Innovation ska vi ha – men hur? I denna serie bestående av tre inlägg går vi igenom organisatorisk
innovation för att förstå vad det egentligen innebär, hur chefer och ledare skall göra för att stimulera innovation hos sina medarbetare (och låta bli att göra), och vad organisationer bör sträva efter för att maximera chanserna för innovation.
Vad menar vi när vi pratar om innovation? För det första måste vi förstå vad innovation är, något som inte lätt låter sig göras. Tar vi ett makroperspektiv framhåller ekonomen Joseph Schumpeter att innovation gör att en organisation tjänar mer pengar än jämförbara andra organisationer inom samma sektor. Blir vi något mer specifika kan vi utgå från OECD’s definition: ”innovation är implementeringen av en ny eller signifikant förbättrad produkt (vara eller tjänst), eller en process, en ny marknadsföringsmetod eller en ny organisatorisk metod i en affärsverksamhet, en organisation eller i externa relationer”. Innovation är alltså många saker. Organisationer måste ställa sig frågan vad för typ av innovation de önskar fokusera på, och hämta svar hos affärsmodeller och övergripande målsättningar.
Jag vill i denna serie framhäva ett mera praktiskt perspektiv på innovation, som dessutom fångar in kreativitet (en annan svårfångad term) på ett bra sätt: innovation är kreativitet som genomförs.
Vad är i så fall kreativitet? Kreativitet är idéer som är originella, av god kvalitet och användbara (för individen eller organisationen). Det handlar alltså inte om vilka idéer som helst. Faktum är att de flesta idéer är säkert väldigt originella, men så dåliga att ett innovationsprojekt skulle falla. Ett exempel på en originell men dålig idé är: -Vad ska vi göra nu när vi har råttor under huset? -Vi spränger huset! Kreativitet handlar alltså inte bara om att ta fram en massa idéer. Jag hävdar att en stor del också handlar om att välja ut de som är mest relevanta.
Det praktiska perspektivet på innovation. Sammantaget kan vi nu definiera innovation så här: innovation är kreativa idéer som genomförs.
Varför är det så svårt med innovation? Innovationsprocessen är till sin natur oftast komplex, nyckfull och icke-linjär. Dessutom råkar man ofta på en massa problem. Det finns krafter som påverkar processen, såväl inifrån den egna organisationen som utanför, för att inte tala om slumpen. Jämfört med dessa krafter kan det se ut som att ledares och organisationers möjligheter att påverka innovation är kraftigt begränsad. Men är det så?
Vad kan man göra för att stimulera innovation? Å ena sidan är innovation komplex och processen svår att hantera, men å andra sidan börjar vi nu få ordning på vad ledare och organisationer kan göra för att skapa de förutsättningar som behövs för att innovation skall ta fart. Det finns verktyg som ledare kan använda för att stimulera innovation, och dessa kommer vi att sondera i del två i denna serie. Det är emellertid inget antingen-eller-förhållande. Det finns faktorer bortom ledares kontroll som kan sabba deras ansträngningar. Det gäller därför att identifiera dessa faktorer för att skapa förutsättningar för ledare så att de får maximalt utrymme att påverka innovationsförmågan. Dessa förutsättningar kommer vi att gå igenom i seriens tredje och sista del.
Leif Denti (fil. lic) är doktorand i psykologi vid Göteborgs Universitet. Hans forskningsområde rör hur ledare kan stimulera kreativitet och innovation i organisationer (projektnamn: Chefskap för Sverige). Leif Denti är också involverad i ett forskningsprojekt vid Handelshögskolan, Göteborgs Universitet, som rör organisatoriska faktorer bakom problemlösningsförmåga i innovationsprojekt. Leif är en uppskattad föreläsare inom kreativitet och innovation.
