Det här är en svensk variant av en text som först publicerades på FullStack HR.

Veckorna går alldeles för fort. Som veckor brukar göra i slutet av varje år. Det är lustigt hur vi människor fungerar den här tiden på året. Allt måste levereras före julen och det nya året. Som om det fanns en magisk händelse på nyårsafton där en grön alv kommer ut ur ett skjul och slår dig på fingrarna om du inte har gjort klart dina saker till dess.

Men bortsett från det har det aldrig funnits en bättre tid för HR än just nu. Och det är vad dagens ämne handlar om. Det finns en nästan oändlig efterfrågan på vårt yrke. Det talas om den stora uppsägningen (eller ommöbleringen eller vad man nu vill kalla det om man tror att det är sant), med ett rekordstort antal lediga jobb och en ekonomi som återhämtar sig från COVID och som behöver våra tjänster. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att vi aldrig tidigare har sett så enorma förfrågningar om att ha HR närvarande och redo att hjälpa till.

Redan före pandemin såg vi att efterfrågan på HR ökade. I inlägget om styrelserummet talade vi om hur HR ökade i betydelse och att många företag har insett detta och arbetat för att förstärka sina HR-insatser.

Det är ett rent affärsbeslut. När fler roller utförs av högkvalificerad arbetskraft, som är en bristvara, ökar kraven på organisationer.

Och för att få organisationen i form behöver man människor som kan hjälpa organisationen – kom in på oss.

En av mina favorit-ovaliderade-data-ounkter kring detta är att titta på vad Big Four gör. Traditionellt sett har de, som ni förmodligen alla är medvetna om, erbjudit tjänster som ligger närmare finanssektorn än HR. Det gör de fortfarande. Men för ett par år sedan såg jag en intressant trend: de började anställa fler och fler HR-personer.

Vi kan bara spekulera om orsakerna till detta, men en kvalificerad gissning är att det beror på att deras kunder frågar efter kompetensen. Jag anser att det ger vårt yrke en dubbel bekräftelse, och det är därför jag gillar det.

På köparsidan frågar köparen efter detta. Det kan vara vd:n, CHRO eller ekonomichefen, men en eller alla ber om detta från en partner som vanligtvis kastar en revisor på varje problem.

På leverantörssidan ser alla dessa stora företag att efterfrågan är långsiktig, annars skulle de inte göra en satsning.

De är inte tidigt ute på området, men de är på väg in på HR-arenan med full kraft.

Och ja, jag vet att jag är partisk här, men jag förstår varför de gör det.

Organisationer som försöker lösa komplexa problem men som inte är människocentrerade kommer med största sannolikhet att misslyckas på långsikt. Och om de misslyckas kan man ha världens bästa redovisningsmetoder, eller vad som helst men det spelar ingen roll – det är människorna som spelar roll.

I takt med att fler och fler organisationer inser detta blir vårt yrke alltmer professionaliserat. Vi är fortfarande en ganska ung och ny funktion på många sätt, och i ärlighetens namn har vi kämpat lite tidigare.

Vi har kämpat för att hitta vårt sätt att arbeta, kämpat för att höja våra röster och kämpat för att visa upp värdet av det arbete vi utför. Pandemin har på så sätt inte bara fungerat som en katalysator för initiativ inom vår funktion utan även för vår funktion, HR i sig själv.

En annan icke helt validerad datakälla som stöder detta är att vi är hett efterfrågade just nu.

Det är nästan lika svårt att anställa en HR-person i dag som att anställa en ingenjör.

Låt oss försöka att inte förlora oss själva. Jag har sagt det förut och jag upprepar det – det är grunderna, de saker vi lärde oss första dagen på P-programmet som kommer att göra skillnad för organisationerna – vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt eller hoppa på nästa trend.

Låt oss fokusera på våra ledare och hjälpa dem att skapa de bästa möjliga organisationerna.

Det har aldrig funnits en bättre tid att vara inom HR än nu.