LinkedIn – live!

Först lite reklam! Om du är i Göteborg nästa vecka och är sugen på att få veta mer om LinkedIn är du varmt välkommen till Elite Hotel Avenyn där jag i samarbete med JCI Göteborg kommer hålla en föreläsning om vad LinkedIn är. Kostar gratis – allt du behöver göra är att anmäla dig här. Bra va?

Ingen jätte update men LinkedIn sällar sig idag till skaran som har en “Share-button” numer. En knapp där du enkelt kan dela med dig av innehåll som du tror intresserar folk du har på LinkedIn. Klicka här för att läsa mer och här för att hämta knappen.

Veckans HR – vecka 47

Sen med Veckans HR så vi kickar igång direkt!

Vi rör oss med stormsteg mot juletid och det är säkerligen många som antingen redan beställt julklappar till sina anställda eller i alla fall snart panikbeställer det där saltkaret i år igen. Som 80-talist gillar jag den här bloggposten från FoT. Så skulle alla företag göra, skicka ner beslutet på närmsta chef och faktiskt ge en klapp som betyder något.

Psykologifabriken skriver bra om Facebook.

Social Media Club Göteborg gick av stapeln i fredags och jag hade förmånen att få vara moderator på temat “Rekrytering 2.0″. Du hittar våra diskussioner på SMCs Facebook-sida eller på Maria Gustafssons YouTube-sida.

Ska du köpa tjänster av konsulter inom sociala medier? Kolla den här guiden först.

Personalchefen i Karlskrona kommun bemöter kritik i Sydöstran.

FoT igen, den här gången om att inte se skogen för alla träd. Återigen en artikel med ursprung i den amerikanska arbetsmarknadsundersökningen och den stämmer såklart inte helt överrens med den svenska arbetsmarknaden men nog kan vi se vissa tendenser?

Varför jobbar du? Är det för någon av Seth Godins anledningar?

Gör det själv – eller inte.

Vill du skapa ett långvarigt förhållande med dina kunder på Facebook? Då ska du läsa Helens mastodont-inlägg om just detta. Och att Facebook-kampanjer kan få viral spridning och många som använder dem är SLUs “Jobbmaskin” ett bra exempel på. Hur skulle du kunna använda Facebook för att locka till dig folk? Helst utan att bryta mot lagen.

Socialwebb.se skriver bra om vad Twitter är. Om nu någon skulle ha missat det.

Alarmerande om 70-talister som är nära hälsokollaps enligt en konsult i stresshantering. Det här är veckans viktigaste inlägg för dig som jobbar med HR. Läs!

Mer kopplat till inlägget ovan – motivationshetsen slår tillbaka säger chef.se och lägger dessutom upp veckans mest omdiskuterade klipp. Vad tycker du om att göra raketen på morgonen?

Det här är inte direkt HR-relaterat men ändå en rätt häftig sak. Tänk vad vi kan göra om vi bara bestämmer oss för en sak. Dessutom – ni kommer väl till Konserthuset?

Vad har Timo och Chopin med arbete att göra?

En av de mest närvarande medieformerna i mitt liv just nu är musik. Jag lyssnar på musik när jag vill varva ner, jag lyssnar på musik när jag vill bli upp-peppad och när jag vill accentuera en viss stämning. So long, nothings odd. Jag har dock, till mina kolleger i det äldre klientelets förtret, även vanan att lyssna på musik när jag arbetar. Långt om länge har jag haft svårt att försvara det beteendet för mina äldre kollegors invändningar. Anledning till att jag gör det har alltid varit för att jag “kännt” mig mer effektiv.

Märkligt är också att olika sorters arbeten för min del kräver olika musik. När jag behöver skapa långa välformulerade förklaringar, rapporter och funderingar är det bara klassisk musik som gäller. Chopin, Bach, Grieg har en stimulerande funktion på mitt ordsinne och helhetstänk. När jag söker information och sammanställer fungerar Lars Gullin, en gammal jazzlegend bäst. När rutinsysslor skall skötas effektiviserar Timo Räisinen och annan hetsig tvåtaktsmusik min arbetslust.

Långt om länge har jag alltså funderat på varför de olika musikstilarna stimulerar olika arbetsuppgifter.

Idag hittade jag en presentation på den eminenta kunskapskällan Ted.com om just i vilka omständigheter som stimulerar arbete.

Länken till klippet hittar ni här

I praktiken säger Jason Fried i denna video att arbete sker när vi får sitta själva, göra det vi gör ordentligt och inte störas av möten, telefonsamtal osv.

Vad har det då att göra med mina preferenser av musik när jag arbetar? Jag vill tro att det kan ha att göra med hur musiken är konstruerad. Chopin, Bach och Grieg har alla den egenskapen att deras musik inte känns som udda beståndsdelar sammansatta utan som en helhet. Variationsrikt, måhända men ändock en helhet. Dessutom är styckena relativt långa, relativt diffusa för ett otränat öra och lätta att välja bort i perceptionen. För komplicerade arbetsuppgifter, formuleringar kan det vara så att musiken blir mitt bakgrundssorl (istället för kontorets telfonsamtal, tangentknapprande) men utan att innehålla den kantiga lyriken, disten,det häftiga  rock n´roll-vrålet som bryter och får min hjärna att bli ofokuserad som återfinns i poppigare musik.

Samtidigt har kanske Timo, och andra fantastiska tvåtaktsmagiker, förmågan att bryta igenom tristessen som repetetiva arb.uppgifter skapar och förmå mig att färdigställa även tråkiga arbetsuppgifter.

Kanske är jag som gen y:are både skadad och välsignad att kunna leva i en informationstät, mediakonsumerande men framförallt koncentrationskrävande omvärld.

För de som är intresserade kommer här spotifylänkar till mina mest frekventa arbets-playlists:

Klassiska Klassiker

tvåtaktsskräp

Vamp

Swing

Fusk eller sjukdom?

Jag blev provocerad när jag läste Annika Ahnlunds inlägg ”Utbildningsnivån påverkar sjukfrånvaron” på HRbloggen.se. Inlägget är ett kortfattat referat av de slutsatser som Försäkringskassan gjort i en rapport vid namn ”Sjukskrivning i olika yrken”. Annika Ahnlund informerar alltså om vad Försäkringskassan kommit fram till. Emellan raderna läser jag in en hel del som jag inte alls är säker på att författaren menade skulle hamna där.

Det jag läser in mellan raderna är att Försäkringskassan anser att personer som arbetar inom ”yrken utan krav på yrkesutbildning”, och framförallt kvinnorna i denna grupp, fuskar med sjukdagar. Att denna grupp helt enkelt har en större benägenhet att vara okynnes-sjukskrivna än personer som arbetar inom yrken med krav på utbildning. Förvisso tas ett citat från en analytiker på Försäkringskassan upp i inlägget som mildrar min uppfattning något:

– Det finns stora skillnader mellan olika yrkesgrupper och yrken relaterat till antal ersatta sjukskrivningsdagar, säger Marie Mulder, analytiker på Försäkringskassan. Det kan finnas många olika orsaker till detta, men faktorer som arbetsmiljö, möjligheter att anpassa arbete vid sjukdom och livsstil kan vara några viktiga komponenter.

Ändå sitter jag här med en konstig känsla i magen. Det finns lätt 100 olika orsaker som skulle kunna ge den här statistikbilden som inte innebär en smutskastning av de som arbetar och oftast sliter hårdare än vad handläggarna på Försäkringskassan gör. Kanske ser Försäkringskassan samma orsaker som jag, men jag upplever det inte som särskilt troligt med tanke på hur deras människosyn varit den senaste tiden. De letar fuskare. Fuskare som nästan inte finns. Medan de sätter dit några få fuskare straffar de en majoritet av vanliga människor som arbetar, men som blir sjuka ibland.

Vi som är engagerade i personalfrågor och personalhälsovård känner till att sjuknärvaro är en inkörsport till mer långvariga sjukdomstillstånd som förslitningsskador samt utmattningssyndrom och/eller depression. Organisationsledningar och HR-avdelningar försöker så gott de kan motarbeta denna typ av sjukskrivningar med hjälp av bland annat friskvårdsbidrag och arbetsrotation. Frågan är om dessa åtgärder från företagsvärlden spelar  någon roll när Försäkringskassan i stort sett uppmanar anställda att gå och jobba trots sjukdom?

Hur länge ska Försäkringskassan fortsätta misstänka de som arbetar? Vad vinner Försäkringskassan på att fortgå med denna människosyn? Var finns empatin och omtanken? Om Radiotjänst kan byta taktik borde väl även Försäkringskassan kunna ändra sig?

HR och SNÖ

Vintern är visserligen över oss och snöflingorna yr i motvinden, men det är inte den sortens snö jag vill slå ett slag för här utan den ”SNÖ” som står för ServiceNivåÖverenskommelse. Häng med!
”Vår HRfunktion kör ibland över oss” och ”Vi tycker att vi gör rätt saker, men vår organisation håller inte med” är exempel på uttalanden som jag mött och möter från chefer i organisationer (de förra) och medarbetare på HR-avdelningar (de senare). Gång efter annan funderar vi nog alla till mans över vad vi gör, hur och på vilket sätt.
Hur kan HR synliggöra och tydliggöra sitt kompetens- och leveransområde, både för sig själv och för sin omgivning? Hur kan vi skapa bättre förutsättningar att anpassa och standardisera den administrativa hanteringen så denna inte utgör ett hinder för det mer strategiska och framåtsyftade (som vi ju så gärna vill fokusera på)?
Missförstånd och frustration leder ofta till upplevelser av att saker inte fungerar som det ska. Uppfattningen om vad som är ”ska” skiljer sig åt på många håll. När det gäller vad en HRfunktion ska göra och inte göra finns oftast ett förväntanstryck från chefer, medarbetare och ledning på var HR ska verka.
När den centrala HR-enheten ”tar över” rekryteringen och upplever att man underlättar för cheferna, händer det att cheferna misstänksamt frågar sig vilka kandidater som kommer att sållas ut och om HR verkligen kan/vet vilka som är kvalificerade att kallas in till intervju.
När ledningen föreslår att personalfesten ska arrangeras av HR-funktionen (inte för att HR gjort sig känt för att vara excellenta projektledare/festfixare utan för att ordet ”personal” förekom i namnsammansättningen), händer det att HR-medarbetare ställer sig tveksamma till om detta är ett effektivt kompetensanvändande.
När HR-funktionen mer administrerar än stöttar och utvecklar, riskerar man att visserligen bli duktiga administratörer (kanske inte så mycket en risk som en möjlighet i sig?) men vad händer då med det framtids- och utvecklingsorienterade?
En anledning till att man inte delar samma bild och upplevelse av vad HR kan och bör stå för, är bristen på definition och tydlighet i leveranser – dvs. vad är HRs roll och hur kravställer man respektive levererar till verksamheten? Kort sagt – hur kan man tydliggöra vad HR ska göra och med vilken servicegrad?
Och här kommer själva poängen: Ett sätt att tydliggöra innehåll och kvalitet är att upprätta en servicenivåöverenskommelse (”SNÖ”) mellan HR och verksamheten. I denna beskrivs HRs leveranser samt både överenskommen servicenivå och vilka krav detta ställer på organisationen.
Med en SNÖ underlättas uppföljning av både kvalitet och innehåll. Det blir också tydligare för både levererande och mottagande part att man lever i ett ömsesidigt beroende och därmed också lättare att föra en dialog om framtida utveckling och resurser.
Med en SNÖ kan även HR-funktionens kompetens både synliggöras och styras så att fokus inriktas mot rätt saker.
Och framförallt – en ServiceNivåÖverenskommelse som upprättas mellan parter som båda har att vinna på ett målinriktat arbete kan vara ett starkt bidrag till utveckling.
Så – SNÖ kan vara mer än vad som yr i luften, både ute och i din verksamhet!