– är det förenligt med våra demokratiska rättigheter i Sverige?
Vågar du säga vad du egentligen tycker eller väljer du att hålla tyst eftersom du inte vill riskera att chefen ska tycka att du är obekväm? Vad händer med ditt civilkurage när du kliver in genom dörren till din arbetsplats? Skulle du riskera att hamna i dålig dager hos chefen för en kollegas skull eller väljer du att hålla tyst?
Jag läste ett intressant blogginlägg av Kaj Stenman som heter “Don´t think outside your boss!” (HR-bloggen 3 oktober 2012). Där skriver han om hur märkligt det är att människor kan förlora jobbet på grund av sina åsikter i dagens Sverige. Att en arbetsplats kan vara så pass odemokratisk när vi lever i ett land som har varit demokratiskt under en relativt lång tid. Han refererar till en intervju i P1 där Lennart Lundqvist som är professor i statsvetenskap hävdar att det inte finns några demokratiska arbetsplatser i Sverige. Lennart Lundqvist radar upp exempel efter exempel på hur allmänt tyckande har resulterat i att personen varit tvungen att lämna arbetsplatsen.
Ren demokrati på ett företag skulle naturligtvis inte fungera. Tanken att man skulle rösta eller finna konsensus vid varje beslut är rent löjeväckande. Det måste vara tydligt vem/vilka som tar besluten och olika nivåer för beslutsfattande måste vara etablerade på ett effektivt företag. Vad som däremot är intressant är att demokratiska rättigheter som till exempel yttrandefrihet och åsiktsfrihet som vi i det svenska samhället ofta tar för givet idag, helt plötsligt kan sluta gälla så fort man kliver in till det företag där man är anställd. Du kan alltså förlora ditt arbete om du är för öppen med dina åsikter och då är det kanske bäst att “go with the flow”, även om det ibland knyter sig i magen.
Lundaforskarna Mats Alvesson och André Spicer har nyligen publicerat en ny teori som de kallar “Funktionell dumhet”. Teorin har väckt uppseende internationellt och en artikel om teorin har publicerats i Journal of Management Studies. De menar att “kollektiv dumhet”, som oftast beskrivs som farlig, faktiskt kan vara nödvändig för att stora företag överhuvudtaget ska fungera. Den senaste finansiella krisen visar hur långt det kan gå om människor inte ifrågasätter men Mats Alvesson och André Spicer visar med sin forskning att kortsiktig konsensus och frånvaro av oroväckande frågor faktiskt kan bidra till harmoni och produktivitet i ett företag.
“– Den är ett dubbeleggat svärd. Funktionell för att den gör att folk entusiastiskt koncentrerar sig på uppgiften. Dum för att den kan medföra risker och problem när folk inte kritiskt frågar sig vad man själv och organisationen egentligen håller på med, säger Mats Alvesson i ett pressmeddelande och konstaterar att fel använd, för utbredd eller under för lång period kan samma dumhet bli organisationens fall.” (SVD 3 feb 2013)
Om man ska tro på teorin “Funktionell dumhet”, verkar det som om vi helt enkelt finner oss i de omständigheter som vi hamnar i och att vi förmodligen tycker att det är ganska bekvämt att inte ifrågasätta utan att följa strömmen mot konsensus. Det ligger kanske i människans natur att inte vilja sticka ut eller ifrågasätta och det finns mängder av studier på detta inte minst efter de fruktansvärda händelserna under Nazityskland. Om inte individen själv klarar av att stå upp för dessa rättigheter så är det mycket viktigt att kulturen på arbetsplatsen är tillåtande för oliktänkande.
Det måste vara fel att en person kan förlora sitt arbete på grund av att ha yttrat sin åsikt. Det kan inte vara gynnsamt för varken individ eller företag att de som har makt över anställningen också bestämmer vilka tankar eller åsikter som är rätt eller fel. En chef måste självklart ha rätt att besluta och lägga kartan för hur man ska arbeta och vilka frågor man ska fokusera på. Men, om chefen eller någon annan med makt (informella ledare exempelvis) sätter standarden på arbetsplatsen eller i teamet utifrån sina egna individuella värderingar för vilka åsikter som är godkända eller inte, då är man ute på djupt vatten. Sådana grundläggande värderingar måste finnas väl förankrat i företagskulturen och de bör vara tydligt kommunicerade till organisationen.
Viss “dumhet” behövs säkert som smörjmedel för att företag ska vara effektiva, men Mats Alvesson och André Spicer skriver att det är viktigt att ledningen vet var gränsen går. Ett riktigt effektivt företag borde noggrant gå igenom var gränsen för funktionell dumhet går och ha väl förankrade värderingar i företagskulturen. På det sättet tror jag att man kan skapa en gynnsam arbetsplats för individer och samtidigt ett företag där innovation och nytänkande välkomnas – och det är väl om något en win-win situation.
