Påväg hem från ett par intressanta dagar på #truStockholm. Vi har under två dagar diskuterat framförallt HR och sociala medier. Alltid intressant att diskutera och stöta och blöta dessa frågor men en sak fick mig verkligen att gå igång. Location based headhunting och jag vet inte vad man ska kalla det på svenska riktigt.
Det var under en session under ledning med Andy Headworth som ämnet berördes och Andy berättar hur företag, framförallt i USA, använder till exempel Foursquare för att aktivt leta upp de som jobbar hos konkurrenten. På Foursquare har många, där ibland jag själv, kopplat min Facebookprofil och Twitterprofil till kontot. Det är således mycket enkelt att komma i kontakt med folk via Foursquare.
Fler sätt att utnyttja de funktioner som Foursquare har är att kika på hur folket från företaget X rör sig. Checkar de alltid in på cafét mitt emot innan de går till jobbet? Lägg då ett tips om att du har ett relevant jobb för målgruppen som jobbar på företaget X. En modern form av flyers utdelning.
Om vi är lite efter på till exempel Twitter i Sverige så tycker jag mig se att vi är flitiga användare av tjänster såsom Gowalla, Foursquare, Facebook Places och nu senast Ditto. Tycker mig därför se att det finns underlag för sådana här typer av tjänster och sätt att arbeta i Sverige, vad tycker ni?
2 Comments
Lämna ett svar
Jag förstår att jag fastnat för fel sak i det här inlägget. Det handlar om en ny variant av sökning, eller det mer negativa ordet spionering av arbetskraft och flyers. I got it. Och jag gillart. Jag gillar iofs det mesta som är nytt och internetbaserat! 😉
Ändå sitter jag här och funderar på varför man nödvändigtvis vill år konkurrenternas arbetskraft. Bara för att konkurrenterna valt att anställa en person betyder det väl inte att samma person kommer att platsa hos ”oss”?
Visst är det så att det inte ett kvalitetsbevis på något sätt att någon jobbar hos en konkurrent men ett bra sätt att kartlägga människor i samma industri och komma åt kompetens, det tycker jag också det är!