Författare: Johannes Sundlo

  • Maria Brithon Brinck ny personaldirektör för ABB Sverige

    Maria Brithon Brinck, 44, är ny personaldirektör för ABB Sverige från den 1 november 2015.

    Hon ingår i den svenska ledningen och rapporterar till Johan Söderström, vd för ABB Sverige. Hon efterträder Åsa Jackson som valt att gå vidare till en roll som HR-chef för Munksjö- koncernen.

    ”Vi välkomnar Maria Brithon Brinck som ny personaldirektör för den svenska verksamheten”, säger Johan Söderström, vd för ABB Sverige. ”Maria kommer att ha en mycket viktig roll för att fortsätta att utveckla ABB till en ännu mer attraktiv arbetsgivare där mångfald är oerhört angeläget för fortsatta resultat framåt. Med sin breda erfarenhet och kompetens kommer Maria tillsammans med alla kollegor inom ABB Sverige att driva kompetensfrågan för morgondagens ABB.”

    mariaabb

    ”Jag ser verkligen fram emot att vara med och utveckla verksamheten och människorna”, säger Maria Brithon Brinck. ”Vi vill ytterligare stärka vårt ledarskap med fokus på hållbarhet där hälsa och säkerhet alltid är högst på agendan. Vi vill också fortsätta att lyfta alla duktiga medarbetare och samtidigt attrahera rätt kompetens som ska bygga morgondagens ABB.”

    Maria Brithon Brinck är beteendevetare och har haft en rad olika roller inom HR på både ABB, Seco Tools och Adecco. Hon har bland annat varit personalansvarig för Robotics i Sverige och kommer senast från en roll som HR Business Partner på ABB:s division Discrete Automation and Motion i Sverige.

  • Talent Connect 2015

    Talent Connect 2015

    Jag har det stora nöjet att få vara i Anaheim på LinkedIn Talent Connect i år. Talent Connect är LinkedIns stora event med fokus på HR i stort men med kanske lite extra fokus på rekrytering och employer branding. Jag är här för alla spår som handlar om data och det är rätt många spår som gör det – riktigt roligt!
    Konferensen är upplagd som så att det är keynotes till att börja med följt av en rad mindre sessioner där man lite kan välja vad man vill gå på.
    Vi välkomnades av Wade Burgess som är VP för LinkedIn Talent Solutions. Han delade med sig av hur han ser på framtiden, en framtid som redan är här och som består av att folk inte bara börjar på ett förtag utan numera letar efter en vision och ett team att arbeta ihop med. Det går definitivt att argumentera för om det stämmer för alla yrkeskategorier men till vissa delar håller jag med honom om det.
    Därefter följde en mycket bra dragning av Pat Wadors, SVP Global Talent Organization
    and Brendan Browne, VP Talent Acquisition båda från LinkedIn. Var lite rädd att det här skulle bli någon form av säljpitch. Min rädsla var obefogad. Det handlade bara om hur TA har blivit en partner till både HR och linjen mer än något annat. Mycket bra insikter såsom att man ska våga testa sina hypoteser, inte bara ta dem för givna eller sanningar för att man tror det utan öppet testa och utvärdera dem. Det kändes som om de här två gjort en resa ihop till det bättre och det var både befriande och roligt att höra någon på den här nivån prata så öppet om hur dåligt saker kan vara.
    Deras bästa tips för att lyckas med transformation;
    1. Grab a beer or whatever and leave the conference room
    2. Solve a business problem – focus on real things.
    3. Test your hypothesis and test your beliefs
    linkedin
    En del saker var skit hos LinkedIn….

    Agil HR har varit trendigt det senaste åren men igår tror jag att nästa trend lanserades från scen – Open-Source HR.Ambrosia Vertesi, VP Talent, Hootsuite & Lars Schmidt, Founder, Amplify Talent pratade om arbetet med HROS och hur det påverkat Hootsuite att öppet börja dela best-practice med andra företag och låta dem hjälpa till att iterera på processen. Jag tror att jag gillar konceptet så långt men ska träffa dem båda för att prata mer om det senare i veckan. Vill du kolla in vad som finns samlat under bets-practice och knycka en mall eller två så kolla in hros.co

    Det var tisdagens keynotes – dags för mindre sessions!

    Jag gick på en session kallad Creating a culture of internal hiring at Wells Fargo. En intressant session som gav en bra inblick hur Wells Fargo arbetar med att få sina medarbetare att stanna och utvecklas inom bolaget. Man fokuserar mycket på det egna lärandet och låter varje anställd ta stort ansvar för sitt eget lärande.

    Gick sedan på en paneldiskussion som var ganska meningslös. Skulle handla om data trodde jag men handlade om employer branding och inget nytt under solen. Inte ens några roliga exempel på hur man jobbat med sitt employer brand utan mer det gamla hederliga, HR måste snacka med marknad osv. osv.

    En bra insight från den sessionen kom det och det är att ett av företagen slutat mäta ”Source of Hire” och börjat med ”Point of interest”-mätningar istället. Alltså var påverkades kandidaten. Man tar kandidatens egna uppfattning och ställer mot andra datapunkter man har – det gillar jag!

    Sista sessionen var från tre personer från Medallia. De pratade om kandidat upplevelsen och hur man mäter och utvärderar den. De delade dessutom öppenhjärtligt med sig om framgång och motgång och de delade med sig av konkret och riktigt data från sina utvärderingar. Anledningen till att de började jobba så frenetiskt med kandidat upplevelsen var att de såg att den påverkade hur många som sökte jobb hos dem. Genom att bli bättre på att ta hand om dem som kom på intervju så ökade söktrycket. En av deras största förbättringar var i hur de sa nej till folk som varit på intervju hos dem – genom att lägga lite mer tid på dem än bara nej och kort feedback så har de börjat se det som ett utvecklingstillfälle för den personen och att den personen verkligen är viktig även om hen inte fick jobbet. Påverkade kandidatupplevelsen för dem enormt enligt den data de hade.

    Det var första dagen. En reflektion är att jag verkligen gillar öppenheten som finns. Folk delar verkligen med sig av insikter från sina företag. Hurra för det!

     

  • Föräldrar och yrkesverksamma barn bör prata mer om karriären

    Föräldrar och yrkesverksamma barn bör prata mer om karriären

    Mer än en tredjedel av svenska yrkesverksamma vill ha mer karriärråd av sina föräldrar under hela yrkeslivet, visar en undersökning från LinkedIn, världens största professionella nätverk med 380 miljoner medlemmar globalt, varav 2 miljoner i Sverige. Undersökningen visar att vi riskerar att missa kompetensöverföring mellan generationer på grund av för dålig kommunikation.

    Undersökningen är upptakten till årets upplaga av LinkedIns kampanj ”Föräldradagen” som arrangeras över hela världen för tredje året i rad. Den 5 november är dagen då yrkesverksamma uppmanas att ta med sig sina föräldrar till jobbet för att visa vad de arbetar med, hur det arbetar och i slutändan knyta kompetenser mellan generationerna närmre varandra.

    Föräldrar kan vara för snabba att sluta ge sina barn karriärråd och allmänt stöd i yrkeslivet och framför ofta inte de råd och synpunkter de har. Det är några av resultaten från en undersökning som genomförts av LinkedIn.

    Hälften (49 procent) av de yrkesverksamma tycker att de fått alldeles lagom med råd under karriären och bara sju procent uppger att de fått för mycket. Den mest anmärkningsvärda siffran är dock de 37 procent som faktiskt önskar att föräldrarna skulle involvera sig mer, och kanske framförallt även längre fram i karriären.

    – De allra flesta slutar att ge råd när deras barn fått sitt första jobb, säger Lisa Gunnarsson, ansvarig för Talent Solutions på LinkedIn i Sverige. Att barnen ska klara sig själva i vuxen ålder är en självklarhet, men det är tydligt att många faktiskt vill prata mer jobb med föräldrarna.

    Hela 19 procent av föräldrarna i Sverige uppger att de aldrig gett sina barn karriärråd över huvud taget. Frågar man de yrkesverksamma uppger en fjärdedel (25 procent) att de aldrig pratat karriär med sina föräldrar.

    Denna skillnad i uppfattning märks inom flera frågor. 30 procent av föräldrarna anser att det är en bra idé att fortsätta ge karriärråd genom hela livet, och menar att de gör det. Men bara 10 procent av barnen uppfattar att de får det även senare i arbetslivet.

    –  Vi riskerar att missa en massa kunskapsöverföring mellan generationerna om inte barn och föräldrar börjar prata mer aktivt om yrkesrollen, säger Lisa Gunnarsson. Undersökningen visar tydligt att den äldre generationens erfarenhet inte kommer vidare till deras vuxna barn i den utsträckning det borde ske.

    Flera fakta ur undersökningen:

    •        27 procent av föräldrarna i Sverige har ofta åsikter om sina barns karriärval, men väljer att inte prata om det.
    •        Globalt avstår 45 procent från att ge dessa synpunkter.
    •        Globalt säger 64 procent av de yrkesverksamma att de hade velat ha råd längre fram i karriären.
    •        37 procent av de Svenska föräldrarna säger att de vet precis vad sina barn jobbar med.
    •        15 procent av de yrkesverksamma säger att deras föräldrar vet precis vad de jobbar med.
    •        Barns jobbtitlar som föräldrar i Sverige har svårast att beskriva är: aktuarie, gränssnittsdesigner, sociala medieansvarig, systemvetare och PR-konsult.
    •        Lättast att beskriva är: lärare, bonde, sjuksköterska och revisor.
  • Sociala medier & HR – omvärldsbevakning

    Sociala medier & HR – omvärldsbevakning

    Hej igen! Förhoppningsvis lyckades jag inte göra dig allt för upprörd av min förra post och förhoppningsvis blev du lite nyfiken på nästa post – omvärldsbevakning. Eller bara HR i en digital miljö skulle man väl kunna kalla det också. Men vi kallar det omvärldsbevakning, det låter bättre tycker jag. Redo? Då åker vi.

    HR i det digitala

    Vi började med att omfamna sociala medier och det digitala landskapet och jag bygger den här texten på att du gjort det och håller med om att vi inte längre har något val. Nu ska vi därför börja treva oss ut på den digitala arenan. Jag ska försöka skriva så det här passar dig som både precis skaffat ett Facebook-konto och till dig som anställt dina senaste fyra personer via en Facebook-annons. Det viktigaste är att du förstått att det digitala och det analoga livet håller på att flyta ihop. Att det digitala är här för att stanna.

    Men om du nu är HR-person – vad ska du då göra? Jag förstår att det är lätt att känna sig en smula handfallen inför hur man kan se på både de möjligheter och de hot som tornar upp sig på den digitala himlen. Men mitt första råd är att börja lyssna. Vad säger folk om ditt företag i sociala medier? Vad säger dina anställda om ditt företag på sociala medier? Jag vill understryka att jag inte tycker syftet ska vara att sätta dit någon eller skapa en form av storebrors-övervakning från företagets sida utan snarare lyssna för att på sikt delta i dialogen.

    Hur lyssnar jag?

    Det är måhända lätt att man tror att för att börja lyssna på nätet behöver man bygga upp en FRA eller NSA-liknande avdelning vars enda uppgift är att i detalj övervaka allt som sägs på nätet men nej, misströsta ej för det är enklare än så.

    Det allra enklaste sättet är att börja arbeta med Google Alerts. Det är ett väldigt basic söksystem som fångar upp bloggar och i viss mån även sociala medier. Du kan välja att få uppdateringar som sker på nätet skickade till din inbox.

    Skärmavbild 2015-03-14 kl. 17.03.54

    Är det ett heltäckande system? Absolut inte. Men det kan vara en start bara för att få en känsla av om det sägs något om ditt företag och vad som sägs. En start helt enkelt och en för många företag rätt god start. Kostar inget och är lätt att komma igång med. På minussidan finns att det har ett begränsat stöd för att bevaka sociala medier.

    Jag vill lyssna mer!

    Om du känner att du verkligen vill ge dig in i matchen så rekommenderar jag att investera i ett vettigt omvärldsbevakningsverktyg och här ska jag villigt erkänna att jag är oerhört biased. Jag har använt Notified i flera år och jag är läskigt nöjd med dem. Inte bara för att de är trevliga och har en kick-ass support utan också för att Notified är enkelt, överskådligt och väldigt bra. Notified täcker i princip allt utom tryckt press men eftersom det mesta idag även läggs ut på nätet så är det sällan man missar något. Här är värt att nämna att det finns andra verktyg som tillexempel Lissly och Aitellu men jag slår (utan att få betalt ska tilläggas) ett slag för Notified. Kanske har din marknadsavdelning redan ett verktyg som gör det här, be då att få tillgång till det!

    Jaha? Vad ska jag lyssna på då?

    Möjligheterna är obegränsade! Fantastiskt va? Nej men skämt å sido. Primärt handlar det om att bevaka ditt varumärke och ditt företag. Att sätta upp söksträngar som täcker om någon kommenterar eller nämner ditt företag, i både positiva och negativa ordalag är en bassökning som är bra att starta med. Har ni ett varumärke som omnämns ofta i sociala medier så är ett tips att avgränsa just din sökning mot saker som är förknippade med ditt HR-uppdrag. Det kan vara att lägga till nyckelord som ”chef” eller ”arbetsplats” för att fånga upp både ris och ros. Det kan mycket väl vara så att det inte sägs något alls om ditt företag eller dina chefer på nätet men om det en dag skulle komma att säga något, då fångar verktyget upp det.

    På mitt tidigare arbete använde vi verktyget till att fånga upp kommentarer både om våra chefer men också om oss som företag generellt. Inte i syfte att hålla det emot den som sagt det utan att använda det som feedback för att utveckla oss och vår organisation. Grundtanken var att en del människor är bekväma med att ge feedback verbalt, andra mer bekväma att skriva den på Facebook och vi kan tycka vad vi vill om den utveckligen och envist hävda att feedback alltid ska ges vid fysiska möten eller så kan vi inse att omvärlden och människorna i den förändras och anpassa oss till det. Att lyssna och agera på feedback på det här sättet gjorde oss bättre och folk blev i 99,99% av fallen glada att vi lyssnade och tog till oss det som de skrev.

    Så låt mig återigen understryka, lyssna inte för att bestraffa – lyssna för att lära och utvecklas.

    Stämmer det i alla lägen? Absolut inte. Men ha det som en generell princip. Det är lätt att blodet rusar till när någon skriver ”Jag hatar min chef på företag X” på Facebook. Sitt på händerna en stund och prata sedan med vederbörande. Det är givetvis inte okej att skriva så men om du går in och skriker i ett sådant läge blir det enligt min erfarenhet sämre än om du lyssnar och försöker förstå vad problemet är och inser att personen som skrev det har en helt annan (och troligtvis yngre) syn på Facebook än vad du har.

    ”Ingen skriver väl så på internet?”

    Det kanske är den vanligaste kommentaren efter att man dragit exemplet ovan. Många opponerar sig också mot att man ska var så vänlig. Missförstå mig rätt i exemplet ovan. Det är inte okej och det behöver göras tydligt men att kategoriskt döma ut det bara för att det är på Facebook är fel. Personen säger troligtvis likadant till vänner och man uttrycker sig på samma sätt i det digitala livet. Enda skillnaden då är att du nu får ta del av det – och det är en möjlighet! Kanske är chefen dålig? Kanske medarbetaren mår dåligt utan att detta uppmärksammats? Ett perfekt tillfälle för HR att göra sitt arbete och utreda vad som är problemet. Kanske har fler medarbetare samma känsla?

    Och ja. Folk skriver så här. Under en period bevakade jag olika kombinationer av uttryck för att man hyste starka avigkänslor mot sin chef eller arbetsplats. En vanlig vardag innehöll 60-90 unika personer som gav uttryck publikt för den här typen av känslor. Gissningsvis kollade inte en enda HR-person förutom jag på inläggen.

    It’s not only depp – it’s also pepp

    Allt är inte bara deppigt och negativt som skrivs på nätet heller. Ofta får man digital high-fives och glada tillrop om man gör saker bra också och om man deltar i diskussionen och skippar allt corporate bullshit och vågar vara ärlig i sin kommunikation.

    Och det fina i kråksången tycker jag, som jag varit inne på ovan, är att vi har möjlighet att på ett helt annat sätt vara en del av kommunikationen idag än för säg tjugo år sedan. Vi kan vara ute och bemöta det negativa och håva in applåderna för det positiva. Allt bara genom att sätta upp ett par enkla bevakningar.

    Det var allt för den här gången. Nästa serie kommer om tre veckor och då ska vi prata jobbannonser, mitt favoritämne i livet (förutom träning).

  • Sociala medier & HR – 2015 edition

    Sociala medier & HR – 2015 edition

    Tiden går fort när man har roligt och roligt har jag haft den fina förmånen att få ha! För lite drygt två år sedan skrev jag ihop en guide kring vad sociala medier är och hur det kan användas vid rekrytering. En serie i tre delar (Del 1, del 2 och del 3) och som senare kompletterades med en guide hur man annonserar på Facebook. En uppskattad serie som jag fortfarande får mail om så här två år senare vilket såklart är roligt! Det här ett ämne jag brinner för sedan länge och dessutom arbetar med till vardags, om än i något mindre omfattning än tidigare.

    Eftersom två år i sociala medie-sammanhang är en hel ocean av tid har det förstås hänt både ett och annat när det kommer till sociala medier och rekrytering. Därför tycker jag det är på sin plats med en uppdatering av hur man kan tänka kring sin sociala medie-närvaro som rekryterare och/eller HR. Det blir både strategiskt och praktiskt med utgångspunkt kring min samlade erfarenhet och de kollegor jag har runt om i världen som arbetar på ett liknande sätt. För första gången tänker jag också försöka samla ihop alla blogginlägg och publicera som en e-bok. Låter bra? Då kör vi.

    Sociala medier är dött – länge leve sociala medier.

    Här är ett statement som ni kan citera mig på: Sociala medier är dött. Inte för att det inte är viktigt längre utan för att termen som sådan är död. Sociala medier är inte specifikt sociala medier längre, i alla fall inte på det sätt som det var då vi började skriva om det här i 2010. När det var något som ”skulle erövras” eller något ”vi skulle röra oss mot”. Vi är i nu i ett stadie där jag vågar hävda att sociala medier bara är. Förvisso är vi fortfarande efter men diskussionen om det här är ”något att hänga på” eller inte anser jag vi har lämnat. Sociala medier finns och är en stor del av människors vardag. Det har och kommer fortsatt spela en stor roll på hur våra organisationer utvecklas. Jag utvecklade det här resonemanget i HR Podden förra året. Men att medarbetare nu anonymt kan betygsätta ledningen, att i princip alla har en dikatafon i fickan och enkelt kan nå en journalist på Aftonbladet får konsekvenser för HR. Vi behöver steppa upp, behöver vara på tårna och se till att våra organisationer gör rätt saker.  Så att sociala medier finns står klart, men vi pratar inte om dem som något nytt längre.

    Start with why.

    Simon Sinek har fortfarande rätt. Starta med varför. Varför sociala medier? Allt för många arbetsgivare har de senaste åren kastat sig ut på sociala medier mer eller mindre handlöst utan att fråga sig varför eller med ett klart definierat mål. Jag vet inte hur många mail eller diskussioner jag haft som startat med ”Vi måste vara på sociala medier! Hur gör vi?” och när motfrågan om varför ställs har svaret ofta varit ”Därför!”. Det är fel svar.

    Missförstå mig rätt här och det är kanske måhända en smula motsägelsefullt mot inledningen ovan men. Jag tycker sociala medier är bra och att de flesta företag bör vara närvarande där men har man inte syftet klart för sig varför man gör något blir det sällan bra, som med så mycket annat i livet. Ett tydligt varför som motiveras av en drivkraft behövs.

    Vad svaret på frågan om varför är kan bara du eller din organisation svara på. Kanske vill ni vara där därför att man ser att er målgrupp rör sig på sociala medier och ni vill nå den för att berätta om hur det är att arbeta hos er. Eller så kanske ni vill kommunicera med era anställda via sociala medier? Eller så vill ni bara passivt bevaka utvecklingen? Oavsett anledning – varför är den grundläggande frågan. Kasta er inte huvudstupa ut bara för att ni har hört eller läst något på en blogg (även om bloggen är jättebra) att man ska vara på sociala medier utan ställ upp ett klart och tydligt varför. Det skänker klarhet och ger en vision om vad ni vill uppnå med er närvaro på sociala medier och ger också olika ingångar till sociala medier.

    The målgruppsanalys

    Om ni kan svara på frågan varför ni som HR-avdelning ska vara på sociala medier så stöter vi raskt på nästa fråga – vilka är det ni vill nå? Här fintar många bort sig också och jag har fått mer än ett mail genom åren som förklarar att ”Det här med sociala medier inte alls fungerar för det är ingen som söker på de annonser vi lägger upp.” I 9 fall av 10 skulle jag säga att det beror på att man inte gjort sin målgruppsanalys. Jag skulle påstå att det här inte är en traditionell HR-uppgift utan snarare något som säkerligen er marknadsavdelning har gjort tidigare och (förhoppningsvis) även har gjort på sociala medier när det gäller er produkt eller tjänster. Att involvera dem i arbetet kring det här är därför troligtvis ingen dålig idé. (Och är det en bra marknadsavdelning kommer deras första fråga vara ”Varför vill ni göra det här?” så se till att ha svar på det.)

    Vill man göra en enkel målgruppsanalys är det inte rocket sciences. Det handlar helt enkelt att först tänka igenom vilka ni vill nå och sedan tänka ut var dessa befinner sig. I den här fasen kan man mycket väl inse att sociala medier inte är rätt kanal för den målgrupp man tänker nå ut till. Kanske är det istället så att de man försöker nå nås bättre via nischade forum (som HR Sverige), genom att vara närvarande på en mässa eller genom annan valfri kanal som inte är sociala medier. Jag tycker att det är allt för sällan man ser företag som ska rekrytera verkligen tänka igenom den här fasen och jag tror vi på HR slentrianmässigt lägger ut annonsen på de kanaler vi är vana att lägga ut den utan att vare sig tänka igenom om det är rätt kanal eller senare utvärdera kanalen.

    Här kan vi utan tvekan bli bättre.

    Nu förutsätter den här serien att vi tror att folk finns på sociala medier och jag tycker att vi ser ett skifte i hur man tänker kring tillexempel platsannonsering på Facebook. När förra serien skrevs var det ännu kraftigt ifrågasatt medan det idag är relativt vanligt att vi både pratar om det men också att det dyker upp annonser i mitt eget flöde.

    Men för den skeptiske så kommer här lite övergripande siffror som kan vara bra att ha i bakhuvudet när det kommer till hur det sociala medie-landskapet ser ut i Sverige.

    Att prata med bönder på böndersvis.

    När ni har klart målgruppen för er behöver ni funderar på hur ni ska kommunicera med målgruppen. Ska ni anställa en VD behöver ni troligtvis kommunicera på ett sätt, ska ni anställa en backend dataingenjör på ett annat. Här gäller det att ni gjort er målgruppsanalys så ni kan anpassa er kommunikation på rätt sätt. ”Men vi pratar inte si eller så på företaget! Blir det inte falsk marknadsföring?!” Nej det är möjligt att ni inte gör det men i den här fasen gäller det att attrahera och informera de du vill anställa. Givetvis ska du inte gå totat bananas och börja kommunicera på ett helt främmande sätt och på ett sätt som helt bryter mot vilka ni är men att tänka igenom bildval och tonalitet och se till att de ligger i linje med målgrupp och varumärke är inte så svårt men ändå ett misstag jag ser många organisationer göra på sociala medier.

    Tänk igenom både en, två och tre gånger hur ditt budskap kommer att uppfattas och ta hjälp! Låt kollegor läsa igenom det om du känner dig osäker. Men framförallt, tänk på hur du formulerar dig. Corporate Bullshit går bort på sociala medier och genomskådas allt för lätt. ”Jobba på ett innovativt och spännande företag.” kanske låter fräckt i dina ögon men vilka bolag ser inte sig själva som spännande eller för den delen innovativa? Fokusera på att vara ärlig och härlig istället och lyft fram det som är gött (sagt på göteborgska) med er arbetsplats. Låt oss en gång för alla begrava all bullshit i platsannonser, deal? Bra.

    Location, location, location.

    Om du har sålt en bostad någon gång vet du att mäklare brukar tjata sig blå om läget dit och läget hit. Sociala mediers motsvarighet är plattform hit och plattform dit. Möjligtvis skulle man kunna fundera på det här direkt efter att man funderat på vilken målgrupp man vill nå men jag gillar att först skriva mitt budskap. Det ger mig ännu mer en hint om var jag ska publicera för att nå ut på bästa sätt.

    I det här läget vet du förhoppningsvis precis vilken din målgrupp är och vilket ditt budskap är. Dags nu att välja plattform, det vill säga vilket social medium du ska använda, för att nå ut med ditt budskap. För att valet ska bli något lättare har jag sammanställt en lathund nedan som ger en relativ översikt över demografin i Sverige för respektive nätverk. Det är inte en 100% sammanställning utan är mer tänkt som en fingervisning. Jag har valt ”The Big Four”; Facebook, LinkedIn, Instagram och Twitter. Jag vet att det finns fler och jag kommer ägna den sista delen av den här serien till andra nätverk men i rimlighetensnamn har jag valt att begränsa den här sammanställningen till dessa fyra. Min gissning och spaning är att det här på något av dessa fyra nätverk det är du kommer landa med din kommunikation.

     

    Medium Svenska användare Dagliga svenska användare
    Facebook 5,4- 5,9 miljoner  ca 4,1 miljoner
    LinkedIn 2 – 2,3 miljoner  –
    Twitter 641 746  ca 66 000
    Instagram 2,4 miljoner ca 2 miljoner

     

    Sociala medier är mer än jobbannonser

    Innan vi går vidare vill jag bara understryka en sak – sociala medier är mer än jobbannonser. Att leta personal är förvisso en lättplockad frukt och vi kommer fokusera en del på det i guider framöver men jag vill verkligen poängtera att sociala medier kan och böra vara så mycket mer.

    Några exempel? Från min egen vardag vill jag lyfta #LifeAtSpotify – ett sätt att låta medarbetarna representera oss i sociala medier. Att visa hur det är att jobba hos oss och också visa vilka det är som arbetar hos oss. Samtidigt blir det ett internt kommunikationsverktyg där vi som globalt företag kan få en insikt hur våra kollegor på andra sidan världen har det på ett enkelt och smidigt sätt. Från början tänkt precis som det, ett internt projekt på en extern plattform.

    Flera företag använder Facebook som ett verktyg för intern kommunikation med tanken att varför gå över ån efter vatten? Om våra medarbetare redan finns där – varför ska vi då köpa in ett externt system för kommunikation? Läs gärna den här studien som förvisso har ett par år på nacken men som täcker in bland annat detta.

    LinkedIn kan användas till att mappa större företag och också göra kartor över informella beslutsvägar i bolaget där man via connections kan se hur företaget hänger ihop.

    Jag hoppas den här första delen ger en bra grund för ert arbete med sociala medier och undrar du över något är du mer än välkommen att lämna en kommentar nedan eller skicka mig ett mail.

    I nästa del som kommer i början av april dyker vi djupare ner i hur du kan arbeta med omvärldsbevakning! Hörs då?

    *Statistik hämtad från:

    Sociala medier – mellan tummen & pekfingret

    LinkedIn passerar 2 miljoner medlemmar i Sverige

  • Är du vår nästa bokrecensent?

    Är du vår nästa bokrecensent?

    Ända sedan starten 2009 har vi på HR Sverige verkat för att bidra till informationsspridande mellan HR-personer. Som ett led i det här letar vi nu efter ett par personer som vill hjälpa till med det i form av att recensera ett par av alla de HR-relaterade böcker som kommer ut på marknaden varje år.

    Förfarandet är enkelt. Vi väljer, beställer (och betalar) en bok till dig, du läser den och skriver sedan ihop en recension som publiceras här på vår site. Vi förväntar oss att du recenserar 1-2 böcker per år och vi letar efter cirka 10 personer som kan vara med och recensera böcker. Låter det intressant? Fyll i formuläret nedan för att skicka in en ansökan om att bli bokrecensent här hos oss på HR Sverige.

  • LinkedIn blir helt plötsligt ett socialt medium.

    LinkedIn blir helt plötsligt ett socialt medium.

    Vilket förstås kan låta motsägelsefullt, har inte LinkedIn alltid varit ett socialt medium? Utifrån ett företagsperspektiv skulle jag vilja svara nja på den frågan. Visst har du haft möjlighet att posta uppdateringar men du har inte kunnat agera mer med folk än just det, mycket envägskommunikation och inte särskilt socialt om du frågar mig.

    Men i fredags hände något! Helt plötsligt dök fliken ”Notifications” upp på vår LinkedIn-sida. Och där samlas, inte bara notifikationer från vår sida utan även från folk som pingar in oss i statusuppdateringar. Det är bra men inte nog med det, man kan nu också gilla och kommentera som ett företag på individers uppdateringar. Ett stort steg och lite som att öppna Pandoras ask om du frågar mig. Möjligheterna att som företag föra dialog på LinkedIn är nu alltså en realitet med allt vad det innebär i form av möjligheter till kommunikation med kandidater och fans.

    Skärmavbild 2015-02-16 kl. 09.59.43

    Ser mycket framemot att se vad denna möjlighet har för påverkan av följare och interaktion med varumärket!

    Förresten; En annan spaning när vi ändå är inne på LinkedIn. Det verkar som den organiska räckvidden gått ner på LinkedIn och som om de har börjat jobba med feeden på ett annat sätt. För samtidigt som den organiska räckvidden gått ned så har engagemanget stigit på alla mina företagssidor jag har – en utveckling som jag tycker är positiv.

    Kul att det äntligen händer lite saker med företagssidan på LinkedIn. Ett område som IMHO varit gravt eftersatt en bra stund nu!

     

  • Ingen gillar en enväldig chef.

    Ingen gillar en enväldig chef.

    Deloitte har de senaste åren släppt en rad olika undersökningar kring vilka preferenser millennials eller Generation Y har när det kommer till arbetslivet. Det här är ett område som har intresserat mig länge och redan innan jag bestämde mig för att bli personalvetare intresserade jag mig för vad det är som gör min egen generation annorlunda jämfört med tidigare generationer. Den senaste studien Deloitte har genomfört är The Deloitte Millennial Survey 2015 – Mind the Gaps. En i många avseenden intressant studie som påvisar att företag i företrädesvis utvecklade länder och marknader står inför stora utmaningar när det gäller att attrahera och behålla talangerna.

    Särskilt intressant är att se att tidigare trender, såsom att ersättning och jobbtrygghet fortfarande inte är viktigast för millennials trots att vi nu kommer in i en ålder där många börjar skaffa barn. Länge har det varit undanflykten för företag att inte ändra på sin struktur, ”Jaja, det tycker mjuka värden är viktiga nu men snart får dom barn och då ändras det.”
    Det här verkar enligt studien inte stämma.
    Istället är det fokus på människorna i organisationen som millennials värderar högst och att det ges möjligheter att växa inom organisationen.
    Här påvisar studien en klar diskrepans mellan seniora chefer och millennials. På frågan vad som är viktigt värderar de seniora cheferna kompensation och kortsiktiga monetära vinster för företaget där millennials då värderar ovan nämnda attribut.
    Det behövs inte en forskare i gruppdynamik för att förstå att det här troligtvis är en orsak till irritation i organisationer runt om i världen idag.

    6 av 10 millennials uppger att deras nuvarande jobb skänker dem en mening och riktning och det är därför de valt den arbetsgivaren. För millennials som är väldigt aktiva i sociala medier uppger nästan 8 av 10 (77%) att det är anledningen till att man valt det företag man valt. Kopplat till det här i undersökningen är också ett utfall av de arbetsplatser där man känner att arbetet skänker mening. Det påvisas att där medarbetarna känner mening med arbetet så finns ett statistiskt säkerställt samband mellan ökade intäkter, högre nöjdhet bland medarbetarna och lättare för företagen att rekrytera.

    När det kommer till ledarskap rankar millennials dessa egenskaper främst;

    • Strategiskt tänkande ( 39 procent )
    • Vara inspirerande ( 37 procent )
    • Stark social kompetens ( 34 procent)
    • Vision ( 31 procent )
    • Passion och entusiasm ( 30 procent
    • Beslutsamhet ( 30 procent )

    Minst populärt av ledaregenskaperna är kanske inte helt oväntat ”enväldig”. Karl XII hade haft det svårt 2015 med andra ord.

    Vad betyder det här för oss på HR?

    Den givna frågan i sammanhanget. För att vara helt ärlig känns det här inte som några revolutionerande insikter.

    Kanske för att jag tillhör gruppen som svarat på frågor men också för att det känns som att det här är saker som vi som studerat HR redan känner till.
    Vi vet att människor som känner stark mening med sitt arbete presterar bättre än människor som inte gör det. Trots det tror jag många arbetsplatser fortfarande inte fokuserar på det, meningen, målet och visionen utan ser det monetära som ett medel för att öka motivation.
    Och med risk för att bli tjatig men jag ser det här som ett gyllene tillfälle för HR att ytterligare stärka sina optioner. Om det interpersonella är det som efterfrågas av de som vi numera ofta (rätt eller fel) kallar morgondagensledare och talanger så vet vi sedan modersmjölken på universitetet hur man skapar förutsättningar i organisationer för att skapa de förhållanden som dessa personer trivs och frodas i. I och med Deloittes studie har vi dessutom fått statistiskt vatten på vår kvarn att visa upp för tvivlande chefer och ledningsgrupper.

    Som jag nämner ovan så skapar de olika synsätt som millennials och seniora chefer har en del friktion i organisationer, det här värt att beakta och organisationer som lyckas göra båda nöjda kommer troligtvis få en hävstång i konkurrensen om både äldre och yngre talanger. Vårt arbete i det blir att hitta en gemensam väg framåt som tillgodoser inte bara den ena generationens behov. En inte helt enkel uppgift alla gånger.

     

    Tillsist, in och läs hela rapporten, den innehåller mer matnyttigt än de punkter jag plockade ur här.

  • HR Sverige Bloggen firar fem år!

    HR Sverige Bloggen firar fem år!

    Idag är det fem år sedan det första inlägget skrevs på HR Sverige. 863 tappra unika besökare besökte oss den månaden. Det är ungefär lika många besökare vi har på en bra dag nuförtiden men vi är lika tacksamma nu som då över att ni vill läsa våra inlägg.

    När vi började var blogglandskapet bland HR-bloggar något annorlunda än det nu är och det fanns ett gäng bloggare som regelbundet skrev och debatterade HR-relaterade ämnen. Idag är vi bara ett fåtal som fortfarande skriver om HR på svenska, vilket är synd! Det vore roligt med fler bloggar som täcker ämnet HR.

    HR Sverige Bloggen startades som ett komplement till HR Sverige och med tanken om att ge HR en arena för lite längre texter och öppet för i princip vem som helst att skriva på. Över åren har vi haft över 50 olika skribenter som skrivit på bloggen – stort tack för att ni har velat bidra till vår blogg! Hittills har det varit en fantastisk resa och vi ser med tillförsikt fram emot kommande fem år!

    Vill du inte missa vad som händer framöver? Anmäl dig till våra bloggutskick!

    Foto: flickr/A♥

  • 3 videorekryteringsplattformar

    3 videorekryteringsplattformar

    I tider då nästan alla bär runt på en portabel videokamera så blir video en allt intressantare komponent i rekryteringsförfarande. Må hända är det inte användbart till alla roller men för en del tjänster har video visat sig vara en användbar och praktiskt metod för att hitta nästa stjärna.

    Nyfiken på att använda video i din nästa rekrytering? Vi listar tre rekryteringsverktyg som alla har video som en komponent i sitt ansökningsförfarande.

    1. WePow – ”Evaluate culture fit and soft-skills early in the recruitment process through digital interviews.”
    2. talview – ”Cloud based technology hiring platform with full suite of assessment , engagement and analytic tools.”
    3. HireVue – ”World’s first candidate and interviewer recommendation engine
      HireVue Insights harnesses the power of big data examining over 15,000 digital interview attributes to predict which candidates are most likely to be top performers and identify which interviewers make the best hiring decisions”