benjamin Spocks låt gå-mentalitet. Vi rörde oss över stora ytor och fick tidigt ta ansvar. Vi behandlades som tåliga varelser som levde i periferin till våra föräldrars liv. Vi lyssnade på grunge, tittade på MTV och levde vår egen ungdomskultur. När jag diskuterar min uppväxt med någon från Indien eller Kina finns det inga likheter alls. Vi delar inte samma minnen och populärkultur. Men när de som är födda på 80- och 90-talen pratar med varandra framträder en förbluffande insikt. De delar Youtube-länkar, lyssnar till samma musik och twittrar om samma världshändelser. Generation Y, som de också kallas, är världens första globala generation.

För att förstå en generation måste man förstå den tid den kommer ifrån. En viktig byggsten lades på mitten av 60-talet när det plötsligt blev legitimt att vara egoistisk. Centrala frågor blev: Vad gör mig lycklig? Vad vill jag jobba med? Denna epok stöpte om uppfattningen av den ultimata föräldern och barn fick nu ett större fokus än tidigare.

På 90-talet blev barn ömtåliga varelser som behövde solskyddsfaktor 50, trappgrindar, babylarm och hjälm när det skulle lära sig gå. En stor kontrast till 70-talets barn som åkte tunnelbana själva som sjuåringar. 90-talets föräldrar var närvarande och uppmärksammade sina barn som aldrig tidigare. Av dagens tonåringar påstår 85 procent, enligt psykologen Jean Twenge, att en av föräldrarna är den närmaste vännen. Att odla sin talang och att vara unik blev en del av den rådande värdegrunden.

 

Strävan att vara unik

Behovet av att vilja vara unik är en förklaring till varför 40 procent av generation Y har tatueringar (mer än någon annan generation enligt analysföretaget PEW Research). Det kan upplevas som att 60-talisternas slogan om att inte dö som en kopia har ärvts och förstärkts. Den enskilt största skillnaden är sannolikt det föräldraideal som format generation Y. Som barn har de ofta behandlats som små vuxna. De har blivit en del av beslutsapparaten genom företeelsen familjeråd. Samma familjeråd påverkar sannolikt (o)förståelsen för hierarkier i traditionella företag. För en generation där alla kan bli lucia är hierarki ett synnerligen främmande koncept.

Min upplevelse är att det är speciellt 50-talister som upplever generation Y som ”respektlös”. Trots detta är det just 50-talisterna som en gång i tiden skapade den första tonårsrevolten och bröt mot gamla hierarkier.

80-talets skola lärde påpassade barn att allting var en tävling. Filosofin mjukades dock upp av velourpedagoger som inte tyckte
att barn skulle tävla. Därför har många 90-talister fått medalj enbart för deltagande. Generation Y:s ok är snarare den stora valfriheten. Det kan låta bakvänt eftersom all forskning pekar på att valmöjligheter bidrar till autonomi. Men för varje val höjs faktiskt stressnivån. Det bör påpekas att dagens tonåringar är mycket stressade.

Familjeråd är goda i sina avsikter, men de fördelar ansvarsbördan på en grupp unga människor som redan gör många fler val än deras föräldrar någonsin behövde. ”Du kan bli precis vad du vill” säger föräldrar som färgats av den positiva psykologins decennium.

Resultatet är det som räknas

Förändringen som skedde av skolan på 90-talet skapade en målstyrd tillvaro för dagens unga. De har vant sig vid att tilldelas mål, men det spelar ingen roll hur de uppnår dem. För dem handlar måluppfyllnad
om resultat, inte om närvaro. De har också fått höra att det viktigaste är att lyssna till sitt hjärta och att ha kul. Här är det uppenbart att det lätt kan uppstå krockar när de kommer ut i arbetslivet. Paradoxen är att den äldre generation arbetsgivare som provoceras av detta som regel är samma personer som uppfostrade dem. När generation Y gör entré från toppen av behovstrappan gör de detta med en självkänsla som överträffar tidigare generationers.

Ytterligare en generationsmässig aspekt är förhållandet till tid. Generation Y har inte någon förståelse för begrepp som guldklocka. De är lojala, men mot sin egen framtid och sitt eget hjärta. Framför allt tänker de inte på karriär som en stege, utan som en resa. De är renässansmänniskor som inte vill använda endast en etikett för att beskriva sig själv. När vi pratar om de unga talangerna är det dessa personer vi pratar om.

I en tillvaro med mer rörelse än tidigare behövs det människor med idéer. Det krävs människor som förmår att transformera verksamheten utifrån de krav som ställs. Att förändringstakten ökar är en klyscha som är sann. Betänk bara att det i dag finns fler människor på Facebook än det fanns på planeten för hundra år sedan.

Nytt framgångsrecept

I en tid som denna är det fokus på människorna. Framgång handlar inte om storleken på din fabrik utan om engagemanget och idéerna hos dina medarbetare. Människor som utmärker sig på dessa områden kallar vi ofta talanger. Engagemang ger kundnöjdhet och engagerade medarbetare är lojala, stannar längre och är mer produktiva. De är kulturbärare och medverkar till ett kundbemötande som bygger varumärke. För engagerade människor är arbetet belöningen. Värt att tänka på är att de medarbetare som börjar från toppen av behovspyramiden egentligen bara har sitt engagemang som länk till en arbetsplats, alla andra behov är ju tillgodosedda.

Vilken arbetssituation vill generation Y då ha? Syftet med att arbeta är ju att se resultat och inte nödvändigtvis att få en hög lön. Det är viktigt att förse unga medarbetare med den teknik de anser sig behöva för att vara produktiva. Sociala medier är till exempel ett självklart arbetsverktyg. När den unga arbetskraften gör entré har de oftast redan uppfyllt många av sina behov. Därför finns det liten tolerans för att stanna om de upplever att de blir negativt behandlade. Chefens agerande har också avgörande betydelse. Aldrig har ledarskap varit så viktigt som nu.

 

Jakten på talangerna

Talangjakten har blivit vår tids guldrusch. Tyvärr vimlar det av kattguld eftersom få förstår hur äkta guld ser ut. Jag talar då och då med arbetsgivare som säger sig vilja vinna kriget om de unga talangerna. Jag ställer alltid kontrollfrågan ”Vad är en talang för er?”. I nio fall av tio möts jag av tystnad.

Guldjakten måste inledas med en definition av vad vi vill finna. Den andra utmaningen är att titta inåt. Även en fantastisk talang blir värdelös i fel miljö. Rätt miljö för generation Y handlar i hög grad om att låta dem använda den teknik de redan behärskar och inte vingklippa dem. I dag
handlar vår kompetens mycket om vad vårt sociala nätverk kan. Modern informationsteknik låter oss låna varandras kompetens på ett sätt som ingen generation tidigare har gjort. När rätt människa hamnar i rätt miljö uppstår det guld som efterfrågas.

Mötet mellan generationer är spännande. Det berikar en mångfaldskultur att blanda twittrare, deppsynthare och de som får guldklockor i samma arbetslag. Ändå är det ofta som vi använder generationstillhörigheten emot varandra. Yngre är otåliga och själviska, medan äldre är konservativa och omoderna. Kanske är det bästa rådet att resonera som Abraham Lincoln en gång gjorde när han sa ”Jag gillar inte
den mannen, jag måste lära känna honom bättre”.

 

Av: Linus Jonkman

Foto: CC-BY/flickr Legozilla