”Temat för årets Kompetensgala den 17 mars är »att vara ledare i det nya sociala mediesamhället«. Här berättar de nominerade cheferna vad de tycker om Twitter och Facebook.” Så står det att läsa på Chef.se.
Min första tanke är; Perfekt här har vi betydelsefulla ledare som använder Facebook och Twitter! Jag ser också till min stora glädje att två högt uppsatta HR-chefer, Gunilla Ström och Madeléne Granath uttalar sig. Men sen faller det.
Den ena av dem har visserligen Facebook men den andra hittade jag igår inte på Facebook. Under dagen skaffade hon dock en profil vilket ju kan vara en fördel om man ska uttala sig om Facebooks för- och nackdelar.
Företagen dom företräder har visseligen fanpages på Facebook och i den först nämnda HR-chefens företag får ändå deras närvaro ses som ok även om de enbart verkar använda sidan som en megafon. I det andra fallet har deras fanpage inte uppdateras sen oktober 2009. Det var det här med att uttala sig om saker igen.
Här skulle jag kunna mala på om hur rädslan för sociala medier skiner igenom igen men det har vi redan skrivit en hel del inlägg om så jag lämnar det där hän.
Jag uppmanar istället de berörda HR-cheferna att gå in och läsa det här inlägget, ta del av hur Gröna Lund gjort med sin Facebook-sida, börja följa bloggen 365 Social Media Cases eller delta i debatten på HR Sverige. Skulle inte det räcka så hjälper jag er gärna (Gratis!) med den input jag kan bistå med, ni hittar mig på Twitter @jsundlo.
6 Comments
Lämna ett svar
Åh, det finns ju massor av unga (och säkert en del äldre) HR-människor som skulle kunna bistå här. De borde anställa mig på 25 % så kan jag konsultera, jag är både social media-vis och konsult. 🙂 Hm, jag kanske bör föreslå dem detta mer seriöst.
Vi teamar upp i såfall, Social HR!
Jag reagerade också starkt när jag såg det här. Via Annika Ahnlunds twitter tog jag del av länk till korta passager av hur de nominerade (innan valet gjorts) uttalat sig om det egna användandet av sociala medier. Detta gjorde mig helt förbryllad. Frågan som spontant kom upp i huvudet var tyvärr: hur såg nomineringsprocessen ut? Jag kollade också upp en del av företagen som representerades och hade dessutom rentav varit i kontakt med ett av dem tidigare. Det jag fann går i ett med det du skriver vidare om Johannes och min förvåning över vissa nomineringar kvarstod.
Detta är länken jag talar om och som Johannes troligen också använt:
http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/sa-anvaender-de-baesta-cheferna-facebook/198130.html
Det som gör att jag reagerar på nomineringarna är att jag personligen känner till HR-personer som på allvar inte bara ”talks the talk” utan med klarsynthet också ”walks the walk”. De var dock inte nominerade.
Sociala media i all enkelhet är ännu bara i framkanten av vad man skulle kunna åstadkomma med ännu bättre plattformar. Twitter är en urdålig applikation som de facto egentligen bara leder till envägskommunikation och kan på sin höjd användas som marknadsföring. 80 miljoner användare men bara 20% av dem twittrar, resten följer och av de som följer så kollar inte 80% trots allt. Om HR skall lyckas få sociala media att bli ett instrument för kvalitets- och effektivitetsförbättringar i allt från faktisk produktion till ledarskap så måste vi fundera på hur dessa media stödjer företages/organisationens huvudverksamhet, tex bygga bilar eller skapa kunskap. När blir tex Facebook intranät för en organisation?
Intranät är ett spännande område som får för lite uppmärksamhet av HR generellt känner jag. Apropå Facebook så har IBM vad jag vet ett ganska fb-liknande intranät, social blue, där personer har profiler, bloggar etc av både professionell och mer privat karaktär. På Geek Girl Meetup 09 i höstas pratade Helena Lindh, ansvarig för sociala medier och internkommunikation på IBM Sverige, om detta, superspännande. Läs lite om henne här: http://internetworld.idg.se/2.1006/1.184355/affarsvarlden-runt-pa-72-timmar
Nu vet jag inte riktigt om jag håller med om att Twitter är en ” urdålig applikation som de facto egentligen bara leder till envägskommunikation”.
Jag hävdar snarare motsatsen att Twitter är en öppen och grym applikation som inbjuder människor att kommunicera öppet och prestigelöst. Som med allt annat blir det precis vad man gör det till. För egen del har jag knutit otroligt mycket intressanta kontakter och diskuterar allt mellan himmel och jord på Twitter.
Givetvis får affärsnyttan inte åsidosättas, vad är affärsnytta för en HR avdelning? Jag ser värde i att finnas i sociala medier för att bygga det varumärket både externt och internt. Ett företag vill attrahera marknadens bästa medarbetare och behålla de bästa medarbetare i organisationen, genom sociala medier kan varumärke kommuniceras och byggas. Min teori är att HR & PR i framtiden kommer föra ett närmare samarbete.
Och Anders, finns du på twitter så väntar jag på att du börjar följa mig så jag kan följa dig!