Vi var på en workshop i februari som arrangerades av en studentkår tillsammans med en annan stor näringslivsaktör. Tanken var att vi tillsammans skulle spåna idéer och utveckla tankar om hur studerande och näringsliv kan utveckla närmare samarbeten.
Vi var närmare 30 personer som talade om att skapa mötesplatser på studenternas villkor. Det skulle kännas naturligt att mötas och det var också viktigt att även näringslivet skulle känna sig bekväma.
30 personer av betydligt många fler inbjudna var ingen bra närvarosiffra. Förutom några få stora aktörer och arrangörerna representerade under eftermiddagen lyste framförallt studenterna med sin frånvaro. De studenter som var där representerade kårer på ett eller annat sätt och studerade inte heller i dagsläget.
Studenter vill ha kontakt med arbetsgivare och de vill ha en verklighetsförankring i sin utbildning. Arbetsgivare vill rekrytera rätt medarbetare och vill synas bland studerande. Och ändå är det så svårt att mötas. Varför?
Enligt en undersökning (av många) gjord av Svenskt Näringsliv 2011 uppger endast 20% av de tillfrågade företagen att de har ett samarbete med universiteten, men betydligt fler vill ha det och upplever att universiteten sätter stopp för det. Universiteten å sin sida upplever i många fall att det är upp till arbetsgivarna att ta initiativ. Är det här det brister? Vem ska driva samverkansformerna? Nina Sund berör ämnet här och tar upp betydelsen av traineetjänster som är en spännande samverkansform.
Flera stora arbetsgivare samarbetar idag på olika sätt med lärosäten, men det är majoriteten företag med över 200 anställda som lyckas få till ett mer regelbundet samarbete enligt samma undersökning. När vi i veckan träffade just Svenskt Näringsliv pratade vi om hur vi kan se till att dessa samarbeten faktiskt blir av även för mindre arbetsgivare. Ett intressant samtal som vi hoppas leder vidare till just möten mellan arbetslivet och studenter på olika sätt.
Många vill samarbeta men det är svårt att se vem som ska hålla i taktpinnen. Vi på Talento Branding vill vara en del av detta och försöker under året utveckla samarbeten tillsammans med alltifrån stora myndigheter till hängivna eldsjälar.
Vad säger ni? Är detta en HR-fråga?
Häng med oss och tipsa gärna om initiativ ni känner till eller är en del av!
2 Comments
Lämna ett svar
Jag ser två områden här, dels allmän samverkan med företag och verksamheter som söker/behöver förstärkning med akademiskt utbildade personer oavsett inriktning, dels vår ”egen” samverkan mellan PA-program och HR-funktioner.
För att få till bättre samverkan mellan till exempel näringsliv och universitet/högskolor kan ett sätt också vara att uppmana arbetsgivarorganisationer och företagarorganisationer som många gånger känner till medlemsföretagens behov ganska bra och också har resurser att skicka på sådana samverkansmöten att ta initiativet till en strukturerad samverkan. Min tanke förstärks av att det är många gånger från dessa organisationer som kritik kommer att arbetsgivare har svårt att hitta rätt kompetens till sina verksamheter. Då förefaller ett engagemang från dem för att dels påverka utformning av högskoleutbildning och dels möjligheter att erbjuda praktik minska den kritiken.
Om företaget/verksamheten själv ska sköta samverkan – ja då blir det gärna en HR-fråga vare sig HR vill eller inte och då är det mestadels bara större verksamheter som har en HR-funktion med flera medarbetare som kan ha möjlighet delta. De mindre företagen har ofta bara en HR-person och då finns det inte tid helt enkelt.
Jag upplever att vi har samma dilemma med möjligheter för PA-studenter att få kontakt med den så kallade verkligheten. Det är bara de stora verksamheterna som har kraft att ta hand om en student för praktik. Till och med bara ett studiebesök kan vara betungande för en ensam HR-funktionär i en verksamhet. Och ändå är det också den verkligheten som behöver visas!
Här har jag inget tydligt recept mer än att kanske PA-studenterna på respektive lärosäte får ta tag i det här själva via företagarorganisationer på orten och närliggande orter, ta egen kontakt med lång framförhållning och den vägen åstadkomma åtminstone studiebesök som inte behöver vara så krävande i tid och förberedelser. Det är då bra att i förväg fomulera sina frågor och områden som är särskilt intressanta att få veta mer om.
Dessbättre har jag noterat att sådana initiativ tas och har tagits här och där vid olika institutioner men ser ut att komma från PA-studenterna själva och syns inte särskilt mycket på nationell nivå vilket inte befrämjar någon samordning.
Dessutom förekommer mentorprogram – jag medverkade själv i ett sådant för personalvetare anordnat av fackförbundet Jusek under 2010 men då var bara ett universitet berört. Genom mentorskap kan också kunskaper om den väntande verkligheten spridas till studenterna. Men även här verkar sådana program skapas genom olika initiativ utan samordning.
De här olika initiativen, var för sig vällovliga, verkar dessvärre resultera i att vissa studenter får mentorer och kanske till och med praktik, andra inte.
Jag hoppas att jag har fel och att jag bara har sett brottstycken ur verkligheten och att idag sker betydligt mer strukturerad och givande samverkan än den jag beskriver!
/Lennart Stenberg
Hej Lennart,
Tack för ditt inlägg!
Vi har sett ett intressant tillvägagångssätt att nå ut till studerande på.
Region Skåne arbetar med studentmedarbetare. http://www.helsingborg.se/Medborgare/Arbete/Studentjobb/
Kanske skulle det kunna vara en lösning?
/Talento Branding