Kategori: HR Sverige

  • Positiv – det är du som bestämmer, varje dag

    Kommer tillbaka uppfylld med energi efter att ha fått möjlighet att hålla i en konsultutbildning med fokus på positivt psykologi. Jag och min kollega hade satt ihop en gediget pass med några av våra absoluta favoritverktyg från vår ”humana verktygslåda”. Syftet var att vräka på med allt gott vi kunde komma på som stöttar och utvecklar konsultmässigheten för alla på vårt företag och vi varvade teori och övningar kring dessa mycket spännande områden.

    • Vad förväntar vi oss av dig som medarbetare och vad kan vi som arbetsgivare erbjuda tillbaka och synen på konsultens arbete
    • Positiv psykologi, ett uppskattande förhållningssätt och att du själv väljer din attityd
    • Grupputveckling – att förstå det social spelet och hantera det professionellt
    • Feedback – teorin och öva på att ge, få och värdera feedback

    Som avslutning på det hela visar vi Fishfilmen – för att återuppleva lite härlig amerikansk ”må-bra” propaganda som fortfarande är aktuell. (med chips och dip till)

    Det blev en mycket lyckad kurs där vi fick jättebra feedback från deltagarna både direkt under kursen men även i samtalen och utvärderingen efteråt. Att vår medvetna satsning på att i största möjliga mån försöka fokusera på det som fungerar verkligen lever i väggarna i företaget var det som gladde mig mest att höra. Jag tror nämligen att det är det som fungerar i längden. Att lägga mest fokus på det som är bra och arbeta fram processer för hur du får ut ännu mer av det goda. Låt problemen ta mindre av ditt fokus för problemlösning är vi oftast tillräckligt bra på ändå. Nu har vi en stor grupp hungriga och positivt laddade konsulter som kommer gå ut där i välrden med en ännu större förståelse i hur mänskligt beteende påverkar både dom själva men också hur dom kan agera ännu mer professionellt i sitt yrke.

    Jag har personligen för länge sen bestämt mig för att se saker från den positiva sidan. Det är bara så skönt att det nu ständigt kommer bevis på bevis att det är det som funkar bäst även i hur man driver företag.Vi kanske snart kan avliva myten att man bara kan bli ”bättre” genom att fokusera och utveckla sina svagheter och istället få fokusera på att utveckla våra styrkor ännu mer för att på så sätt göra just det ännu bättre. Några av mina favoriter att hämta kraft från i arbetet är exempelvis Kay Pollaks (numera rätt gamla) böcker och teorin om det uppskattande förhållningssättet. Nämnde jag föresten att jag jobbar på ett företag som tre år i rad nu hamnat på topp tre som en av Sveriges bästa arbetsgivare när dom anställda själva bestämmer. Det här är ett av receptet för att lyckas med det.

    Gabriella Ekström

    ” Jag kan inte ändra världen. Vad jag kan ändra är mitt sätt att se på världen. Då ändras också världen.” (kay pollak)

  • Karriäristens guide till stresshantering

    ’Som person är du ambitiös, serviceminded och stresstålig…’ Hmm, vänta lite nu – stresstålig – vem är stresstålig? Faktum är att ingen är stresstålig, vi har bara olika sätt att hantera stress på. Stress kan vara både positiv och negativ. Utan stress skulle vi inte få mycket utfört, men i för stor mängd blir all stress skadlig för oss.

    Många förknippar stress med många arbetsuppgifter, tidspress och svårigheter att balansera privatliv och jobb. Mest skadlig stress utsätts du av om du upplever att du har höga krav men låg grad av kontroll. Något som ofta kan inträffa om man är erfaren i sin yrkesroll men ny på jobbet. Ofta är det vi själva som sätter de höga kraven på oss.

    Många av oss karriärister är ambitiösa och strävar efter yttre uppskattning. Vi är serviceminded och vill gärna ställa upp när kollegan vill ha hjälp. Även om vi kanske inte har tid just då. Eftersom vi är så hjälpsamma får vi ofta fler uppgifter tilldelade oss, vi finner ju så bra lösningar och så fort…

    Vi är alltid tillgängliga, vi jobbar i kontorslandskap där vi flera gånger i timmen blir avbrutna av frågor från kollegor och trappar koncentrationen från uppgiften. Vi förväntas svara på mail, intern chat, telefon och mobil samtidigt som vi ska utföra våra arbetsuppgifter. Så hur hanterar du det samtidigt som du bevarar ditt sunda förnuft?

    Här kommer några tips som förhoppningsvis kan underlätta din arbetsvardag:

    1. Hantera Förväntningar – När kollegan frågar om du kan hjälpa till är det helt okej att säga att du är upptagen med annat just nu, men att du kan titta på det senare.
    2. Sätt E-mail tider – att alltid vara tillgänglig på mailen resulterar i splittrad koncentration. Både uppgiften och svaret på mailet blir sämre.Om du är en av dem som anser att du förväntas vara aktiv i e-mail konversationer jämt: sätt tätare e-mail tider – men däremellan fokusera på uppgiften.
    3. Stäng av och återhämta dig – Man behöver inte alltid vara tillgänglig, man behöver koppla av för att ladda om. Läs inte mail på kvällen om du absolut inte måste, läs inte mail på helgen och läs absolut inte mail när du har semester eller är sjuk. Om du är chef och tänker att det är ditt jobb att alltid vara tillgänglig – fundera på vad du sänder för signaler till dina anställda.
    4. Prioritera arbetsuppgifterna rätt – Ett enkelt sätt att prioritera arbetsuppgifter är att avända följande enkla modell:4DDon’t, Delegate, Delay, Do

    Och till sist.. Glöm inte att i vår värld snurrar teknikens utvecklingen vansinnigt fort. Men hjärnan är en uråldrig mjukvara som inte uppgraderats på länge. Hjärnan behöver fortfarande sömn, motion, vila och bra kost för att må bra. Det finns inga genvägar. Ta hand om dig och dem som finns omkring dig!

  • Jobb efter examen

    Jobb efter examen

    Den senaste tiden har jag tittat på olika jobbsajter efter lediga jobb inom HR i Stockholmsområdet. Det finns många alternativ och möjligheter, men dock uteslutande för dem med minst 3-5 års erfarenhet av operativt HR-arbete. Min fråga är då, hur ska nyutexaminerade studenter ta sig in på arbetsmarknaden?
    Om jag ska utgå från min egen situation så har jag en relativt bra arbetslivserfarenhet för att vara PAO-student. Men fastän jag snart har arbetat 2 år inom HR i en stor och välkänd internationell organisation så lär även jag ha svårt att få ett HR-jobb efter examen.

    Det är ett stort ansvar att jobba på en HR-avdelning och jag förstår att organisationer inte vill släppa in vem som helst. Och som arbetsmarknaden ser ut idag, så kan jag även ha förståelse för att organisationerna inte har råd eller tid att anställa individer utan erfarenhet. Många organisationer har redan för hög arbetsbelastning och är i behov av kunnig personal. Väljer företaget, i det skedet, att ta in någon utan erfarenhet så behöver den befintliga personalen lägga ner tid på att både lära upp personen om företaget och inom HR-frågor.

    Som jag pratade om  i mitt förra blogginlägg så är det ett glapp mellan examen och arbetslivet, inte bara kunskapsmässigt utan även arbetsmässigt. Hur kan vi förebygga detta?  Ett alternativ skulle kunna vara fler traineeprogram. Jag har stött på ett fåtal tjänster av detta slag, men inte alls så många som efterfrågas. Så min fråga är om vi behöver fler? Många människor påstår att traineeprogram är ett billigt sätt för företagen att själva forma sina anställda och ge dem den grund organisationen efterfrågar. Samtidigt som vi alla utvecklar arbetsmarknaden och samhället. Det underlättar även för studenten att ”få in en fot” någonstans. Men varför gör inte fler organisationer detta? Är det inte så lönsamt och bra som många tror och påstår? Kostar det mer än vad det smakar?

    Linn Fors, student och HR-assistent

  • Så kan ledarskapsforskningen förklara centerns kris

    Om snabba karriärlyft och att tappa kontakten med organisationens gamlingar

    Är du intresserad av att göra karriär? Då skall du läsa detta, även om centerpartiets väl

    och ve intresserar dig lika mycket som… tja, att betala restskatt.
    Annie Lööf är en av de partiledare som får mycket utrymme i media i dagsläget. Och politiskt ledarskap är tacksamt att studera för en oss som jobbar med ledarutveckling. Ledarskapsbeteenden – eller det som antas vara sådana – visas där gärna upp offentligt.Centerns partiledare är ju dessutom inte först med att vara en representant för en generationsväxling i svensk politik på sistone. Romson och Fridolin samt dessförinnan Reinfeldt, har ju gjort detsamma. Och till vår stora lycka kan teorin om Leader-Member Exchange (LMX) hjälpa oss för att förstå dynamiken bakom generationsväxlingarna. Dessutom hjälper den oss att manövrera när våra egna organisationer går igenom förändringar – och kan ge oss förklaringar till varför nya ledare tycks vara helt bortkopplade från gamla medlemmar i organisationen.

    LMX-teorin beskriver hur ledare alltid utvecklar speciella relationer med sin inre krets, vilken består av nyckelfunktioner (som en ledningsgrupp eller ett specialistteam). Dessa relationer har en mycket speciell karaktär – de är närmre och innehåller en högre grad av förtrolighet än relationerna med gruppen utanför kärntruppen. Vi kan konstatera att Carl Bildts ”bunkergäng” är ett paradexempel på en inre krets kring en ledare enligt LMX.
    Allt utvecklas som bekant. Processen beskrivs i LMX-teorin enligt följande:
    • Rolltagande: under uppstartsfasen träffar den nye medlemmen ledaren, och ledaren prövar medlemmen med olika ansvarsområden. Medlemmen visar och utvecklar sina färdigheter inom sina specialområden.
    • Rollskapande: tilliten mellan ledare och gruppmedlem byggs och prövas. Hängivenhet belönas med ökad makt och befogenhet. Om ledaren upplever svek från medlemmens sida förpassas den senare ofta till utanförskapet, eller de icke invigdas skara.
    • Rutinisering: Medlemmar av den inre kretsen uppvisar ofta stora likheter med ledaren i för verksamheten viktiga avseenden. Graden av intern förtrolighet ökar och rollfördelingen brukar vara relativt stabil. De som inte tillhör den inre kretsen brukar (avundsjukt?) förhålla sig lätt nedlåtande till ”bunkergänget”.
    Så lång inga konstigheter. Men två Chicagobaserade forskare, Sparrowe och Liden, gjorde ambitiös undersökning* gällande vad som kännetecknade en snabb karriärutveckling i en social miljö och kom fram till några intressanta slutsatser:
    • Antalet sociala kontakter i sig tycks inte ha någon direkt påverkan på hur snabbt man gör karriär. Framför allt har antalet svaga sociala förbindelser – ”relationer på papperet” – ingen påverkan på karriärkurvans lutning.
    • Starka sociala band (som innehåller ett visst mått av tillit och ömsesidighet) är viktiga, men den som har många sådana band till etablerade auktoriteter blir också hämmad av dessa. Entreprenörsskap, individuella initiativ, och kreativitet hämmas av relationen till auktoriteterna.
    • Strukturella hål, det vill säga luckor i det sociala nätverket i förhållande till etablerade makthavare är något som ger en snabbare karriärkurva, under förutsättning att man har tillgång till för verksamheten viktig information. Strukturella hål isolerar från etablerade idéer och inte minst från den inre kretsen kring ledaren.
    Några moderna politiska exempel; kretsen kring Sahlin försvann direkt efter att hon själv fick gå, detsamma gäller Juholt och hans vapendragare. Sannolikt ägnar Löfvén en icke oväsentlig del av sin tid åt att laga strukturella hål i organisationen, baserat på de senaste årens händelser. Fridolin, som blev journalist under några år innan han klev in som språkrör är ett annat exempel. Och så Lööf som med sin ålder (hon är knappt trettio) har ett helt annat nätverk än Olofsson – istället hade hon goda kontakter med bland andra ungdomsförbundets förre ordförande Fredrik Federley.
    Forskarna konstaterar också att den nye ledarens egna nätverk är viktigare än de befintliga innan vederbörande hunnit etablera sig socialt i en organisation. Gruppen juniora medarbetare som befinner sig runt en ledare åtnjuter samma fördelar av strukturella hål som ledaren själv – vilket kan illustreras av hur en ung och nydanande ledare väljer sin inre krets bland relativt okända kandidater. Reinfeldt valde folk till sin första regering bland ganska okända moderata politiker (men här får nog Bildt betraktas som undantaget som bekräftar regeln:-).
    Lärdomen från Annie Lööf-caset och Chicagoakademikerna är alltså:
    • Satsa på nära relationer med de personer som du gillar och kommer överens med i din egen organisation.  Förlita dig inte på att bekanta och kontakter på Facebook eller Linkedin kommer att boosta din interna karriär – sociala nätverk handlar om andra saker (som också är viktiga, men på ett annat sätt).
    • Vill du göra snabb karriär, satsa inte huvudsakligen på att bonda med VD:n som suttit i 10 år. Han/hon har redan valt ut sin inre krets och kommer inte att göra några större förändringar i den.
    • Håll ögonen öppna efter personer som har tillgång till viktig information, men som inte tillhör ledarens innersta krets – dom ligger bra till för en snabb förflyttning uppåt i hierarkin
    • Tänk på att omvärlden förr eller senare förändras i sådan omfattning att den etablerade ledningsgruppen tappar kontakten med den. Därför är det alltid en god idé att hålla sig uppdaterad om marknaden… eller om väljarnas preferenser om du nu är politiker. Och kanske är denna sista utmaning något som centerpartiets ledning glömde bort i den snabba förnyelse som de strukturella hålen gav utrymme för – i glappet mellan twittergenerationen och partiets gamla kärnväljare.

    Länk:
    http://www.dn.se/nyheter/politik/centerns-ledare-tappar-stodroster

    *Process and Structure in Leader-Member Exchange; Raymond T. Sparrowe and Robert C. Liden; The Academy of Management Review Vol. 22, No. 2 (Apr., 1997), pp. 522-552
  • Företagets värdegrund – skapar den nytta eller är det bara meningslösa floskler?

    Ett företags värdegrund definierar vilka värderingar som värdesätts av organisationen. Men är det inte bara en massa meningslösa floskler som hänger på en tavla någonstans? Självklart kan det vara så och det är inte helt osannolikt att så är fallet inom många företag. För att en värdegrund ska anses vara framgångsrik och skapa mervärde krävs aktivt arbete med den. Där anser jag att HR en viktig roll. Värderingar kan ses som företagets fundament, de gemensamma beteenden som gör ett företag unikt. En stark värdegrund skapar en ”vi-känsla”, något vi har gemensamt, vi är stolta över och ställer oss bakom. Värdegrunden kan ses som en organisations inre kompass. Den ska visa oss som medarbetare vilken riktning vi ska ha på våra handlingar på vår arbetsplats.
    Ett företags värderingar är inget som förändras över en natt utan ett långsiktigt arbete som ständigt måste underhållas genom olika kommunikationsaktiviteter och engagerade ledare. De senaste åren har det pratats en hel del om Corporate storytelling, ett bra medel med vilken värderingar förstärks. Liksom att det finns formella och informella ledare inom alla organisationer (Hawthorne studierna) finns det parallellt  med företagets formella värderingar också informella värderingar, ”det som sitter i väggarna”,”så gör vi här”. Så länge de informella värderingarna inte skiljer sig för mycket från de formella är det ingen fara på taket. Är skillnaden stor så är risken att företagets formella värderingar uppfattas som meningslösa och tomma ord. Här har företagens linjechefer en viktig uppgift, att prata om värdegrunden och omsätta den till konkreta handlingar som är förståeliga och tydliga i det dagliga arbetet. Många har varit med om ändringar av företagets värderingar, inte helt ovanligt med nytillsatt VD. Jag tror att man, i synnerhet i chefsposition ska ha ett flexibelt förhållningssätt till dessa förändringar. Det handlar oftast inte om att man ska arbeta helt annorlunda, utan en kalibrering av kompassen. Som chef har man ett ansvar att stå bakom företagets värderingar och prata med sina medarbetare om den. Det är ett användbart verktyg att använda i personalansvarsarbetet man har som chef. Att prata med medarbetare i termer med stöd av värdegrunden är något alla borde ta till vara på i sitt chefsarbete, det förenklar vardagen och medarbetarsamtalen som hålls.
    En värdegrund kan införas på olika sätt, uppifrån och ner, nerifrån och upp eller en mix av dessa. Jag tror att delaktighet och inflytande är viktigt därför förspråkar jag mixvarianten. Det är viktigt att företagets högsta ledning står bakom och lever värdegrunden, om inte kommer värdegrunden uppfattas som otrovärdig och oäkta ute i organisationen. En kännedom om företagets existerande informella värderingar är betydelsefullt under en implementeringsfas.
    Forskningen om värdegrundsarbete visar att det är några faktorer som är ytterst avgörande för att skapa goda resultat med hjälp av värderingar i en organisation: Värderingarna ska vara trovärdiga och sättas i relation till vision,affärsidé och mål. Värderingarna ska uttryckas enkelt, så att de kan förstås och omvandlas till konkreta handlingar av chefer och medarbetare. Ledningen måste leva efter värderingarna. Organisationen ska bemannas med medarbetare som vill och kan leva upp till värderingarna. Belöna rätt beteenden och våga bemöta och ge konsekvenser till de medarbetare som inte agerar i enlighet med värderingarna.
    Nytta uppstår när värderingar går att omsätta i konkret beteende. Som jag inledde med så tror jag att HR kan göra en stor skillnad här. När utvärderas beteenden på ett formellt sätt, jo i utvecklingssamtalen och vid lönesättning. Jag anser att ett företags värderingar ska vara en naturlig del som omfattar medarbetarens anställning. Beteenden som ligger i linje med företagets värderingar ska belönas och icke önskvärda beteenden ska identifieras och minimeras. Tex så kan ett personligt mål sättas för den enskilde medarbetaren att bli mer professionell. Om företagets värderingar är tydliga skapar det tydliga ramar för medarbetarna. En trygghet uppstår då man handlar med hjälp av värderingarna.
    Jag har haft förmånen att få arbeta med implementeringen av en ny värdegrund och vi arbetar aktivt med att hålla den levande. Vår värdegrund är enkel och lätt att relatera till vår verksamhet. Vi är tillgängliga, omtänksamma och engagerade. Både i relationen mot varandra som kollegor och mot våra gäster och kunder. En akronym på företagets värdegrund är bra att ha. Med hjälp av en sådan hjälper det oss att alltid ha våra värderingar ”top of the mind”. I vårt fall är den TOE, vilket även har en ytterligare innebörd. Att vara på tå (vard. vara laddad, taggad). Jag tror att det är först när man börjar prata om värdegrunden som den kan den göras levande. Därför är internkommunikationen (marknadsföringen) av värdegrunden enormt viktig.
    Orden man valt är inte de viktigaste, utan de handlingar som utförs. På mitt arbete får tex medarbetarna en utmärkelse om de gjort någon handling som tydligt ligger i linje med värdegrunden. Vår värdegrund har blivit en del i medarbetardialogen och används då nya mål ska sättas. Vi pratar om värdegrundens innebörd vid rekrytering och introduktion. Vid internrekrytering är även uppfyllelse av beteenden kopplade till värdegrunden ett beslutsunderlag. Vi kommer fortsätta detta arbete som bara påbörjats.
    En värdegrund ska i den bästa av världar användas då beslut fattas inom en organisation. Är detta ett beslut dom stöds av våra värderingar. Om inte så kanske det inte är ett klokt beslut. Som skrevs tidigare så bör värderingarna inflätas i företagets vision, affärsidé och mål. Om man lyckas med detta långsiktiga arbete har man alla förutsättningar att skapa nytta för organisationen.
  • Så vill vi laga det trasiga systemet med utbildningar

    Utbildning och utveckling av anställda är ett trasigt system. Det allra mesta är dyrt, kräver mycket tid borta från jobbet – och saknar helt uppföljningar eller mätbara resultat. Med ny teknik – och ett nytt förhållningsätt – vill vi på Psykologifabriken visa på ett alternativ. Vår vision är att alla anställda ska kunna ägna 15 minuter åt sin utveckling varje dag – och kunna visa svart på vitt för företaget att det är en lönsam affär!

    För fem år sedan tröttnade min kollega John Airaksinen på att alla de intressanta teorierna han lärde sig på psykologprogrammet sällan nådde allmänheten. Resultatet av Johns frustration blev Psykologifabriken, ett företag som då, precis som nu strävar efter att alla ska kunna dra nytta av insikter från psykologin i sin vardag. I början spretade verksamheten mycket, inspirationsföreläsningar varvades med konsultarbeten för kommunikationsbyråer och en och annan artikel för tidningar som SvD, DN och Modern Psykologi.

    Jag träffade John 2009, ett halvår senare höll jag min första föreläsning om psykologisk forskning på kreativitet. Sedan dess har jag hållit över 50 föreläsningar och workshops om mina expertområden beteendeekonomi och kreativitet. Målet har alltid varit att göra det lätt för deltagarna att tillämpa forskningen jag lyfter fram i sin vardag. Problemet med föreläsningar, inspirationsdagar och företagsutbildningar är att det är svårt att se om deltagarna faktiskt testar något av det som lärts ut. Detta är inte deltagarnas fel, det är nästintill omöjligt att få in en ny vana eller prova nya sätt att bete sig efter bara några timmars inspirerande prat.

    För att lösa problemet, och för att göra vårt arbete mer belönande för oss själva, skapade vi Psykologifabrikens träningsprogram. Vi erbjuder smartphone-baserade träningsprogram inom ledarskap, kreativitet, beslutsfattande, positiv psykologi och produktivitet. Deltagarna i våra program tränar under tre veckor på färdigheter som till exempel att arbeta i fokuserade pass utan distraktioner (i träningsprogrammet Sluta skjuta upp), våga presentera idéer för andra (i Idéfabriken) eller att identifiera styrkor hos medarbetare och ge feedback på dessa (i Ledarlabbet). Med hjälp av en app sin smartphone har deltagarna kontakt med en personlig coach som ger dem ny kunskap i form av texter, videos och miniföreläsningar, konkreta uppgifter att utföra och feedback på dessa. Allt enligt principen att ett litet steg varje dag ger stora resultat över tid!

    Det vi försöker skapa är ett helt nytt sätt att se på utveckling på arbetsplatsen. Det traditionella sättet att lära sig saker på är i våra ögon trasigt. Utbildning är oftast dyrt, tidskrävande och kraven på att se om de nya lärdomarna omsätts är för det mesta väldigt låga. Vi försöker ställa detta tillrätta genom att leverera prisvärda, roliga och mätbara sätt att lära sig nya vanor. Istället för att ägna 15 timmar under en helg åt ledarskapsutveckling och få nya insikter om hur man ska ge feedback till anställda,  tror vi att man når större resultat om man ägnar 15 minuter varje dag under tre veckor i sin vardag på jobbet åt konkret träning i att ge feedback.

    Vi tycker att man som anställd borde ha rätt att ägna 15 minuter varje dag åt sin egen utveckling – och att det borde vara lönsamt för arbetsgivaren. Därför ser vi också till att våra deltagare efter de tre veckorna är över får en rapport på allt de åstadkommit i träningsprogrammet. Att kunna visa upp den för sin arbetsgivare gör det extremt tydligt att träningsprogrammet inte bara ledde till att man lärde sig nya saker – utan också att man direkt använde kunskapen i sin vardag.

    Låter det helt bananas? Fundera lite på vilket det bästa sättet att lära sig ett nytt språk på är: grammatikstudier en gång i veckan eller att tillbringa tid i landet där språket talas? Om du föredrar det sistnämnda är du välkommen in på psykologifabriken.se/traning och boka en tre veckor lång resa till psykologilandet tillsammans med oss!

    Niklas Laninge
    COO
    Psykologifabriken

     

     

    [Disclaimer – det här är inte en sponsrad bloggpost. Vi bara gillar Psykologifabriken.]

  • Vad är kompetensutveckling?

    När man googlar ”kompetensutveckling” får man massor av träffar som innehåller ”utbildning”, ”kurs”, ”investering”, ”arbetsgivare” och ”kostnad”. Är kompetensutveckling ett ord som endast kan identifieras av dessa begrepp?

    Jag tror att synen på kompetensutveckling som något som vi som arbetsgivare betalar för och erbjuder och något som den anställde tar emot och avsätter heldagar bak en bänk i ett klassrum är förbi. Man pratar mycket om de unga talangerna och hur vi ska få dessa att stanna, bland annat skriver Civilekonomen om det härJag vet inte om de menar traditionell kompetensutveckling när de rankar det så högt. Dessa unga talanger är vana att själva söka svar på frågor genom sin utbildning, ibland som en pedagogisk modell och ibland till följd av det låga antalet undervisningstimmar inom högskolan (Detta är en helt annan diskussion som jag gärna fortsätter i ett annat blogginlägg).

    En annan aspekt av kompetensutveckling i traditionell bemärkelse är kostnaden. SvD Näringsliv skriver senast om den här. Att kompetensutveckling kostar initialt tror jag att vi alla vet men jag tror att vi måste viga våra vyer och bredda begreppet.

    Jag tror att framtidens kompetensutveckling ligger i att gå på gratis frukostseminarier för att få en inblick i ett nytt område, vara med i en facebookgrupp där det diskuteras intressanta ämnen inom ditt verksamhetsområde, följa hashtags på twitter som bevakar din yrkesroll eller gå en kvällskurs på högskolan för yrkesverksamma. Jag tror också att den kommer definieras av den anställdas egen vilja att lära och ambition att utvecklas vidare. Det kan vara så att vi behöver ett nytt begrepp som beskriver denna typ av kompetensutveckling om den inte ryms innanför ramen för den traditionella. Oavsett tror jag att vi alla är vinnare om vi kan bredda synen på hur vi tar till oss ny kunskap och hur vi utvecklar denna inom ramen för vår yrkesroll och hur våra medarbetare gör det. Kostnadsmässigt är det en stor vinst men jag tror även individen lär och utvecklas bättre genom ett jämnare flöde av kunskapsinhämtning och genom att själv vara mer aktiv.  

  • Samverkan mellan akademi och näringsliv

    Vi var på en workshop i februari som arrangerades av en studentkår tillsammans med en annan stor näringslivsaktör. Tanken var att vi tillsammans skulle spåna idéer och utveckla tankar om hur studerande och näringsliv kan utveckla närmare samarbeten.

    Vi var närmare 30 personer som talade om att skapa mötesplatser på studenternas villkor. Det skulle kännas naturligt att mötas och det var också viktigt att även näringslivet skulle känna sig bekväma.

    30 personer av betydligt många fler inbjudna var ingen bra närvarosiffra. Förutom några få stora aktörer och arrangörerna representerade under eftermiddagen lyste framförallt studenterna med sin frånvaro. De studenter som var där representerade kårer på ett eller annat sätt och studerade inte heller i dagsläget.

    Studenter vill ha kontakt med arbetsgivare och de vill ha en verklighetsförankring i sin utbildning.  Arbetsgivare vill rekrytera rätt medarbetare och vill synas bland studerande. Och ändå är det så svårt att mötas. Varför?

    Enligt en undersökning (av många) gjord av Svenskt Näringsliv 2011 uppger endast 20% av de tillfrågade företagen att de har ett samarbete med universiteten, men betydligt fler vill ha det och upplever att universiteten sätter stopp för det. Universiteten å sin sida upplever i många fall att det är upp till arbetsgivarna att ta initiativ. Är det här det brister? Vem ska driva samverkansformerna? Nina Sund berör ämnet här och tar upp betydelsen av traineetjänster som är en spännande samverkansform.

    Flera stora arbetsgivare samarbetar idag på olika sätt med lärosäten, men det är majoriteten företag med över 200 anställda som lyckas få till ett mer regelbundet samarbete enligt samma undersökning. När vi i veckan träffade just Svenskt Näringsliv pratade vi om hur vi kan se till att dessa samarbeten faktiskt blir av även för mindre arbetsgivare. Ett intressant samtal som vi hoppas leder vidare till just möten mellan arbetslivet och studenter på olika sätt.

    Många vill samarbeta men det är svårt att se vem som ska hålla i taktpinnen. Vi på Talento Branding vill vara en del av detta och försöker under året utveckla samarbeten tillsammans med alltifrån stora myndigheter till hängivna eldsjälar.

    Vad säger ni? Är detta en HR-fråga?

    Häng med oss och tipsa gärna om initiativ ni känner till eller är en del av!

  • Att välja personlighetstest för urval, vad är det man ska tänka på och titta efter?

    Att ta hjälp av olika former av test vid urval är mycket vanligt. Men jag ställer mig frågan hur reflekterad och grundat valet av test är. Jag har en bakgrund som forskningsassistent vid Försvarshögskolan och vill nog påstå att jag kan en hel del om testkonstruktion, både psykologin och psykometrin. Detta inlägg är tänkt att ge en nyanserad bild av vilka frågor som är relevanta och ställa till din testleverantör och vilka svar du ska förvänta dig att få för att vara nöjd.

    Frågorna du ska ställa till din testleverantör är följande:

    1. Vilken vetenskaplig grund vilar er test på?
    2. Vad avser ert test att mäta? Vilka belägg har ni för att testet mäter detta?
    3. Vilka samband finns mellan faktorerna i ert test och arbetsprestation? Vilka belägg har ni för detta?
    4. Hur hanterar ni problematiken med Skönmålning vid skarpt urval?
    5. Är testet normerat och dessutom normerat på en svensk population?
    6. Hur står sig ert test i relation till de andra testen på marknaden? Vilka belägg har ni för att just ert test ger mig mer information om de sökande än övriga tester?

    Ni investerar mycket pengar på test och testanvändning så att be er leverantör ta sig tid och svara på dessa frågor är lätt att motivera. När ni gjort det är den lätta delen gjord, nu kommer problemet att ni kommer få svar, av alla! Även de som egentligen inte borde eller kan svara. Jag tänkte jag går igenom fråga för fråga vad ni vill ha för svar.

    1. De skall kunna förklara eller åtminstone redovisa i text vilka teoretiska grunder de har. Teorierna skall vara iaf hyfsat moderna (-70 och frammåt) och välkända. Gör en google sökning på begreppen som presenteras och kanske ring någon på närmaste universitet, har det inte hört talas om teorierna var försiktig.
    2. Vad testet avser att mäta skall vara lätt att förstå, speciellt efter att ha svarat på fråga 1. Försök också att få förklarat varför testet mäter vad det mäter, alltså vad var konstruktörens idé. Det för er direkt till nästa fundering i denna härrad, vilka belägg har leverantören för att testet faktiskt mäter vad de säger, ord väger lätt, vi vill ha statistik! Det skall finna en användarhandbok eller teknisk manual där det tydligt framgår samband mellan testet och andra liknande test eller delskalor som teoretiskt mäter samma sak. Många test klarar inte denna granskning, vilket gör att de inte är säkra på att de mäter vad de vill mäta. Det skall även finnas vetenskapliga referenser till de skalor som testet jämförs emot, finns inte det så var skeptisk.
    3. Finns det några studier som visar på samband mellan testet och arbetsprestation? Är det fler än en studie? Leverantörer berättar gärna att det finns samband, men kan ska kunna leverera ett aktuellt (säg 1995-). Dessutom skall sambanden definitift var större än 0.20 (perfekt korrelation är 1.0). Om de presenterar en studie skall du oxå vara noga med att kika på siffrorna som inte är signifikanta, varför är de inte det och känns svaret relevant? En vanlig teknik för att hitta samband är att korrelera många faktorer med varandra gärna med stora polulationer. Men se upp för då kommer slumpen att göra att det dyker upp signifikanta samband, och signifikant är inte nog. Storleken är i detta fall avgörande!
    4. Endast ett test som finns på marknaden idag klarar av att korrigera för skönmålning. Alla andra leverantörer antingen säger att skönmålning inte är ett problem (inte troligt..) alternativt hävdar att ett ipsativt svarsformat korrigerar för detta (inte troligt…). Leverantören skall klara av att beskriva sin ståndpunkt och hur du som testanvändare skall förhålla dig om testet inte korrigerar för skönmålning. Alla är inte överens med mig om att skönmålning är ett problemmen se t ex Heggestad et al (2006) och O’Connell et al (2011) för att bilda dig en egen uppfattning.
    5. Utan normering går det inte att basera ett urval på testet! Det går nämligen inte att säga något om den enskildes resultat i förhållande till andra i så fall. Normering bör vara gjord på en relativt stor population (ca <200 som tumregel), du skall oxå kunna få information om hur populationen som användes för nomeringen ser ut avseende t ex ålder, kön, utbildningsbakgrund etc. Detta är en kritisk del av ett urvalstests förmåga att vara praktiskt användbart överhuvudtaget.
    6. En bra leverantör vet vilka andra test som finns på marknaden. De skall veta vilka styrkor och svagheter dessa har. De skall även kunna på ett enkelt sätt förklara ev teoretiska skillnader. De ska vara kunniga inom det område de gör affärer helt enkelt. Helst ska leverantören kunna visa på studier som visar på samband/skillnader, även om detta är ovanligt.

    Långt inlägg denna gång, men summan av kardemumman är STÄLL KRAV PÅ DIN TESTLEVERANTÖR! Det finns en stor mängd kvacksalvare på marknaden som säljer test till dig som du lika gärna kan vara utan.

    Lycka till!

    Referenser

    Heggestad, E. D., Morrison, M., Reeve, C. L., & McCloy, R. A. (2006). Forced-choice assessments of personality for selection: Evaluating issues of normative assessment and faking resistance. Journal of Applied Psychology, 91, 9-24.

    O’Connell, M. S., Kung, M.-C., & Tristan, E. (2011). Beyond Impression Management: Evaluating three measures of response distortion and their relationship to job performance. International Journal of Selection and Assessment, 19, Issue 4 (December), pages 340–351, 340-351.

  • Mest bäst eller mest rätt?

    Vi befinner oss i en tid av paradoxer. Samtidigt som allt fler pratar om att det är ont om  kvalificerad arbetskraft och talangbrist (och värre sägs det bli) har vi en arbetslöshet som i början av 2013 ligger på drygt åtta procent. Tittar vi på gruppen under 25 finns det siffror som visar att var femte s.k. ungdom går utan jobb. Många vill skylla på utbildningsväsendet; utbildningarna håller inte tillräckligt hög klass, utbildningsplatser gapar tomma. 2030 beräknar SCB att det kommer saknas 170 000 utbildade inom vården; samtidigt får svenska ungdomar åka till Polen, Tjeckien och Baltikum för att kunna studera till läkare. Eller som Cornelis sjunger, visst har det blivit kaos i tidens lopp…

    Employer Branding. Talanger. Generation Y (a.k.a. ”dagens ungdom” a.k.a. 90-talisterna). Vissa ord och uttryck tycker jag strömmar emot mig allt oftare. Den relativt höga arbetslösheten till trots, verkar ändå de flesta vara överens om att företagens och organisationernas främsta (och tuffaste) utmaning i framtiden kommer vara att attrahera och rekrytera rätt personal. Kanske är det inte så konstigt, med tanke på att vi i stor utsträckning tar större och större kliv in i tjänstesamhället. Vem som utför tjänsten har, i regel, mycket större betydelse för oss än vem som faktiskt monterar produkten. Med all respekt för alla som jobbar med produktion i alla typer av branscher.

    Min kollega, tillika föreläsare och inspiratör, Christer Olsson, har länge pratat om människan som den, för de flesta företag och branscher, sista kvarvarande konkurrenssärskiljande faktorn. Jag tycker mig möta allt fler som är beredda att skriva under på det; inte minst människor som jobbar i teknikintensiva branscher. ”Så länge du har grundläggande programmeringskunskaper kan vi lära dig resten. Det viktigaste är att du vill jobba här, att vi har samma värdegrund och att du kan samarbeta med andra människor”. Så sa en person på en digital mediabyrå som jag träffade för ett tag sedan. Personer som inte trivdes i just det företagets kultur, blev heller inte särskilt framgångsrika i längden. Personer med rätt inställning kan nämligen välja att i väldigt stor utsträckning skaffa sig den kunskap de behöver för att klara av sitt jobb.

    Den stora utmaningen för företag på sikt kommer troligtvis inte vara att få tag på de bästa personerna, utan på de mest lämpliga eller ”rätta” personerna. En annan person jag träffade för inte så länge sedan hade själv blivit uttagen till ett traineeprogram på ett av Sveriges största företag, i hård konkurrens med många kvalificerade sökanden. Han fick tjänsten, troligtvis för att han presterade bäst i intervjuer, fick bäst resultat på arbetspsykologiska tester och hade bäst betyg. Helt enkelt för att han på många parametrar var ”bäst”. Efter året som trainee stannade han dock inte så länge på företaget, för det visade sig inte vara rätt för honom. Han delade inte företagets värderingar och vision och tyckte inte att det man berättat för honom under antagningsprocessen stämde med verkligheten, åtminstone inte på den del av företaget han själv hamnade. Vi var båda överens om att det nog funnits andra sökanden som, med facit i hand, varit mer lämpliga, med tanke på företagets avsikt med traineeprogrammet.

    I min nuvarande konsultroll stöter jag då och då på företag som upptäckt just detta; att fokusera på att rekrytera den rätta (eller mest lämpliga) behöver inte nödvändigtvis innebära att man rekryterar den på pappret bästa. Jag tänker framförallt på två typiska exempel. Dels när man plockar in en person som varit framgångsrik i en miljö och förväntar sig samma sak i en helt annan. Dels när man lyfter den mest framgångsrika inom sitt område och gör den till chef, med konsekvensen att man lyfter personen över sin kompetensnivå och därmed gör denne en björntjänst.

    I slutändan handlar det nog om detta; framöver kommer (och bör) troligtvis bollen i ännu högre utsträckning ligga hos arbetstagaren. Arbetstagare kommer att välja arbetsgivare och tjänst, vilket är positivt förutsatt att arbetstagaren vet vad han eller hon faktiskt väljer. Jag som ägnar dagarna åt arbetspsykologiska tester leker med tanken på att arbetstagaren kommer ”testa” potentiella arbetsgivare snarare än tvärtom. Och jag tror att det är något som båda parter kommer vinna på i slutändan.