HR Sverige-Bloggen

  • Efter Debatt, en debatt

    Jag tillhör den försvinnande lilla gruppen av svenskar som inte ljuger till Radiotjänst när frågan ställs om jag har en TV. Har inte haft en på tre eller fyra år och saknar det inte. I dagens värld så tillfredsställer SVT Play, TV4 Anytime och liknande tjänster alla mina behov.

    Det har dock sina konsekvenser i att jag ibland inte ser nyhetsvärdiga program samtidigt som alla andra. Debatt är ett sådant exempel, min rutin är att varje söndag gå in och spendera någon timme eller två med att kolla SVT Play. Så även igår.

    Det diskuterades kring sociala medier och arbete. Kontexten var en man som fått kicken från sitt jobb pga. sin profilbild på Facebook där han hade mage att ha på sig en mössa från klädmärket Porn Star. Detta skulle enligt föräldragruppen på det dagis mannen arbetade på göra honom till olämplig som barnskötare. Några spontana reaktioner på hela historien:

    Föräldrar är tydligen spritt språngande galna och jag förutsätter att mina framtida presumtiva barn kommer gå på ett dagis och att jag då kommer hamna i klinch med föräldrarna om denna historia sätter ribban. Samtliga som drog kopplingen mössa = dålig barnskötare borde skämmas. Verkligen skämmas.
    Kontrollen över sina egna information på Facebook blir viktigare och viktigare.
    Folk kan i allmänhet för lite om vad som kan hända när bilder och information läggs upp på Internet.

    Det första går inte att göra något åt, att människor är småsinta och orimliga kommer vara en konstant genom livet för alla människor. Självklart håller man inte med alla om allt, även om jag vill påstå att i detta fallet så är föräldrarna ute på så hal is att det tangerar pinsamhet.

    Punkt 2 och 3 däremot… Jag har sett flera vänner skapa dubbla konton på Facebook, där det ena oftast är Smeknamn Efternamn och det andra Förnamn Efternamn. Det ena är seriöst, och det andra oseriöst. I det förra fallet så vaktar man med näbbar och klor vilka bilder som taggas av en, och framställer sig som en riktigt pärla att ha på arbetsplatsen. Inget fel i det, även om jag själv kan känna att det ger ett oärligt intryck i samma sekund som dubbelkontona uppdagas.

    Slutligen punkt 3. 81% av svenskar har tillgång till Internet i hemmet, och har man inte det så finns det tillgång för alla genom en mängd kanaler (bibliotek, e-cafe, Sidewalk Express etc). Det är inte en nymodighet längre utan är en reell del av vår vardag. Det är banne mig dags att denna typ av misstag inte längre sker, det är dags att ryckas ut ur naiviteten att information går att kontrollera så länge som det läggs upp saker på Internet – vårt mest offentliga forum och det med längst minne.

  • Personalvetarens kompetenser

    Vad är det meningen att vi som personalvetare ska och bör ”kunna” när vi lämnar skolan och kastas in i arbetslivet? Huvudproblemet med den frågan är enligt mig den motsättning som finns, mellan universitet/högskola och arbetslivet.

    Jag satt och kollade igenom gamla nummer av Personal & Ledarskap, där de för ett år sedan publicerade ett utdrag ur en undersökning som kallades Högskola 2025, där svenska HR-chefer, lärare och studenter fått svara på och rangordna vad som är viktigast för svenska P-studenter att få med sig ifrån sin utbildning. HR-chefernas fem i topp såg ut som följer:

    1. Studenterna måste snabbare ut i näringslivet
    2. Lyhördhet gentemot samhället
    3. Kommersialisera forskningen
    4. Samverkan med näringslivet
    5. Utbildning som motsvarar arbetslivets behov

    Jag tror inte att jag behöver ytterligare förtydliga vilka aspekter som är i fokus. Lärarna som deltog i undersökningen svarade de så här:

    1. Ökat oberoende
    2. Främja bildningsideal
    3. Delta mer i samhällsdebatten
    4. Kommersialisera forskningen
    5. Bättre förutsättningar för de mest begåvade

    Källa: Personal & Ledarskap nr 2 2009.

    Jag anser att både studenter, lärare och våra framtida arbetsgivare är för dåliga på att samarbeta och mer kraft borde läggas på att gemensamt arbeta fram en plan kring hur personalvetarutbildningen bör se ut i framtiden. Vilka kompetenser kommer att efterfrågas? Hur ska vi stärka HR:s roll ute på arbetsplatserna? Lika snabbt som HR transformeras och vår yrkesroll förändras och kanske utvidgas, lika snabbt måste vår utbildning hänga på och utvecklas. Det handlar inte om att byta ut hela delar, utan om att lägga till och ta bort detaljer som säkerligen kan göra mycket från eller till för vårt yrkesområde i framtiden. Jag är av den åsikten att den praktiska och den teoretiska, akademiska delen av en högre utbildning inte bör utesluta varandra.

    Jag tror på tydlig anknytning i undervisningen till aktuella frågor och metoder. Jag tror även på en tydlig objektiv inställning, där utbildningen lär oss studenter att använda våra kritiska ögon, när vi ställs inför nya idéer och metoder. Slutligen menar jag inte att samtliga utbildningar i landet ska vara identiska, för visst kan det vara en fördel med lite olika fokus och infallsvinklar, men jag tror att vår yrkesroll skulle tjäna på en mer sammanhållen och framtidsinriktad inställning redan i ”plantstadiet”.

  • Veckans HR – vecka 4

    I veckan nådde HR Sverige över 300 medlemmar och vi firar det med vaddå? Jo, Veckans HR såklart!

    Jag vill börja Veckans HR med att slå ett slag för vår gästbloggare Johan Wigmo och hans blogg inlägg ”Effektivisera mera med sociala medier”. Läs det om du inte gjort det och har du gjort det, läs det igen.

    Kelly Mitton har skrivit ihop en fantastisk bra artikel om hur du som student kan dra nytta av Twitter, Ways to use Twitter as a College Student.

    HR Vision är lite som YouTube för HR. Ett tiotal filmklipp ligger uppe där allehanda ämnen inom HR avhandlas, besök nu!

    Know HR har en diger lista över saker som dom tror om HR. Vad tror du om HR?

    E24 skrev i måndags om ”Dyrt och dumt konflikter på arbetsplatsen”. Läsvärd artikel som handlar om just det, konflikter på arbetsplatsen. Vill du lära dig mer om konflikthantering rekommenderar jag ett besök hos hanterakonflikter.se och deras Artikelarkiv.

    Ett länktips till ett länktips: Hr Examiner listade i december Top 25 HR Digital Influencers 2009. Komplett med länkar till bloggar, Twitter-konton, Facebook och LinkedIn.

    Ett kinesiskt magasin som har mycket artiklar publicerade online (på engelska som tur är!) NetworkHR är adressen och kan troligtvis hålla dig sysselsatt ett par dagar…

    Vi avrundar veckan med fantastiska Klas. Boka honom nu om du kan.

  • Personalvetarens arbetsmarknad

    Hur ser arbetsmarknaden ut för personalvetare?

    Frågan är rolig att ställa till olika människor, för man får väldigt olika svar. Jusek tycker till exempel att det ser positivt ut, medan SACO är mer inne på att det idag och fortfarande 2014 kommer att vara ett överskott på personalvetare på arbetsmarknaden.

    http://www.jusek.se/templates/JK_SimplePage.aspx?id=53707

    http://www.saco.se/templates/Ocupation.aspx?id=4053&epslanguage=EN

    Givetvis är frågan svår att ställa, eftersom många har olika uppfattningar om vem som är personalvetare. Hur de ovanstående organisationerna definierar personalvetaren och vart siffrorna kommer ifrån har jag inte tittat närmare på.

    Själv har jag en optimistisk känsla inför framtiden. Med alla pensionsavgångar de närmsta åren så kommer arbetsmarknaden inom de flesta branscher att förändras väldigt mycket. Idag läste jag till exempel att nästan var femte svensk chef är över 60 år. Hur skall man ta tillvara på all erfarenhet och kompetens som 40-talisterna har, och överföra den till de yngre som tar över? Här kommer personalvetarna att behövas.  Jag är inte orolig. Jag och mina klasskamrater, som tar examen 2012, kommer att ha massor att göra. Känner du som jag, eller är det verklighetsfrånvänt att vara optimistisk?

  • Suit up!

    I ”How I met your mother” använder karaktären Barney Stinson frasen ”Suit up!” till sina kompisar för att de ska rycka upp sig till hans lite högre nivå, han ser det enligt seriens skapare som om att hans kostym är lite som en superhjältedräkt som skiljer honom från de övriga.

    Är det inte dags för HR att ”Suit up!”? Behöver vi inte skilja oss lite ifrån resten och säga ”Hej – här är vi”? Ber vi inte för mycket om ursäkt för vår existens? Är vi inte lite för dåliga på att förklara vad för affärsnytta vi tillför?
    Ska vi inte börja ta för oss lite mer, kliva in ordentligt och visa vilka fördelar vi som personalvetare har?

    HR – Suit up!

  • Den paranoida rollen

    Vad är egentligen rollen som jag utbildar mig till? Denna fråga återkommer ständigt i mina tankar när jag reflekterar över vad det är som väntar i framtiden. Kommer jag hamna i ett företag som förutsätter att jag gillar personalen och vill ägna mig åt stödfunktioner, eller kommer jag användas som en basebollträ gentemot personalen? Kommer jag arbeta med verksamhetsnära funktioner eller vara en perifer buffert? Finns det utrymme för kreativa lösningar eller ska Ulrich användas som uppslagsbok? Drivs organisationen av engagemang eller bengrå tristess i väntan på lönechecken? Blir jag administratör eller tänkare? En person som upprätthåller de befintliga strukturerna, eller nytänkande nog för att förändra vissa av dem? Nästan viktigast: kommer jag tjäna tillräckligt med pengar för att leva den livsstil jag vill?

    Vid flera tillfällen har jag fått kritik för att jag fokuserar på min månadslön. Den är viktig för mig, inget att sticka under stolen med. Jag vill tjäna tillräckligt med pengar för att jag ska få leva det livet jag vill utanför arbetsplatsen. Tur nog så innefattar den bilden av mitt liv varken vaskning (läs mer om fenomenet här), lyxbåtar eller dekadens. Om jag helt skulle tappa fokus på att uppnå en stabil ekonomi så tror jag i dags läge att det innebär en bitter, cynisk och rätt tråkig 45-årig Per. Nåväl, slut på sidospåret.

    Under alla år jag utbildat mig så har det alltid funnits en viss schizofreni kring yrkesrollen. Dag 1 så är vi personalkramare. Dag 2 lönetanter, och dag 3 strateger. Samtidigt som vi konsekvent matats med olika information kring att vi varken är strateger, lönetanter eller personalkramare. Så vad blir vi egentligen? Personalvetare eller HR-strateger. För mig så är den indelningen nötens kärna.

    Jag tror och hoppas att vi hamnar på den sidan indelningen vi själva strävar efter. Olika studenter (och därmed olika människor) har skilda intressen och uppfattningar kring vad som är målet med utbildningen och den yrkesroll som väntar på andra sidan.

  • Effektivisera mera med sociala medier

    Sociala medier. Framtiden eller ett buzzword som vi börjar tröttna på? För gemene man kan det fortfarande verka ganska rörigt men något som är sant är i alla fall att det är stort, väldigt stort. Enligt Alexa är Facebook och YouTube två av de fyra största webbplatserna i Sverige och självklart är det här något som intresserar företag, det finns pengar att tjäna.

    Oftast när man pratar om sociala medier och företag fokuserar man på den externa användningen, hur man kan förbättra kundrelationer och marknadsföra sina varumärken. Använder du det på rätt sätt är det självklart ett effektivt ”verktyg” för att bättra på din goodwill. I de flesta fallen bör det dock bara ses som ett komplement till den lite mer traditionella marknadsföringen, men om ett par år kan det vara tvärtom.

    All den här fokusen på hur man kan hitta nya kunder har gjort att den interna användningen av sociala medier har hamnat lite i skymundan. Eftersom jag är en informationslogistiker (och verksamhetsutvecklare) intresserar jag mig nog lite extra för just den biten. Jag tror att det framförallt är två områden som sociala medier kan påverka internt: kommunikation och kunskap.

    Internkommunikation med sociala medier

    Mail är helt klart en av de största tidstjuvarna, så tänk er en organisation där alla interna mail är bannlysta. När man skriver mail lägger man gärna ner extra tid på att formulera sig ”korrekt” vilket egentligen är onödigt, mottagaren förstår budskapet även om det finns ett stavfel eller två. Istället kan man utnyttja kraften i korta meddelanden, a la Twitter. Korta meddelanden = mindre tidsåtgång.

    Det kan bli en ganska stora omställning, att hela tiden få meddelanden som kanske inte alls berör en själv. Egentligen gäller samma sak åt andra hållet, att skicka meddelanden till en person som du vet att alla på företaget kan läsa. Jag tror att det är en vanesak och att företag i det långa loppet kommer tjäna på det här, alla på företaget vet hela tiden vad som är på gång.

    Om vi vill ta det ett steg längre så kan hela intranätet bytas ut mot något som liknar ett socialt nätverk, ett internt Facebook. Alla nyheter finns samlat på förstasidan, i form av korta meddelanden, och större projekt kan diskuteras i grupper. Det här är ingen framtidsdröm utan finns redan i form av till exempel Yammer som bland annat används av Adobe, AMD och Fox.

    Kunskapsinsamling med sociala medier

    Det viktigaste som finns inom ett företag är kunskap, men det är också det svåraste att ta tillvara på. Nyckelpersoner är farligt, skulle han/hon sluta så förlorar företaget viktiga erfarenheter. Man pratar ofta om vikten av dokumentation, och det är faktiskt viktigt. Väldigt viktigt. Därför måste givetvis alla i företaget hjälpas åt att dokumentera allt som behöver sparas, erfarenheter med andra ord.

    För det här ändamålet tror jag riktigt starkt på att en wiki är det bästa verktyget. Säger man wiki så tänker nog de flesta på Wikipedia, även om inte wiki = Wikipedia så är det en bra referenspunkt. Wikipedia är världens största uppslagsverk, kollaborativt skapat av många människor. Idag finns det 250 olika språkversioner och totalt över tolv miljoner artiklar.

    En wiki, ett internt Wikipedia om ni så vill, skulle alltså kunna bli en kunskapsdatabas som företagets alla medarbetare tillsammans skapar och underhåller. Tips på hur olika uppgifter kan utföras på bästa sätt, erfarenhet från olika kunder och så vidare. Helt enkelt ett Wikipedia som enbart fokuserar på just företagets bransch. Webbhotellet Binero är ett företag som förstått det här och använder en wiki som en typ av kundsupport, artiklarna innehåller lösningar på olika problem som kan uppstå. Den största delen av innehållet står Binero för men även kunder är välkomna att ändra och lägga till artiklar.

    Så, sociala medier är alltså något bra?

    Kort svar: Ja.

    Längre svar: Självklart, men alla företag kanske inte är redo än och omställningen kommer ta lite tid. Om ett par år så kommer det finnas tonvis med lyckade case som beskriver hur sociala medier både har förändrat sättet att arbeta men även förändrat det magiska ”ROI:et” positivt. Det företag måste bestämma är om de vill vänta eller vara med och leda utvecklingen.

    Johan Wigmo har precis fått ut sin fil.kand i Informationslogistik, kandidatuppsatsen handlade om hur sociala medier kan användas i ett marknadsföringssyfte. Vanligtvis bloggar han på den egenbetitlade bloggen, men har nyligen blivit erbjuden att joina nystartade SocialMedias. Se Johan.Wigmo.info för kontakt.

  • Stå upp för dig!

    Den vanligaste vanföreställningen inom svenskt arbetsliv tror jag är att man inte vågar säga till sin chef vad man egentligen tycker. Varför det är så kan jag bara spekulera i. Kanske är man rädd att chefen ska börja tycka illa om en? Eller kanske är man så rädd att man till och med ska få sparken?

    Om det är så att du är rädd för att prata med din chef  – gör det! Vad har du att förlora? Är det en bra chef så lyssnar chefen på dig och tar dig på allvar och försöker göra något åt det. Blir chefen arg och börjar slänga saker efter dig då vet du att det är dags att byta jobb. En win-win helt enkelt!

  • När blev du personalvetare?

    I fredags blev jag och mina klasskamrater under en föreläsning uppmanade att bestämma oss. Vi har nu gått halva vår utbildning på Personalvetarprogrammet i Göteborg och det är dags att våga ta klivet och kalla oss för personalvetare. Stämningen var nästan lite högtidlig. Äntligen vågade någon peta oss över kanten!

    Men stopp och belägg. Var det verkligen i fredags vi blev personalvetare? Var det långt tidigare? Eller blir man personalvetare först när man får sitt examensbevis i handen? Hur man skapar sig en identitet som personalvetare är något som intresserat mig på senaste tid. Redan första dagarna på programmet fick vi träffa yrkesverksamma inom vårt ämnesområde, vilket visade sig vara en brokig skara människor som höll på med femtioelva olika saker. På ett vis började jag redan då att fundera på om det där skulle kunna vara jag om ett par år. Det tycktes lite skrämmande, minst sagt. Kurserna som sedan följde var till en början svåra att koppla till det de yrkesverksamma beskrivit att de höll på med. Låt oss kalla det för en identitetskris.

    Efter att vi gått ett år på programmet började dock saker och ting klarna för mig. Åtminstone hade vi då fått ett antal olika verktyg som vi skulle kunna använda inom ämnesområdena sociologi, psykologi, pedagogik och företagsekonomi/personalekonomi. I början av år 2 läste vi arbetsrätt och känslan av att stå tomhänt minskade ytterligare. Men jag misstänker att det är först nu, när vi gör ett personalvetenskapligt tillämpningsarbete och får möjlighet att förankra våra kunskaper i ”verkligheten”, som identiteten får möjlighet att växa sig stark. Det är nu man inser att det som personalvetarna vi pratade med under början av utbildningen håller på med något som går att begripa sig på. Något som vi faktiskt kan. Att integrera praktiska moment i en teoretisk utbildning är viktigt, både ur ett lärandeperspektiv och för identitetsskapandet. 

    På de arbetsplatser som vi nu gör uppdrag för finns personalvetare som utgör viktiga förebilder för oss studenter. Utifrån vad dessa har för värderingar och syn på HR får man möjlighet att själv ta ställning. Självklart är det inte enbart yrkesverksamma personalvetare som utgör förebilder för personalvetarstudenter. Din lärare, farmor eller granne kanske är precis lika viktiga? Genom att tänka till kring vem man är som personalvetare tror jag att man kommer stå på betydligt stadigare ben när man väl får sin examen.

  • Veckans HR – vecka 3

    Ny vecka – nytt veckans HR!

    Stor snackis den här veckan – Uppdrag granskning om Bemanningsbranschen. Diskutera det på HR Sverige eller läs Pers inlägg om bemanningsföretag.

    Vad har hänt runt om i världen annars?

    HR Bartender pratar om ”Making work fun” om att ha kul på jobbet.

    HRM Today tar delvis upp samma sak vi tog upp förra veckan HR vs Social Medier. Missat vårt inlägg? Du hittar det här.

    Bruce Tulgan är en intressant herre som bor i det stora landet i väster och som sysslar med arbetsplatsundersökningar och managementkurser. Hans ”videoletter” är väl värt att prenumerera på för även om resultaten kommer från amerikanska arbetsplatser känns många av ämnena igen. Han senaste videologg går under namnet ”Focus on the basics of managing people”.

    Keylly Mitton har bloggen http://thryving.com och har skrivit ett inlägg om hur Gen Y kan påverka HR-arbetet, 8 ways Gen Y can impact HR.

    Ett lite äldre inlägg jag fått tips om via Twitter; The Old Solutions Have Become the New Problems av professor Shoshana Zuboff som tidigare har undervisat på Harvard Business School.

    Vi slänger väl in ett boktips så här inför helgen med? Nextopia – livet, lyckan och pengarna av Michael Dahlén handlar om samhället vi lever i och hur det är uppbyggt på förväntningar. Väl värda de där 41 kronorna!

    Och visst var det bättre förr? Kolla bara de här  50 snygga retro reklamannonserna!

    Nytt i RSS-läsaren i veckan:

    HR Bartender

    Korta Jobb

    Twitter:

    @hr4change

    @HRJournal

    @kelly_mitton

    Här vill jag göra en efterlysning – finns det några svenska HR-twittrare värda att följa?

    Trevlig helg och kom ihåg att vi alltid söker tips och gästbloggare till HR Sverige bloggen, ta bara kontakt med oss!