• Otto Granbergs råd till personalvetare.

    Otto Granbergs råd till personalvetare.

    Otto Granberg är något av en gigant inom personalvetenskap i Sverige. Sin första version av den närmsta obligatoriska HR-bibeln PAOU skrev han redan 1977. Vi föreläste ihop i Karlstad på Pelikans Personalvetardag tidigare idag och Otto delade med sig av sina bästa tips till blivande studenter och eftersom jag tyckte det var helt briljanta råd så låter vi genom bloggen, fler ta del av dem här.

    Så vad är Ottos bästa råd till dig som är student?

    • Bli gärna generalist men var duktig inom något område
    • Försök inte att bli ekonom
    • Var bra på organisationsteori
    • Strategier för förändring är användbar kunskap
    • Byt inte teorier mot metoder
    • Var sunt skeptisk till konsulter

    Vad säger du om Ottos råd?

     

     

  • Digitala hoppsasteg – HR-tankar om att bygga utbildning

    Digitala hoppsasteg – HR-tankar om att bygga utbildning

    På tidigare jobb arbetade jag en hel del med att ta fram utbildning. Bland annat stod jag som ansvarig och en en given del i introduktionsutbildningen för alla nya medarbetare vilket var i snitt ca 200 om året. Det var verkligen toppen. Både att få se att vi höll så god kvalitet på dom vi rekryterade och att vi som höll utbildningen och målade nyanställda med kultur och värderingar var så skickliga och uppskattade. På kort tid här har jag fått den stora äran att arbeta med att sätta ihop olika typer av utbildningar för några av våra absoluta nyckelkompetenser i företaget.  Det är nog bland det roligaste i mitt HR jobb att få vara med just att utforma och även medverka i delar av utbildningarna. Nu när  jag är inne i en verksamhet jag inte känner fullt ut så är det så klart en rejäl utmaning, för mitt mål är ju att det ska bli en utbildning som passar behoven som vi faktist har både målgruppen i sig men även vart vi vill som företag. Det är mycket som ska beaktas.

    -Vad tänker jag som HR på när jag bygger en utbildning?  – Jag tycker det viktigaste är att börja med en realistisk ram sen dra åt den lite till och att vara lite modig.

    Man måste lägga väldigt mycket tid på utbildningar om man vill ha med precis allt. När jag titttar på något av det som varit i bruk förut så kan jag med lätthet tänka mig halvera eller till och med ta bort så mycket som 75 % av tidigare innehåll och ändå tro mig att utbildningen blir bra och meningsfull. Jag tror inte att bara för att man håller på länge så blir det mycket bättre. Jag gillar kort och kärnfullt. Det är ju oftast bara 2-3 nyckelpunkter man vill få fram resten är  ju sånt som mest bara susar förbi och i värsta fall försvinner lika fort som det gick in.

    Du kanske går runt och tvivlar en del  på din egen förmåga eller dina kollegors förmåga att agera utbildare. Att det liksom måste köpas externa insatser för att det ska räknas som utbildning. Jag  är inte lagd åt det hållet. Jag  tycker  det istället är ett ypperligt tillfälle för våra människor att växa och kompetensutvecklas själva. Att hålla utbildning är ju extremt utbildande för dig själv. Kan du lära andra då behärskar du ofta området. Dessutom får man en  möjlihget att  reflektera över det man håller med  själv vilket gynnar verksamheten. Kan själv! är en bra grundinställning för en HR person det är ju du som är experten.

    Mitt företag precis som andra med oss står ju inför eller är redan mitt i det vi kallar digitalisering. Det går liksom inte att traska på och hoppas att alla digitala medier ska självdö eller att vi plockar fram fjäderpennan eller dammar av skrivmaskinerna igen. Allt, oavsett vad du gör på jobbet, kommer innefatta en stor del teknik och it-användning. Det är det här som är själva kärnan i en av de utbildningar jag nu är med och sätter ihop. Det går lite skämtsamt under namnen det ”digitala skuttet” just nu. Bara för att hjälpa oss hålla i syftet med vad vi vill åstadkomma dvs en snabb och synlig förflyttning i hur vi jobbar med våra program. I detta fall  inser  jag att vi absolut kommer att behöva ha en mix av internt och externt. Vi kan inte allt internt. Vi har också hittat en partner vi vill använda för den extern inspirationen, nya tankesätt, och fokus på innovation inom det här digitala området. Sen fyller vi på resten av utbildningen med egna resurser kring hur vi jobbar idag, våra policier, grundvalar samt exempel och riktiga case. Minst lika viktigt för att få ihop helheten och att det ska fungera i vår verksamhet.

    Det här är inte snutet ur näsan så klart utan kräver en hel del samordning, inlyssning, brobyggande och en förmåga att hitta den röda tråden som kommer göra deltagarna så där duktiga, extra glada och nöjda efteråt.  Mitt mål är  iallafall att dom efteråt upplysta, taggade och springer runt här i projekten med massa härliga digitala hoppsasteg.

    Bra frågor att ställa sig:

    1. Hur mycket tid kan vi ta i anspråk av deltagarna. Lång tid är oftast långt ifrån bra…
    2. Hur mycket internt respektive externt innehåll/föreläsare behövs. Har vi goda exempel själva eller behövs det påfyllning från annan part. Vad tillåter vår budget?
    3. Är det en engångsinsats eller något som ska hålla över tid. Dvs ska man tänka på återvinningsmöjligheter eller är  det bara att köra en slit och släng. Jag gillar återvinning.

    Digital salutem

    /Gabriella Ekström

    Det är mänskligt att fela. För att göra riktigt stora fel krävs en dator.
    – Bill Vaughan

     

  • Sveriges 10 bästa karriärsidor på Facebook – vecka 10

    Precis som tidigare presenterar vi ihop med Social Recruitment Monitor de tio företagen som lyckats bäst med sin Facebook-sida vecka 10.
    Är du nyfiken på Facebook som rekryteringsverktyg? Vi har en guide för det! 

    1. Lindahl
    2. Connecta/a>
    3. Siemens
    4. SkandiaMäklarna
    5. Atea
    6. Svensk Fastighetsförmedling
    7. IBM
    8. ÅF
    9. Tele2
    10. Grant Thornton

    Vill du veta hur urvalet går till? Klicka här.

  • Ska du på möte? ny HR-sport

    Ska du på möte? ny HR-sport

    Jag har nu haft den stora glädjen att arbeta som HR chef på ett nytt företag i snart ett halvår. Jag  kan nu inte säga att  jag varken kan eller vet allt för så kaxig är jag inte. Däremot har jag naturligtvis observerat analyserat och funderat över min nya omgivning. Företaget är verkligen en härlig koloss som bubblar och sjuder av liv. Här finns människor med kreativitet, skaparkraft och stolthet över att vara just här. Det finns även mycket möten.

    Möten kan ju vara fantastiska, nödvändiga, konstruktiva, informativa och alldeles, alldeles för många…

    Det är något jag funderar på när min kalender fylls upp. Jag har redan varit trippelbokad vid ett par tillfällen. Det har aldrig förut hänt mig i mitt yrkesliv innan jag kom hit. Det säger mig något. Det gör oss i vissa aspekter oflexibla och uppstyrda. Rätt svårt att vara spontant eller lägga sin tid på det man egentligen skulle behöva när det är en kalender som är fylld redan.

    Det kanske måste vara så här för att verksamheten vi gör kräver det av oss, det är för tidigt för mig att säga. Men jag vet att det finns massor av exempel på företag, organisationer och människor som valt att styra bort från möteskulturen. Eller slutat att tävla i den besynnerliga tävlingen ”den som har mest mail i inkorgen när man dör vinner”. Några som skrivit en bok om det här med att göra saker istället för att sitta på möten och prata om att göra saker var President Bill Clintons valkampanjsgrupp från 1992 som utgick från principen ”winners do, losers meet”. Det är en princip jag själv gillar riktigt mycket, och ja ni vet ju hur det gick i den kampanjen.

    – Vad gör vi då åt detta?
    Här tror jag HR har en del att tillföra till våra organisationer.Vi bör börja med att vara goda exempel och styra oss själva mot att minska antalet mötet, först kanske genom att dra ner på tiden till 45 eller kanske 30 minuter istället för 1 timme som jag ser är så vanligt att man gör av ren slentrian. Sen kanske vissa möten inte behöver hållas lika ofta? Lägg för jösse namn inte möten kant i kant med andra möten det måste vara luft emellan för att ta sig till och från ställen och rensa skallen. Vissa möten kan du testa att hålla stående då blir dom kortare. Andra möten kan hållas under promenader så slår man både ett slag för vardagsmotionen och får något gjort samtidigt.

    Det borde dessutom vara en självklarhet att aldrig komma in i ett möte oförberedd. Och du har du testat att sluta gå på vissa möten!!! ska du inte göra något där på mötet som tar dig eller ditt arbete framåt, tacka nej och se vad som händer. Dog du av informationsbrist? jag tror inte det…

    Kan vi också vara mer noga med att inte samma människor går på flera möten som handlar om samma sak så har vi sparat mycket tid. Är vi tydlig i vilken typ av möte vi ska ha?

    • Ska vi bara informera? skicka ett mail kanske räcker då.
    • Ska vi istället besluta om något – skicka ut underlag innan och bjud in dom beslutsmässiga personerna.
    • Ska vi vara kreativa och tänka ut nytt – var då noga med upplägg och workshopsformalia för att vara effektiv.
    • Ska vi ha trevligt och teambuilda? – bra – var bara tydlig med det med.

    Jag är så klart inte världens bästa på att hålla möten även om jag slänger ur mig massa pekpinnar här men jag är inte den sämsta heller. Jag känner själv att jag uppnått ett mervärde varje gång jag kan hålla ett möte kortare än planerat. Jag har även ställt in min kalender på 45 minuters möten istället för 60 som standard.  Det blir många glada ansikten både från kollegor och leverantörer man möter när man säger nu är vi färdiga och man har en kvart extra till sitt förfogande. Det är lite av en HR-sport jag håller på med MMM = minska mina möten. Kan kanske bli en ny OS gren framöver.

    – Känner du igen dig i min vardag?
    Du kan ju börja vända trenden idag bara genom att ifrågasätta vissa möten du blir bjuden till, dra ner på antalet möten du håller själv och korta av dom du bokar upp.

    Gör det bara! behövs inget möte för att komma fram till det.

    Väl mött

    /Gabriella Ekström

    Winners do. Losers meet”
    James Carville & Paul Begala’s

     

  • Feedback

    Feedback är ett stående inslag på alla ledarskap-, kommunikation, konflikthanterings- och  grupputvecklingsutbildningar. Men varför är det med? Egentligen? Ibland har jag fått känslan av att passet är med nästan lite oreflekterat. Ni som läst mina tidigare inlägg har dessutom redan förstått att jag är lite av en definitionsfascist. Så en fråga jag ställt mig är ”Vad är feedback?” eller kanske än viktigare ”vad är feedback inte?”

    Frågan är inte så enkel att finna ett greppbart svar på och ska jag vara helt ärlig är jag ännu inte riktigt klar själv än :-). Men en bok som hjälpt mig på vägen och som reder ut begreppet i teori men framförallt i praktik är Professionell Feedback – medvetna mötenas magi av Stefan Gunnarson.

    Det finns ingen definition av vad feedback är, faktiskt. Men en  översättning från detta numera svengelska ord är ”Återkoppling” och det är väl vad det handlar om att få eller ge återkoppling på något. S Gunnarsson skriver själv i introduktionen till sin bok att en direkt översättning av ordet feedback faktiskt bli ”föda åter” och det är väl helt underbart vackert? Att skapa något nytt, att utveckla. En poäng utifrån detta är att feedback är gott, det finns en kärlek i det. Är det inte gott, är det inte kärlek och välvilja så är det… Någonting annat! Så kanske närmar vi oss en definition av feedback trots allt. Att med kärlek och välvilja utveckla sig själv och andra.

    Så läs Stefans bok du kommer få klart mer insikt kring vad feedback är och hur det fungerar i praktiken

    Så här inleds första kapitlet.

    Se mig!

    Jag vill öka min självkännedom, därför vill jag ha feedback på hur jag uppfattas av andra.

    Jag vill utvecklas i min yrkesroll, därför vill jag ha feedback på hur jag utfört mitt arbete.

    Jag vill ha goda relationer, därför vill jag ha feedback på hur mitt beteende påverkar andra.

    Jag vill bli sedd och bekräftad, därför vill jag få feedback för att känna mig intressant och viktigt.

     

     

  • Sociala medier och HR.

    Ibland tror jag att jag har för höga förhoppningar och tankar om HR.
    För i ärlighetens namn trodde jag att vi skulle vara längre fram vid det här laget. Sociala medier är knappast en ny företeelse längre. För fyra år sedan identifierade jag ett antal områden som jag hoppades att HR skulle ta sig an när det gäller sociala medier.

    Jag är ledsen men vi har inte gjort det.

    Och det finns en problematik kring det eftersom vår omvärld i allt större utsträckning omfamnar den förändring som sociala medier innebär. I en värld där du som anställd anonymt kan ranka din arbetsplats och lämna uppgifter om var du ligger i lön har vi på sikt inget annat val än att omfamna den öppenhet som sociala medier medför. Ändå tvekar vi. Och få vågar ta språnget till sociala medier. Visst har det blivit en smula bättre än för fyra år sedan, det visar om inte annat våra veckosammanställning på karriärsidor på Facebook. Men ändå. Den listan innehåller lite drygt 30 sidor. Det finns fler företag än så i Sverige.

    Det här är en fråga som HR kan ta ägarskap över och leverera värde på. Arbetet med vem man faktiskt är som företag är i allra högsta grad en HR fråga. Och det arbetet mynnar, som jag ser det, ut i sociala medier. Gör inte du det arbetet så kommer någon annan göra det åt dig. Så gör det.
    Varför tvekar du?

  • Medarbetarna är vår viktigaste resurs

    Medarbetarna är vår viktigaste resurs

    Hur många gånger har du sett det uttrycket? Och hur många gånger har du tänkt ”visst, tjena”?

    Jag har varit VD för flera företag under mina snart 35 år i näringslivet och kan konstatera att utan engagerade medarbetare och bra relationer med sina kunder, så går det åt skogen. Det är inte bara jag som tycker så, för det finns gott om forskning som indikerar att företag med starka genomsyrande värderingar och tydlig respekt för medarbetarnas välbefinnande också är långt mer lönsamma än företag där man är tydligt ekonomiskt resultatorienterade, dvs sätter ägarna i första rummet. HR-chefer och HR-strateger har tydliga problem att ta ordentlig plats i företagens ledningsgrupper och en av orsakerna är att alla andra medlemmar i ledningsgruppen sysslar med tydligt mätbara saker.

    Men vad mäter HR-direktören? Nöjd medarbetarindex, NMI? Bra – visa mig då evidens som kopplar NMI med lönsamhet eller prestationsförmåga! Och exakt hur lyfter man NMI med fem procentenheter? Skicka cheferna på ledarskapsutbildning? Bortkastade pengar! Men jag har en idé för hur HR-chefer och HR-strateger ska ta en tydlig och central roll, och det är genom att mäta medarbetarnas energiförluster. Om man fruktar för sitt jobb, upplever byråkrati eller inte får den information man behöver, så förlorar man energi, och energiförlusten kan faktiskt mätas och kvantifieras. Dessutom kan man mäta och kvantifiera de gemensamma styrkorna i en organisation.
    Det finns klara belägg för att organisationer med låga energiförluster fungerar strålande, och motsatsen gäller för organisationer med höga energiförluster. Och bäst av allt,man kan faktiskt ta reda på exakt var man har sina styrkor och sina svagheter. Utrymmet räcker inte för att beskriva hur man gör, men jag fortsätter gärna diskussionen och gör det i ett seminarie den 27/3 – välkomna!
    Kent Berg
    Lexicon Public & Strategy

  • Rekrytering, ur ett extrovert och introvert perspektiv

    Jag har arbetat med rekrytering i olika utsträckning under mer eller mindre hela min yrkeskarriär. De senaste åren har har även sociala medier växt starkt som rekryteringskanal. Såväl bloggar, som linkedin, twitter och egna nätverk. Man ska synas och man ska höras, man ska mingla. Detta verkar ske mer eller mindre oavsett vilket arbete man rekryterar till.

    Men vilka är det som syns och hörs? Vilka är det vi hittar i våra nätverk? Du vet, kollegans bekant som du träffade en gång på en AW. Eller hen som gjorde så stort intryck på dig på konferensen senast. De är alla mer eller mindre extroverta. Men tänker du på det när du ska rekrytera till en tjänst, när du sätter en kravprofil? Att de extroverta inte trivs i en tjänst där de träffar få människor, där de sällan får vara i centrum eller skapa nya sociala band. I den situationen blir de inte långvariga. Om du ska tillsätta en tjänst med få sociala kontakter där, där det krävs stor koncentration på arbetet men få krav på mycket samarbete. Ja då ska du kanske inte leta i dina nätverk. För hen finns kanske inte där.

    Extroverta har oftast lättare för att sälja in sig själv i intervjuer, inte för att de är duktigare på sitt arbete utan för att de känner sig mer tillfreds med situationen och kan slappna av och öppna upp så att vi hinner lära känna dem.

    Om vi inte är medvetna om detta riskerar vi att rekrytera extroverta till fel positioner och inte lyckas med ’rätt person på rätt plats’. Dessutom riskerar vi att få anställda som har liknande personlighet, och vem vill ha en arbetsplats där alla vill stå i centrum?

    Skämt och sido, min stora fråga är: Diskriminerar vi omedvetet introverta i rekryteringar & i så fall, hur kommer vi förhindrar vi det?

  • Sveriges 10 bästa karriärsidor på Facebook – vecka 8

    Precis som tidigare presenterar vi ihop med Social Recruitment Monitor de tio företagen som lyckats bäst med sin Facebook-sida vecka 8.
    Är du nyfiken på Facebook som rekryteringsverktyg? Vi har en guide för det! 

    1. Atea
    2. Netlight
    3. SkandiaMäklarna
    4. Sandvik
    5. Acando
    6. Grant Thornton
    7. KPMG
    8. Siemens
    9. Cybercom
    10. Baker & McKenzie

    Vill du veta hur urvalet går till? Klicka här.

  • #HRunconf – Ett HR-event som det vore synd om du missar…

    HRunconf logga full

    För fyra år sedan hölls den första versionen av #HRunconf. Jag var med bland dem som startade upp, och jag hade nog aldrig vågat hoppas på den utveckling som varit sedan dess.

    2013 samlades ca 100 personer på #HRunconf och vi såg en bredd bland deltagare som inte funnits förut. Vissa företag skickade fyra medarbetare och vissa var där nyfikna för att kolla in det HR-event som hade vuxit så snabbt och som det faktiskt pratades en hel del om.

    Till årets event har privatpersoner och företag hört av sig och frågat hur de kan stötta #HRunconf. Personer som deltog förra året tar med sig kollegor och medarbetare och det känns som att det är ett etablerat event i Sverige. Jag vet faktiskt inget annat HR-event i den här formen som erbjuder så mycket delaktighet.

    Här finns möjlighet att få input till sina vardagsutmaningar av folk som är bland de duktigaste i Sverige. Här finns chans till inspiration, glädje och en samlad branschkompetens som tillsammans frågar sig hur HR kommer se ut i framtiden, hur HR-utbildningar kommer utformas, vilka metoder som är bäst och vilka strömningar som man bör haka på eller lämna där hän.

    Nytt för i år är att vi efter önskemål i tidigare utvärderingar sätter en tydligare struktur på spåren. Som spårledare kan man välja att hålla ett ”Öppet samtal”, en ”Workshop” eller en ”Föreläsning”. Det ställer lite krav på den som leder ett spår, men vi hoppas att det ska göra att varje deltagare får ut mer av dagarna. Mer om detta finns att läsa på HRunconf.se.

    Det vore fantastiskt kul att träffa dig på #HRunconf på Kista Science Tower den 10-11 april. Det finns platser kvar, så kika in och läs mer och anmäl dig på HRunconf.se!

    /Johan Norrfjärd

    Ordförande i föreningen #HRunconf