Headern är ett urklipp från senaste numret (#9 2016) av Personal & Ledarskap, branschtidningen som till viss del ägs av Sveriges HR-förening och distribueras till både studenter och yrkesverksamma inom HR. Temat i exemplet är rekrytering och reportern citerar här en person som intervjuas gällande deras process. På ett sätt så standard det kan bli – på ett annat sätt så oerhört olyckligt.

Enligt mig så bör P&L som branschledande tidning lyfta fram goda exempel och best practice för att hjälpa våra yrkesverksamma nå nya höjder. Influera och tillsammans med Sverige HR-förening modigt driva opinion. Exemplet ovan är långtifrån den enda artikel i det numret eller i tidigare nummer där jag blivit beklämd över infallsvinkel, innehåll samt ansvarstagande gentemot det skrå som är tidningens huvudsakliga målgrupp. Jag som själv skrivit krönikor för P&L för en handfull år sedan och sedan satt i redaktionsrådet för tidningen skriver inte detta med intention att vara en nagel i ögat, jag skriver det för att jag är nedstämd över utvecklingen.

Annonsintäkter för print går kontinuerligt ned, konkurrerande tidningar har genom åren lagt ned (tex Personalaktuellt 2012) på grund av svårigheten att flytta intäktsströmmarna från print till till nätet och förändrad konsumtion av HR-nyheter (information överlag rentav) – att ovanpå det ha innehåll som i en mycket större utsträckning inte är just goda exempel eller best practice är bara beklagligt. Jag menar att vår profession mår bra av en eller flera starka branschtidningar och en branschförening som tar ställning och driver opinion.

För mig är inte huvudproblemet att företaget i den berörda artikeln inte har en hög prognostisk valdiditet. Inte heller att den nuvarande processen riskerar att diskriminera kandidater är det som upprör mest, även om det förstås är ytterst beklagligt och i mina ögon direkt oprofessionellt. Grundproblemet och anledningen till att artiklar likt denna är återkommande är att reportrar, redaktör ansvarig utgivare för P&L verkar sakna en gedigen bakgrund inom det fält de förmodas täcka och därför – precis som flera pekat ut i trådar på Linkedin och i kontorslandskap gällande denna artikeln – helt enkelt inte förstår vad som är bra och dåligt. Vad som är rimligt att släppa igenom. Detta devalverar i förlängningen värdet på vår profession och DET är det än mer beklagligt. Detta representerar en fördummande infrastruktur, långt bortom Lindelöws kompetensbaserade rekrytering (rörande temat ovan) och långt ifrån de utmärkta exempel på värdeskapande HR-arbete som finns på många arbetsplatser runt om i landet.

För mig handlar det om vilka signaler som sänds till de studenter som studerar vid de 19 högre utbildningar (PAO-, PV-, Personalvetar-programmet etc), alla nyutexade som ser teorin möta praktiken och ”hur saker alltid gjorts”. Hur våra yrkesverksamma kan få en stöttning i sin vardag, intellektuell stimulans utanför sin egen låda. Om inte landets tidning eller branschförening tar det ansvaret, vilka gör det då? Det handlar om yrkesstolthet, integritet och att ta ansvar för vår profession.

Känslan när säljare från Monster, Careerbuilder eller JobTip berättar om hur annonseringen kan revolutionera din rekryteringsverksamhet när vi rör oss mot 2017. Eller när Tinder-inspirerade SelfieJobs släpps i en tid när många bolag och verksamheter paradoxalt försöker minska diskrimineringen i sina processer, minska fördomar och öka mångfalden – och när SelfieJobs affärsidé går rakt emot det. När ansvar, moral och skrupler läggs åt sidan och en affärsidé endast tycks kunna hysa hur bolaget kan profitera på en lucka på marknaden eller möjligen kräma ut det sista ur en döende produkt. När kundens, företagets och mottagande HR-avdelningens väl och ve helt läggs åt sidan. Ansvarslöshet är känslan.

I oktober tillträder Manne Didehvar som ny Personaldirektör på Sveriges HR-förening. Självklart kan han fortsätta att på inslagen väg och arrangera event i en ”branschorganisations namn” som bringar inkomster och fortsatt håller HR-föreningen ekonomiskt vältrimmad och förvalta det arvet. Min förhoppning är dock snarare att Manne ser möjligheten att på riktigt börja driva opinion, driva en profession framåt genom att kvalitétsäkra det som kommer ut av konstellationen P&L & SHF. För så här kan det inte fortsätta; att vår egen branschtidning devalverar sin egen målgrupps profession.

Tack till TNGs Charlotte Ulvros för att hon postade bilden i headern på Linkedin och hennes inlägg i debatten i samma kanal.