Transparens.

I våras hade jag det stora nöjet att delta på o-konferensen #hrunconf. En tillställning som inspirerats av bland annat SSWC och WebCoast och där vi under kreativa former förutsattes diskutera HR i två dagar. (För mer information om vad en unconferens är rekommenderar jag vidare läsning här.)

Jag har ännu inte haft nöjet att delta på SSWC ännu men har varit på WebCoast båda gångerna konferensen har anordnats och jag gillar verkligen konceptet med en unconference som bygger på öppenhet, att alla bidrar, att det finns en prestigelöshet och att man lite ignorerar om det är en konkurrent som sitter bredvid eller inte. Man utbyter information fritt och över gränser. Som nätet fast i verkligheten. Att dokumentera, sprida ordet och dela med sig av vad man upplever på plats är för många av deltagarna på event som SSWC och Webcoast en självklarhet, så även för mig. Någonstans är det som sagt hela idén. Att inte begränsa ordet och tanken till specifika människor utan sprida och dela med sig av det som sägs så att det kommer fler till nytta. Med samma inställning gick jag på #hrunconf – i tron om att vi var här för att driva HR framåt genom öppenhet. Tji fick jag.

Låt mig bara först sammanfatta de där två dagarna i våras och vad jag tycker var fokus och gemensam nämnare för i princip alla de diskussioner jag deltog i. Det var om att få HR att nå ut. Att HR måste ta plats. Att vi måste våga. Att vi måste visa nyttan med ett effektivt HR-arbete. Jag är förvisso relativt ny i HR-världen men om jag lyssnar på tillexempel Magnus Dalsvall eller läser Personal & Ledarskap förstår jag att de här diskussionerna inte direkt är nya.

Min vana trogen twittrade jag och bambusrade jag diskussionerna jag deltog i. För jag vill bidra till allt ovan. Att vi når ut. Att vi vågar ta plats. Att vi visar nyttan. Nätet är mitt verktyg för att vi ska kunna göra allt det där. Det uppskattades också av många på nätet som inte hade möjlighet att delta under dagarna. Fick mycket inspel som var relevanta och bra, precis som det brukar vara när man delar med sig av saker. Inte alla var HR-människor men vad gör egentligen det? Det är som sagt syftet – att nå ut och skapa en förståelse för HR.

I bakvattnet av detta, att jag delar med mig, uppstår på sista dagen en diskussion huruvida det som sägs på konferensen skall delas till omvärlden eller inte. Kring de argument som fördes kring att inte göra hördes bland att ”Jag vill inte att min chef ska ta del av detta”, ”Det är oetiskt att diskutera sådant här, kandidater kan se det”, ”Det är ofärdiga tankar man inte vill att andra ska höra” och ”Jag visste inte att det gick ut på nätet”. En i mina ögon rätt hetsk debatt där väldigt få förespråkade att det här skulle delas. Och självklart, den sista punkten får jag ta på mig, jag borde insett att det här inte är en lika internet-van skara som på tillexempel Webcoast och jag borde informerat tydligare om att jag sände bambuser, inget snack om den saken. Men. Med det konstaterat kan jag inte låta bli att förundras lite över de andra argumenten. Vad gör det legitimt att föra oetiska diskussioner och diskussioner som chefen inte vill höra med främmande människor på en konferens? Spridningen är förvisso mindre än att basunera ut det på nätet men är det verkligen ok bara därför? Min syn på det här är att genom att vi öppnar upp, bjuder in och visar vilka vi är så motverkar vi oetiska diskussioner. Om nu vi (och med vi menar jag HR-skrået) fört sådana tidigare, har det varit okej då? Nätet tvingar oss till transparens och de HR-personer som för sådana diskussioner hoppas jag börjar inse att tiden för den typ av diskussioner är förbi. Är det känsliga diskussioner som förs kring t.ex ett arbetsrättsligt fall är det lika olämpligt att diskutera det öppet med tio främmande personer på en konferens som inför 3500 personer på nätet enligt min mening.

Vi bär alla på ofärdiga tankar och själva grundtanken med just en konferens som #hrunconf är att bidra till utveckling. Utan halvfärdiga tankar, ingen utveckling. Vi (återigen är vi lika med HR-skrået) om några borde ha kunskap om att vi bäst utvecklas ihop med människor, människor på nätet inkluderade.

Nätet är läskigt. Transparens är läskigt. Men det tvingar oss att bli bättre och jag gillar just den aspekten. Be honest and do good shit är ledorden. Dessutom hjälper nätet oss att nå ut, det engagerar människor i vårt yrke och genom att öppna upp stärker vi, enligt min mening, vår yrkesroll. Med andra ord precis det som vi diskuterade i alla sessioner på #hrunconf. Men för att nå dit måste vi våga. Och bambusra.

Andra skriver bra om transparens;

Brit Stakston – Transparens kräver mod 
Jeff Jarvis – Transparency: The new source of power
Joakim Jardenberg – Transparens – därför funkar det

Share with your friends










Submit
Johannes Sundlo

Arbetar som HR Controller på Spotify. Ansvarig för bloggen här på HR Sverige.

12 Responses to “Transparens.”

  1. Cecilia Stenberg skriver:

    Mycket bra skrivet, Johannes! 
    Det är viktiga frågor som du tar upp och som ständigt behöver vridas och vändas på för att så många som möjligt kan känna sig bekväma med var information om deras förehavanden tar vägen i cyberrymden. Du och jag gillar att synas på internet. Andra gör det inte. Somliga vill ändå gå på nya typer av event, som HR unconference men utan att ha satt sig in i vilka effekter ett sådant nytt event kan få för dem i form av Bambuser, Twitter, bloggar, etc.Ju mer vi för diskussionen och därmed förhoppningsvis även utvecklingen framåt, desto mindre rädsla väcker den nya tekniken. Hoppas jag.

  2. Bra skrivet som vanligt Johannes!

    Att våga vara transparent är också att våga vara modig, att våga dela med sig och att våga ta emot kritik från andra. Det är en kultur som fler företag i Sverige skulle ha nytta av att föra in i sina verksamheter och i sina styrelserum. Däremot undrar jag vem som bär ansvaret för att öka transparensen och genom vilken teknik? Är det verkligen på HR’s axlar som ansvaret ligger och om ska börja vara transparent är webben och nätet det bästa alternativet?

    Man får inte glömma bort att vi inte har nått fram ännu till det stadie där transparens är normaltillstånd. Precis som du skriver så är transparens faktiskt ganska läskigt, det kan jag skriva under på!

    Vad gäller HRunconf så ser jag det som ett event där man får lov att öppna upp för dialog och utbytande av erfarenheter. Det är sådana möten som gör att vi på sikt vågar vara transparenta och vågar dela med oss av information till såväl kollegor i branschen som likasinnade konkurrenter. Och det kanske är precis så vi måste göra, ta ett steg i taget, långsamt men säkert framåt…

    /Alexandra Schröder
    @MissLinebeck

  3. Siri Wikander skriver:

    Bra att du lyfter fram den diskussion som jag oftast tänkt på efter HRUnconf. Jag tror inte detta är en diskussion vi kommer att ha om säg 10 år men nu behövs den eftersom deltagarna på HRUnconf är olika vana vid nätet. 

    Jag började blogga och twittra i mars 2008. Först som anonym. Efter några månader med mitt eget namn. Jag provade mig fram. Och det var mitt eget värde och min identitet som stod på spel. Så kändes det för mig som inte var uppvuxen med en dator/mobil. Jag blev tryggare med tiden och nu är det ju precis som i vanliga livet. Jag kan de sociala reglerna och jag gör fel på nätet precis som jag gör i vanliga livet. Jag vet också att man kan be om ursäkt på nätet precis som i vanliga livet. 

    De som växer upp med mobil/dator lär sig under sin uppväxt när alla är på samma nivå. Nu ska de som är äldre lära sig nätet när de är vuxna och har en yrkesidentitet att vara rädd om. Då blir man rädd.
    Jag tycker vi ska fortsätta den här diskussionen på nästa HRUnconf. Vi kan ha ditt inlägg som startpunkt. Och vi behöver prata igenom spelreglerna för twittra och bambusa. Jag hoppas och tror att vi kan landa i full transparens när vi lyssnat noga på invändningarna.

    Eller så går man mer rakt på sak och skriver redan i inbjudan att på den här konferensen twittrar vi och sänder seminarier och diskussioner på bambuser. Då vet ju alla vad som gäller när man kommer dit. När jag tänker efter så känns det mer modernt och modigt. Vad säger styrelsen för #HRUnconf?

  4. Johannes Sundlo Johannes Sundlo skriver:

    Det hoppas jag också. Och jag är med på att alla inte känner sig bekväma med det, helt klart! 

  5. Johannes Sundlo Johannes Sundlo skriver:

    Det är läskigt med transparens. Problemet (eller möjligheten) är att vi inte kan välja transparens. Nästan varje vecka ser vi människor komma med kritik mot företag på sociala medier. Och där förut en kritisk röst gjorde sig hörd i sin vänskapskrets, där kan den nu nå ut till tusentals på väldigt, väldigt kort tid. Vi har sett det hända allt oftare nu under hösten är min uppfattning och vi lär knappast se en trend på att detta avtar. 
    Påverkar det HR? Absolut vill jag säga. En hetsk dialog på en Facebook-sida påverkar rekryteringen på sikt, människor inom organisationen kan behöva stöd på grund av kritiken och organisationen kan skakas i sina grundvalar. Alla dessa element är direkt kopplad till HR som jag ser det. Så visst behöver vi vara medvetna om vad transparensen i stort gör för företaget och hur vi inom HR kan möta detta.

    Med det sagt tycker jag, rätt eller fel måhända, att transparens är normaltillståndet idag. Det är läskigt. Verkligen. 

    Jag hyllar #hrunconf – jag gillar initiativet och formatet. Jag kommer definitivt åka på det nästa år (om jag släpps in efter det här…) och tänker se till att ta en tidig session och lära folk hur Bambuser och Twitter funkar. Hands-on. Så blir jag inte själv som gör det. Med små steg i taget så… 

  6. Johannes Sundlo Johannes Sundlo skriver:

    Det är läskigt, utan tvekan men också givande. Gillar det du skriver om fel, för det är precis som i vanliga livet. Nätet är inte en extra del, det är en naturlig del av livet. Jag tror vi måste sluta göra uppdelningen mellan ett ”nätliv” och ett ”vanligt liv”.

    Jag hoppas precis som du Siri att vi landar där och den där diskussionen har jag sett framemot sedan i april! 

    Och till nästa år lovar jag att vara extremt tydlig. Någon form av skylt runt halsen om så krävs…

  7. Cecilia Stenberg skriver:

    Styrelsen för #HRunconf har inget fullständigt svar i dagsläget. Men, det vi är säkra på är att Twitter kommer fortsätta vara med oss på #HRunconf. Vi vill uppmuntra våra deltagare att twittra och dela med sig av information om vad som händer under dagarna på sociala medier. 
    Vad gäller videofilmning med t ex Bambuser ställer vi oss positiva till det för egen del. Men däremot vrider vi och vänder på HUR det här ska genomföras på ett sätt som gynnar spridning om både konferensen i sig och de intressanta diskussioner som skapas där. Samtidigt vill vi kunna erbjuda de deltagare som känner sig obekväma med att filmas och ”hamna på internet” att välja bort det.

    Vi kommer att ha ett tydligt besked kring det här när möjligheten att anmäla sig till #HRunconf öppnar – 1 december 2012!

  8. sharpless78 skriver:

    Rent allmänt kan man väl tycka att HR bara genom namnet är tämligen oetiskt. Liksom ”mänskliga resurser”, ungefär som nåt man gräver fram från en gruva. 😉

  9. Wohoo! Vi vill ha dig där Johannes 🙂

    Å ena sidan är jag fegis, för mig är transparens något som betyder att jag måste släppa in lite fler personer än vad jag gör i mina förehavanden (och då är jag ändå hyfsat aktiv i sociala medier). Å andra sidan är jag för transparens! Jag tror det kan ha mycket positiva effekter för snabbare och enklare informationsspridning.

    Det jag dock upplever som svårast är att jag har en hel organisation med personer som tänker som jag initialt, som är minst lika fega. Det här med att våga vara öppen innebär i mångas ögon att man släpper lite på garden och helt plötsligt börjar man fundera i termer av affärshemligheter, konkurrensutsatthet och information som riskerar spridas i fel kanaler.

    Det blir väldigt tydligt också när man för upp frågan kring sociala medier och möts av en delegation som vill sätta restriktioner kring och policys för hur man ska uttrycka sig på webben. Eller hur ser det ut hos er? Möts du själv av sådana invändningar? Hur har du gjort för att komma runt dem?

  10. […] bloggat lite på HR Sverige-bloggen den senaste tiden också. Om transparens och att du ska börja blogga där. In och kika! This entry was posted in Johannes Sundlo by […]

  11. […] öppenhet, generositet och vänlighet är bra på så många sätt. Johannes Sundlo bloggade om transparens just om att filma och twittra från möten med människor med olika vana av att delta i sociala […]

  12. […] hur fullständigt vidrigt det var på alla de sätt man kan tänka sig. Jag har bloggat långt om transparens och hr på HR Sverige-bloggen så är du intresserad av det så kika in där. Klart är i alla fall att jag kommer hålla mig […]

Kommentera

Great Place to Work - Sveriges bästa arbetsplatser

Missa inga lediga jobb inom HR & Personal!