Måndag morgon inleds med informationsmöte med dina medarbetare. Du drar några viktiga punkter och informerar sedan om att ni ska ta in en konsult för att förbereda årets medarbetarundersökning. Du berättar också att ni ska starta ett projekt kring rekrytering i syfte att se över strategin för att möta kommande pensionsavgångar.
På tisdagen träffar du en representant för ett företag som saluför ett intressant lönevärderingsverktyg via ett – vad hon påstår – användarvänligt gränssnitt.
På onsdagen är det ledningsgruppsmöte. Ni diskuterar bland annat resultatet från den senaste kundanalysen och vilka behov som nu ställs på verksamhetens förmåga att hantera detta.
På torsdagen är det samverkansmöte med de fackliga organisationerna. Flera organisatoriska förändringar väntar och det är din uppgift att nå ett samförstånd.
På fredagen möter du några av din organisations chefer. Man beskriver otydlighet i vad som förväntas i den nya ledarrollen.
En helt vanlig vecka? Ja, varför inte? Och vad är då poängen i dessa händelser jag valt ut – jag är övertygad om att de förekommer.
Jo, din allt tydligare och viktigare roll som beställare. I vart och ett av fallen ovan agerar/fungerar du som beställare av tjänster, som kravställare i syfte att – via olika projekt, leveranser, aktiviteter – fullgöra ditt uppdrag som representant för organisationens HR-funktion (vare sig du är chef eller specialist inom området).
Att vara beställare innebär att man har kunskap om de egna processerna, om den egna verksamhetens förutsättningar, om hur ditt område (HR) måste verka för att stödja chefer och medarbetare för att på ett förtjänstfullt sätt möta kundernas krav och förväntningar. Men beställar-kompetensen lägger ytterligare förmåga till din roll: du måste identifiera verksamhetens behov ur ett HR-perspektiv och omformulera dessa till konkreta krav. Med kravställandet följer uppföljning.
Hur säkerställer du måluppfyllelse?
